Arkiv: Planket

Svar på Fatmir Azemi (S) och Adis Heldic (S) debattartikel ”Många skäl till att SD inte kan företräda arbetarklassen”

Ingen kan med hedern i behåll ifrågasätta liberala initiativ för allmän-och lika rösträtt vid förra århundrandets början, än mindre tvivla över de socialdemokratiska intentionerna för svensk arbetarklass under samma tidsepok. Men att, som debattörerna gör, dra långt gående slutsatser kopplat till våra dagar om att demokratiska och arbetsrättsliga reformer stiftade för hundra år sedan skulle vara hotat för att LO:s medlemmar enligt dansk modell undertecknar samtycke i det fall fackavgiften ska användas för att stötta ett enskilt parti, likt Socialdemokraterna, är lika oseriöst som arrogant.

LO och dess medlemmar bör fritt få avgöra om och i så fall vilket parti som fackföreningen ska stötta. Det torde inte vara kontroversiellt att medlemmarna i en organisation, och inte vilken organisation som helst utan dessutom en med lagstiftad särställning, själva var och en får avgöra i vems ficka avgiften ska hamna. Må det vara hos Socialdemokraterna, må det vara hos någon annan eller inte alls. Men låt varje medlem få avgöra den saken.

Inte minst blir detta viktigt i en tid och i en politisk verklighet där inget parti i den grad som Socialdemokraterna vill göra gällande hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen och där dessutom S har stöd av allt färre LO-medlemmar.

Vi ser med oro på den socialdemokratiska demokratisynen där fackliga medlemmar berövas möjligheten till fackligt arbete mot bakgrund av sin partipolitiska hemvist eller sympati. Kampen för goda arbetsvillkor var som debattörerna mycket riktigt skriver socialdemokratisk 1889, idag är det en allmänpolitisk fråga som Socialdemokraterna knappast kan mena sig ha eget monopol på att föra. De allra flesta löntagarna i Sverige röstar inte på Socialdemokraterna.

Denna spelade upprördhet från socialdemokratins sida kryddat med en och annan obefogad närmst konspirationsteoretisk idé om hur SD skulle ha sålt sig till ”storkapitalet” känns hämtat från ett socialdemokratiskt brandtal från den förkrigstid då partiet fortfarande gjorde skillnad för vanligt folk. Nu däremot går det inte annat än att se igenom resonemanget: S är rädda för att tappa miljoner i tvångsfinansiering och LO är i det närmaste bittra över att någon ens vågar ifrågasätta deras förträfflighet mot bakgrund av framgångar vilka ligger hundra år bakåt i tiden.

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd

Sverigedemokraterna tog tillsammans med de andra partierna ett beslut under det senaste kommunstyrelsemötet att undersöka förutsättningarna för att etablera ett museum på Citadellet, som efter andra världskriget var ett logistiskt centrum för förintelseöverlevare.

Vi menar att vi alla har ett gemensamt ansvar att levandegöra historien- och berättelserna om historiens grövsta brott mot mänskligheten. Regeringen beslutade att det statliga muséet om Förintelsen skulle placeras i Stockholm, men berättelserna är många och vår stad har något viktigt att berätta. Det var till Landskrona och Citadellet som många förintelseöverlevare kom i slutet av och strax efter Nazityskland besegrats och förintelselägren befriats.

Därför är det mycket positivt att Landskrona fortsätter sitt engagemang i frågan om ett museum för att ge just denna del av människans mörka historia, och de berättelser som finns från denna tid, levandegjorda även i vår tid. Detta är ett viktigt initiativ.

Stefan Olsson (SD) Kommunalråd
Daniel Engström (SD) Kommunstyrelsen
Erik Rantzow (SD) Fullmäktigekandidat

Pengarna ska användas när de behövs och inte sparas i lador.
Det finns flera olika förslag eller spekulationer om hur vi ska använda vårt budgetöverskott. Ett är Lars Erlandssons förslag här på Planket: att minska arbetslösheten genom att skapa 600 enkla jobb i Landskrona. Arbete åt alla är socialdemokraternas mål. Det är genom arbetet som välstånd skapas.

Arbetslöshet är ett hinder för jämlikhet och gemenskap och därmed ett slöseri med samhällets resurser och en tragedi för den som drabbas.

Trots det viktiga arbetet omsorgsanställda utför, räcker antalet händer inte till. Personalbristen har kraftigt försämrat förutsättningar att leverera en värdig omsorg. Antalet anställda i välfärden behöver därför öka i Landskrona.

Världen har blivit drabbad av pandemin de två senaste åren som har orsakat mycket skada i samhället. Pandemin har visat oss att vi måste bli bättre rustade inför varje kris. Sverige har i jämförelse med andra länder i världen klarat pandemikrisen mycket bättre. Regeringen har agerat i god tid och bidragit med skattemedel till landets kommuner. Statsbidragen till kommunerna har räddat en hel del jobb, men enligt SKR har en del av kommunerna blivit överfinansierade.

Vi i Landskrona har fått 94 miljoner kronor i statsbidrag för att klara pandemikrisen.
Det är viktigt att notera att nästan en tredjedel av vårt budgetöverskott på 300 miljoner kronor kommer ifrån staten.
Därför tycker vi socialdemokrater att de 94 miljoner kronorna helt och hållet skulle gått till välfärden. Tex till enkla jobb, mer resurser till äldreomsorgen, höja kvalitén i äldreomsorgen, satsa på mycket mer resurser i skolan etc.

Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)

Landskrona Kommun går plus 300  miljoner, men överträffas av Lund med 1.5 miljarder.

Enligt Ekonomifakta kostar ett lättare jobb inom städning, parkstädning och bud c:a 500 000 per år. Lite dyrare blir det inom restaurang, vägarbete och vård. Med en enkelt matematiks beräkning skulle detta kunna ge 600 enklare jobb i Landskrona och 3 000 jobb i Lund.

Detta skulle med råge kunna ge jobb till alla arbetslösa ungdomar i dessa städer. Samma beräkningar skulle kunna ge motsvarande antal jobb i hela riket. Så där har vi lösningen på ungdomsproblematiken som alla politiker debatterar.

Nu undrar vi naturligtvis varför det inte beslutas så i kommun och riksdag. Den hemligheten sitter bara partiernas representanter på. Men det har kommit till min kännedom att man föredrar att satsa på hedgefonder och andra derivat. Spekulationsnäsan bedrar det sociala tänkandet.

Lars Erlandsson 

Ang. den nya energikrisen, som våra politiker och andra lär ställa till med. Hösten 1973 handlade det om OPECs
flerfaldiga dubblingar av råoljepriset. Så började vi spara energi under 15-20 år, och så glömde vi bort våra senaste
ransoneringskuponger. Bild från bensinransoneringen 1974 finns t.ex här under.  Det är bara 48 år gammalt.

Kanske i ålder med  ”Medelsvensson”
https://digitaltmuseum.se/011024287618/ransoneringkort

Men nu skall vi själva ställa till med en ny energikris. Det tycks jättepopulärt! 
Litiumbatteribilar á 700.000 kr och mer det låter som motsatsen till folkligt. Och nu när de skall kunna snabbladdas – skall man då inte undra varifrån elen skall komma ? Och elenergin till netflix-streaming (etc) och bitcoin (etc) ?

Jag tycker Vi kunde hålla en ny folkomröstning om kärnkraft ! (Med TVÅ alternativ endast)
Och varför inte samtidigt rösta om anslutning till den ryska gasen som Tyskland ny ersätter sin kärnkraft med?

Eller är det dags att ransonera både el och drivmedel … 

Pontus Eriksson

Jag har i flera års tid försökt att få till stånd en hyresrättsproduktion i Landskrona, genom Landskronahem som är kommunens eget bostadsbolag.

Man har i flera år sålt ut delar av beståndet men inte förvärvat i samma utsträckning.

Allmännyttans uppgift är tydlig:
”Allmännyttans roll och uppdrag
Allmännyttan är kommunala bostadsföretag över hela Sverige med uppgift att erbjuda goda hyresbostäder för alla – oavsett inkomst, ursprung, ålder och hushållstyp. Bostadsföretagen ska ta ett aktivt samhällsansvar och samtidigt bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer.”

Ovan är taget ifrån Sveriges Allmännyttas hemsida.

I verkligheten så stängs människor ute från hyresmarknaden.
Hyrespolicyn – ställer krav på inkomst och typ av inkomst.
Beståndet – det finns inte lägenheter att söka till, det senaste året har det funnits ett fåtal lediga och alla har haft minst 10 sökande.
Affärsmässiga principer – när kommunala bolag gör upphandlingar styrs de av LOU – vilket leder till att alla upphandlingar blir minst 10% dyrare än hos en privat aktör.
Bedriver projekten. Därav mitt förslag som behandlades i KF senast om partnering som skulle leda till att man kunde fått statsbidrag vid produktionen och därmed kunnat hålla hyrorna på en rimlig nivå.

Men när det gäller hyresrättsproduktion så handlar det inte bara om att bygga nytt, som fastighetsbolag ska man förvärva och förvalta, det går att förvärva fastigheter och göra om till hyresrätter, eller till och med förvärva en redan klar hyresfastighet.

Vi har ett flertal fastighetsbolag i Landskrona som gör just detta.

Vi läste här på Landskrona Direkt för en kort tid sedan om ett bolag som köpt upp ett antal fastigheter.

Varför följer Landskronahem inte den uppgift som ålagts dem?

Landskronaborna är värda en allmännytta som förser dem med goda bostäder, för alla Landskronabor, i hela staden och oavsett ålder, bakgrund, inkomst och hushållstyp.
Landskronahem tar inte sitt samhällsansvar.

Jag tänker inte ge upp denna fråga, det kommer fler förslag till KF under våren med krav på fler hyresrätter i staden. En stad med tillgång till hyresrätter blir en levande stad som växer.

Det viktiga är en balans mellan hyresrätter och bostadsrätter, inte procentuellt utan efter behoven.
Det finns områden i staden som är helt dominerade av bostadsrätter, där behövs hyresrätter. Det finns områden som domineras av hyresrätter ,där måste vi få in bostadsrätter.

Det kommer att behövas en översyn av hyrespolicyn då tanken är god men effekterna av den inte blir bra.

Jonas Karlsson
gruppledare för (S) i stadsbyggnadsnämnden, Landskrona

De människor och företag som valt att bosätta sig och vill bedriva sin verksamhet utanför tätorten ska ges goda möjligheter.

Tyvärr blir äldre detaljplaner ofta ett hinder därför att de inte längre är anpassade till de behov och krav som ställs i dag på ett boende. I plan och bygglagen (PBL) finns det inte någon uttalad gräns för vad som kan göras inom ramen för ändring av en detaljplan. Ändringen ska dock uppfylla plan och bygglagens krav på tydlighet och rymmas inom syftet för den befintliga detaljplanen.

I enskilda fall är det staden som avgör om det är lämpligt att ändra en detaljplan eller om den befintliga planen ska upphävas och ersättas med en ny. Kommunen kan även ta bort, justera eller lägga till i en detaljplan genom att upphäva en geografisk del av den. Digitaliseringen innebär att det är enklare i dag att ändra i en detaljplan flera gånger så länge som tydlighetskravet uppfylls. Det kan bl.a. handla om ett område där staden upprepade gånger medgett avvikelser mot en viss planbestämmelse vid bygglovhandling. Ändringen kan även behövas för att föra in bestämmelser som att skydda kulturmiljöer eller klimatanpassning som bl.a. kan innebära förbud att bygga källare pga. översvämningsrisk. Äldre planer kan även kompletteras genom att öka eller minska byggrätten eller lovplikten i befintlig bebyggelse.

Landskrona stad är så mycket mer än själva tätorten. Landsbygden som utgör den största ytan får inte åsidosättas. Vår kommun består, förutom tätorten, av öppna landskap och skogar samt en fantastisk strandlinje. I miljöbalken (MB) regleras strandskyddet med syftet att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden, där det skyddade området normalt är 100 meter från strandkanten. Länsstyrelsen kan även utöka strandskyddet upp till 300 meter. Den som vill bygga inom ett strandskyddat område kan söka dispens om särskilt skäl finns. Kommunen kan också upphäva strandskyddet för ett område i samband med att en ny detaljplan antas om det finns särskilda skäl för det.

Vi sverigedemokrater anser att om kommunen ska ha en levande landsbygd, så måste positiva förhandsbesked och bygglov meddelas och beviljas i större utsträckning då både PBL, och miljöbalken tillåter avvikelser och dispenser. Det handlar även om hur lagarna tolkas. Och inte minst att en politisk vilja finns för att skapa möjligheter för de som vill bo på, och utveckla landsbygden.

Daniel Engström (SD)
Ledamot kommunstyrelsen

Emil Fennstam (SD)
Ledamot stadsbyggnadsnämnden

I höstas kunde vi höra stadsbyggnadschefen Johan Nilsson stolt presenterade det nya kallbadhuset i Landskrona och han berättade att det var efterfrågat och att det finns ett stort intresse i samhället för att vinterbada. Han sa också att de flesta kommuner längs västkusten har kallbadhus och att snart kan även Landskrona stoltsera med detta. Det är förstås jätteroligt att Landskrona får ett kallbadhus och att de ca 80 medlemmarna i föreningen ”Doppingarna” får sitt kallbadhus.

I början på detta år kunde Johan Sjöberg, chef för Landskrona stads tekniska avdelning, berätta om att det skulle sättas ut badhytter som skydd för vinden vid vinterbad. Vilket är toppen att kunna ta skydd bakom när man klär om.

På ”Landskrona Direkt” kan jag i veckan läsa en kommentar, att det är oklart om och när Vens badbryggor kommer att återställas.

Nu är frågan när det skall satsas på Ven? Varje år kommer det hundratusentals turister hit, och som tillför mycket, både för oss som bor här men även för Landskrona stad. Skulle man då inte kunna bygga nya bryggor för att möta turisternas krav? Och lyssna på vinterbadarnas krav om en väderbeständig brygga som ligger i hela året? Många vinterbadare önskar sig också en badhytt och kanske inget kallbadhus men väl en bastu.

Vi har drygt 4 procent (kanske fler som jag inte känner till) vinterbadare på ön räknat på fast- och fritidsboende. Skulle det finnas en bastu i anslutning till en brygga skulle siffran lätt fördubblas. Jag badar i princip varje dag, några badar ett par gånger i veckan och några mer sällan.

Om jag använder dessa procent på Landskrona stad så skulle det finnas cirka 2 000 vinterbadare i Landskrona om vi skall jämföra antalet vinterbadare på respektive ställe. Har Landskrona så många med tanke på de stora satsningar som görs för vinterbadarna? 

Vänligen
Lotta Bengtsson

De senaste åren har varit fyllda av upprörda röster och inslag angående betygsinflation, både i marknadsskolor och kommunala!
Jag är inte ett dugg förvånad. Detta är en följd av att man gjort om utbildning till ett varuhus som helt styrs av tillgång och efterfrågan!
Skolverket, politiker, debattörer med flera har påtalat detta och insett att vi måste förändra utbildningsvaruhuset.
Jag har inget mot att man kan välja skola utifrån den pedagogik som skolan jobbar efter.
Marknadsskolans effekter måste ändras. Skolpengen måste ses över, de ekonomiska konsekvenserna för den kommunala utbildningsverksamheten mm, mm!
Sist men inte minst elevsegregationen, betygsinflationen som båda är en direkt följd av att utbildning har blivit ett varuhus med kunder och försäljare istället för elever, lärare och föräldrar!
Varken regeringarna Bildt eller Persson insåg / ville inse detta!
Jag vill se en ny skola där inte vinster eller lågavlönade icke legitimerade lärare mm är vägledande både i marknadsskolor och kommunala!
Studiero, stöd utifrån behov, legitimerade lärare, valfrihet mm är vad jag hoppas på!

Håkan Lans

”Kärleken är blind” säger man. Den förälskade är svår att övertyga om något annat än den bild han har. Att Sven Svederberg är förälskad i kärnkraft är tydligt när man läser alla hans ord här på Planket. Överdrifterna är hisnande och felaktigheterna många.

Beslut om att avskaffa effektskatten på kärnkraftsel (den infördes faktiskt i slutet av 1990-talet) skulle avskaffas år 2018 fattades 2016. Så när två reaktorer avvecklades av kraftbolagen 2017 respektive 2019 så var det känt för dem att den skatten skulle bort. Ändå såg de ingen lönsamhet i att fortsätta driften.

Kärnkraft är den säkraste elproduktionen skriver Sven och bortser från det enorma potentiella hot mot allt liv en olycka med härdsmälta skulle innebära. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima blev smärtsamma påminnelser och har tvingat fram allt hårdare säkerhetskrav. Bland annat dom kraven gör kärnkraften så dyr att väldigt få i världen investerar i nya kraftverk. Finland bygger två, med rysk teknik tydligen. Jag kanske är fördomsfull, men det gör mig lite orolig.

Med den tänkta kostnaden för satsningen på förnybar energiproduktion i Sverige skulle man kunna bygga 40 kärnkraftverk skriver Sven. Det är huvudsakligen privata företag som investerar i ny kraftproduktion.  Är det då inte konstigt att ingen av dem har sett det som Sven har sett? Att kärnkraft är både billigast och säkrast?

Göran Nyström