Svar på Fatmir Azemi (S) och Adis Heldic (S) debattartikel ”Många skäl till att SD inte kan företräda arbetarklassen”
Ingen kan med hedern i behåll ifrågasätta liberala initiativ för allmän-och lika rösträtt vid förra århundrandets början, än mindre tvivla över de socialdemokratiska intentionerna för svensk arbetarklass under samma tidsepok. Men att, som debattörerna gör, dra långt gående slutsatser kopplat till våra dagar om att demokratiska och arbetsrättsliga reformer stiftade för hundra år sedan skulle vara hotat för att LO:s medlemmar enligt dansk modell undertecknar samtycke i det fall fackavgiften ska användas för att stötta ett enskilt parti, likt Socialdemokraterna, är lika oseriöst som arrogant.
LO och dess medlemmar bör fritt få avgöra om och i så fall vilket parti som fackföreningen ska stötta. Det torde inte vara kontroversiellt att medlemmarna i en organisation, och inte vilken organisation som helst utan dessutom en med lagstiftad särställning, själva var och en får avgöra i vems ficka avgiften ska hamna. Må det vara hos Socialdemokraterna, må det vara hos någon annan eller inte alls. Men låt varje medlem få avgöra den saken.
Inte minst blir detta viktigt i en tid och i en politisk verklighet där inget parti i den grad som Socialdemokraterna vill göra gällande hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen och där dessutom S har stöd av allt färre LO-medlemmar.
Vi ser med oro på den socialdemokratiska demokratisynen där fackliga medlemmar berövas möjligheten till fackligt arbete mot bakgrund av sin partipolitiska hemvist eller sympati. Kampen för goda arbetsvillkor var som debattörerna mycket riktigt skriver socialdemokratisk 1889, idag är det en allmänpolitisk fråga som Socialdemokraterna knappast kan mena sig ha eget monopol på att föra. De allra flesta löntagarna i Sverige röstar inte på Socialdemokraterna.
Denna spelade upprördhet från socialdemokratins sida kryddat med en och annan obefogad närmst konspirationsteoretisk idé om hur SD skulle ha sålt sig till ”storkapitalet” känns hämtat från ett socialdemokratiskt brandtal från den förkrigstid då partiet fortfarande gjorde skillnad för vanligt folk. Nu däremot går det inte annat än att se igenom resonemanget: S är rädda för att tappa miljoner i tvångsfinansiering och LO är i det närmaste bittra över att någon ens vågar ifrågasätta deras förträfflighet mot bakgrund av framgångar vilka ligger hundra år bakåt i tiden.
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
