Arkiv: Planket

Med tanke på den stora inblandningen av gängkriminella i assistansbolagen och uppgifter om att man ser en ökning av gängkriminella även inom vård och omsorg funderar jag över om detta förekommer även här i Landskrona.
Har ansvariga politiker och tjänstemän sett såna tendenser i vår kommun och har man koll på alla kommunala och eventuella privata bolag?
Hade ju känts hemskt om t ex gamla och sjuka togs om hand av dessa individer. Eller om våra skattepengar kan utnyttjas av dem.
Anhöriga oroas.

Hur är det sen med de privatägda skolorna? Har man koll på vart skattepengarna går?

Fick ju veta att jag och andra ofrivilligt varit med och bekostat Donald Trumps presidentkampanj genom att Internationella Engelska skolans fd ägare, paret Bergström, skänkt stora summor till hans kampanj. Pengar de tjänat genom de vinster paret kunnat ta av våra skattepengar. Här ser man tydligt hur våra pengar slussats via dessa skrupelfria människor till en president, med enligt min mening antidemokratiska värderingar och fälld för bl a bokföringsbrott på 34 olika åtalspunkter. Något jag och många andra inte stöttar.

Hur ser Torkild, som ju kämpade med näbbar och klor för att få hit skolan ” Sveriges bästa skola”?, på att våra skattepengar används på detta sätt?

Lena Nilsson

Kommentar till artikeln: Varför så mörkt i centrum?

Egentligen är det positivt att man sparar energi och miljö (slipper kanske tillverka el med hjälp av kol och olja)  men orsaken till mörkret är dunkelt.

Huruvida Fatmir Azemi gjort försök till att försöka ändra utformningen eller ej i styrgruppen får stå för honom. Ett kommunalråd måste vara vaket och fara med sanning eller avgå.

I vilket fall hade slutresultatet blivit detsamma ändå. För i Torkildstyrets Landskrona existerar knappast ordet demokrati. Torkildstyrets majoritet avgör allt.
Jag föreslår därför att styret istället inriktar sig på att besvara allmänhetens frågor om badet och de brister som påpekas. Nu verkar det som de istället nästan vill påskina att bristerna helt och hållet är Fatmirs fel. Trots att de alla satt med i styrgruppen. Vågar Torkildstyret inte stå för sitt arbete i styrgruppen? Torkild Strandberg var ju så noga med att vid presentationen i nästan ensam majestät och i helfigur synas på HD:s framsida. Nu kom kritik och i sann Torkild-anda skickar han fram någon annan att stå för eventuella brister.

Det måste vara svårt att samarbeta med en man som inte kan stå för sina beslut, även när vinden blåser kall. Utan bara vill sola sig i strålglans när det blåser medvind. Känns inte som någon man kan lita på.

Lena Nilsson

Tack för er insändare. Ja, jag har sovit gott – och det hoppas jag att ni också har gjort. Det är viktigt att vara utvilad när vi diskuterar stora framtidsfrågor som Karlslundsbadet, Hilleshögsmarken och andra investeringar som påverkar Landskronas invånare i generationer framöver.

Ni uttrycker förvåning över min kritik mot inriktningen för det nya Karlslundsbadet. Jag förstår det – men vill också påminna om att vi inte har varit överens i den frågan. Jag har i olika sammanhang lyft badpersonalens och badgästernas oro, bland annat kring bastuns framtid, men fått till svar att ”det är inte badpersonalen som bestämmer”. Det är en märklig inställning, inte minst när det är just dessa människor som dagligen möter Landskronabor och vet vad som fungerar i praktiken.

Jag har också träffat barnfamiljer som rest från Kristianstad för att deras barn älskar Karlslundsbadet. Det borde säga oss något. Om vi hade råd att bygga ett fullt utrustat badhus 1994 – varför skulle vi 2025, med ett budgetöverskott på 174 miljoner, inte kunna bygga något som motsvarar dagens behov? Vi måste våga ompröva, våga lyssna när nya perspektiv kommer fram, och våga erkänna när verkligheten ser annorlunda ut än ritningen. Det är inte att vara illojal – det är att ta ansvar.

När jag kallar det nya badet för ett ”nerköp” är det inte för att förringa processen. Det är för att väcka frågan: Har vi verkligen nått våra mål? Ett av huvudmålen var att främja barn och ungas folkhälsa. Då måste vi också våga fråga oss om detta badhus verkligen möter invånarnas behov. Bastu för rekreation är inga orimliga krav – det är baskrav från många besökare, unga som gamla.

Samma typ av ansvarstagande gäller i fallet Hilleshögsmarken. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ, och det är där alla partier har möjlighet att påverka. Beslutet om markanvändningen togs under tidspress. Det är först nu, när konsekvenserna börjar bli tydliga, som behovet av ytterligare genomlysning blivit uppenbart. Att då lyfta nya frågor är inte att vara motvalls – det är att lyssna, reflektera och ta ansvar för helheten.

Det är lätt att ropa efter lojalitet när någon ställer obekväma frågor. Men lojalitet mot processen får aldrig gå före lojaliteten mot invånarna. Vår uppgift som förtroendevalda är inte att vara bekväma – utan att vara modiga. Att våga ifrågasätta när det behövs. Att våga tänka om när verkligheten kräver det. Och framför allt: att aldrig glömma vem vi är här för.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

De flesta Landskronabor har någon form av relation till BoIS. Och det är inte felaktigt att hävda att ”Landskrona Boll och IdrottsSällskap” tillhör alla som sympatiserar med detta sällskap. BoIS skall vara en ideell demokratisk förening . Trodde jag i varje fall.

Ett årsmöte skall vara den plats där saker och ting kan diskuteras. Under 2025 år årsmöte fanns inget som helst intresse för diskussion, och t.ex. framförde mötets ordförande KRAV – ”ställ motionen eller inte” – fast motionen ifråga inte fanns tillgänglig för mötets deltagare. Då användes t.o.m. oprovocerat VÅLD mot undertecknad. Ingenting fick diskuteras – huvudsakligen, som undertecknad ser det, grundat på en beundran över en tidigare ordförande och usel förberedelse..

Det är vidare totalt omöjligt att donera medel till BoIS. Inget intresse fanns överhuvudtaget för 45000-50000 kr. En klubbchef hänvisar till en person som inte har med donationer att göra. Och stopp där ! Det går inte att skänka sin egen klubb pengar. Ointresset är genuint, samtidigt sparas det på vanliga A4-papper.

Kort sagt – BoIS (Dvs de anställda på kontoret, INTE namnet ”Landskrona BoIS” genom historien) ger ett intryck av svår inkompetens och kolossal högfärd. Ingen tycks heller HA VILJAN att förbättra, att anpassa, att förstå. Det är inte konstigt att en bevisligen kompetent affärsman avgick som ordförande. Kontoret hade tidigare en kompetent chef, som av oklara orsaker inte kunde få utföra sitt arbete. (och som nu av sina forna medarbetare öppet hånas)

Landskrona BoIS behöver bättre personal, annars kommer det gå illa i längden. Exempel – de ”biljetter” som säljs och har en ”säker QR ruta” kan vem som helst kopiera och sälja. (Hur säkert är det ?) Kontoret vill inte begripa detta. Och då det sportsligt gick framåt förra året, och publik började komma tillbaka – uppstod helt i onödan långa köer (i ösregn inför HIF-derbyt, i åtskilliga minusgrader inför kvalmatchen mot Värnamo)

Någon har, i rikets ”mest kontanta stad” (enligt K-Circle) beslutat att inte acceptera Riksbankens utgivna sedlar och mynt. (av elkraft, elektronik och nätverk oberoende pengar – som i tider av militär upprustning är ett måste)

Det säljs därför inga programblad, inga souvenirer, det görs ingen PR för BoIS ”på stan”. Kontoret önskar att BoIS inte skall synas. Varken bussflaggor , info vid stadsgränsen eller någonting annat. Och kontoret tycks inte tro att souvenirer går att sälja – detta enbart för insparade småpengar som hade genererat så mycket mer.

Och det föreligger mer eller mindre ett krav på att ta med sig en mobiltelefon för att gå på fotboll. Kontoret lever kvar på ”tredje serie” nivå och kanske det var väl att VI inte lyckades nå Allsvenskan. Med nuvarande kontorspersonal hade vi inte haft där att göra.
NÅGOT MÅSTE FÖRÄNDRAS

Endera får BoIS bli en privatägd företeelse, eller så måste förändringar på kontoret ske. Som det förhåller sig nu, är BoIS en vanskött skuta av högfärd och inkompetens. En ingenjör eller affärsman borde bli chef. Jag vill citera svenska fotbollsförbundets nye ordförande: ”Det finns en kraft i fotboll som måste utnyttjas”
Och fotboll har aldrig tidigare varit så stort och populärt som det är idag (vilket f.ö. även gäller damfotbollen) – det gäller såväl internationellt som i Sverige. (t.ex AIK drog 38 000 i sin hemmapremiär; MFF drar så gott som alltid fullt, 20 000 – det säger väl något ändå) Nästa sommar kommer VM avgöras i Nordamerika, där fotboll nu drar ett högre publiksnitt än basket, ishockey och baseball. Det finns inte det minsta tecken som skulle tyda på någonting annat än att intresset för just fotboll fortsatt kommer öka.

Hade kontoret bara önskat anstränga sig, hade BoIS mycket väl kunnat dra 10000 i snitt OM vi nått Allsvenskan igen. Och hälften i Superettan. Men VILJA SAKNAS. och den som tycker så, slängs med våld ut från årsmötet – MED FYSISKT VÅLD !
(inget ont om vår spelartrupp eller vår ytterst kompetente tränare)

Pontus Eriksson
BoIS:are sedan 1971

BoIS har erbjudits att svara direkt på insändaren men har avböjt.

I en insändare skriver oppositionsrådet Fatmir Azemi (S) att det nya badet i Karlslund är ett nerköp.

Hans insändare förvånar oss!

I den politiska styrgrupp som leder arbetet med att ta fram det nya Karlslundsområdet är Fatmir Azemi ledamot sedan starten 2022. Under de år styrgruppen arbetat har beslut lagts till beslut för att staka ut riktningen för det nya området.

Principbeslut har fattats av en enig styrgrupp om att inriktningen för det nya badet ska vara rörelse och folkhälsa, och att den prioriterade målgruppen ska vara barnen. Vad som ska finnas respektive inte finnas i det nya badet har också bestämts i enighet i styrgruppen.

Det finns genom styrgruppens arbete under dessa tre år en enda avvikande mening från Fatmir och den rör valet av bastu. Detta är en protokollsanteckning – han har inte drivit frågan genom konkreta förslag. I övrigt – ingenting.

Därför blir vi väldigt konfunderade. Detta är ett märkligt sätt att agera – speciellt i en miljö där det möte efter möte ställs frågan till styrgruppen om man är enig, om tjänstemännen kan gå vidare i den riktning som pekats ut och frågan har aldrig mötts av invändningar. Att möte efter möte, månad efter månad och år efter år inte ha en enda synpunkt eller invändning eller ett enda eget förslag för att sedan i insändare tala om att det arbete man själv bejakat är ett nedköp är ett så märkligt agerande att det väcker vår nyfikenhet. Känslan av att Fatmir inte tar ansvar för sitt uppdrag infinner sig när han framför nya synpunkter först efter att han varit med och fattat de beslut som han själv varit en del av i styrgruppen.

I styrgruppen finns exempel på motsatsen: Daniel Engström har i arbetet drivit frågan om bättre förutsättningar för supporterdelen på Idrottsplatsen. Kloka synpunkter som styrgruppen, enhälligt, stämt in i. Det kanske vore ett arbetssätt att ta efter, Fatmir?

Detta är minst sagt besvärande och väcker frågor om hur Fatmir Azemi ser på sin roll. Varför gör du så Fatmir? Vad beror det på att du gång på gång inte låtsas om egna ställningstaganden och sedan i kraftiga ordalag kritiserar dina våra och dina egna beslut?

Detta är ingen isolerad händelse. Processen med att köpa Hilleshögs markområde ser vi något liknande: Inför beslutet i kommunfullmäktige träffades alla kommunalråden två gånger och vid ett flerat separata tillfällen fattades beslut i Kommunstyrelsen och dess arbetsutskott. Vid samtliga tillfällen där det först föredrogs gediget underlag för ärendet och därefter togs beslut, deltog Fatmir Azemi. Fatmir ställde inte en fråga eller begärde ytterligare undersökningar – ingenting förutom vid flera tillfällen instämmanden i att köpet ska genomföras. Sedan i fullmäktige – ingen hejd på kritiken mot beslutet och massor av synpunkter på en process där du varit med och inte haft en enda invändning. Milt sagt gör detta agerande det svårt att arbeta med Landskronas socialdemokrater. Vi är nyfikna på vad detta agerande beror på.

Torkild Strandberg (L)

Annika Segerlund (M)

Elvir Mesanovic (MP)

Mattias Adolfsson (L)

Som gruppledare för Sverigedemokraterna i Landskrona och medlem i styrgruppen för Karlslund är jag stolt över min idé, som först möttes av tvekan, nu har blivit verklighet. Till glädje för både supportrar och Landskronabor.

Under arbetets gång med nya IP föreslog jag i styrgruppen att vi borde bygga en supporterbar. Jag menade att det inte bara skulle finnas en supporterbar för de på nuvarande sittplats, utan även för dem som i framtiden kommer att stå på västra läktaren och sitta på nuvarande Engelska läktaren. Detta fanns inte med i ursprungliga tankarna. För mig är det oerhört viktigt att alla supportrar har tillgång till en plats där man kan mötas, prata och ta en öl.

Inledningsvis fanns det tveksamheter från de andra partierna, där några uttryckte att kommunen inte ska vara med och finansiera barer. Jag valde att stå på mig. Genom att jag samtalade, tjatade en del och hade en vilja att hitta lösningar så kunde vi till slut nå fram till ett resultat som jag tror många kommer att uppskatta. Jag vill också ge ett stort credd till Landskrona BoIS som hörsammade detta.

BoIS-borgen kommer stärka klubben och den lokala supportergemenskapen.

Jag är glad och tacksam över att ha varit med och drivit detta framåt och ser fram emot att ta en öl eller flera, i BoIS-borgen.

Daniel Engström
Gruppledare för Sverigedemokraterna i Landskrona

Varför gör man äventyrsbadet till ett pyttebad utan relax och bubbelbassäng för vuxna, IR-bastun var badets bästa. Så mycket som blitt fel i Landskrona med Torkild Strandbergs styre, samma med restaurangen i Rådhuset. Varför har man inte folk som kan sin sak? Kan man för tusan någon gång lyssna på Landskronaborna?

Men heja dig Örjan Kristenson som säger till på skarpen. Så bry dig inte om snorkige Göran Nyström, du kan mer foto än han! Man fattar inte Örjan Kristensons välmening.

Grannen säger fotoledarna på snabba 5 år gjort om stans trevliga fotofestival till en stel prettofestival, man undrar om man har rätten på sin sida när man gör om kravet från politikerna med sätta Landskrona på kartan och bara gör fotofestivalen med sin egen prettosmak?

Jag och väninnorna gör nog namnlistor till Torkild Strandberg för stan måste bli bra igen. Men han bryr sig väl inte som vanligt ett skvatt om kulturen? Kulturchefen leker kurragömma och säger inte nåt. Innan gick vi allesammans till museet varenda helg, men det gör vi nästan aldrig mera. Synd när man vet hur bra det var innan. Det blir samma med nya badet!

Hur kunde Torkild Strandbergs Treklöver rösta nej till övergångställe vid skolan på Ven? Det är barnens säkerhet som ska vara först. Fel fel fel och pannkaka i Torkild Strandbergs Landskrona!

Eva Johansson

När teknik-och stadsmiljönämnden träffades på torsdagskvällen (10/4) var flera politiker från styrande Treklövern (L,M,MP) inte på plats. Det resulterade i att oppositionen (SD, S) hade egen majoritet.

Varför Treklöverns ledamöter efter 20 år vid makten slutat gå på sammanträden och vad det eventuellt kan bero på varken kan eller vill vi spekulera i.

Sverigedemokraterna tog självklart chansen att driva igenom ett tillsynes kanske litet om än viktigt vallöfte. Nu har förvaltningen, i och med detta, fått i uppdrag att anlägga ett övergångsställe vid Uranienborgs skola på Ven. Ett av flera vallöften för trygga skolvägar runt om i kommunen blir nu uppfyllt. Den desarmerade skaran politiker från Treklöverns tre partier röstade alla emot, men denna gång förgäves.

Treklövern och deras väljare kan känna sig helt lugna med att om det tryter står Sverigedemokraterna alltid redo att ta över beslutsfattandet i stort som i smått.

Grattis alla Vens barn till ett ordentligt övergångsställe vid skolan!

Fredrik Löfberg (SD)

Erik Rantzow (SD)

S:t Johannes Döparens katolska kyrka i Landskrona är ett levande centrum för katoliker i Landskrona med omnejd. Samtidigt är kyrkan och församlingen en länk tillbaka till den tid då katolicismen var allenarådande i Landskrona liksom i övriga Norden. Och passande nog bär kyrkan samma namn som Landskronas ståtliga gotiska kyrka: Johannis Baptistae, invigd i början av 1400-talet under den katolska tiden. Sorgligt nog revs den i mitten av 1700-talet i samband med utbyggnaden av Landskrona som fästningsstad. Men då hade katolicismen sedan drygt 200 år försvunnit ur staden.

Reformationen under 1500-talet innebar att den katolska religionen avskaffades och slutligen helt förbjöds i Norden. Trehundra år senare innebar liberaliseringen av religionslagarna att den katolska kyrkan kunde återkomma. Hur gick detta till? Vilka hinder mötte katolska präster och ordenssystrar som etablerade sig i Norden? Hur har katolska kyrkans ställning i Norden förändrats över tid?

Ja, det var just dessa frågor som var på agendan i går när Katolska församlingen och Föreningen Norden i Landskrona arrangerade en föreläsningskväll med Yvonne Maria Werner, professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden efter reformationen och hon har publicerat en rad arbeten på temat.

Yvonne Maria berättade om den konfliktfyllda tid som följde på reformationen, som efter 30-åriga kriget utmynnade i att det var de värdsliga herrarna, kungar och furstar som bestämde vilken kristendom som skulle gälla i riket. Om man som enskild inte accepterade detta stod valet mellan att frivilligt lämna riket eller att förvisas; i värsta fall kunde konsekvensen även bli fängslande eller avrättning.

Det är först under slutet av 1700-talet som situationen börjar förändras. Upplysningstidens tankar om individens frihet och mänskliga rättigheter, däribland tanken om att religion är varje enskild individs ensak, förde Yvonne Maria fram som grundläggande för den förändring som skedde. En förändring som öppnade upp för katolicismens återkomst i norra Europa, där protestantismen var dominerande, och därmed även i Norden.

Från mitten av 1800-talet kom den katolska kyrkan att återetableras i Norden och katoliker tillerkännas samma rättigheter som övriga medborgare, med början i Danmark genom grundloven av 1849. I Sverige togs dock de sista begränsningarna bort så sent som 1951. Under lång tid var medlemmarna i katolska kyrkan i huvudsak inflyttade katoliker och deras ättlingar. I Sverige var det fram till 1873 förbjudet för en svensk medborgare att tillhöra katolska kyrkan. Men genom ett aktivt missionsarbete i Norden ökade antalet konvertiter och med tiden kom många kända nordbor att anamma den katolska tron; Yvonne Maria förde bland andra fram: den danske författaren Johannes Jørgensen, den norska nobelpristagaren i litteratur Sigrid Undset samt den svenska akademiledamoten, författaren och översättaren Gunnel Vallquist. Och så även Elisabeth Hesselblad som etablerade den svenska grenen av Birgittinorden; 2016 helgonförklarades hon av påven Franciskus. Vidare betonade Yvonne Maria att den katolska kyrkan i Norden i dag har biskopar födda i vart och ett av de nordiska länderna. I dag har vi även Nordens förste kardinal: Anders Arborelius, uppvuxen i Lund.

Men Yvonne Maria poängterade samtidigt att vägen inte varit konfliktfri. Tiden fram till 1960-talet präglades av animositet mellan den katolska kyrkan och de lutherska statskyrkorna i Norden. Dialog och samverkan var inte på agendan. Det är först i och med det så kallade andra vatikankonciliet (1962–65) som den katolska kyrkan öppnade sig för den moderna tidens strömningar. Och därmed även för dialog och samverkan med andra kristna kyrkor såväl på övergripande plan som lokalt. I Landskrona träffas regelbundet företrädare för de olika kyrkosamfunden i staden.

I dag är katolska kyrkan ett växande samfund i Landskrona, Sverige och Norden. Yvonne Maria summerar: ”Den katolska kyrkan i Norden är i dag en nordisk kyrka”.

Man vad är det då som får människor att söka sig till katolicismen? Ja, enligt Yvonne Maria, som själv är katolik, är det kyrkans tydlighet och sammanhang. Det kan sammanfattas i sökandet efter och bejakandet av: auktoritet, traditioner, helgon & helighet, hierarki, liturgisk skönhet, gudsnärvaro och mystik.

Jag är säker om att alla de drygt 40 åhörare som var på plats fann Yvonne Marias föredrag intressant och givande. Samtalen efteråt, vid fikat i församlingssalen, gav tydliga indikationer om att så var fallet.

Avslutningsvis: ett stort och varmt tack till Katolska församlingen i Landskrona och då särskilt till kyrkoherde Fader Tadeusz och församlingens sekreterare Barbara Wiatrak.

Jan Nilsson
Ordförande
Föreningen Norden i Landskrona
norden.landskrona@gmail.com