Arkiv: Planket

Jag läste med förtvivlan men inte förvåning Ulrika Wahlgren Faundez beskrivning av sin och kanske mångas upplevelse av hur hemtjänsten i Landskrona fungerar.
Senast i fredags ( 10/7-26) fick jag till mig ett antal beskrivningar av upplevelser av vår hemtjänst.
Jag vill vara tydlig med att det handlar om organisationen inte personalens insatser!

Jag läste sedan Annette Lindberg Mohlins ( L ) i mina ögon iskalla  svar.
Framförallt synen på vårdtagarna – de är numera ( ganska länge sedan ) reducerade till kunder!
Det innebär ju att hemtjänstpersonalen är försäljare av omvårdnad eller…?
Jag kommer då osökt att tänka mina sista 15 år som pedagog. Jag fick veta att vi plötsligt skulle kalla våra elever och deras vårdnadshavare för kunder!
På frågan om skolan nu skulle kallas varuhus och jag skulle kallas försäljare fick jag inget  svar.
Jag vägrade att kalla mina elever för kunder.

Men tillbaka till hemtjänsten. Om det nu är så att vårdtagaren är kund har hen samma rättigheter som vilken annan kund som helst!
Kan vårdtagaren häva köpet av tjänsten dvs har vårdtagaren en ångervecka?
Kan vårdtagaren reklamera köpet av tjänsten och få tillbaka en del av kostnaden för tjänsten?
Gäller konsumentskyddslagen?
Finns det en konsumentombudsman?

Jag lider med alla drabbade anhöriga, vårdtagare och personal efter allt som hänt!

Jag kommer att tänka på mitt första inköp från en katalog någon gång 1959-60 av en ”spionplånbok i konstläder med hemligt lönnfack”.
Den var av plast och lönnfacket var synnerligen lättupptäckt.
Jag klagade för pappa som sa:
– Det är Hong-Kong skit. Det sa jag ju. Släng den.

Det är likadant med bolagiseringen:
Det är Hong-Kong skit – Släng den!

PS.
En stor eloge till Ulrika W F som tar bladet från munnen o beskriver en verklighet som ingen borde behöva uppleva varken som vårdgivare, vårdtagare eller anhörig.

Håkan Lans (S)

Svar till Ulrika Wahlgren Faundezs öppna brev

Jag delar din bild av det du skriver. Minutstyrning är inte bra, varken för medarbetare eller kunder, och arbete pågår med att komma ifrån detta. En så övergripande förändring tar tid innan den får genomslag, men jag kan garantera dig att vi gör vad vi kan för att du och dina kollegor ska märka en förändring så fort det går. Målet är att vi ska vara mer anpassningsbara utifrån kundernas individuella behov. Det blir bättre både för kunder och medarbetare.

Det pågår också ett arbete med att minska vår administration så att ni kan frigöra mer tid för kunderna. Ett exempel på detta är hemtjänstens nya system Lifecare Mobil Omsorg (LMO) om infördes nu i juni. Men vi ser också över hur vi kan minska dokumentationen och rapportering generellt.

Vidare kommer omsorgsnämnden i höst att fatta beslut om en ny resursfördelningsmodell. Den vi arbetar med nu kräver alldeles för mycket tid till administration för våra medarbetare vid våra vård- och omsorgsboenden samt inom hemtjänsten. En ny modell införs från och med 1 januari 2027.

Sammanfattningsvis, du har helt rätt i att fokus måste vara att ni ska ha mer tid för våra kunder. Arbetet pågår för just detta även om förändringarna inte fått fullt genomslag ännu. Jag är övertygad om att ni kommer att uppleva positiva effekter redan i höst.

Annette Lindberg Mohlin (L)
Ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB

Svar till Treklövern

Treklövern skriver att fokus nu ligger på att göra omsorgen bättre. I tjugo år har ni styrt i omsorgen och nu 65 dagar innan valet, blir frågan varför först nu? Ni har haft drygt tjugo år på er. Men frågan som Landskronaborna har rätt att ställa är: Varför först nu?

Efter fyra dödsfall talar den styrande majoriteten om förstärkt ledning, skärpta rutiner, bättre bemanning och högre kompetens. Om allt detta nu är nödvändigt, varför genomfördes det inte tidigare? Varför krävdes fyra människors död innan den politiska ledningen agerade med den kraft som situationen uppenbarligen krävde?

Treklövern hänvisar också till att äldreomsorgen redan har debatterats i kommunfullmäktige. Det stämmer – men det är bara halva sanningen. Den debatten handlade om de två första dödsfallen. Sedan dess har ytterligare två människor mist livet efter allvarliga brister i verksamheten. Det är en ny och betydligt allvarligare situation. Att låtsas som om ingenting har förändrats är att blunda för verkligheten.

Ingen har begärt att kommunfullmäktige ska behandla enskilda Lex Sarah-utredningar. Det vi kräver är att kommunens högsta beslutande organ tar sitt ansvar när förtroendet för äldreomsorgen skakats av fyra dödsfall, återkommande Lex Sarah-anmälningar och allvarliga brister i verksamheten.

Treklövern försöker göra detta till en fråga om mötesteknik. Det är fel. Det handlar om politiskt ansvar. Kommunfullmäktige är den plats där den styrande majoriteten ska redovisa hur detta kunde ske, varför åtgärderna inte sattes in tidigare och hur man tänker säkerställa att det aldrig händer igen.

Att säga att “nu ska vi göra omsorgen bättre” räcker inte. Landskronaborna har rätt att få veta varför den inte gjordes bättre innan fyra människor miste livet.

Fatmir Azemi (S), Kommunalråd
Anna Fernebro (S), 2:e vice ordf kommunfullmäktige
Jonas Esbjörnsson (S), Gruppledare kommunfullmäktige

Svar till Jonas Esbjörnsson (S) och Anna Fernebro (S)

De händelser som inträffat inom Landskronas äldreomsorg är djupt allvarliga. Varje brist är en brist för mycket. Därför utreds varje händelse, anmäls när lagen kräver det och följs av konkreta åtgärder för att stärka kvalitet och patientsäkerhet.

Socialdemokraterna har begärt ett extra sammanträde med kommunfullmäktige. Det är naturligtvis deras rätt. Men vi delar inte uppfattningen att kommunfullmäktige är rätt forum. Kommunfullmäktige leder inte den löpande omsorgen och behandlar inte enskilda Lex Sarah-utredningar eller personärenden. Det ska kommunfullmäktige inte heller göra.

Ansvaret ligger hos omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB, som också har haft extra sammanträden för att följa upp händelserna och besluta om fortsatta åtgärder. Vid omsorgsnämndens och omsorgsbolagets extra sammanträde ställdes frågan, innan mötet avslutades, om det var någon som hade någon fråga som inte blivit belyst. Så var inte fallet.

Omsorgen har dessutom diskuterats vid kommunfullmäktiges två senaste sammanträden.

Det finns ingenting som tyder på att bolagiseringen i sig orsakat de brister som upptäckts. Däremot innebär den att den tillståndsprövning och kvalitetsgranskning som följer med verksamheten ställer högre krav på uppföljning, dokumentation och åtgärder när brister upptäcks. Det är bra! Brister ska inte döljas – de ska upptäckas, utredas och rättas till. Det är grunden för allt seriöst kvalitetsarbete.

Nu ligger vårt fokus där det ska ligga: på att göra omsorgen bättre. Ledningen har förstärkts, kvalitetsarbetet skärpts och ett omfattande arbete pågår för att stärka bemanning, kompetens, rutiner och uppföljning. Och detta är bara början.

Ansvar handlar inte om att hålla fler möten. Ansvar handlar om att rätta till det som brustit. Det är det ansvar vi tar – öppet, konsekvent och med fullt fokus på att ge Landskronas äldre en trygg och värdig omsorg.

Annette Lindberg Mohlin (L) ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB
Hans Raita (M) 1:e vice ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB
Angelika Andersson (MP) ledamot i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB

Debatten om Landskronas äldreomsorg har de senaste veckorna handlat om Lex Sarah-anmälningar, dödsfall, brister i trygghetslarm och uppgifter om strukturella problem. Oppositionen har därför begärt ett extra kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktiges ordförande Lisa Flinth (L) avfärdar dock behovet. Hon hänvisar till att omsorgsnämnden och styrelsen för Landskrona Omsorg AB redan haft extra sammanträden och att frågan dessutom diskuterats vid tidigare kommunfullmäktigen.

Men just det svaret väcker en annan fråga.

Om kommunens egen ledning beskriver problemen som strukturella, varför skulle kommunens högsta beslutande organ inte diskutera dem skyndsamt? Att andra möten redan hållits är knappast ett argument mot att även kommunfullmäktige behandlar frågan. Tvärtom borde de allvarliga händelserna motivera en bred politisk debatt där hela den folkvalda församlingen får möjlighet att ställa frågor och utkräva ansvar.

Mot den bakgrunden valde jag att läsa Socialstyrelsens öppna jämförelser för Landskronas äldreomsorg. Det blev en intressant läsning.

På flera områden ser utvecklingen positiv ut. Kommunen har infört fler kvalitetsrutiner, stärkt den systematiska uppföljningen och utvecklat sitt kvalitetsarbete. På papperet ser verksamheten ut att ha tagit steg framåt. Samtidigt visar samma statistik något som förtjänar större uppmärksamhet.

Tidigare redovisade Landskrona tydliga servicelöften för trygghetslarm, kontakt inom tre minuter och besök inom trettio minuter. Från och med 2023 redovisas inte längre dessa garantier. Det innebär inte att de tragiska händelser som senare inträffat beror på att garantierna försvann. Men det är svårt att bortse från att just larmhanteringen nu står i centrum för kritiken samtidigt som kommunen inte längre redovisar några offentliga tidsutfästelser.

Socialstyrelsens statistik visar också att kommunen fortfarande saknar vissa beredskapsplaner, bland annat för höga temperaturer och evakuering inom delar av äldreomsorgen där man i stort sett bara säger att man minsann har AC på sina vårdboenden. Den stora frågan blir därför om vi verkligen mäter rätt saker.

Socialstyrelsens öppna jämförelser visar framför allt om kommunen har rutiner, styrdokument och system för uppföljning. De säger betydligt mindre om det som de äldre faktiskt är beroende av: att det finns tillräckligt med personal, att trygghetslarm besvaras i tid och att vårdkedjan fungerar när någon skrivs ut från sjukhuset.

Det innebär att en kommun kan förbättra sina kvalitetsindikatorer samtidigt som verksamheten i praktiken har stora problem. Det är ingen kritik mot Socialstyrelsens arbete. Tvärtom visar deras statistik hur viktigt det är att skilja mellan dokumenterad kvalitet och faktisk kvalitet.

Den diskussionen borde stå i centrum för den politiska debatten. För ytterst är det inte policydokument, handlingsplaner eller sammanträden som svarar på ett trygghetslarm. Det är människor.

Ronnie Niby (S)

Det handlar inte om vem som ringt vem – det handlar om fyra människor som mist livet

Lisa Flinths svar är talande. När fyra människor har avlidit efter allvarliga brister i Landskronas äldreomsorg väljer kommunfullmäktiges ordförande att diskutera telefonsamtal, mötesformer och formalia. Det säger tyvärr mycket om den styrande majoritetens syn på sitt ansvar.

Det här handlar inte om relationen mellan ledamöter i kommunfullmäktiges presidium. Det handlar om ett politiskt ledarskap som under lång tid har misslyckats med sitt viktigaste uppdrag – att garantera en trygg och värdig omsorg för våra äldre.

Fyra människor är döda. Kommunen har själv konstaterat allvarliga brister genom flera Lex Sarah-utredningar. Det handlar om uteblivna hembesök, felaktiga bedömningar, brister i larmhantering, otillräcklig introduktion och personal utan tillräcklig utbildning. Detta är inte en enskild händelse. Det är ett systemfel.

Därför begärde vi ett extra kommunfullmäktige.

Inte för att skapa rubriker. Inte för att vinna politiska poäng. Utan därför att kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. När förtroendet för en av kommunens viktigaste verksamheter skakas i grunden måste hela kommunens folkvalda församling ges möjlighet att diskutera situationen öppet, kräva ansvar och besluta om vägen framåt.

Att hänvisa till att omsorgsnämnden redan haft informationsmöten är att missa poängen. Informationsmöten bakom stängda dörrar ersätter inte en offentlig demokratisk debatt. Kommuninvånarna har rätt att se hur deras folkvalda tar ansvar när något så allvarligt har inträffat.

Vi socialdemokrater tror på en annan syn på politiskt ledarskap.

När välfärden sviktar gömmer man sig inte bakom organisationer, processer eller möteskalendrar. Då kliver man fram. Man tar ansvar. Man är beredd att låta demokratin pröva de beslut som fattats.

Det är också anmärkningsvärt att den styrande majoriteten verkar anse att Landskronaborna ska vänta till den 28 september innan kommunfullmäktige får behandla frågan.

Om situationen verkligen är så allvarlig som kommunen själv beskriver borde den också vara tillräckligt allvarlig för att motivera ett extra sammanträde.

Vi kommer därför inte att släppa denna fråga.

För oss handlar politik ytterst inte om procedurer eller prestige. Politik handlar om människor. Om den äldre kvinnan som ska känna sig trygg när hon går och lägger sig. Om den äldre mannen som ska kunna lita på att hjälpen kommer när han trycker på larmet. Om anhöriga som ska kunna känna förtroende för den omsorg kommunen ansvarar för.

Det är detta som skiljer oss åt.

Vi accepterar inte att fyra dödsfall reduceras till en diskussion om mötesteknik. Vi accepterar inte att ansvaret flyttas mellan olika nivåer. Och vi accepterar inte att den högsta politiska församlingen förväntas tiga när välfärden sviker.

Landskronaborna förtjänar bättre än så.

Jonas Esbjörnsson (S)
Anna Fernebro (S)

Eva Marianne Nilsson (VD LOAB) är upprörd över att Landskrona Direkt använt ordet ”omkom” i artiklar angående dödsfallen i LOABS omsorg, ”omkom” är en synonym till avliden och en hel del andra – i sammanhanget mindre lämpliga – ord när det gäller vår bortgång.

Det politiska språket är ett sätt att fjärma sig från den verklighet som vi andra upplever – en distansering från det som uppfattas som fel eller misshagligt. Kalhygge blir föryngringsyta. Städare lokalvårdare. Och människor blir kunder och brukare. Ord som inte fastnar hos vanliga människor – men används flitigt av tjänstemän och politiker.

Gamla, sjuka människor är inte ”kunder” de är män eller kvinnor i behov av hjälp och stöd från oss yngre. Och om man nu kallar dem ”kunder” vad ska vi då kalla dem som tillhandahåller den tjänst som kunderna ”köper”? Näringsidkare? Affärsinnehavare? Grossister?

Och vad ska vi kalla de gamla som är krångliga och kanske våldsamma i sin demens? Missbrukare?

Vår uppfattning av verkligheten, hur vi beskriver den – utgår från vårt språk. När man normaliserar ord som ”kund” och ”brukare” spär man ut ansvaret som det innebär att ta hand om människor. De blir liksom inte riktiga människor…

PS.
Jag har svårt att tänka mig att en politiker eller tjänsteman någonsin skulle kalla en närstående i behov av omsorg för: Kund eller Brukare. Men för andra människor går det bra.

Örjan Kristenson

De senaste dagarna har jag sett otaliga inlägg i sociala medier med samma budskap: ”På 70- och 80-talet var 30 grader bara härligt semesterväder. Idag målas kartorna röda och medierna skrämmer upp folk.”

Det ligger faktiskt en liten sanning i påståendet. Förr handlade väderinslagen oftare om badväder, glass och solsemester. Idag handlar de också om brandrisk, sjukvård och hur äldre ska skydda sig mot extrem värme.

Men det betyder inte att människor blivit känsligare. Det betyder att vi vet mer.

Vi vet idag att långvarig extrem värme leder till ökad dödlighet, framför allt bland äldre och kroniskt sjuka. Vi vet att sjukvården belastas och att kommuner behöver planera för att skydda sina mest utsatta invånare. Att informera om detta är inte alarmism, det är ansvar.

Och ja, väderkartorna ser annorlunda ut idag. Grafiken har utvecklats och färgskalorna har förändrats. Men temperaturen mäts fortfarande med termometrar, inte med färger på en TV-skärm. Om termometern visar 35 grader spelar det ingen roll om kartan är gul eller mörkröd.

Det glöms också ofta bort att de högsta temperaturerna faktiskt har blivit högre än de var under 1970- och 80-talen. Europa upplever idag värmeböljor som slår rekord gång på gång. Det är inte en fråga om hur väderpresentatören väljer att färglägga kartan, utan om faktiska mätningar.

Historien lär oss dessutom något annat. Människor har aldrig nonchalerat extrem värme. Hus byggdes för att hålla svalkan kvar. Arbetsdagar anpassades när det gick. Man sökte skugga och vila under de hetaste timmarna. Våra förfäder gjorde precis det vi gör idag, de försökte anpassa sig efter naturens krafter med den kunskap de hade.

Skillnaden är att vi idag har betydligt bättre kunskap om riskerna och betydligt fler äldre att ta hänsyn till. Att varna för extrem värme är därför inte ett tecken på ett svagare samhälle. Det är ett tecken på ett samhälle som lärt sig att människoliv är värda att skydda.

Det är fullt möjligt att sakna somrarna på 1980-talet. Men vi tjänar ingenting på att romantisera dem eller avfärda dagens värmeböljor som ett resultat av ”rödare kartor”.

Verkligheten avgörs fortfarande av termometern, inte av färgen på TV-skärmen.

Ronnie Niby

Svar till Poul W Lorenzen och hans insändare; LOAB och extremvärmen.

Vi följer de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten har tagit fram gällande värmeböljor. Vi har beredskap för både våra kunder och våra medarbetare och påbörjade informationen redan i början av veckan när väderprognosen visade att helgen skulle bli varm.

Samtliga våra boenden är utrustade med AC, och vid behov kompletterar vi med fläktar. På våra boenden finns också glassmaskiner, så att de boende kan erbjudas svalkande glass under varma dagar.

Folkhälsomyndigheten har lättförståeliga rekommendationer och och vänder sig till olika mottagare, ex chef, medarbetare, kund, anhöriga.

Vi uppmuntrar alla våra kunder att hålla bostaden så sval som möjligt, dricka rikligt med vätska och följa de råd som ges för att minska risken för besvär vid höga temperaturer.