Den minnesgode minns när Nina Ramsby spelade i Landskrona under tre karnevaler, två gånger i Sofia Albertina kyrka och en gång i tältet utanför. Det var 2007-2009. Idag heter han Nino Ramsby. Han spelar fortfarande musik men är även fotograf och konstnär. Och det är som sådan han ställer ut i Pumphusets konsthall i sommar. På lördagen är det vernissage.
– Jag tänker mycket och är väldigt impulsiv men samtidigt extremt organisatorisk. Annars hade jag inte kunnat syssla med allt jag gör. Jag har en väldigt kraftfull vänster och höger hjärnhalva, säger han och ler.
Varje utställning är en utmaning för Nino Ramsby.
– Jag ber alltid arrangörerna skicka mått och bilder. Det tar tid att få det rätt. Men här är underbart och ganska lätt. Jag är klart nöjd och kommer inte att ändra på något. Jag är faktiskt trött, säger han och blickar ner mot det stora fönstret på gaveln.
– Det är en fantastiskt vacker utsikt. En vacker konsthall.
Nino Ramsby är transsexuell men det är inget som på något vis syns i hans konst.
– I så fall är det inte medvetet. Det krävs mycket av en när man är transsexuell men jag pratar inte om mig själv i ett samhällsperspektiv i konsten. På scenen kan jag dock vara politisk och det är jag ofta. Om folk på något vis försöker läsa in min transsexualitet i konsten så får dom gärna göra det. Jag arbetar med hjärta, lust och nyfikenhet.
Verken som hänger i Pumphusets konsthall är mjuka och behagliga. De är printade och målade på en typ av akvarellpapper med en slät matt yta. Det är kort och gott vackert. Det annorlunda är att de som ser fler utställningar av Nino Ramsby kan se samma verk. Men ändå inte.
– Verken är färdiga när jag hänger dom. Men det kan mycket väl bli så att jag går loss på dom igen om dom inte säljs. Jag lär väl hålla på tills det bara återstår ett grått kluster, säger han och skrattar.
Man kan inte låta bli att bli nyfiken på personen Nino Ramsby. Han skrattar när han får frågan om hur det ser ut hemma hos honom och om han möblerar om mycket.
– Möblerar så ofta gör jag inte. Men jag är väldigt mycket för att sortera och hålla i ordning. Och det händer ju att jag köper prylar och då får jag sortera vidare. Jag tycker dock att det är tråkigt att dammsuga, säger han och skrattar igen.
Har du egna verk på väggarna hemma?
– Nej, faktiskt inte, säger konstnären.
– Men min fru fick ett verk för två år sedan. Men det har inte kommit upp ännu.
Nino Ramsby är enligt honom själv en riktig fotonörd. Trots detta så är han noga med att påpeka att det är personen bakom kameran som är viktigast och inte vad han eller hon håller i handen.
– Det första verket direkt till vänster är taget med en systemkamera, men alla andra är mobilbilder i grunden. Kan man sin kamera och har öga för bilden så kan man fotografera.
På lördagens vernissage kommer Nino Ramsby även att spela musik. Det blir dock ganska finstämt, som konsten på väggarna.
– På 90-talet spelade jag hård rock och sedan har det blivit såväl jazz som elektronisk musik. Men vad det blir på lördag får den som kommer uppleva, säger han.
– Och vem vet. Kanske blir det någon typ av happening också. Jag är som sagt impulsiv och ofta blir det inte som det är tänkt från början, säger han och avslutar med att beskriva sig i de enklaste av ord.
– Jag är den jag är.
Utställningen har vernissage lördagen den 20 maj klockan 12-16 med invigning och konstnärssamtal klockan 13.
Fakta:
Nino Ramsby är född i Stockholm 1972. Sedan tidigt 90-tal har Nino (hette tidigare Nina) arbetat med fotografi. Han började som fotografassistent på Moderna museet 1993 och har sedan dess arbetat med bild, bildhantering, grafisk formgivning och illustration. Nino målar i olja, akvarell och akryl, ibland renodlat och ofta med blandtekniker där fotografiet ingår och blandas med andra målarmedier. Varje bild kommer till på sitt eget sätt. Ibland tar han kort på en av sina oljemålningar och printar sedan ut den för att sedan måla med akvarell på printen, och sen fortsätter processen på ett eller annat sätt.
