Polen 1942 så rusar ett tåg genom natten. På tåget finns två män som var och en kommer längre fram bli betydande för framtiden. Ingen av dem vet det då men Göran som kommer i samtal med Kurt kommer denna natten skriva historia långt långt senare. Det samtalet de håller i den polska natten där tåget rusar fram kommer att klinga skarpt som en varning för oss alla som överlever krigets fasor.
Samtalet då som nu handlar om två människor som möts och har modet att tala om det som är det viktigaste av allt. Rätten till liv och rätten att leva.
Såhär dagen efter manifestationen på Rådhustorget igår slår mig tanken att då som nu är bara endast några få vakna och har mod att se och förmedla verkligheten. Nu precis som då ska effektiviteten råda vi ska optimera och effektivisera så maskineriet löper på smidigt. Då stämplade vi stora röda J i passen på vissa människor och idag bolagiserar vi och kategoriserar vem som ska få hjälp utifrån poäng eller befintliga resurser. Så vad är ett liv värt ställer jag mig då frågan?
Det slumpar sig då så att i samma stad pågår två olika tillställningar som handlar om just värdet på liv. Den ena som vi aldrig ska glömma som kom att rullas upp bland annat pga av mötet mellan Göran och Kurt en natt för länge sen.
En annan som rör sig om nutid och värdet av liv som faktiskt kan räddas nu. Tragiskt nog dog två pga de som nu fattar beslut inget lär av historien. Man minns och äter snittar bakom polerade fasader i sin elitistiska verklighet. Samtidigt står en grupp människor och manifesterar och hedrar offren i dagens selekterings process. Den ena ska alltid minnas och aldrig glömmas den andra kan vi göra något åt nu i realtid. Frågan hänger sig kvar som en våt filt vad är ett människoliv värt? Tåget rusar samtidigt vidare i natten. Samtal och flyktiga möten kan rädda liv. Det krävs bara att en liten grupp samlas och börjar agera. Makten äger ingen och ingen är den heller. Det är i möten ord omsatt i handling som förändringar kan ske. Så igen vad är ett liv värt?
Respekt till er alla som kom igår och visade att ett människoliv är värdefullt.
Ole Rudolfsson
Theres Edwall
