Aldrig tidigare har en liknande utställnings visats på Landskrona konsthall. Fotografier ur ett familjealbum hänger lager på lager och skapar med sina urklippta hål en kontakt med omvärlden. Resultatet sticker bokstavligen talat ut.
– Det är ett oerhört intressant projekt. Dels är det personligt, då det handlar om ursprung, identitet och familj samtidigt är det klockrent idag med de rörelser som sker i världen, säger konstintendent Birthe Wibrand.
– Jag har borrat inåt. Jag har borrat bakåt. Jag har borrat ut människan i samhället, säger konstnären Elisabeth Moritz som använt sig av en skalpell på svartvita förstoringar tagna från hennes tyska familjs fotoalbum när hon skapat sina verk.
– Fast jag är född i Sverige, tillhörde jag inte samhället. Jag bar på något som var väldigt tungt. Det var den tyska historien som rann i mina ådror. De svenska idéerna om vad tyskarna stod för, hela skuldfrågan lades på dem. Det är först på senare tid som Sveriges medverkan kommit fram i ljuset. Jag var klämd. Tyskarna var för jävliga. De var inte bara nazister, de var dessutom högljudda och massa annat negativt. När jag sedan kom till Tyskland var folk så trevliga och sympatiska, berättar hon och menar att vänligheten i mötena var på en annan nivå än hon vant sig från i Sverige.
Med sin konst gör Elisabeth Moritz ett försök att förstå och åskådliggöra det vi bär med oss från familjens förflutna och hur detta påverkar oss, vilket är svårare att komma åt när föräldrarna kommer från ett annat land än det man själv vuxit upp i. Hon lyckas, utan att det tendera till navelskåderi.
Bilderna svävar lätt i konsthallen. Ljuset sippra genom och beroende på var man står upplevs de olika. Rent av kan en 3D-effekt uppenbara sig. Tidslinjen saknas medvetet. Bilder från första världskriget blandas med rena familjeporträtt. Europas historia synliggörs och familjen positioneras i ett historiskt landskap.
– Jag gör en väv av dåtid och nutid. Det är mycket av 1920- och 1930-talets stämningar i Europa som går igen idag. Vad är det som gör att människorna kan leva sin vardag trots att det alldeles intill pågår förintelse och krig, frågar hon sig.
Att göra en utställning av denna omfattning har tagit flera år.
– Det är på sätt och vis bra att processen varit lång och mödosam. Det tar tid att förstå sin identitet och sammanhangen runt den. Jag vill komplicera saker. Vi lever i en tid där allting ska förenklas och det gör mig förbaskad. Samtidigt vill jag inte ha några långa förklarande texter. Jag vill föra fram mitt resonemang bara genom mina verk.
Elisabeth Moritz föddes i Sverige av tyska föräldrar, hon flyttade till Paris i tonåren, utbildade sig på konstakademien ”Ecole national supérieure des Beaux-Arts” och stannade i Frankrike i 27 år. I dag bor hon i Malmö och arbetar från sin ateljé på Fröfabriken i Landskrona.
Utställningens namn är ”Im-presens” och är ett hittepåord av Elisabeth Moritz.
– Det är en sammankoppling av imperfekt och presens.
Vid lördagens vernissage kan man klockan 14 ta del av ett samtal mellan konstnär Elisabeth Moritz och konstintendent Birthe Wibrand.
Utställningen är ett samarbete med Landskrona konstförening och visas 10 september-30 oktober 2016.
Arrangemang i anslutning till utställningen:
Torsdag den 6 oktober 18.30:
Är 30-talet här igen? Eller är det bara 20-tal? Per Svensson, kulturskribent i Sydsvenskan om folkförförare då och nu.
Söndag den 9 oktober 14.00:
Diskussion utifrån utställningens tema – identitet, ursprung och det förflutna.
Torsdag den 13 oktober 18.30:
Visning och samtal om Elisabeth Mortiz utställning.
Torsdag den 27 oktober 18.30:
Workshop med utgångspunkt i utställningens tekniker – cut-out och foto.