Det är inte bara i fångtornet på Citadellet som det kommer att visas känslosamma bilder under fotofestivalen som invigs imorgon, fredag. På ytterligare fem platser på Citadellområdet visas foto. I huvudbyggnaden kommer bilder med starka känslouttryck att visas. Det är fotografen Håkan Elofsson som för första gången visar sina tre bildsviter om tango, samba och flamenco tillsammans.
Göran Andersson på Thanda Group, vilka äger Hotel Öresund och arrenderar Citadellet, träffade Håkan Elofsson i samband med en utställning på Fotografiska museet i Stockholm för ett par år sedan.
– Han visade bildserien Bombay Boulevard vilken jag tyckte var fantastisk. Jag fick ett snack med honom och jag sade då att det hade varit kul att ha en utställning på Citadellet, säger Göran Andersson och fortsätter.
– När nu Landskrona Foto Festival ville ha en utställning i fångtornet så mindes jag vårt samtal. Jag kontaktade då Håkan Elofsson och han nappade direkt.
Håkan Elofsson beskriver hur han i Dansa mig-projektet tog sig friheten att kidnappa tre olika danser och kulturer för att beskriva tre olika sätt att hantera livet och kärleken.
– Det hela började med ett halvår i Buenos Aires hösten 1983 och våren 1984 då jag lät tangon smyga sig in i mitt liv. Jag fångades av svårmodet och av det faktum att man redan från början är övertygad om att man kommer att bli djupt sviken både av kärleken och livet. Tangokulturen har helt enkelt formaliserat känslan av en ständigt närvarande förlust, säger fotografen och fortsätter.
– När jag kommit hem igen började jag fundera på vilka andra danser som definierat känslor på samma vis och då var samban den första jag kom att tänka på. Det är svårt att begripa att två så olika förhållningssätt som tango och samba kunnat uppstå i länder som ligger så nära varandra som Argentina och Brasilien. Samban är något som bara existerar i ett nu, i motsats till tangon som oftast är ett nostalgiskt då, eller ett ensamt sen. I samban låter man kroppen styra och huvudet vila – allt är känsla och fysik. Varje beröring är ett löfte.
Den tredje dansen blev flamencon.
– Flamencon är på liv och död, där finns inga mellanlägen över huvud taget. Kärleken i flamencon är livsfarlig: Kom hit och ta mig – det kan kosta dig livet men det är det värt! Flamencon och tjurfäktningen går hand i hand. Båda dansas med döden närvarande. I Flamencon kröker du aldrig rygg och du blinkar inte när döden tittar dig i vitögat, beskriver fotografen.
Bilderna är tagna i huvudsak i Buenos Aires, Salvador de Bahia och Sevilla mellan åren 1983 och 1991
– Detta är mina personliga tolkningar. Nu är det besökarnas tur att känna.
Karriären började hos Håkan Elofssons morfar, en hängiven amatörfotograf med eget mörkrum som Elofssson utnyttjade så ofta han kunde. I Stockholm utbildade han sig på GFU och arbetade under många år för tidningen ETC. Delar av sin fotografiska fostran fick han som assistent till Christer Strömholm.
Håkan Elofsson har haft en lång rad utställningar genom åren, bland annat på det legendariska fotogalleriet Camera Obscura i Stockholm och på den internationella fotofestivalen i Arles. Utöver det medverkan på Fotograficentrum i Göteborg och Örebro, Houston Photo Festival, utställning med Svenska institutet i Ulan Bator och Peking och utställningar på restaurang Sturehof i Stocholm.
Bilderna ställs ut med stöd av Göran Andersson som förvärvat bildsviterna för permanent placering på nya Hotel Öresund som kommer att stå klart 2018 vid Jönsaplan i Landskrona.
Utställningen är öppen mellan 19 och 28 augusti 2016 då Landskrona Foto Festival pågår.
Foto: Håkan Elofsson.
