Arkiv: Planket

S:t Johannes Döparens katolska kyrka i Landskrona är ett levande centrum för katoliker i Landskrona med omnejd. Samtidigt är kyrkan och församlingen en länk tillbaka till den tid då katolicismen var allenarådande i Landskrona liksom i övriga Norden. Och passande nog bär kyrkan samma namn som Landskronas ståtliga gotiska kyrka: Johannis Baptistae, invigd i början av 1400-talet under den katolska tiden. Sorgligt nog revs den i mitten av 1700-talet i samband med utbyggnaden av Landskrona som fästningsstad. Men då hade katolicismen sedan drygt 200 år försvunnit ur staden.

Reformationen under 1500-talet innebar att den katolska religionen avskaffades och slutligen helt förbjöds i Norden. Trehundra år senare innebar liberaliseringen av religionslagarna att den katolska kyrkan kunde återkomma. Hur gick detta till? Vilka hinder mötte katolska präster och ordenssystrar som etablerade sig i Norden? Hur har katolska kyrkans ställning i Norden förändrats över tid?

Ja, det var just dessa frågor som var på agendan i går när Katolska församlingen och Föreningen Norden i Landskrona arrangerade en föreläsningskväll med Yvonne Maria Werner, professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden efter reformationen och hon har publicerat en rad arbeten på temat.

Yvonne Maria berättade om den konfliktfyllda tid som följde på reformationen, som efter 30-åriga kriget utmynnade i att det var de värdsliga herrarna, kungar och furstar som bestämde vilken kristendom som skulle gälla i riket. Om man som enskild inte accepterade detta stod valet mellan att frivilligt lämna riket eller att förvisas; i värsta fall kunde konsekvensen även bli fängslande eller avrättning.

Det är först under slutet av 1700-talet som situationen börjar förändras. Upplysningstidens tankar om individens frihet och mänskliga rättigheter, däribland tanken om att religion är varje enskild individs ensak, förde Yvonne Maria fram som grundläggande för den förändring som skedde. En förändring som öppnade upp för katolicismens återkomst i norra Europa, där protestantismen var dominerande, och därmed även i Norden.

Från mitten av 1800-talet kom den katolska kyrkan att återetableras i Norden och katoliker tillerkännas samma rättigheter som övriga medborgare, med början i Danmark genom grundloven av 1849. I Sverige togs dock de sista begränsningarna bort så sent som 1951. Under lång tid var medlemmarna i katolska kyrkan i huvudsak inflyttade katoliker och deras ättlingar. I Sverige var det fram till 1873 förbjudet för en svensk medborgare att tillhöra katolska kyrkan. Men genom ett aktivt missionsarbete i Norden ökade antalet konvertiter och med tiden kom många kända nordbor att anamma den katolska tron; Yvonne Maria förde bland andra fram: den danske författaren Johannes Jørgensen, den norska nobelpristagaren i litteratur Sigrid Undset samt den svenska akademiledamoten, författaren och översättaren Gunnel Vallquist. Och så även Elisabeth Hesselblad som etablerade den svenska grenen av Birgittinorden; 2016 helgonförklarades hon av påven Franciskus. Vidare betonade Yvonne Maria att den katolska kyrkan i Norden i dag har biskopar födda i vart och ett av de nordiska länderna. I dag har vi även Nordens förste kardinal: Anders Arborelius, uppvuxen i Lund.

Men Yvonne Maria poängterade samtidigt att vägen inte varit konfliktfri. Tiden fram till 1960-talet präglades av animositet mellan den katolska kyrkan och de lutherska statskyrkorna i Norden. Dialog och samverkan var inte på agendan. Det är först i och med det så kallade andra vatikankonciliet (1962–65) som den katolska kyrkan öppnade sig för den moderna tidens strömningar. Och därmed även för dialog och samverkan med andra kristna kyrkor såväl på övergripande plan som lokalt. I Landskrona träffas regelbundet företrädare för de olika kyrkosamfunden i staden.

I dag är katolska kyrkan ett växande samfund i Landskrona, Sverige och Norden. Yvonne Maria summerar: ”Den katolska kyrkan i Norden är i dag en nordisk kyrka”.

Man vad är det då som får människor att söka sig till katolicismen? Ja, enligt Yvonne Maria, som själv är katolik, är det kyrkans tydlighet och sammanhang. Det kan sammanfattas i sökandet efter och bejakandet av: auktoritet, traditioner, helgon & helighet, hierarki, liturgisk skönhet, gudsnärvaro och mystik.

Jag är säker om att alla de drygt 40 åhörare som var på plats fann Yvonne Marias föredrag intressant och givande. Samtalen efteråt, vid fikat i församlingssalen, gav tydliga indikationer om att så var fallet.

Avslutningsvis: ett stort och varmt tack till Katolska församlingen i Landskrona och då särskilt till kyrkoherde Fader Tadeusz och församlingens sekreterare Barbara Wiatrak.

Jan Nilsson
Ordförande
Föreningen Norden i Landskrona
norden.landskrona@gmail.com

Bullervallen i Saxtorp

Jag blir väldigt illa berörd när de två miljöpartisterna i miljönämnden inte följer våra lagar. I det här fallet miljöbalken.
Avgå omedelbart.

Det sorgliga i fallet är att det är de boende vid berörda områden i Saxtorpsskogen som blir lidande. Föroreningarna går ner i grundvattnet eftersom jorden är sandig.

Den sittande miljönämnden är en tillsynsmyndighet. Den har bl.a. tillsyn över LSR som ärendet gäller. Det går inte att behandla tillsynen annorlunda för att det gäller ett kommunalt bolag.

Eftersom sittande miljönämnd inte har förstått detta bör hela nämnden avgå.

Miljönämnden i Landskrona har slagit in på en besynnerlig och farlig väg. Den har dels samrått med en verksamhet som ansöker om miljöfarlig verksamhet, d.v.s. den part som man ska övervaka och dessutom fattat ett beslut om tillstånd utan att lyssna på de sakkunniga som nämnden har anställda för att få ett sakligt underlag. Det verkar som ledamöterna i miljönämnden inte har förstått sin roll. Miljönämnden har olika roller beroende på om det rör sig om myndighetsutövning eller inte. När miljönämnden riktar ett föreläggande mot en  person eller verksamhet eller ger tillstånd för en verksamhet är det myndighetsutövning. Då har ledamöterna i nämnden till uppgift att granska ärendet och ställa de krav som leder till att miljöbalkens krav uppfylls. Nämndens beslut måste vara opartiska och utan hänsyn till vem beslutet rör, oavsett om det är kommunalt eller privat. Om ledamöterna i nämnden inte följer lagen kan de bli dömda för tjänstefel.

Domen över miljönämnden i Enköping visar tydligt var gränsen går; de ledamöter som röstade för det förslag som stred mot miljöbalken blev dömda, de ledamöter som reserverade sig mot förslaget blev frikända. Men är det inte odemokratiskt att inga folkvalda fattar besluten? Vi kan först konstatera att den demokratiska behandlingen gjordes när lagen, miljöbalken, antogs i riksdagen och den lagen gäller hela Sverige och det finns inget utrymme för lokala varianter i t.ex. Landskrona. Om länsstyrelsen hade varit tillsynsmyndighet hade inga folkvalda deltagit i beslutet, och om ärendet överklagas är det domarutbildade personer som fattar besluten även om det i domstolarna sitter nämndemän som har specialkunskaper på området.

Anläggandet av bullervallar ned hjälp av avfall var ett växande problem i början av 2000-talet. Naturvårdsverket tog då fram en handbok som angav anvisningar för hur man kan undvika miljöskador vid användningen av avfall vid anläggandet. Där tar man hänsyn till de olika ämnenas farlighet, hur snabbt de rör sig i olika jordar och hur man kan upptäcka föroreningar som sprider sig i mark och vatten. Jag har svårt att se att lekmän som de flesta av ledamöterna är ska kunna fatta välgrundade beslut utan att lyssna på de som har sakkunskap.

Det tillhör undantagen att förtroendevalda inte tar hjälp av tjänstemän med sakkunskap, även om nämndes vice-ordförande hävdar motsatsen. Jag har närmare 40-års erfarenhet av förtroendevalda som ledamöter i miljönämnd. Namn som Thor Willy Persson, Sven Munke och Gösta Nilsson som alla var ordförande eller vice ordförande och visade mycket hög integritet och engagemang för bättre miljö och även flera av de nulevande ordförandena har visat att lekmän kan med samarbete med sakkunniga tjänstemän fatta kloka beslut.

Det förekommer självklart undantag. Ett företag försökte infiltrera miljönämnden och en tjänsteman från företaget lyckades få miljönämnden att besluta i enlighet företagets önskemål och sen föredrog samma person ärendet inför koncessionsnämnden (miljödomstolens företrädare). Miljönämndens beslut överklagades och upphävdes av domstol. Ett annat företag lyckades mildra miljönämndens krav och nämndens ordförande och miljöchef uppvaktade regeringen som skärpte kraven vilket företaget sen utnyttjade för att hävda att det var det renaste företaget i branschen.

Högni Hansson
f.d. miljöchef i Landskrona

Hej,
Vid en inventering nyligen så saknade jag namn på konstnären på några av mina konstverk. Det rör sig om två tavlor som jag vunnit vid Landskrona Lasarettets konstförenings lotteri. Föreningen är numera nerlagd men kanske finns det någon i läsekretsen som känner igen verken på bifogad bild.

Det samma gäller förövrigt också en tavla ”stenhjärta” som jag fick i present 1990.

//Anders Westin.

 Vet du vem konstnärerna är så mejla gärna ett svar till info(@) landskronadirekt.com

I söndags firade vi Nordens dag med den gulröda nordiska flaggan i topp vid både Rådhuset och Stadshuset. Och Föreningen Norden i Landskrona bjöd på en uppskattad konsert med pianomusik från våra fem nordiska länder. Men varför flaggade vi och varför lyssnade vi på Gade, Sibelius, Birgison, Grieg och Geijer?

Den 23 mars 1962 undertecknades Helsingforsavtalet som utgör grunden för samarbetet mellan Nordens fem stater och tre självstyrande områden. Det skedde i en oroväckande tid, präglad av kalla krigets spänningar.

I dag lever vi återigen i en illavarslande tid. De drömmar och förhoppningar om en värld i fred och samförstånd som Berlinmurens fall väckte, har slagits i spillror. De har ersatts av skrämmande visioner om att vår värld står inför en tragedi av samma mått som andra världskriget. Många samhällsdebattörer och forskare ser likheter mellan vad som sker i dag och vad som skedde under 1930-talet. Runt om i världen är det återigen den starkes ord som ska stå oemotsagt; den svage har att lyda. Och lyder den svage inte så är det våld som gäller. Detta såväl inom det egna landet som gentemot grannländer.

I Norden har vi en gemensam syn på hur våra samhällen ska formas och utvecklas. Grundbultar är demokrati, jämlikhet och jämställdhet samt individuell frihet och kollektiv välfärd. I dag är grundbultarna hotade och därmed är själva fundamentet för våra samhällen hotat. Och detta av krafter både utanför och innanför våra gränser. Krafter som varje land var för sig har svårt att bemästra.

Men vi har en motkraft: Det nordiska samarbetet!

De nordiska länderna är små var för sig, men tillsammans utgör vi en stark och nära gemenskap. Vi delar i mångt och mycket språk, kultur, historia och välfärdssystem, och vi har utvecklat unika formella strukturer för samarbete mellan våra parlament och regeringar. Tillsammans i Norden är vi 27 miljoner människor, med starka ekonomier och hög innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund som ledarskribenter och andra i dessa dagar för fram tanken om en nordisk förbundsstat. En tanke som inte är ny, men kanske Nordens tid är just nu.

Ja, vi har en motkraft, men den behöver stärkas. Samarbetet behöver fördjupas och breddas. Och inte minst behöver samarbetet involvera innevånarna och civilsamhällets aktörer. Nordisk sammanhållning och integration byggs inte ovanifrån, utan genom att människor möts, delar erfarenheter och samarbetar. Det är i mötet som relationer etableras, som gemenskap och tillit uppstår. Det är endast i kraft av intresserade och engagerade individer och organisationer som samarbetet blir långsiktigt hållbart.

Men för att detta ska vara möjligt behöver kommunen visa ett större intresse för nordisk samverkan och nordiskt utbyte på lokal nivå. Och då ett intresse och ett engagemang som utmynnar i konkreta initiativ och konkret handling. Det kan bland annat ske genom satsningar på erfarenhetsutbyte mellan kommuner i olika nordiska länder, involverande förenings- och näringsliv; utbyte som kan leda till gemensamma utvecklingsinitiativ. Det kan ske genom att främja nordiskt utbyte för unga och äldre landskronabor, för föreningar och skolor, för företag och anställda. Det handlar om att se nordiskt utbyte och nordisk samverkan som en investering till gagn för innevånarna och kommunen. En investering till gagn för oss alla i Norden!

Men det är inte endast kommunen som ska dra sitt strå till stacken. Det ska även vi inom Föreningen Norden i Landskrona göra. Vi har funnits sedan 1940 och nu liksom då arbetar vi på olika sätt för att intressera och engagera landskronabor för nordisk samverkan. Vår ambition är att fler ska kunna ta del av den mångfald och gemenskap som finns Norden. Vi vill att fler ska tänka på och prata om vad Norden är idag och kan vara i framtiden. Genom att delta i vår verksamhet kan du vara med och bidra till en starkare nordisk gemenskap.

Varmt välkommen till Föreningen Norden i Landskrona!

Jan Nilsson
Ordförande i Föreningen Norden i Landskrona

Webb: https://norden.se/
Epost: norden.landskrona@gmail.com

Svar till Sveriges Lärare / Rebecka Kainulainen debattinlägg

JA!
Vi S-ledamöter i utbildningsnämnden i Landskrona står helt och hållet bakom era förslag/krav!
Vi vill se:

• Lagstadgad gruppstorlek och personaltäthet i fritidshem, förskolan och grundskolan!
• Lagstadgad placeringstid för förskollärare och barnskötare i förskolan!
• Lagstadgad tid för, för-  och efterarbete för lärare!

Vi tänker att använda alla kanaler vi har för att påverka SKR i denna riktning!
Jag vill citera vårt kommunalråd Fatmir Azemi (S) under ett verksamhetsbesök förra veckan:
– Skolan är alldeles för viktig för att göra besparingar på!
Jag vill oxå passa på att citera (ej helt ordagrant ) Olof Palme från ca 1968:
– Skolan skall vara en spjutspets in i framtiden!

Håkan Lans (S)
för S-ledamöterna i utbildningsnämnden i Landskrona

Mår också illa…

Kom till John Bauer-gymnasiet i Hässleholm 2006 för att undervisa i fotografi. Min första klass bestod av 21 elever, de hade två digitalkameror att arbeta med…
Det var all utrustning som stod till buds för dem.

Då nöden är uppfinningarnas moder och läroplanen var en önskedröm för någon som inte varit ute i verkligheten insåg jag följande: Först och främst måste de ta bilder!
Så jag gick runt bland mina grannar i Borrby och frågade om de hade några gamla skor jag kunde låna. Tillsammans med mina gamla Reebok och Graningekängor fick jag ihop tre flyttlådor med rätt så illaluktande Fot(o)grafisk rekvisita.

Delade in mina elever i tre grupper – varav en fick låna en kamera av mig. De hade andra lektioner efter min, men där dök de aldrig upp…

Dagen efter samlades vi under förmiddagen. Jag bad dem visa sina bilder och motivera varför de tog dem. Den upplevelsen är en av de bästa i mitt professionella liv. Och det öppnade upp en tanke för dem om vad fotografi kan vara – utanför FB.
Jag fixade och trixade för att hitta utrustning så att mina elever skulle få erfarenheter om vad mitt ämne handlade om.
Lyckades till slut bygga en studio med skänkta eller bytta grejor. Köpte in kinesiska analoga kameror som jag hela tiden fick reparera. Till slut såg det ut som om det fanns en möjlighet att faktiskt undervisa i fotografi.
Jag fick ett nytt jobb, jag hade byggt upp någonting och lämnade över till en annan fotograf – kompetent, pedagogisk och med sinne för elevernas nyfikenhet.

Något år senare driver riskkapitalisterna hela koncernen (John Bauer) i konkurs. Ställde elever utan möjlighet att söka vidare till högre utbildningar!

Konsekvenserna av privat ägande i det basala undervisningssystemet kan vara ett direkt hot mot vår demokrati, vår vilja till jämlikhet och öppenhet till andra kulturer.

Våra unga elevers behov av utbildning måste komma först, inte vinster för privata aktörer!

Örjan Kristenson.

Jag mår illa när jag, som i SVT 21/3, hörde Liberalernas Johan Pehrsson stå och påstå att Liberalerna vill ha bort vinster i skolan och välfärden.
Pehrson tillhör de partier på högerkanten som fanatiskt genomdrev marknadsskolan och förordade att hela välfärden visst skulle kunna ägas av sk privata aktörer. Välfärd, såsom skola, vård och omsorg.
Under Björklunds tid som utbildningsminister jobbade jag inom skolan och var och lyssnade på honom när han högt och tydligt sjöng datorernas lov i skolan och påstod att det var nästan onödigt med läroböcker.

Svenska folket insåg snabbt att inget blev bättre av dessa privatiseringar, många var motståndare från början. Istället gick våra skattepengar till allt större del rakt ner i fickorna på de privata aktörerna och massor av missförhållanden upptäcktes i skolor, skoldagen, äldreomsorg osv.

Socialdemokraterna och vänstern har försökt få bort vinster i välfärden men den parlamentariska situationen har gjort att det inte har kunnat röstas igenom i riksdagen. Bland annat för att just denne Pehrson och hans liberaler har röstat emot.
Nu har högern upptäckt vad nästan hela svenska folket redan vet, nämligen att vinster i välfärden och privatiseringar av välfärden inte funkar.
Den misslyckade kommunaliseringen av skolan får Socialdemokraterna ta på sig, men den misslyckade privatiseringen av välfärden, med alla privatiseringar och utförsäljningar vilar tyngst på högerpartier som Liberalerna.
De många fåniga skolexperimenten inom pedagogiken och undervisningsmetoderna vilar tyngst på okunniga forskare inom högskolans värld. Och de har anammats av alla partier, inte minst av Liberalerna.

Men när nu Pehrson står och försöker profilera sig som skolans räddare vänder det sig i magen. Dessutom går han ut med han ämnar avskaffa marknadsskolan, men det visade sig att när reportrarna ville ha ett rakt svar på frågan, ja eller nej, på om han skulle avskaffa vinster i välfärden, så pratade han bort det och kunde/ ville inte svara.
Dessutom pratade han bort frågan om han efter nästa val skulle kunna sitta i samma regering som SD om det parlamentariska läget blev så.
Opinionssiffrorna är inte till L:s fördel och man hör hur desperat han är.
Nej, jag mår illa varje gång han står där och hummar och vägrar svara ärligt och rakt.

Lena Nilsson

Idag den 17 mars är det kollektivavtalets dag. Kollektivavtal bygger på det fackliga löftet, som innebär att arbetstagare lovar varandra att gå samman och ställa gemensamma krav på arbetsgivare.

Starka kollektivavtal skapar också ordning och reda på arbetsmarknaden. De sätter spelreglerna på svensk arbetsmarknad och är grunden för den svenska modellen. För arbetsgivaren innebär det bland annat att det råder fredsplikt, kollektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare (arbetstagarorganisationer) inte får vidta eller delta i strejk, blockad eller andra stridsåtgärder.

Det finns krafter i samhället som utmanar kollektivavtalen och vill tillbaka till den arbetsmarknad som fanns för 100 år sedan då kvinnorna inte hade rösträtt, arbetare inte hade rätt till semester och det fanns ingen rätt till lönehöjningar.

Sedan den 27 oktober 2023 strejkar IF Metall på Teslas svenska verkstäder. Anledningen är att Tesla vägrar teckna kollektivavtal för våra medlemmar.

Vi strejkar mot orimliga kontrakt och tystnadskultur. Mot att övertid inte bara förväntas, utan även sker gratis då ingen vågar annat. Mot att nyckfulla förmåner prioriteras högre än en trygg pension.

Mot att pengar går före hälsa. För tryggheten och rättvisan det ger. För medbestämmande. För att kunna gå till läkaren utan att behöva ta en dags semester. För rätten till årliga löneökningar. För att få betalt för övertid.

Kolla på filmen om varför de anställda strejkar: https://www.youtube.com/watch?v=wsgdCBUIAEQ

Läs även om varför Vår strejk är Din strejk: https://www.ifmetall.se/aktuellt/tesla/darfor-tvingas-if-metall-att-strejka/medlemmarna-darfor-strejkar-vi/

Många generationer före oss har kämpat för kollektivavtal, så att vi inte ska konkurrera med varandra genom låga löner och dåliga villkor. Den kampen fortsätter vi, och vi hoppas att ni är med oss. Alla våra barn och barnbarn förtjänar en bättre värld och i Sverige kör vi med kollektivavtal.

Det handlar inte bara om Tesla.

Utan vilket samhälle vi vill ha i framtiden.

Adis Heldic, ombudsman IF Metall Sydvästra Skåne

Svar på Göran Nyströms ”Kommentar till Örjan Kristensson”

Jag kan inte hålla tyst mera, gamle kulturchefen Göran Nyströms tykna kommentar måste svaras på. Den ena dagen bluff och båg med Jean Hermansons fotosamling och den andra dagen tappar fotofestivalen som innan varit så bra sitt anseende. Landskronas fina rykte som kulturstad fördärvas och gamle kulturchefen Göran Nyström sitter på höga hästar när han trycker ner fotografen Örjan Kristenson.

Om Jenny Nordquist inte varit på den eller den utställningen får stå mellan henne och utställarna. Men Örjan Kristensons klagomål om fotofestivalens enahanda utbud är rätt, det är så fotofestivalen kritiseras runt om i svenska fotovärlden. Det är hårresande när välbetalda tjänsteman inte kan göra en målgruppsanalys så därför ska jag hjälpa till, med det smala utbud som senaste 2-3 fotofestivaler haft tappar man 50% av proffspubliken och säkert så mycket som 70% av vanliga kulturpubliken.

Det enahanda utbudet är handhavandefel och inte resursbrist som Göran Nyström vill lura i oss. Om man ändrat hälften av årets ”konstinriktade” utställningar till ”fotoinriktade” utställningar skulle man fått det breda lockande festivalutbud som saknats i senaste fotofestivalerna och alla skulle vara nöjda, svårare är det inte.

Vet fotoledningen så minimalt om foto så man inte förstår vad (uteblivna) publikens ogillande handlar om och måste gå i försvarsställning för vända debatten till annat än klagomålen är om? När man vill ha utställningar som ”angår Landskronaborna” menas det inte utställningar av Landskronafotografer, det menas fotona ska betyda nåt för Landskronaborna och inte bara vara till för curatorenas kompisar. Det ska faktiskt inte behöva sägas.

Men pinsamt är det när fotofestivalens tjänstemän och Landskronas gamle kulturchef inte lyssnar på kritik. Varför Torkild Strandberg och Treklöverstyret låter sig duperas och tror på fotoledningens smala utbud gör mig mörkrädd, bryr man sig inte om Landskronas kulturrykte? Det är småsint när man förnekar folk med erfarenhet, liknande barn som ropar ”kan själv” låter det om curatorerna. Men om man tar in folk i Landskrona Foto och kulturförvaltningen som kan hur kulturvärlden är och vet Landskronas sinne kommer det bli kalasbra. Over and out!

Johan Andersson