Svar på Treklöverns debattartikel – Regionen flyttade problemet – Socialdemokraterna vill bygga ut det
Ingen ifrågasätter att människor med beroendeproblematik ska få vård, stöd och en väg tillbaka till ett fungerande liv. Ingen ifrågasätter heller att otrygghet, ordningsstörningar och kriminalitet måste tas på största allvar. Men det är just här Treklöverns resonemang brister.
I deras debattartikel saknas det viktigaste av allt: viljan att ta sig an den verkliga utmaningen. I stället för att diskutera hur tryggheten ska stärkas, hur den öppna narkotikahandeln ska bekämpas och vilka resurser som krävs för att skapa ett tryggare område riktas fokus mot själva vårdverksamheten. Problemen beskrivs som om de vore en konsekvens av att människor söker hjälp för sitt beroende.
Det är en farlig förenkling.
Genom att peka ut Folkets Hus och tala om dess ”affärsintressen” försöker Treklövern göra en komplex samhällsutmaning till en fråga om ekonomi och lokaler. Samtidigt avslöjar resonemanget något om Treklöverns eget perspektiv. I deras beskrivning antyds att ekonomisk vinning är den främsta drivkraften, något som säger mer om deras egen syn på drivkrafter än om verkligheten. Men alla gör inte den prioriteringen.
För oss handlar frågan inte om affärsintressen. Den handlar om människor. Om människor som behöver vård, stöd och en möjlighet att ta sig ur ett beroende. Om anhöriga som hoppas att deras närstående ska få hjälp. Och om ett samhälle som har ett ansvar att både erbjuda vård och upprätthålla tryggheten.
Det är också viktigt att skilja på orsaker och konsekvenser. Otryggheten i området uppstår inte för att människor får behandling. Otryggheten uppstår när kriminella utnyttjar människors utsatthet för att sälja narkotika, begå brott och skapa oro. Därför borde fokus ligga på att bekämpa kriminaliteten, inte på att misstänkliggöra en verksamhet som hjälper människor bort från missbruk.
Det är därför anmärkningsvärt att Treklövern lägger så stor vikt vid påstådda affärsintressen samtidigt som de ägnar betydligt mindre utrymme åt att diskutera sitt eget ansvar för att stärka tryggheten och bekämpa kriminaliteten. När människor ställs mot ekonomiska intressen väljer vi människor först. Det borde vara en självklar utgångspunkt för alla som vill ta ansvar för samhällets mest utsatta.
Att stoppa vårdverksamhet eller återkommande kräva att den ska flyttas löser inte problemen. Det är att flytta blicken från problemet. Kriminalitet försvinner inte genom en ny adress. Den följer efter så länge de bakomliggande problemen inte hanteras. Trygghet skapas inte genom att människor i behov av vård flyttas runt mellan olika platser. Trygghet skapas när samhället tar ansvar, när kommunen, polisen och andra aktörer samverkar, prioriterar frågan och har modet att möta problemen där de faktiskt finns.
Om det förekommer narkotikaförsäljning, ordningsstörningar eller annan kriminalitet i anslutning till LARO-verksamheten är det inte de hjälpsökande som är problemet. Problemet är de personer som begår brotten. Därför borde den politiska debatten handla om hur dessa ska stoppas, inte om hur en vårdverksamhet ska flyttas undan.
Det som saknas i Treklöverns artikel är ett tydligt svar på den avgörande frågan: Vad är ni själva beredda att göra? Vilka resurser är ni beredda att avsätta? Hur vill ni stärka polisens och kommunens arbete? Hur tänker ni bidra till att de kriminella som skapar otryggheten faktiskt stoppas?
Vi socialdemokrater vägrar acceptera valet mellan trygghet och vård. Vi tänker stå upp för båda. Barn och unga har rätt till trygga miljöer. Människor med beroendesjukdom har rätt till vård och rehabilitering. Och samhället har en skyldighet att bekämpa kriminaliteten utan att göra människor som söker hjälp till syndabockar.
Det är skillnaden mellan att peka ut de utsatta, och att ta ansvar för att lösa problemen.
Lamees Ar-Rawi (S)
