Kollektivtrafiken kräver både förtroende och förnuft
Tack Örjan Kristenson för en träffande och kylslagen beskrivning av vad många upplever: att kollektivtrafiken sviker när den behövs som mest. Vem vill stå och frysa i snålblåst, bara för att bli ersatt av en iskall buss? Det är precis där vi hamnat – i ett läge där allt fler tar bilen trots klimatmål, trots bränslepriser och trots köer. Inte för att de vill, utan för att de måste.
Du lyfter också en mycket viktig och ofta förbisedd fråga: stationens placering i Landskrona. Till skillnad från andra skånska centralorter ligger vår station långt från centrum, vilket gör att man behöver ytterligare ett färdmedel – buss, cykel eller bil – för att komma vidare. Det underminerar idén om tåg som ett smidigt och snabbt alternativ. Det är en strukturfråga som borde väcka större politisk debatt. För vem bygger vi kollektivtrafik – för bekvämlighet eller för avstånd?
Vill vi att fler ska lita på tågen, då måste de vara pålitliga, varma, trygga – och nära. Det gäller både tidtabeller, fysiska avstånd och det förtroende människor känner. Just nu sviktar alla tre.
Så länge folk i Landskrona upplever att de fryser på perrongen eller blir strandsatta med ”ersättningslösningar”, kommer bilen alltid vinna. Och det är, som du säger, synd.
Ronnie Niby (S)
