PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Bra med gemensamt klimatarbete

Det är glädjande att Landskrona med bred politisk uppslutning ansöker om att ansluta sig till Klimatkommunerna. Även om man är lite sen på bollen, Malmö, Helsingborg, Lund, Lomma och Kristianstad är redan medlemmar.  Men bättre sent än aldrig. Trots att miljöpartiet suttit i knät på ledartrojkan har klimatarbetet inte lyft.

Nu fortsätter den nuvarande kommunledningen i de positiva spår som förra ledningen inledde med bl a trådbussarna. Som ju, trots borgerliga protester, blev en klimatpolitisk framgång.

Bra.

Lena Nilsson

Miljöpolitik som gör skillnad

Landskrona stad ska ansöka om att bli medlem i Klimatkommunerna. Det är en förening där bland annat kommuner och regioner jobbar tillsammans för det lokala klimatarbetet. De 41 medlemmarnas klimatarbete ligger i framkant i Sverige och världen, med tuffa klimat- och energimål och ambitiösa åtgärder. Med bred politisk förankring är man drivande i Sveriges klimatomställning och ett av syftena är att minska utsläppen av växthusgaser. Genom erfarenhetsutbyte och spridning av goda exempel hjälps man åt för att förbättra både det lokala och nationella klimatarbetet. Landskrona har äntligen inlett arbetat med att söka medlemskap i Klimatkommunerna, men för att bli medlem blir man granskad och utvärderad och det är inte självklart att man blir accepterad som medlem. Hur resultatet än blir så är det utvecklande och bör leda till förbättringar av Landskrona stads miljöarbete.

I Landskronas miljöarbetet läggs mer pengar än någonsin för att kommunen ska bli energieffektivare och det gäller främst installationer av solpaneler och att stadens fordonsflotta ska bli fossilfri. Minskade koldioxidutsläpp står därmed högt upp på dagordningen. Vi ser det också som viktigt att kunna köpa in närproducerad livsmedel i stället för att handla från andra delar av Sverige och Europa. En stad som är med i Klimatkommunerna är Helsingborg, och för många år sedan bestämde sig de styrande i Helsingborg att sätta miljöarbetet långt upp på agendan. Helsingborg rankas idag som en av de bästa miljökommunerna i Sverige och man var nära att bli Europas miljöhuvudstad år 2023. Vi Moderater ser med tillförsiktigt att Landskrona och Helsingborg kan samarbeta i miljöfrågorna, precis som vi gör inom så många andra områden.

Torbjörn Brorsson
kommunalråd Landskrona stad (M)

En sång för vår elit (kent)

Jag känner en kärleksfull människa. Hon betyder mycket för mig och min dotter.
Hon är 75 år.
Hon har diabetes och har fått tre doser covidvaccin.
Hon har ett sår som behöver vård. Det är svart av nekros. Det finns vårdpersonal som sett detta sår bli svart. Då ger man henne morfin. Morfin sänker blodcirkulation och syresättning i blodet, det gör hennes sår värre, hennes diabetes farligare för henne.
Istället för att operera såret och hjälpa henne tillbaka till hälsa sätts åtgärder in som slussar henne till döden.
Morfin sänker blodcirkulationen.
Nu fick hon även en stroke.
Man sätter in ”palliativ vård”
Man väntar på att hon ska dö. Med ett stort svart sår och kroppen full av morfin.
Så går det till ….
När jag var 20 år arbetade jag som undersköterska på geriatrisk rehab. Människor som fått stroke blev intensivt rehabiliterade.
De blev vårdade, fick operationer och röntgenutredningar, sjukgymnastik, om de behövdes för att hjälpa dem. Inga svarta sår förekom överhuvudtaget. De åtgärdades.
De flesta promenerade vinkandes ut från avdelningen med en käpp. Några kom till vårdboende. Oerhört sällan fick någon palliativ vård.

Min älskade vän, min dotters älskade släkting – betyder ingenting i vårt samhälle idag. Hon fick ingen operation.
Istället får hon morfin och stroke. Och mer morfin.
Nu väntar de på att hon dör.
Hon är 75 år.

Monica Drexler Bergman

Förintelsemuseum

Svar till Pontus Eriksson
Angående ett förintelsemuseum
Jag vill bara informera dig  och ev flera om två alldeles utmärkta böcker att läsa som kanske kastar ljus på frågan om var ett sådant museum eventuellt borde ligga:
1. Christer Strandbergs ( fantastiska ) bok:
” Flyktingar som kom till Landskrona 1945”
Foto Gotthard Westerblad
2. Conny Palmkvist:
”Sundets röda nejlikor”
Båda böckerna är , tycker jag , en grundkurs i ämnet och båda två mycket bra!
Du kan säkert också läsa om ” De vita bussarna ” som handlar om hämtningen av fångar i olika tyska läger i slutet av 2:a världskriget.
Malmö, Landskrona och Helsingborg tog alla tre ett stort ansvar och därför tycker många med mig att ett ”Förintelsemuseum” borde ligga i någon av dessa städer och inte i Stockholm!

Mvh
Håkan Lans

Att välja…

…är viktigt speciellt i valtider!
Väljer du kommunalskola åt dina barn så är chansen 82% att dina barn undervisas av en lärare med pedagogisk högskoleutbildning!
Det borde varit högre MEN:
Väljer du att låta ditt barn gå i en fristående skola så undervisas hen av högst 65% av lärarna med pedagogisk högskoleutbildning!
(källa Lisa Flinth, L)
Som sagt: Valet är ditt!
Vem vill du opererad av – behörig eller icke behörig läkare?
Vem vill du flyga med – behörig eller icke behörig pilot!
Listan kan göras lång – Jag vet vad jag skulle välja!

Håkan Lans

Tankar och betraktelser vid solens nedgång

Barnens röster når mig genom mitt öppna fönster,
ett sammelsurium av ljusa ljud frambringade av små människor
med stora röstresurser.
I ett gathörn står fem tonårstjejer och fnittrar över något som
visas i en mobiltelefon.
Från en av bakgårdarna ropar en mamma ner till sin flicka,
att maten är klar.
En pojke på väg till den lilla parken studsar sin fotboll mot trottoarens tegelbeklädnad.
Dunk, dunk, dunk.

Rösterna vittnar om olika ursprung, staden är i sanning kosmopolitisk.
Det är en vanlig vardagskväll med vardagliga bestyr och vanliga människor.

Jag dricker sakta min kopp te, tar in gatans liv i mitt vardagsrum.
Och jag tänker:
För somliga är dessa ljud oväsen, något som helst borde finnas någon annanstans.
För mig innebär de hopp. Hopp om att nya generationer tar över efter oss.
Hopp om att denna mosaik av olika kulturer sammansmälter till något gott.
För oss alla.

Och jag tänker:
Att dessa sista strålar av solen som fridfullt sjunker ner i horisonten,
betyder att människor också måste stålsätta sig för ännu en natt av terror.
I olika delar av världen.

Och jag tänker:
Att denna betraktelse skulle kunna vara skriven av en annan fotograf.
I Mariupol, Charkiv, Aleppo, Homs, Grozny.
Innan de första bomberna föll.

Foto: Örjan Kristenson.
Örjan Kristenson.

Tredje gången gillt

Gång- och cykelvägen längs med Teaterparken är för många Landskronabor ett av de naturliga stråken när stegen ska tas eller pedalerna snurra mellan Öster och Centrum. Vi som vandrar och cyklar ser fram emot turen när det är soligt och torrt. Men när det regnar och en bra stund därefter, bävar vi för den. Skodon, byxor, cyklar och våra fyrfota vänner riskerar då att inte bara bli blöta, utan även att få ett rejält ytlager av brungrå sörja.

Vi har vid flera tillfällen hoppats att nu ska väl äntligen den korta bit, uppe vid rondellen, som är täckt med grus äntligen få sin beläggning. Men ack så vi bedrar oss varje gång. Inget hände när gång- och cykelvägen reparerades och rotknölarna i asfalten togs bort. Ej heller när parkeringsplatsen ut mot Österleden anlades. Men skam den som ger sig.

När nu hela Teaterparken håller på att få en rejäl make over, kanske det äntligen spenderas lite tid och pengar även på de ynka metrarna mellan parkeringsplatsen och rondellen. Vi hoppas att kanske, kanske det äntligen är tredje gången gillt.

Jan Nilsson
boende på Öster

Muséer

Det talas tydligen om ett förintelsemuseum. Men med respekt för all Judar och andra under nazismen utsatta folk, förstår jag inte kopplingen till Landskrona mer än andra platser.

Men det hade i och för sig gått att leva med.
Men på bekostnad av vad ? Det har ju tyvärr blivit så att kommunen redan under S, omvandlade vårat fina STADSmuseum till ett förhistoriskt stenåldersmuseum som på inget sätt är typiskt för staden Landskrona. Och det är tydligen bara nätt och jämt vi tycks ha råd med Konsthallen. Och hur beskådas slottet inifrån?

Angående Stadsmuseet kan jag bara inte låta bli att tycka att hantverkargatan, t.ex. med det magnifika urmakeriet borde återställas. Vi hade till 15-20 år sedan även möjlighet att se societetens boningar – och man kunde jämföra med allmogens stuga högst upp. Det är så trist att gå in på museet , och minnas allt som tagits bort. Och som var landskronitisk historia. Man borde istället för stenålder visa upp industrialiseringen. Och Öresundsvarvets uppgång och fall, de stora demonstrationerna etc, Landskrona Finans och vad som kom ur detta med Scandust, cykelfabriker o.a.
Hur som helst – kan vi inte sköta vårat stadsmuseum, skall vi nog inte bygga fler museer.

Pontus Eriksson

Heja BoIS !

Fyrklövern bjuder ut våra äldre till högstbjudande

Sedan november 2017 drivs Skiftesvägens äldreboende med inriktning på demenssjukdomar av Attendo på Landskrona stads uppdrag.

Trots kritik från Myndigheten Ivo, Inspektionen för vård och omsorg som har kritiserat stor personalomsättning, bristande kompetens om demenssjukdomar och att information inte fördes vidare till rätt ställe. Trots ett vite på 600 000 kronor för brister inom bland annat dålig ledning och kompetensbrist, trots låg nöjdhet bland brukarna, så väljer nu Fyrklövern (L, M, MP och C) att Skiftesvägens äldreboende ska upphandlas igen.

Vi Sverigedemokrater säger NEJ till att driften på äldreboendet Skiftesvägen återigen ska upphandlas. Vi anser att Fyrklövern använder de äldre och äldreboenden som handelsvaror som ska säljas ut till högstbjudande, ungefär en halv miljon kronor, i en budget där bara vikariekostnaden/år utgör runt 60 miljoner kronor. Vi har fått nog av privata upphandlare som inte sköter sitt uppdrag utan lämnar efter sig otrygga och oroliga äldre. Fyrklövern försöker locka privata vårdbolag med att föreslå att konceptboende skall införas framåt i verksamheten. Koncept, som till exempel trädgård och växter, eller dans och musik, ska genomsyra hela verksamheten.

Vårt koncept är att äldreboendet Skiftesvägen ska genomsyras av omtanke, vänlighet och respekt om de äldre och inte några försökskaniner för att sudda bort Fyrklöverns misslyckande när det gäller omsorgen av våra äldre.

Äldre ska känna att de har egenmakt och engagerad personal som lyssnar på dem. Det är vårt koncept. Så är det inte nu, och har inte varit under flera år. Därför vill vi att Skiftesvägen övergår i vår egen kommunala regi eftersom äldre på dessa äldreboenden är mer nöjda än de i privat verksamhet.

Kerstin Stein Sandell (SD)
Gruppledare Omsorgsnämnden

Kristina Drwiega Magnusson (SD)
Ledamot Omsorgsnämnden

 

Glassen – funderingar kring demokratin i samhällets alla skikt

– Så min vän, säger den vuxna till ett litet barn, Här kommer jag med en glass som du ska få provsmaka! Det blir väl kul eller hur?

Den vuxna räcker fram en glass med vanilj- och apelsinsmak till barnet.

– En glass? Det lilla barnet tittar frågande på glassen.

– Ja en glass. Du kommer väl ihåg att vi pratat om att vi ska köpa lite nya glassar som vi ska ha i frysen. Så nu har jag tittat på de nya glassarna som finns på marknaden och testat åtta stycken. Av dem valde jag ut tre som var extra goda. När jag hade smakat på de tre en extra gång fann jag den här glassen allra godast. Smaka nu och säg vad du tycker. Jag tycker att den är jättegod!

Barnet tittar på glassen den vuxna håller i handen.

– Skynda dig nu att smaka innan glassen smälter!

– Men när vi pratade om att vi skulle köpa nya glassar att ha i frysen så trodde jag att det fanns många att välja mellan, sa barnet och tittade undrande på den vuxna.

– Har du inte lyssnat? Jag berättade precis för dig att det fanns åtta att välja mellan och jag valde ut tre. När jag noga smakat på de tre en extra gång så blev det den här glassen som är godast. Ta nu och smaka. Den vuxna ger glassen som redan börjar smälta till barnet.

-Smaka nu innan glassen smälter!

– Har du ätit åtta glassar? Barnet tittar på den vuxna med förvånad blick.

– Ja det sa jag ju, och det blev tre stycken som föll mig i smaken och den här är godast. Vill du smaka eller vill du inte. Nu låter den vuxna lite irriterad.

– Varför fick inte jag smaka på alla glassarna?

– Därför att jag gjorde det när jag var i stan och dessutom så är det ju jag som betalar och det kostar en hel del att köpa så många glassar. Smaka nu!

Barnet tar försiktigt tag om pinnen som håller den rinnande glassen, tittar på den och känner att den redan börjar rinna ner på handen. Barnet smakar försiktigt och slickar handen ren från smält glass.
– Nå, vad tycker du? Visst är den god? Jättegod eller hur?

– Jo, svarar barnet tyst, men jag älskar ju choklad och på denna glassen finns ingen choklad. Kan jag inte få smaka en till? En som har choklad?

– Alltså, fortsätter den vuxna, lite tacksamhet skadar inte. Det är den här glassen du har att välja på. Jag har gjort en ordentlig undersökning angående glassarnas olika smaker och den här glassen var bäst. Men är det så att du inte tycker om den så kan vi lika gärna strunta i att ha glass i frysen. Smaka lite till så kommer du säkert att tycka att den är jättegod!

Barnet tittar på glassen, slickar lite till och får en tår i ögat men det ser inte den vuxna för barnet tittar ner på bordet.
– Visst är den smaskig, säger den vuxna med inställsam röst.

Barnet som har sett fram emot att få följa med den vuxna till stan för att titta på alla glassnyheter. De skulle välja ut några stycken tillsammans och prova dessa. Det skulle sluta med att de kom överens om varsin favorit och det var favoriterna som de skulle välja mellan. De kanske till och med kunde köpa bägge sorterna och lägga i frysen så att det fanns lite olika att välja mellan. Detta har barnet längtat efter.

Men så var inte valet nu.

Nu handlar det om att gilla den glassen den vuxna valt eller ingen glass alls.
– Hallå! Glassen smälter! Den vuxna låter inte längre lika trevlig på rösten. Kan jag få ett utlåtande?

Barnet rycker till av den vuxnas hårda ord.
– Den är god, svarar barnet lydigt och tittar försiktigt upp på den vuxna.

– Ha! Jag visste väl att du skulle tycka om den! Visst är den fantastiskt god! Ja min lilla vän, då är vi överens om att jag köper några glassar av den här sorten som vi lägger i frysen. Tänk så bra att vi kom överens! Nej nu har jag inte tid mer med den här frågan, ät upp glassen nu, och skulle den rinna ner på bordet så glöm inte att torka upp det noga, säger den vuxna och skyndar iväg.

Kvar sitter barnet med resterna av en rinnande glass i handen.
På bordet ligger en smält sörja av vaniljglass med apelsinsmak och tårar från ett barn som älskar chokladglass.

Göran Andersson
Förskollärare och facklig förtroendevald