Nyligen kom Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige och där konstaterar man att Landskrona ligger på plats 248 och Helsingborg är på plats 252 av Sveriges alla 290 kommuner. Sämst i Skåne är Malmö på plats 288.
Forskarna Tapio Salonen och Anna Angelin har därefter skrivit en debattartikel i ämnet där de uppmanar politiker i städer som Landskrona och Malmö ta till sig de siffror som finns i rapporten. Man inriktar sig särskilt mot städer med en mångkulturell befolkningssammansättning, och av samtliga barn i ekonomisk utsatthet återfinns 81,1 procent bland barn med utländsk bakgrund. Den gruppen som ökar mest är ensamstående mammor med barn, och av utrikesfödda ökar den markant.
Det är ingen nyhet att utrikesfödda även är överrepresenterade bland dem som är arbetslösa och i Landskrona är cirka 22 procent arbetslösa av de utrikesfödda, medan snittet i hela kommunen är 12 procent. Ett eget arbete är utan tvekan det bästa receptet mot att bryta ett utanförskap och kunna ta hand om sig själv och sin familj. För den som är behov av försörjningsstöd betalas det ut en riksnorm på 7 180 kronor/månad för en vuxen och ett barn, och därtill får man ersättning för boendekostnader och andra skäliga kostnader. Rädda Barnen sätter gränsen för fattigdom ungefär vid den här summan. Förenklat innebär det att flertalet som är i behov av försörjningsstöd skulle anses vara fattiga.
Riksnormen sätts av riksdagen och kommunerna har bara att rätta sig efter denna. Jag skulle vilja påstå att det inte finns någon politisk vald företrädare som inte är medveten om hur det ser ut i vårt land och att klyftorna inte blivit mindre. Vi vet också att utrikesfödda är särskilt utsatta.
Barnfattigdomen har minskat i Landskrona, men fortfarande är det långt ifrån bra och ingen politisk företrädare kan vara nöjd förrän varje barn har ett liv utan ekonomisk och social utsatthet. Samhället måste fortsätta ställa krav på integration och kunskaper om det svenska samhället och språket. Utbildning och ett riktigt arbete är slutmålet. Genom arbete får man en egen inkomst, en riktig inkomst som man kan vara stolt över. Barnen ser att mamma och pappa behövs och det skapar både en stolthet och en tillhörighet.
Vi kan se att de flesta kurvorna i Landskrona pekar på rätt håll, men fortfarande behövs det göras betydligt mer och då särskilt med inriktning på de som lever i en social och ekonomisk utsatthet.
Torbjörn Brorsson (M)
Ordf. Individ- och familjenämnden, Landskrona