PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Äldreomsorgen som ett integrationsprojekt

Varför använder Treklövern äldreomsorgen som ett integrationsprojekt?

Under hela mandatperioden har Sverigedemokraterna drivit frågan om att införa språkkrav inom äldreomsorgen. Treklövern och Centerpartiet säger NEJ!

Språkkrav i äldreomsorgen är en förutsättning för en professionell och säker verksamhet. Målet med äldreomsorgen måste alltid i första hand vara de äldre. Äldreomsorgen är ett område som ofta debatteras men alltför ofta ligger fokus på kostnad och inte kvalitet. Vi har alla mor- eller farföräldrar och anhöriga som är beroende av och som förtjänar den bästa möjliga omsorgen. Trots detta har Treklövern och Centerpartiet i sin jakt på billiga lösningar sänkt kraven på äldreomsorgen och nyttjat den som någon form av integrationsåtgärd åt invandrare som brister i svenska språket. Det ser vi inte minst vid de årliga brukarundersökningar där Landskronas äldreomsorg får dåligt betyg.

Denna urholkning har lett till en försämrad kvalitet och ökad otrygghet då en betydande del av personalen idag inte behärskar det svenska språket.

Det är ett problem som lyfts både av Kommunal som i sin rapport ”Svenska språket A och O inom äldre omsorgen” från 2019 och av IVO i dels deras rapport om äldreomsorgen under Corona och så långt bak i tiden som 2018 då man i en rapport konstaterar att undermåliga språkkunskaper resulterar i försämrad vårdkvalitet. Det är hög tid att språkkrav i äldreomsorgen införs för att garantera att de senaste årens misstag inte återupprepas. Äldre med behov av omsorg är en av samhällets mest sårbara grupper. Att felaktiga diagnoser ställs, och olämpliga, eller direkt farliga, mediciner som skrivs ut i kombination med annat riskerar att drabba dessa personer hårt.

Kunskap i svenska är vid många arbetsplatser ett krav för anställning – eftersom arbetet kräver det. Äldreomsorgen är en sådan arbetsplats och vi får ständigt höra hur våra äldre har svårt att förstå personal som besöker dem i hemmet.

På arbetsplatsen behöver alla kunna förstå sina rättigheter och skyldigheter, kunna hantera både muntliga och skriftliga instruktioner, samt kunna tala om arbetsuppgifter och arbetsscheman, så är det inte idag. Därför är språkkrav en viktig åtgärd.

Tyvärr använder Treklövern, Centerpartiet och Socialdemokraterna Landskronas äldreomsorg som ett integrationsprojekt. Våra äldre är värda att förstå och förstås av den personal som tar hand om dem, allt annat är en ovärdig omsorg av våra äldre.

Sverigedemokraterna har lagt åtskilliga förslag för att förbättra omsorgen av våra äldre och personalen – Treklövern säger alltid NEJ!

Det är tydligt att Treklövern och Centerpartiet prioriterar byggkranar, solceller och eldrivna kommunbilar, framför omsorgen av våra äldre.

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd

Kerstin Stein Sandell (SD)
Omsorgsnämnden

Skolresultaten i Landskrona

Enligt HD:s artikel ”Så gick det med politikernas löften – och det här har de missat” den 5 juni, kan vi läsa om hur flera skolor i vår stad inte klarar av de nationella proven. Inte ens hälften av eleverna i årskurs 3 klarade av de nationella proven i kärnämnena matte och svenska, under år 2021. På en av skolorna fick endast 22,5 procent av eleverna i årskurs 3 godkänt i alla delar på det nationella provet i matematik. Det är beklagligt att skolresultatet har försämrats så drastiskt.

Är vårt mål att uppnå bättre resultat på våra skolor? Ja, självklart ska det vara det, men då måste vi även vara beredda att satsa på behöriga lärare.

Treklövern har haft väldigt många år på sig att lösa problemet med rätt kompetens på skolorna i Landskrona. Varför har de inte lyckats bättre? Detta är en av anledningarna till att det har gått som det gjort. De har valt att i stället spara på skolan genom nedskärningar/ effektiviseringar eller så kallade business case.

Landskrona är en mångkulturell stad och det innebär att en del elever behöver extra stöd i form av språk eller utbildning.

Har vi behöriga lärare på våra skolor i Landskrona?
Inte enligt Lärarförbundet. I oktober ifjol redovisade de siffror på en nedåtgående trend. Då hade cirka 64 procent av lärarna i grundskolan i Landskrona stad lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne. Och värre blir det när man ser hur de yngsta barnen har det. Enligt artikeln i HD är det enbart 19 procent av förskollärarna i de fristående skolor som har behörighet. I kommunala förskolorna har vi mer än dubbelt så många behöriga förskollärare (44%).

Det kan vara förklaringen till varför barnen i de kommunala skolorna har bättre resultat. Idag är fördelningen av skolpengen varken likvärdig eller rättvis. Friskolekoncerner överkompenseras för kostnader som de inte har och kommuner straffas ekonomiskt. Det leder både till sämre likvärdighet, ökad segregation och att skattemedel läcker. Vi måste avbryta den här trenden på skolmarknaden och se till att samhället tar tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan.

Till sist måste vi välja mellan: våra barns rätt till en likvärdig skola eller friskolekoncernernas vinster!

Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)

Att förebygga är att skapa förutsättningar för en bättre framtid

De händelser som inträffade i Karlslund under påskhelgen är på många sätt avskyvärda och vi stödjer polisens arbete i att identifiera och lagföra förövarna. Tyvärr fanns det även 12–13-åringar som var med och kastade sten på polisen och om dessa ungdomar identifieras blir de föremål för utredning hos socialtjänsten med olika påföljder.

Under många år har nästan vart tionde barn eller ungdom i Landskrona på olika sätt varit i kontakt med socialtjänsten, och det är för många. Att det så här illa kan bero på bristande föräldrar, droger, obefintlig skolgång eller andra orsaker, men varje ungdom som inte får rätt stöd och bemötande innebär ett misslyckande från samhällets sida.

Händelserna i Karlslund visar med att tydlighet att det förebyggande arbetet måste utökas. Redan idag gör man väldigt mycket bra, men det behöver förstärkas och utvecklas. Barn som är på väg att hamna snett måste identifieras så tidigt som möjligt. Våra trygghetsteam och barnhälsoteambehöver samverka mer och med andra. Dessutom behöver man arbeta ännu intensivera under
specifika perioder. Det kan också finnas behov av att göra direkta och tidiga insatser innan orosanmälningar behöver göras.

I början av året gav en enhällig Individ- och familjenämnd vår förvaltning att ta fram ett åtgärdsprogram för att fokusera på det förebyggande arbetet. Detta arbete ska vara långsiktigt och
det kommer att innebära en stor satsning. Nu har Kommunstyrelsen ställt sig bakom om att lägga 13,7 miljoner kronor till det detta viktiga arbete. Man kommer att arbeta mera uppsökande, fokusera på familjerna och föräldrautbildningar. Integration och att ställa krav, men också ha förväntningar och skapa möjligheter. Fokus i arbetet kommer att vara i Karlslundsområdet och arbetat ska pågå under minst 3 år.

Vi ser det också som självklart att man ökar samarbetet med ideella organisationer som har tätare kontakt med dem. Genom föreningslivet kan man nå många barn och ungdomar som riskerar att hamna i utanförskap. Goda förebilder måste uppmärksammas.

För Treklövern i individ- och familjenämnden
Torbjörn Brorsson (M), ordförande
Stina Hyltmark (L), vice ordförande
Jesper Olsson (MP), ledamot

Snömos

Foto: Örjan Kristenson

 

Svar på  Johan Dahléns – Internationella regler försvårar en återlämning av Hermansons arkiv

Det är för mig beklämmande att läsa Johan Dahléns svar på min debattartikel.
Jo, flyttkartonger påverkar Jean Hermansons arkiv.
De emitterar – avger alltså gaser som är skadliga för vilket pappersmaterial som helst.
Att många av hans printar ligger i trälådor är naturligtvis också skadligt!
Temperaturen. Är den konstant 18 grader?
Johan Dahlén åberopar ”internationella etiska regler” för att förhindra en överföring till arvingarna.
Det finns också internationella etiska regler för hur man arkiverar, säkerställer en fotografs livsverk. Det kan inte Landskrona Foto leva upp till.
Att påstå att det inte finns någon konflikt rörande materialet, gränsar bara till förstockning och dumhet – varför äger annars den här debatten rum?
I förlängningen söker jag någon slags vision om vad Landskrona Foto står för.
De intentioner som fanns från början har blivit ett självändamål för kuratorer, tjänstemän och politiker. Det som kunde bli så fint… är nu släpat i gruset.
Örjan Kristenson.

Internationella regler försvårar en återlämning av Hermansons arkiv

Svar på Örjan Kristensons – Återlämna Hermansons arkiv till arvingarna

Omständigheterna kring arkivet är de som jag beskrivit – dvs materialet står på hyllor i ett svalt, torrt och mörklagt rum – och scannade negativ ligger förpackade enligt god arkivstandard. Dock ligger printar och negativ i samma klimat vilket inte är det bästa – men eftersom det är mörkt och svalt (ca 18 grader) – så är det inte någon akut fara. Att det i rummet även förvarats annat material i flyttkartonger påverkar knappast Jean Hermansons bilder.

Från år 2016 och framåt har ett flertal utställningar och böcker producerats och en stor del av bilderna har scannats – så ja, jag vidhåller att mycket stora resurser lagts på att visa och förvalta Jean Hermansons konstnärskap – och nästan allt arbete är gjort i samverkan med Nils Petter Löfstedt, så någon mångårig kulturell konflikt kan jag inte se.

När det gäller avyttring av museisamlingar är vi tvungna att förhålla oss till de internationella etiska regler som de flesta museer omfattas av – och som gör det mycket svårt att skänka eller sälja museiföremål till privatpersoner. Museers uppdrag är att tillgängliggöra för lång tid framöver – hundratals år när så är möjligt. För att uppnå detta är troligen ett offentligt ägande att föredra, men frågan har inte prövats.

 Johan Dahlén
Avdelningschef
Kultur

Återlämna Hermansons arkiv till arvingarna

Detta är ett svar till Johan Dahléns insändarsvar Vi förvaltar kulturarv så långt det är möjligt

Allt är under kontroll, varför oroa sig?
Foto: Örjan Kristenson.

Nu blir jag ännu mer orolig…
Om nu Jean Hermansson är den som fått ”mest uppmärksamhet och omsorg” hur är det då ställt med andra samlingar?

Johan Dahléns svar är fyllt av floskler – granna, men tomma ord. Det han inte talar om är att detta är en kulturell konflikt som pågått i många år. Jean Hermanssons arkiv överlämnades 2014.

Under åtta år har man alltså inte lyckats skapa en miljö som säkerställer en fotografs livsverk. Att hela arkivet har flyttats inte mindre än fyra gånger nämner han inte heller. Han kan inte redogöra för några som helst omständigheter som omger arkivet säger bara att ”…det är därför jag inte är orolig för materialets status”
Att inte kunna svara på så enkla frågor som temperatur och luftfuktighet tyder antingen på brist på kunskap, rent slarv eller fullkomligt ointresse.

Det finns två korta filmer, tagna med sex månaders mellanrum i den lokal som Jean Hermansons arkiv förvaras i. De är tagna av fotografen Nils-Petter Löfstedt. Idag kan vi visa en av dem. Döm själva om ni tycker att Landskrona Foto har allt under kontroll. Det finns också en rad andra oegentligheter som rör detta, de varken kan jag, eller ska jag kommentera.

Dock. Det finns en enkel lösning på problematiken: Lämna tillbaka Jean Hermansons arkiv till hans arvingar. Fraktfritt och utan ersättning –  med hjälp av Nils-Petter Löfstedt, kan de och vill de, hantera materialet på rätt sätt!

Örjan Kristenson

Se filmen från arkivet på länken – https://www.youtube.com/shorts/yPxbDE7vtsA

Vi förvaltar kulturarv så långt det är möjligt

Svar till Örjan Kristensons debattartikel – Om ansvaret att förvalta kulturskatt

Att förvalta ett kulturarv, t.ex en museisamling, innebär att med erforderliga medel se till att, så långt det är möjligt, föremålet eller samlingen finns kvar för framtida generationer. I detta uppdrag ingår att göra val eftersom en museisamling innehåller mycket – såväl föremål som arkivalier med olika förutsättningar. Den del av Landskrona stads museisamlingar som fått mest uppmärksamhet och omsorg de senaste åren är just Jean Hermanson bildskatt. Genom utställningar, bokproduktioner och omfattande scanning av negativ, finns goda förutsättningar för att även kommande generationer ska kunna ta del av dessa bilder – både i fysisk form och som digitalt publicerade på t.ex vår databas Digitalt Museum.

Lokalen i vilken bilderna förvaras är tillfällig – men håller en tämligen god nivå när det gäller såväl luftfuktighet som temperatur och scannade negativ förvaras i syrafria arkivboxar – och det är därför jag inte känner mig särskilt orolig för materialets status. Men i samband med att en stor del av museets samlingar i höst ska flyttas, kommer plats att frigöras inne i museet, vilket medför att arkivalier och fotosamlingar kan få en varaktig placering, vilket förstås är mycket bättre.

Med vänlig hälsning
Johan Dahlén
Avdelningschef
Kultur

Stoppa avverkningen av Karlslund…

Pontus Eriksson oroar sig för att Karlslundsparken vilken ingår i det nu presenterade 900-miljonersprojekt kommer att tunnas ut på träd.

Stoppa avverkningen av Karlslund samt en miljard kronor på att bygga diverse hallar vi redan har.

Räntan kommer enligt Riksbankens chef Ingves, höjas i många jämna steg åren framöver. Reporäntan lär gå över 6-7% med rask takt nu. Jag tycker därför att kommunen öppet bör visa sin överbelåning – både inom stadshuset och i verksamheten.

Man får dela upp detta ofantliga projekt i (minst) tre delar.

1.
Karlslundsparken, dvs den drygt 200 åriga bokskogen. Jag ser överhuvudtaget ingen anledning att ändra på denna artrika och vackra park. Den hör varken till Esperanza – Nyvång eller till Koppagården/Norrestad .
Och det finns ett belyst joggingspår. Sommartid en oas för dem som inte vill ner på stranden.

2.
Publika åtgärder. Då handlar det givetvis främst om BoIS. Att få betala entré bara för att ställa sig under paraplyer – eller straffa publiken att bli dyngblöt bara för att det regnar ute. Det är BoIS numera en av få klubbar som kan behöva tvinga sin publik att göra under över 100 år. Vi talar då om publikrekord á 18500, ett 10-tal matcher med över 15.000 åskådare, och 70-60 matcher som dragit ca 10.000. Den senaste Allsvenska sejouren drog BoIS ett hemmasnitt a lite knappt 6500 (åren 2001-2005) Och framförallt kommer en upprustning av arenan inte kosta pengar stora nog att irritera skattebetalarna.

Vidare kan dagens ishall förlängas och en vägg kan monteras. På så vis får man avdelningar – för både ishockey och konståkning. Ett liknande koncept finner man i Pilängsskolans båda idrottshallar. Och därutöver har vi två fullstora inomhushallar, den ”framför” Karlslund samt fd Gullstrandsskolans gymnastiksal. Och nog kunde Wargo och Örestad återbyggas för ungdomar. Och West Winds basket samt innebandyklubben likaså.

3.
Och detta är illa. Bygga fler ishallar på parkeringen. Det finns säkert drömmar om NHL, bland några pappor åt några söner. Men från Landskrona till NHL är steget ofantligt, och utgör inget kommunalt intresse. En inomhus simbassäng a 50 m, kan lösas med ett övertryckstält under vintern. Prova det först, så kan vi se sen.

Jag skulle dessutom vilja se att det spelades mer schack, bridge och backgammon etc ”på stan”

Och i alla händelser kan man ju inte ett VALÅR ösa ut skattemedel av den dimension som omtalas. 900 000 000 – som snabbt kommer bli långt mer, med de skenande byggnadspriserna, och de helt nya förhållanden beträffande räntorna , som snart kommer märkas, för alla med större lån. Tyvärr.

 

Punkt 1 enligt  ovan är fullständigt omöjlig, vi behöver fler inte färre träd för att matcha växthusproblemet.
Punkt 2 skulle kunna genomföras, det finns t.ex. få teater och opera besökare som som skulle accepterade att bli regnade på.
Punkt 3 är ekonomiskt svindleri på högsta nivå, och åtminstone värdig en kommunal folkomröstning. Inomhusbad och is för huvuddelen , 850  miljoner kr – när man inte har ens har råd att återuppbygga Slottscaféet för försäkringspengarna!

Pontus Eriksson

Fler än Treklövern bakom Karlslundsprojektet

Jag förstår faktiskt Stefan Olsson.

Det är med stor glädje alla landskronabor läser om satsningen på Karlslunds IP, simhall och ishall. Vi har väntat i många år alltmedan förfallet tilltog.

När jag läste om arbetet bakom projektet, ett projekt där SAMTLIGA politiska partier arbetat fram en lösning och samtidigt läser Stefan Olssons besvikelse över att inga andra politiker/ partier än Torkild Strandberg (L) fick vara med och presentera förslaget för media, blir jag arg.

Nu träder Torkild åter igen  fram i media och tar åt sig hela äran för ett projekt som ALLA partier bidragit till. För det var/är den bild man får när man ser hans soliga leende i TV och tidningar, att han och enbart han har åstadkommit detta.
Det är visserligen valår och han behöver tydligen politiska poäng. Han verkar till och med lite desperat där han springer omkring på takåsar och annat. Men vanlig hyfs och rättvisa ska också få finnas i politiken.
Jag mår lite illa när jag ser honom framträda i media.

Och vi ska komma ihåg att till förra valrörelsen var han med på bild i press och media och presenterade en liknande satsning på Karlslund, men det gick i stöpet efter valet. Serneke drog sig ur- kommunen hade tydligen inget klart förbindelseavtal med dem. Men valet skulle vinnas.

Nu är det valår igen, styrgruppen har arbetat fram ett nytt projekt, enligt någon politiker har det gått lite fort på slutet. Kan det vara så att Torkild ville hinna profilera sig i god tid till valet?
Ja i den här frågan förstår jag Stefans ( och andra partiers) besvikelse.

Lena Nilsson

Karlslund

Det gläder mig att som det verkar Karlslundsprojektet nu kommer igång!
Låt oss hoppas att alla avtal är underskrivna och i hamn. Det får inte bli ett nytt luftslott som faller till marken pga. andra åtaganden eller vad det nu kan vara.
Det  är bra med projekt som kommer alla landskronabor tillgodo oavsett bostadsadress!
Jag hoppas oxå  att det skapas jobb för en hel del av de 10% av landskronaborna som tillhör de arbetslösas skara!

Håkan Lans