Arkiv: Planket

Bra arbetsskor är dyra, slits fort och används enbart på arbetsplatsen. Därför borde arbetsgivaren, Landskrona Stad, stå för kostnaden. Idag betalar omsorgsförvaltningens medarbetare tusentals kronor ur egen ficka varje år – inte minst för att minimera arbetsmiljörisker. På de manligt dominerade arbetsplatserna är gratis skor en självklarhet. För yrkesgrupper som anläggnings- och parkarbetare gäller Arbetsmiljöverkets regler om skyddsskor. Men, på de kvinnodominerade arbetsplatserna tvingas däremot, inte sällan lågavlönade, undersköterskor och vårdbiträden att betala för sina arbetsskor själva. Trots att de i jobbet går långa sträckor på såväl betonggolv som asfalt, i alla slags väder och under alla årstider, detta med stora risker för belastningsskador, halk- och fallolyckor.

Kostnadsfria arbetsskor för personalen inom omsorgsförvaltningen har länge varit en hjärtefråga för Sverigedemokraterna. Hittills denna mandatperiod har vi agerat för detta enligt följande: haft en finansierad satsning för ett s.k. skobidrag med i vårt alternativ till kommunbudget för 2024, yrkat på införandet av detsamma i Omsorgsnämndens internbudget (Nämndplanen), lagt ett så kallat initiativärende i Omsorgsnämnden samt yrkat på att föra in krav på fria arbetsskor i avtalet mellan Landskrona Stad och nya bolaget Landskrona Omsorg AB. Vid samtliga tillfällen har Treklövern (L,M,MP) sagt nej.

Det återstår för oss ytterligare ett verktyg, enskild motion till kommunfullmäktige, och i mars 2024 lämnade vi in en sådan. Den behandlades i Omsorgsnämnden på augustimötet och kommer upp för beslut på kommunfullmäktige den 30/9. I nämnden röstade Treklövern återigen nej. Vi hoppas på ett annat utfall i kommunfullmäktige den 30/9.

Erik Rantzow (SD)

Reflektion till Mikael Lindgrens insändare om Skånetrafikens haveri.

Det blir närmast enfaldigt att ansvariga regionpolitiker och Skånetrafikens ledning ständigt skyller sitt misslyckande på Trafikverket. Sedan juni har mer än 2000 Pågatåg blivit inställda. Och SVT har i ett reportage uppmärksammat att det finska bolaget VR Sverige AB som bemannar Pågatågen, helt sonika struntar i att rekrytera full personalstyrka, så att de kan klara av sitt uppdrag. Istället nonchalerar VR totalt att regionens resenärer blir strandsatta på perrongen. Är det verkligen rimligt att detta bolag under dessa omständigheter ska få fortsatt förtroende att bemanna tågen? Varför har Skånetrafikens upphandlingsansvariga godkänt ett kontrakt där deras leverantör (VR), kan som en mer kostnadseffektiv strategi betala vite med 15 000 kronor per inställd avgång, istället för att finansiera bemanning så att tågen kan gå som avtalats. Hur mycket skada ska Skånetrafikens ledning få åsamka regionen innan de får ta konsekvenserna?

Driftstopp och förseningar uppkommer inte av sig själv. Det är givetvis konsekvenser av felaktiga beslut och omdömeslösa prioriteringar.

Skånetrafikens huvudman är politisk. Och i tidigare artiklar har jag efterfrågat regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), och kollektivnämndens ordföranden, Carina Zachau (M), att presentera en konkret åtgärdsplan hur Skånetrafiken framöver ska leverera tillförlitlig och fungerande kollektivtrafik. Snart två mandatperioder (2018-2022 samt 2022-2024) har passerat utan att de agerat. Och dessvärre går Skånetrafiken ständig kräftgång och problemen ökar stadigt.

En nystartad Facebookgrupp ”UPPROP SKÅNETRAFIKEN” vill väcka opinion till ett omtag av Skånetrafiken. Och lobba för att regionen ska bli ett föredöme på kollektivtrafik. Det gagnar alla.

Thomas H Johnsson

Ps. Tänk på att det inte är lokförarens eller tågvärdens fel när Skånetrafiken misslyckas. Ombordpersonalen gör oftast vad de kan för att din resa ska bli så bra som möjligt. Ds.

Som tågpendlare läste jag igenkännande Thomas H Johnsson inlägg här för ett tag sedan. Efter ett par driftmässigt katastrofala år skrev jag till Kollektivtrafiknämnden för att klargöra om man gör något för att stabilisera tågdriften i denna, en av Sveriges mest folktäta regioner. Jag fick svar från Carina Zachau, som tecknade en bild av att man från både politiskt håll och från Skånetrafiken försöker nå fram till de organisationer som svarar för olika delar av driften. Detta svar fick jag 2022. Men två år senare kan man ju konstatera att det inte blivit bättre, överhuvudtaget. Fler avgångar, javisst. Men ingen pålitlighet överhuvudtaget i tågtrafiken. Faktiskt bara värre. Det kanske är riktigt att man försöker påverka. I så fall kan man undra hur situationen hade varit utan de insatserna. Hade man stängt tågtrafiken helt då? Jag vill dra mig till minnes att man bl a lyckades undvika en hel nedstängning för några år sedan, då Trafikverket upptäckt flera hundra rälsskador på banan mellan Helsingborg och Lund. Man lyckades hålla en elementär trafik igång ändå, till slut. Ska man kanske ändå räkna det som en delseger, värt några röster i nästa val?

Men på det hela taget blir det faktiskt bara värre och värre. En arbetsvecka en tid tillbaka kom jag hem på planerad tid endast en dag av fem. Och då menar jag inte några minuters försening, utan 30 minuter till 2 timmar sen, utan någon som helst förutsägbarhet. Det skulle aldrig vara möjligt att vara småbarnsförälder och tågpendlare; inte heller om man arbetar ombord. Och detta avser något som är en del av landets essentiella infrastruktur.

Sannolikt ligger mycket av problematiken i detta systemhaveri – för det är precis vad det är – i ett ansvarsmässigt kaos vad gäller både drift, underhåll, trafikplanering… Ett samlat ansvar finns var? Alla aktörer ser endast sin lilla bit.  Och vart ska då en vanlig medborgare vända sig? Till er politiskt ansvariga. Ni måste se till att detta kaos arbetas bort, operativt och strategiskt. På alla politiska nivåer. Nu.

Slutligen vill jag till alla er som kör och bemannar tågen, och er som på andra sätt arbetar med att hålla trafiken igång, rikta ett ärligt menat tack. För att ni härdar ut en i många fall kaotiskt och oförutsägbar arbetsvardag, för att ni ändå försöker se till att både människor och gods kommer fram. Tack! All heder till er.

När det fungerar är tåget en oslagbar pendlingsform. Effektivt och bekvämt, och man kan arbeta ombord samtidigt som man kan njuta av det vackra landskapet som rusar förbi utanför fönstret.

Men för nu känns det allt mer som att den totala tågtrafikinfarkten snabbt, mycket snabbt, kommer allt närmre. Politiker och tjänstemän – gör något nu, innan allt faller samman! Och ja, kanske borde det vara obligatoriskt för våra politiker att själva använda kollektivtrafiken, så att man får känna på hur det är. Tågtrafiken är till för alla, inte för någon andra rangens medborgare vars liv och arbete inte ses som så viktiga. Vars arbetsdag och privatliv man kan slå sönder med elfel, fordonsfel, spårfel, signalfel, spårspring, personalbrist…

Mikael Lindgren

Landskronas läge – så nära havet,
i ett förhållande till klimatets påverkan,
är också en vacker plats att vistas på
som inbjuder till minnesvärda upplevelser
– inte minst, någonstans vid Glumslövs backar
där den vackraste utsikten
över Hilleshögs dalar, möter Öresund
med en intagande skön känsla,
samtidigt som Ön Ven – vid tillfället
omsluts av solens glänsande havsyta,

Och söder om landsvägens backkrön
breder staden ut sig,
till synes-lågt oskyddad
mot vattnets pågående rörelser,
där människor verkar
under skilda väderförhållanden
och naturens växlande villkor
i ett historiskt tidsperspektiv
mot en framtid, utmed kuststräckan
från Fortuna strand till Saxåns mynning

I detta tidsflöde blir ett nytt Kallbadhus,
unikt inbjudande, med läge vid Halvmånen,
nära invid Stadens vattentorn
vars landmärke har något särskilt att visa
under promenad från Nordkap utmed Linjen,
där Selma måhända sökte något gåtfullt
– bortom havets horisontlinje mot himlen
och närmre mot Strandpaviljongen
lämnas spår av sommarminnen
om ett öppet hus till glädje att besöka

 Olle Pålsson

Svar till Jenny och Jenny på deras insändare: Har de uppsagda barnskötarna behandlats korrekt?

Jag hyser stor respekt för varje medarbetare som påverkas av förskoleorganisationens förändrade förutsättningar, och den oro det kan föra med sig.

Orsaken till beslutet är att förskolan i Landskrona stad beräknas ta emot cirka 200 färre barn under läsåret 2024/25 än året innan. Därför behöver vi anpassa organisationen. Det innebär tyvärr att antalet tjänster blir färre än tidigare.

Vi har för avsikt att finnas till för de medarbetare som drabbas och stötta dem hela vägen. Förhoppningen har varit att de ska hitta ett nytt arbete eller gå vidare till studier, för att sedan hitta en ny plats på arbetsmarknaden.

Vi har erbjudit varje medarbetare som sägs upp stöd i omställningen mot nytt jobb eller studier. Vi har också genomfört en omplaceringsutredning där vi har kunnat omplacera några av medarbetarna, men inte alla.

Det har funnits möjlighet för de medarbetare som har behörighet att fortbilda sig till bland annat undersköterska via vuxenutbildningen. Vi vet att behovet av arbetskraft är stort inom vården och att arbetstillfällena där är många.

Medarbetare får också fortsatt stöd via det kommunala bolaget Tillväxt Landskrona, om man har kompetens som det privata näringslivet uttrycker att de har behov av. Då kan en möjlig matchning uppstå.

Ett löfte om nytt arbete i staden har inte uttalats, det kan vi aldrig lova i en situation som denna.

Att medarbetare får ta tillfälliga uppdrag på andra förskolor beror på att de övertaliga medarbetarna under sin uppsägningstid gör bäst nytta där tillfälliga vakanser i organisationen finns. Att en medarbetare som kan yrket hjälper till på andra förskolor är ett klokt sätt att använda de som fortfarande är anställda hos oss. Det är bra för barnen. Alternativet vore att anställa nya och obekanta tillfälliga vikarier, samtidigt som de som är erfarna stannar på en plats i organisationen där behoven inte finns längre. Det bedömer vi hade varit ett sämre alternativ.

Vi hoppas att vi kan ha en fortsatt bra dialog med de medarbetare som berörs av att vi måste anpassa förskolans organisation. Det är medarbetare som vi är angelägna om att de mår bra och att de går en gynnsam framtid till mötes.

Lena Hjelmström, 
Förvaltningschef utbildningsförvaltningen

Under sommaren fick vi reda på att vi skulle bli uppsagda från våra jobb. Vi skulle jobba kvar på samma förskola som pooler för stöttning fram till vår uppsägningstid var slut.

Detta ändrades plötsligt efter semestern. Då fick vi reda på att vi skulle förflyttas till andra förskolor inom kommunen, något som skulle ske på 1-2 veckor. Resultatet av detta ledde till flera av de drabbade barnskötarna mådde psykiskt dåligt. Det påverkar såklart även barnen på förskolan samt vårdnadshavarna. 

Förskolan ska vara en trygghet för våra barn, var finns denna trygghet?

Vi kommer att vara vikarier i cirka 4-5 månader på nya förskolor där vi ska bygga upp relationer till nya barn och vårdnadshavare för att sedan lämna dem igen.

Landskrona stad går efter en lista på hur länge man har jobbat inom kommunen. Detta har resulterat i att utbildad personal får gå medan man behåller outbildad personal.

Vi skulle erbjudas andra jobb inom kommunen men endast 5 av 40 har blivit erbjudna annat jobb.

Med vänliga hälsningar
Jenny och Jenny

Du Lena Nilsson: Min kritik är riktad mot regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), och kollektivtrafiknämndens ordförande, Carina Zachau (M) som idag är ansvariga för Skånetrafikens misslyckande. Kritiken avser inte deras politiska färg. Det är högst personligt om man besitter driftighet och initiativförmåga. Eller som i detta fall besitter dess motsats.

Dessvärre är politiska villfarelser ett ofog. Var det verkligen M som startade avregleringen av järnvägen? Var det inte Ingvar Carlsson (S) som redan 1988 bröt loss en del av SJ och bildade det autonoma Banverket? Visst, det var väl Carl Bildts M-regering som 1994 presenterade idén att SJ:s monopol skulle avskaffas, men var det inte Ingvar Carlssons S-regering som 1995 följde upp avregleringen, och fastställde att andra aktörer än SJ ska få bedriva upphandlad persontrafik? Det ser i mina ögon ut att Moderater och Socialdemokrater krokat arm och med gemensamma krafter avreglerat Svensk järnväg. Och nu står svenska folket med neddragna byxor.

Haveriet är idag en realitet och något vi måste förhålla oss till. Och åtgärda. Vad Skånetrafiken anbelangar kvarstår det faktum att organisationen misslyckats med sitt uppdrag att leverera tillförlitlig och tillfredsställande kollektivtrafik. Avgörande är ett gemensamt blocköverskridande krafttag. Och som jag tidigare framfört skulle det vara upplyftande om Skåneregionen kan ligga i framkant och bli ett föredöme med förstklassig kollektivtrafik i den gröna omställningen.

Lena Nilsson menar vidare att kollektivtrafiknämndens ordförande Carina Zachau lutar sig tillbaka med bibehållen hög lön. Och beklagar att hon inget behöver göra för att åtgärda de stora bristerna i kollektivtrafiken. Alarmerande uppgifter. Och en springande punkt. En regionpolitiker som Carina Zachau är idag arvoderad med 945 600 kronor årligen och en stabschef på Skånetrafiken erhåller cirka 80 000 kronor i månaden. Sammantaget blir kostnader för löner och arvoden årligen flera tiotals miljoner kronor. Kapital som skulle kunna finansiera både fler lokförare och ett eftersatt tekniskt underhåll. Självklart ska chefer och ledning ha skälig lön, men inte på bekostnad av kärnverksamheten, och inte utan resultatkrav. En ekonomisk omprioritering bör därför övervägas.

Det är således politikens ansvar att komma tillrätta med Skånetrafikens misslyckanden. Min uppgift som medborgare är att uppmärksamma politiken på samhälleliga brister och skapa opinion. Att som Lena Nilsson lite sådär vanemässigt slapphänt avfärda min replik som manlig härskarteknik, när jag efterfrågar ambition och handling istället för partipolitisk pajkastning, blir just en explicit illustration på avsaknad av ”ambition och handling”. Talande. Skåneregionens kollektivtrafiknämnd måste ta Skånetrafikens misslyckande på allvar och agera. Oavsett om styret för tillfället är Blått eller Rött. Partipolitisk håglöshet undanbedes. Tack.

Thomas H Johnsson

Mitt inlägg om Skånetrafiken var medvetet politiskt riktat. Du gick i dina inlägg själv väldigt hårt åt de moderata politikerna (tala om pajkastning!) Men vill inte medge att inläggen är politiska.

Jag riktade kritiken till de politiker som är och länge varit ansvariga för Skånetrafiken. Jag kan ju inte istället kritisera de politiska motståndarna, eftersom de inte är högsta ansvariga.

Du kallar mitt inlägg för pajkastning, men anser att dina egna inlägg står långt över min, i dina ögon, låga nivå.
Det hade i stället varit på sin plats för dig att göra en politisk analys och föreslå konkreta åtgärder. Eftersom de politiska skiljelinjerna handlar om hur man ska driva samhällets gemensamma resurser. Här blir den politiska bakgrunden viktig. T ex kunskapen om och konsekvenserna av privatisering och utförsäljning av gemensamma samhällsresurser.

Din typ av härskarteknik är en vanlig, ofta manlig, defekt, som ofta riktas mot kvinnor. Ibland kallar man andras åsikter för gnäll, ibland okunskap, ibland pajkastning eller konspirationsteorier. Syftet är att nedvärdera någon annan för att själv hamna i bättre dager.

Lena Nilsson

Den 5:e Juli 1687 utkom Isaac Newtons Principia, vilken inkluderar läran om gravitationen. Personligen vill jag nog dock tro att det faktum att vatten samlas kring den lägsta punkten, var observerat långt före dess. Och lik väl påstod en kommunal företrädare förra sommaren hur bra
det blivit med den sommarens skyfall, som för första gången fick Teaterparken att svämma över.

På före detta Sydnytt fick denne företrädare för våran stad, att närmast jubla över just att vattnet hade samlats runt den lägsta punkten! Företrädaren undvek däremot att tala om hur mycket vatten stora trädkronor suger åt sig av nederbörd.

VARFÖR sågades parkens inre ned förra vårvintern? De stora vackra hästkastanjerna och hängpilarna. Och bland det absolut dummaste man bara kan göra gällande alla klimatråd.
Vilken idiot har tänkt ut att skapa klippt gräsmatta och gruskanter istället för att låta Teaterparken förbli just en park???

Köp in stora färdiga träd – och återställ parken!

Pontus Eriksson

Sista överklagandet har gått iväg till Kammarrätten i Göteborg, och Axeltoftaborna undrar vad det är som brinner?

Kan det verkligen vara så att Torkild Strandberg ensam med en skarp hjärna har ett eget litet hemligt projekt angående marken i Häljarp 11:1 och 12:1? Kan det vara så att han är så slipad att han om 10 år kommit på att det finns ett pågående projekt och att marken, som han benämner som helt värdelös, kommer att bli en guldgruva? Eller att en dansk kung grävde ner en skatt här?

Marken som för övrigt enligt Lantmäteriet är värd ca 13 500 000 kronor, och som dessutom taxeras om till, hör och häpna: Tomtmark år 2020, är det en slump kan man undra? Precis när Thyrenś fick i uppdrag att göra en utredning av ovan nämnda område?

Är det så att Torkild Strandberg, helt ensam, med sin agenda kan ha fått allt detta i rullning? Nja, det tror inte jag i alla fall, och det är ju en del med mig som tror något helt annat. Vi är ju på det klara med att marken i Axeltofta måste vara väldigt speciell, för fort har det gått och fortare går det, och nu förstår vi att Axeltoftaborna ska bort och det ska gå jäkligt fort undan.

Men vad har vi har fått fram då? Jo såhär är det: En hypotes är ju att Europaspåret ligger ju farligt nära Axeltofta, och att Herr Stranberg tillsammans med Christian Alexandersson har ju spenderat otaliga miljoner än så länge på ett projekt som den lilla människan kan se i pressen att det är dömt att misslyckas, men vad vet den lilla människan? Troligen inget alls.

Återigen, hur många krafter verkar bakom Torkild Strandbergs göranden? På mötena svettas han, när det är frågor från press, Axeltoftabor och politiker. Är det tjänster som ska betalas tillbaka? Eller han ska säkra sin egen pension som inte är så långt borta. Eller är det Börje Andersson som vill ha tillbaka lite av det han krävt av honom?

Hur som helst känns det som det brinner i knutarna, när han sjunker så lågt att han implementerar sig i både kuvade och rädda medlemmar. Att skapa kaos i det lilla samhället känner han kanske är en bra strategi.

Eller när han skickar ut Liberala bulvaner som berättar för de som inte förstår varken språk eller svåra myndighetsord, att lämnar de inte över sin stuga snabbt som en höna bajsar, så kommer pengarna som Torkild satt av till detta, snart ta slut. För mig, och några andra, kan man då uppfatta Torkild som desperat och pressad av en högre makt, men jag kan ju ha fel, det har hänt förr, fast inte så ofta.

Rent mjöl i påsen, kan man inte tillskriva herr Strandberg, och sådär som den lilla människan jag är, kunde han frågat innan han krånglade till det så in i, med att förkovra sig marken i Axeltofta. Sen på tal om att brinna, det gör det bokstavligen talat både i Landskrona och Bjuv, bomber och granater, man kan undra varför.

Men det är ju bara hypoteser, från en arrendator i Axeltofta.

Camilla Magnusson
än så länge opolitisk