Sista överklagandet har gått iväg till Kammarrätten i Göteborg, och Axeltoftaborna undrar vad det är som brinner?
Kan det verkligen vara så att Torkild Strandberg ensam med en skarp hjärna har ett eget litet hemligt projekt angående marken i Häljarp 11:1 och 12:1? Kan det vara så att han är så slipad att han om 10 år kommit på att det finns ett pågående projekt och att marken, som han benämner som helt värdelös, kommer att bli en guldgruva? Eller att en dansk kung grävde ner en skatt här?
Marken som för övrigt enligt Lantmäteriet är värd ca 13 500 000 kronor, och som dessutom taxeras om till, hör och häpna: Tomtmark år 2020, är det en slump kan man undra? Precis när Thyrenś fick i uppdrag att göra en utredning av ovan nämnda område?
Är det så att Torkild Strandberg, helt ensam, med sin agenda kan ha fått allt detta i rullning? Nja, det tror inte jag i alla fall, och det är ju en del med mig som tror något helt annat. Vi är ju på det klara med att marken i Axeltofta måste vara väldigt speciell, för fort har det gått och fortare går det, och nu förstår vi att Axeltoftaborna ska bort och det ska gå jäkligt fort undan.
Men vad har vi har fått fram då? Jo såhär är det: En hypotes är ju att Europaspåret ligger ju farligt nära Axeltofta, och att Herr Stranberg tillsammans med Christian Alexandersson har ju spenderat otaliga miljoner än så länge på ett projekt som den lilla människan kan se i pressen att det är dömt att misslyckas, men vad vet den lilla människan? Troligen inget alls.
Återigen, hur många krafter verkar bakom Torkild Strandbergs göranden? På mötena svettas han, när det är frågor från press, Axeltoftabor och politiker. Är det tjänster som ska betalas tillbaka? Eller han ska säkra sin egen pension som inte är så långt borta. Eller är det Börje Andersson som vill ha tillbaka lite av det han krävt av honom?
Hur som helst känns det som det brinner i knutarna, när han sjunker så lågt att han implementerar sig i både kuvade och rädda medlemmar. Att skapa kaos i det lilla samhället känner han kanske är en bra strategi.
Eller när han skickar ut Liberala bulvaner som berättar för de som inte förstår varken språk eller svåra myndighetsord, att lämnar de inte över sin stuga snabbt som en höna bajsar, så kommer pengarna som Torkild satt av till detta, snart ta slut. För mig, och några andra, kan man då uppfatta Torkild som desperat och pressad av en högre makt, men jag kan ju ha fel, det har hänt förr, fast inte så ofta.
Rent mjöl i påsen, kan man inte tillskriva herr Strandberg, och sådär som den lilla människan jag är, kunde han frågat innan han krånglade till det så in i, med att förkovra sig marken i Axeltofta. Sen på tal om att brinna, det gör det bokstavligen talat både i Landskrona och Bjuv, bomber och granater, man kan undra varför.
Men det är ju bara hypoteser, från en arrendator i Axeltofta.
Camilla Magnusson
än så länge opolitisk
