Hur definierar man framgång? Skulle det vara så att du tillträder din position, låt säga som kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, när saker och ting är dåliga så är förändringar givna. Ja, rent av nödvändiga. Först blir alla glada, för nu händer något nytt och det kan väl bara bli bättre, för oss alla? Men låt oss då reflektera lite, över det där en gång nya och annorlunda tänket.
Vad drevs den där jakten på framgång av?
Har det möjligen varit så att jakten på framgång drevs av marknadskrafter? Marknadskrafter förklädda till politik? Om man bara river och rumsterar runt lite så uppfattas det annorlunda sättet som nytt och fräscht? Har du sen penninghungriga entreprenörer med på din sida drivs marknaden, eller förlåt, politiken av det. Lägg till en stark konjunktur och låg eller obefintlig ränta så har du ett koncept för ”framgång”. Men vad händer sen när konjunkturen viker och räntan går upp? Hur framgångsrik är då din ”affärsidé”, förlåt – politik, eller är det samma sak i Landskrona ? Ingen marknad expanderar indefinit utan blir tillslut mättad och stannar av. Efterfrågan på produkten, ehhhh…politiken, finns inte mer. Det är tydligt att det är vad som sker nu, med en stor skräll dessutom.
Marknaden är helt enkelt mättad på anakronistiskliberal planpolitik modell DDR. I jakten på framgång, skulle det rivas, byggas nytt och säljas. Planerna var storstilade. Staden i vinden skulle få medvind. Nya invånare med tjocka plånböcker skulle lockas hit.
Men hör och häpna, vad som inte gick att riva, bygga nytt, sälja eller planera bort är – människorna i Landskrona. De finns här och en stad har sin själ och sin puls som skapas av alla som bor där, inte på ett ställe, utan i hela staden, i byar och på ön. Alla lika men även alla olika, ja rent av unika! Med samma basala behov av lycka och framgång utifrån sina personliga preferenser och förutsättningar. För det alla vill är att vara friska lyckliga och kunna bo drägligt där man själv vill. Det är liberalt så det förslår, jag skulle våga gå så långt att kalla det socialliberal politik. För när byggdammet lagt sig denna gång, så finns de kvar. Alla, de där vanliga människorna, som bara vill leva och bo och kunna vara lyckliga i sin vardag. Det hjälper inte med nya dyra fasader som inte bär sina egna kostnader, där ingen har råd att köpa eller bo. För när det sittande styret eventuellt skulle vakna och möta folket, rent av se dem i ögonen kommer de plötsligt att inse att politik är ett mycket mer komplext hantverk. Hur gör vi nu med alla människors andra behov än att bara bo i ett skrytbygge med flott fasad? Hur löser vi sociala problem? Hur löser vi vård skola och omsorg? De sakerna som gör en stad framgångsrik, på riktigt.
Precis som i tv-programmet Arga snickaren ”ni har ju ingen plan… vi får riva skiten och börja om”. Vår stad en behöver en sund social grund för alla byggd på en politik för framgång åt alla. Landskrona tillhör Landskronas invånare inte giriga byggherrar med vinstintresse
Ole Rudolfsson (S)
