Arkiv: Planket

Pendang till Anna Olskogs och Örjan Kristensons debattartiklar om läraryrkets status.

I radioprogrammet Sommar i P1 formulerar Lars Strannegård (rektor på Handelshögskolan) lika delar reflektion som samhällskritik:

”I skolans värld har inte estetik något stort värde. De estetiska ämnena får allt färre undervisningstimmar. Runt om i vårt land går elever varje dag till klassrum som är inhysta i barackliknande byggnader, de äter lunch i skolmatsalar som liknar utfodringsanläggningar, och tillbringar sina raster på oinspirerande skolgårdar. Men vid förra sekelskiftet var det annorlunda. Det räcker att ta en titt på de läroverk och realskolebyggnader som vid den tiden uppfördes runt om i Sverige.

Gymnasieskolan Östra Real i Stockholm är ett exempel. En byggnad ritad av en av den tidens största arkitekter, Ragnar Östberg, han som också ritat Stockholms stadshus. Inne i skolan finns konstverk av några av den tidens största konstnärer: Prins Eugen. Axel Törneman. Georg Pauli. Carl Eldh. Arkitektur, design, konst, var helt enkelt sådant som betraktades som så viktigt att man anlitade den tidens superkändisar för en helt vanlig skolbyggnad.

Med hjälp av utformningen kommunicerade man att något annat var viktigt. Nämligen själva verksamheten … ”vi tycker att utbildning är viktigt” … ”den unga generationen är viktig”. Vad kommunicerar vi idag till de unga när vi låter de tillbringa deras kanske mest formativa år i en barack? Vem är det som slår ett slag för skolbyggnadernas utformning när kommunbudgeten diskuteras?”

Stannegård menar också att flertalet av de studenter som utbildas på Handelshögskolan kommer att bli yrkesverksamma på ledande positioner i samhället. Och anser därför att det är viktigt att studenterna får med sig det självklara i att konst och kultur är generatorer i samhällsbygget.

Direkt kopplat Lars Strannegårds arbete med att införa konst och kultur på Handelshögskolan donerar den privata stiftelsen Erling-Persson (H&M) 500 miljoner kronor till Handelshögskolan med följande motivering: ”Musik, konst och litteratur breddar människors perspektiv och kreativa förmåga. Stiftelsen ser det som mycket positivt att Handels erbjuder sina studenter en större bredd genom bildning och konst. Vi tror att det ytterligare kan stimulera innovation, entreprenörskap och medmänsklighet.”

Så jävla hoppfullt att kultur- och bildningsideal fortfarande har starka fanbärare.

Detta i en tid med ständiga nedskärningar i kulturanslag och när politiken gör sitt bästa för att transformera Sverige till ett kulturellt u-land. Ivrigt påhejat av högerpopulismens bildnings- och kulturförakt.

Hälsar …
Thomas H Johnsson

Alldeles rätt Anna Olskog. Tyvärr är det inte någon ny fråga, inte heller berör den bara lärare. Det finns flera yrkesgrupper med ansvar för viktiga samhällsfunktioner som är bärande för vårt välstånd och utveckling som nation, vars status behöver höjas till en nivå som motsvarar deras prestationer.
Sjuksköterskor, brandmän och de som cyklar runt i anonyma blå kläder för att vårda våra gamla och behövande, här i Landskrona, är bara några exempel.
Lärare har ett liknande uppdrag i samhället…

Jag jobbade som medialärare på John Bauer gymnasiet i Hässleholm, senare köpt och nedlagt av riskkapitalister som lämnade en stor del av elever runt om i Sverige utan gymnasiebetyg till en oviss framtid. Jag har läst om religiös indoktrinering, om ekonomiska oegentligheter som knappast gynnat elever på skolorna. Däremot deras huvudmän.
Jag är av den uppfattningen att friskolereformen är den bärande orsaken till låga löner och försämrad status för läraryrket.

När jag kom till John Bauergymnasiet i Hässleholm 2008 för att undervisa i fotografi, fanns två digitalkameror för ett 30-tal elever. Jag läste noggrant igenom läroplanen jag hade att förhålla mig till för att leva upp till kraven som lärare.
Inte nog med att mina elever skulle ha erfarenhet från reportage, porträtt, ljussättning i studiofotografi, de skulle också göra detta analogt. I princip vore de alltså färdiga fotografer när de lämnade skolan…

Det första jag gjorde var att ge mina elever en låda med skor. – Ni får ta vilka bilder ni vill, men ni ska redovisa dem i eftermiddag.
En övning i form men också innehåll och begränsning. Det jag inte räknat med var deras entusiasm för uppdraget. De var lyckliga att göra något som så gick utanför det de förväntade sig.

Läroplanen gav jag fullständigt f-n i. Den var så orealistisk att den gränsade till vansinne. Det viktiga för mig som lärare var att entusiasmera, väcka nyfikenhet och glädje för att lära sig något nytt. När intresset finns där, kommer frågor. Med frågor kommer svar, med svar kommer nya frågor.

Med mina egna förstoringsapparater byggde jag ett mörkrum så att eleverna skulle få någon hum om analog fotografi. Jag köpte in ett tiotal kinesiska analoga kameror – som jag fick reparera hela tiden. Bytte till mig några digitala kameror för ett studiostativ, så att eleverna åtminstone hade någon chans att närma sig den nya fotografin.
Att vara innovativ, hitta alternativa lösningar är tyvärr viktigt i dagens skola. Det ska inte vara så. Inte heller den onödiga byråkrati som förväntas av lärare. Vi ska i första hand undervisa!

Så, hur gick det för mina elever? Fotografi är inte för alla, men en av mina elever fick praktisera på ett välkänt företag i Älmhult, senare hamnade han i New York hos en fotograf.

Jag har också haft ett stort antal assistenter genom åren, några blev fotografer, andra inte. Det jag hoppas jag delat med mig som lärare är en nyfikenhet inför nya erfarenheter, en känsla för bild och det ansvar vi bär som både människa och fotograf.
Att vara lärare innebär ett åtagande, inte bara mot eleven och hens föräldrar. Lärarnas arbete ska ses genom historia, nutid och framtid. En fundamental del av samhällsbygget. Inget lätt jobb – utsatt, känslomässigt sårbart och så viktigt!

Örjan Kristenson 

Jag läste Anna Olskogs debattinlägg här på Landskrona Direkt.

Efter 41 år (1976 – 2017) i skolans tjänst kan jag bara säga:
Du har helt rätt, Anna!
Jag ser ingenting i ditt inlägg som jag inte håller med om!

Jag kommer att göra allt jag kan (i utbildningsnämnden i Landskrona) för att påverka utvecklingen åt det håll som du, jag och alla lärare vill!
Höjer man lärarnas status då får vi också studenter som vill utbilda sig till lärare. Vi skall ha utbildade och legitimerade lärare bakom varje kateder!

Men du som jag vet precis vilka krafter som drivit och driver / ligger bakom den skola vi har idag!
Jag minns hur mina rektorer ALLTID svarade när de började göra neddragningar som de ju i och gör sig kallade besparingar:
– Ni måste ändra arbetssätt!

Jag är så trött på den kommentaren!

Kämpa på!

Håkan Lans ( S)

Jag är medveten om att bostadsplanering är något av det svåraste en kommun kan hantera.

MEN.

Hur kommer det sig att man i Landskrona snart går man ur huse för att protestera mot Torkildstyrets bostadspolitik? På gator och torg. Med protestlistor.
Hur kommer det sig att många människor väljer/ eller inte väljer att hellre bosätta sig i en kolonistuga än i de nyproducerade lägenheterna och husen som nu byggs?

Norra Borstahusen är lite mer än halvfärdigt och grönområden lyser med sin frånvaro. Är de överhuvudtaget planerade?
Ganska många bostäder står osålda. Flera byggprojekt blir inte av.
Flickskoletomten likadant.
Och nu vill man ta bort grönskan på Thulinparken och bebygga med fler höghus. Trots protester klubbar man igenom.
I hamnen protesterar folk mot de byggplaner som presenterats och klubbats igenom där.
I Borstahusen lyckades man med nöd och näppe rädda stejlebackarna och träden längs Erikstorpsvägen från skövling.
Sen går man hårt åt koloniområdena. I Kopparhögarna och på St Olovs vång tar man bort kolonier och Axeltofta ska helt elimineras, enligt beslut av Treklövern och Stefan Olsson. Grönområden som försvinner.

Varför flyttar då gemene man inte in i de nya lägenhetskomplexen?  Det borde vara rusning.
Svaret är nog dels att väldigt många inte har råd. Man har inte byggt efter folks plånböcker.
Dels att man inte planerat efter folks behov av grönska.
Och dels att man helt fritt låter byggbolagen  bestämma hur bostäderna ska utformas, dvs arkitekt/stadshusprojekt. Byggt bara för att byggherrarna ska få ut maximal vinst per kvadratmeter. Inte efter folks behov och önskemål av förrådsutrymmen, behov av uteplatser och trivsamma balkonger, garage, avskildhet mot trafik osv. De höga husen ligger med bara meters mellanrum. Bara några fåtal får den efterlängtade havsutsikten eller kan njuta av gröna träd och buskar.
Nu är jag medveten om att många som flyttat in i t ex Norra Borstahusen är väldigt nöjda och trivs med sina boenden. Bra! Det ska poängteras.
Men det finns många studier om hur folk vill bo och utforma sina boenden. T ex Hyresgästföreningens delrapport 2,2022  Något för stadens politiker att informera sig om och sen sätta press på byggbolagen. Att fråga folk. Att som politiker byggplanera efter hjärtat och inte bara efter byggbolagens plånböcker.
Många äldre vill sälja sina villor och letar efter trevliga lägenheter, men hittar inget nytt. Här citerar jag en äldre dam, som letade ny lägenhet, men gav upp: ”Vi kan helt enkelt inte flytta hemifrån”, sa hon. Likadant säger unga som inte har råd med eget boende.

Öster om stationen byggs den ena fula lagerhallen efter den andra. Men åt företagen.

Lyssnar inte Torkildstyret på folket? Utan mest på företagen?
Oppositionen har i alla fall haft den goda smaken att backa och ändra åsikt vid flera tillfällen.
Ett vettigt Miljöparti borde protestera mot skövlingen av grönska. Men nu har vi ju beklagligtvis bara ett MP som är ett bihang till den styrande. Och som när han någon enstaka gång yttrar en motsatt åsikt, genast tvärvänder och rättar in sig i Treklöverledet.

Vet inte Torkildstyret och speciellt MP att det inom EU finns något som heter ” European Climate Pact”?
Där rekommenderar man fler träd och mer grönområden för att minska klimathot och ohälsa. Något för herr Mesanovic att läsa, så att han kan upplysa sina kamrater i Treklövern?

Landskrona behöver en bostadspolitik för ALLA!

Lena Nilsson

Sagt och gjort . Här kommer mina tankefrön, tankespjärn och tanketrassel. Jag tillhör väl den minoritet som inte såg ABBA, inte hängt på Strand överhuvudtaget eftersom jag är en sån där inflyttad.
Min första kontakt var nog ungefär när elden tog den. Jag har alltså inga sentimentala skäl att önska mig en återupplivad strandpaviljong men känslor handlar det om ändå. Det gör det alltid när jag tycker och tänker. Det betyder inte att man inte tänker även om man ibland förleds att tro det.
Känslor är också ekonomi, bara i ett annat fack av plånboken
Jag tänker att jag har för lite kännedom om hur lokalerna ser ut för att egentligen kunna föreslå men det vore fantastiskt trevligt att ha någonting som kunde vi bli vårt lilla Humlebaek

Exempelvis litteraturfestivalen på Louisiana har mycket gott rykte och en lång tradition. Det finns ingenting som säger att inte tänkande läsande människor kan ta sig till Landskrona. Här finns ju dessutom en hel massa annat att både se och göra. Att börja använda sig av småstadsperspektivet för en småstad är det vi har.
En liten, ibland småsömnig, men mitt i ALLT. Det kan man nyttja Visst har vi lokala förmågor som båda kan teckna, spela och måla och jag vet att det kostar väldigt mycket pengar att ha t.ex. utställningar och konserter, men alla de köpstarka som bor i ett annat Borstahus än mitt. De köpstarka som flyttat in i det nya och det fina. Kanske är de intresserade av kultur. Jag väljer att tro det.
Kanske finns det skyltar som visar vägen till Landskrona – inte bara ifrån – som det gjorde när jag flyttade hit.
Kanske Borstahusen är en del av Landskrona – inte en egen stad.
Vi har ett unikt centrum och då menar inte jag backspegelns tveksamma fastighetsägare och tråkigheter som följde med Jag menar en liten vacker stadskärna runt Rådhustorget. Vacker arkitektur, naturnära;det finns ett sund, det finns ännu kolonier, det finns parker. Det finns gott om trevliga människor och det finns butiker med det mesta man villhöver. Utbudet av mat på stadens restauranger är förhållandevis brett.
De nya sittplatserna på kasernplan är ett fint försök att skapa mötesplatser. Lite popup entreprenörer vore en extra knorr.

Kolla vindrutan. Samarbeta kanske. Varför inte över sundet? Kanske t.o.m med de där som tycks veta hur man gör, i Humlebaek och med alla nu levande kompetenta varelser som redan finns här. Tillfälliga utställningar och gästspel av olika karaktär – kanske i samarbete med till exempel rutinerade människor i regionen.
Vi har KB & the Tivoli, och en fantastisk människa på stadshuset som ordnat musiksomrar åt alla ett par år. Tack för dem förresten.

Än får vi både tänka och tycka fritt så varför inte ta chansen? Här erbjuder man oss en anslagstavla. Skriv du också. Vad tycker, tänker, tror och önskar du? Tankefrön, Tankespjärn och tanketrassel. Dela med oss

Landskrona-nya friska vindar!

Connie Mantrell

”En armé utan kultur är en tjockskallig armé och en tjockskallig armé kan aldrig besegra en fiende” (Mao Tsedong, okt 1944)
Ett citat av en politiker som vi inte annars ger mycket för!

Marko Huttunen lanserar på Debatt en god idé att göra gamla Strand till ett kulturhus!
Vi håller med! Landskrona har stolta traditioner inom teater, konst, foto, musik och litteratur. Dessa måste på alla sätt vårdas och bevaras! Inte minst utvecklas!

Vi i S-gruppen i utbildningsnämnden har ofta diskuterat nya gymnasieprogram!
En idé vi bollat med är en tanke på ett nytt estetiskt program med inriktning på musik, bild , teater med mera, något som vi i Landskrona skulle kunna profilera oss med!?

I en värld fylld av stenhårda värden, rasism, krig , högernationalister med mera vore väl kultur något att satsa på!
Vi ser ju över hela världen men också här hemma hos oss hur man angriper kulturen och kulturarbetare!

Det är dags att få drömma om en ny och bättre värld – det är ljuva drömmar!
Låt det inte stanna vid drömmar!
Orealistiskt? – Ja, det sa man oxå en gång om att flyga till månen eller om allmän och lika rösträtt!
Tänk vi har Teatern, Konsthallen, Museet, Tyghuset och kanske Strand – det hade varit ett oslagbart program!

Låt oss smaka på idén!

Håkan Lans och Joi Niklasson (S)

Jag kan bara hålla med om att Strandpaviljongen är perfekt som kulturcentrum i Landskrona. Miljön och närheten till Citadellet och möjligheten till en samlingspunkt gör mig, som vill att kultur ska vara lättillgänglig, alldeles stjärnögd.

Rose-Mari Linde

Den 20:e maj i år skrev vi Socialdemokrater ett inlägg på Planket. Vi tyckte att man skulle behålla de varslade barnskötarna för att kunna följa de rekommendationer Skolverket ger angående storleken på barngrupperna. 12 barn per grupp ( ett till tre år ) och 15 barn per barn ( för äldre barn).

Nu aktualiseras via SVT konsekvenser av det beslut som togs i våras. Vi kan naturligtvis inte kommentera enskilda konsekvenser men kan som alla andra förstå att problem uppstår vid så stora förändringar som det tagna beslutet innebär.

Vi hade hoppats att så många som möjligt av barnskötarna helst alla kunde vara kvar i vår organisation. Detta gick nu inte och då var/är det viktigt för oss att turordningsreglerna följdes.

Vi tycker att det är viktigt att åter igen påpeka att det är beslutat att varsla alt säga upp barnskötare inte turordningen som skapar problem.
Vi kan också se att om ett antal år finns det risk att vi får problem att rekrytera barnskötare när behovet ökar igen. Folk omskolar sig! Folk byter anställning! Förskolegrupperna är fortsatt stora!

Vi känner samma tilltro till kvarvarande barnskötarnas kompetens att sköta de arbetsuppgifter de får precis som förvaltningschefen Lena Hjelmström gör.

Vi avslutar på samma sätt som vi gjorde i våras:
Gör om – Gör rätt!!!

Håkan Lans
för S-gruppen i Utbildningsnämnden

Visst är det en aning märkligt att vår allas före detta stadsdirektör Christian Alexandersson är ”projektägare” för Europaspåret, vad nu den beteckningen innebär. Europaspåret är kanske en idé som redan för många år sedan planterats som ett frö i en stark maktsamhörighet med Torkild Strandberg, i vilket närmre 20 miljoner av Landskronabornas skattepengar även blivit investerade i?

Visst är det också lite märkligt att Christian Alexandersson tillsammans med Torkild träffade Danmarks transportminister för diskussioner om europaspåret så sent som i höstas?

Visst är det märkligt att Christian Alexanderson ganska nyligen uttalat sig om att arbetet med Europaspåret står redo med en fabrik 2027? För övrigt samma år Axeltoftaborna är förvisade från sina hem.

Visst är det märkligt att allt detta händer precis i samma veva – och i linje med att man förvisar Axeltoftabona från sina hem och trygga liv med ett väldigt råbarkat och känslokallt tillvägagångsätt.

Kanske nyanser av konspirationsteorier i mina tankar?
Kanske närmre en sanning än jag vet?
Tiden lär utvisa så och vi är många som nu har ögonen på styret – med en ny vakenhet.

Vänligen
Nadja Leinonen

Jag har ännu inte riktigt hämtat mig efter den överkörning som våra S-representanter och SD gav den styrande Treklövern och Stefan Olsson!
Hela föreställningen var en ynklig uppvisning av Treklövern  i total maktfullkomlighet!
Maktfullkomligheten tog sig till och med friheten att plötsligt ropa ” Bra jobbat” efter avgörandet!
Jag insåg redan efter Mesanovics plötsliga insikt att vapen och krig inte var så farligt, vart det var på väg.
Hans minnen från inbördeskriget i fd Jugoslavien försvann uppenbarligen som en tunn blå rök i dimman!
Nej, ”Handgranat och bajonett ska de va- tjo o tjim o inget annat”! Skall det krigas skall det göras rejält och gärna med en liten slant från Landskronabornas skattepengar!
Inte blev det bättre sen! Treklövern med Stefan O i sulkyn visade upp hur en partipiska skall användas!
Den dag känslor inte längre är en del av politiken så kan vi packa ihop och sitta på altanen och minnas det där med demokrati!
Ok, ni leder i efter första perioden men er insats har etsat sig in i Landskronabornas minne!
Vi glömmer inte!
Håkan Lans