Arkiv: Planket

Ilskan växer!
Bort! Bort med Sankt Olovs vång!
Bort med Axeltofta! Bort!

Ja, det blir en upprörande lista av negativa förändringar som vår ”Ge dig på vanligt folk”- Treklöver försöker genomföra, allt enligt en demokratisk process.
När jag läser om en utredning som skall ha skett i lönndom( mitt ordval) så blir jag milt sagt upprörd.
Är det så tycker jag och många med mig att det är ett demokratiskt bottennapp.
Det finns alldeles för många frågetecken som behöver rättas ut innan man tar beslut i frågan.
Det är lätt att sitta på Svaneholmsområdet, på Hven, i Borstahusen eller i andra attraktiva stadsdelar och med ett knapptryck förändra livet för våra kolonister.
”Stadens DNA” som medborgare Strandberg en gång kallade våra kolonier.
Med all rätt och som sagt DNA förändrar man inte med ett knapptryck.

Bort med fingrarna från vårt DNA!

Håkan Lans

Ett klargörande angående barngrupperna i Landskrona.

Låt oss vara väldigt klara med  att vi Socialdemokrater har som absolut första ambition att inga barnskötare skall sägas upp utan i första hand få fortsätta med att utöva sitt yrke.

Vår ambition blir ännu tydligare och viktigare när Landskrona  Direkt levererar skrämmande siffror som visar på hur Landskrona ligger i botten när det gäller storleken på barngrupper i Sverige.

Vi kan väl för hela friden bättre än så!

Vi skall tillsammans ta tillvara den kompetens barnskötarna besitter och vända bottennoteringen till en toppnotering.

Det kanske krävs att man river upp gamla beslut – Nå, låtom oss göra det då!

Det kanske krävs att man river upp gamla budgetbeslut – Nå, låtom oss göra det då!

Det går inte, säger vän av ordning.

Det kanske aldrig eller sällan gjorts och det kanske inte är lätt MEN vill vi – kan vi.

Vi, Socialdemokrater, kräver att Landskrona följer de rekommendationer som Skolverket ger: 12 barn per grupp ( ett till tre år ) och 15 barn per grupp (för äldre barn)!

Vi , Socialdemokrater, vill, kan och törs!

En numera sliten klyscha;

Gör om – Gör rätt!

Håkan Lans,
för S-gruppen i utbildningsnämnden

Det råder ett avgrundsdjup mellan vad vi vet om hjärnan och vad vi vill veta. Det kan man till viss del också påstå om framtida konsekvenser av klimatförändringar. Torkild Strandberg har inte gått till val på att vara expert i frågor om översvämningsrisker.  För det ändamålet finns konsulter som i bästa fall håller kommunen uppdaterad vad gäller nya forskningsrön och rekommendationer. Hur är det egentligen med alla undersökningar som gjorts genom åren, har de bara lagts till handlingarna? Det kanske ligger i makthavarnas intresse att lugna sina undersåtar, även om det i bästa fall rör sig om en stilla förhoppning. Tänk ett framtidsscenario där det behövs murar, vallar, barriärer och hamnförstärkning för att skydda Landskronas bebyggelse och infrastruktur. Då borde kanske faktiska åtgärder kunna skönjas i miljön redan nu? För närvarande är knappast några politiska poänger som kan hämtas på klimatanpassningar eftersom det kräver stora långsiktiga investeringar.

Annorlunda tycks det förhålla sig med det s.k Europaspåret. Där rör det sig inte om förhoppningar utan en fast övertygelse från makthavaren. En liten detalj. Uppfarten är tänkt att anslutas till E6. I en tjugo år gammal översvämningsmodell av framtida 100-årsvattenstånd kommer stora delar av de centrala delarna i Landskrona kommun att ligga under vatten. I denna beräkningsmodell har det inte tagits med risker av översvämning på grund av uppspolningseffekt relaterat till de förväntade högre vindhastigheterna. Översvämningar kan sträcka sig ännu längre in i bebyggelsen. Lägg därtill skyfall med längre varaktighet. Inga energi- och klimatplaner i sig hjälper, det är först när de omsätts i handling. Kommande generationer kommer att undra över vad kommunpolitikerna sysslade med. Om Gotlands makthavare plötsligt kom på idén att det förträffliga vore att bygga en bro till fastlandet skulle hon troligtvis kunna underbygga det med öbornas gillande och göra det till en kommunal angelägenhet.

Lennart Larsson

Socialdemokraterna ska ta beslut på vårt medlemsmöte som sker idag den 20 maj. Vi Socialdemokrater håller inte med treklöverns förslag att ärendet om Axeltofta koloniområde ska gå så fort. Det är ett väldigt tråkigt förslag eftersom folk har levt och spenderat livets finaste stunder där.

Att vi är kritiska till förslaget är på grund av 3 anledningar.
För det första; Vi värnar om kolonisterna och om fritidsområdet, och vi står på kolonisternas sida.
För det andra ska vi inte behandla människor, i detta fallet kolonisterna, som treklövern har gjort.
För det tredje : vi är beredda att diskutera framtiden för Axeltofta men man måste göra i dialog med styrelsen samt kolonisterna.

Jag står fast vid min fråga som jag ställde under informationsmötet om Axeltoftas framtida planer: Jag är kritisk till att det ska vara så bråttom. Varför ska allting ske på en månad, det är ett alldeles för hastigt beslut.

Redan år 2006, när treklövern tog över makten, har de lovat kolonisterna att uppmuntra till bostadsområde om kolonisterna så önskade det och inte motsätta sig det. Den styrande treklövern visste att där är året-runt-boende och det är dom som tillåtit detta. Då är det också rimligt att de ska ta ansvar för det. De har inte gjort någonting sedan 2006 när det kommer till Axeltofta.

Jag tycker att Axeltofta ska vara och fungera som alla andra koloniområden i Landskrona Kommun.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Lite märkligt att läsa Landskrona Direkts artikel om Axeltofta 15/5-24. Där Torkild Strandberg svarar, Brorsson och naturligtvis Mesanovic har belagts med yttrandeförbud av Strandberg. Mesanovic hade tydligen, miljöpartist som han är, inget att tillägga om t ex miljön.

Strandberg jobbar nu helt för att ta bort koloniområdet och ömmar inte alls för de permanentboende.
Förra S-styret beslutade sig under början av 2000-talet för att förbjuda permanentboende och låta det vara ett koloniområde.
I en intervju 13/10-06 i P4 Malmöhus propagerar Strandberg, i sin iver att misskreditera förra styret, intensivt för att göra området till permanentboende.
”Om det är en majoritet som vill göra om området för permanentboende, så ska vi inte motarbeta det, utan hjälpa till, säger Torkild Strandberg( FP).”
I inslaget framgår tydligt att det fanns en bred majoritet bland kolonisterna för att bilda ett bostadsområde.
Visst kan man förstå att folk tror på att få ett permanentboende?

Lena Nilsson

När Landskronas koloniägare gång på gång blir överkörda av Treklövern, som styr Landskrona stad under ledning av Torkild Strandberg, är det hög tid att utöva er politiska makt.

I nästa val kan ni rösta på de partier som ger garantier för att föra era frågor och inte kör över er.

Nu är det upp till övriga partier och att visa omtanke för stadens invånare.

Kolonifrågan är mycket tarvligt hanterarad då man totalt kör över koloniägarna.

Torkild Strandberg och den styrande treklövern bör tänka att varje koloni berör flera personer då det ofta är familjens och vännernas samlingsplats. En oas i tillvaron.

Landskrona stad är Sveriges första och en av de största kolonistäder som finns i landet, men nu har slaktaren flertalet gånger satt sin kniv i och förstört vad som är en del av stadens personlighet.

Då detta har hanterats på ett mycket dåligt sätt , citerar jag Astrid Lindgren, som var en mycket klok kvinna:

– När människor med makt, slutar lyssna på folk. Då är det dags att byta ut dem.

Det är inte försent för Treklövern under Torkilds styre att tänka om i denna fråga.

Poul W Lorenzen
”ej politisk tillhörighet” men med omtanke om Landskrona stad och dess invånare

I dag är det Syttende Mai och rödvitblåa flaggor vajar i vinden över hela Norge. Men inte bara där, utan även på många håll runt om i Sverige och i de andra nordiska grannländerna. Och naturligtvis också i Landskrona. Det är en mycket trevlig tradition att vi i Norden uppmärksammar våra respektive länders och självstyrande områdens högtidsdagar. Men framför allt är det en viktig och handfast manifestation av nordisk samhörighet och nordiskt samarbete. Detta även om inte alltid våra relationer är rosenröda. Misshälligheter kan uppkomma och stridigheter förekommer alltjämt; inte minst mellan Norge och Sverige. I dag dock turligt nog inte med vapen i hand, utan med andra och mjukare medel. Musik är ett sådant medel, vilket blev tydligt för en vecka sedan. Jag har som ni säkert förstår Eurovisionsschlagerfestivalen i tankarna. Trots att vi i Sverige ställde upp med en norsk duo, Marcus & Martinus, och därmed slog ett slag för nordisk samverkan, så kallades gossarna mer eller mindre för landsförrädare hemma i Norge. Och bara tre poäng fick de av juryn i vårt grannland!

Nu har väl i och för sig vi inte alltid varit musikaliskt snälla mot Norge. Det som verkligen kom sinnet att rinna över på andra sidan kölen var dock inte ett bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen, utan en liten visa år 1968 av en grupp mosebasker. Helmer Bryds Eminent Five Quartet sångnummer, med den på ytan oförargliga titeln ”Norge”, innebar att kvartetten gjorde sig till ovänner med hela Norge. Det hela utmynnade turligt nog inte i några allvarligare diplomatiska förvecklingar.

Värre var det under andra världskriget när en del svenska artister och musiker reste på turnéer till broderlandet och musicerade för tyska ockupationssoldater och norska quislingar. Hugo Alfvéns och Johnny Bodes framträdanden i Norge väckte berättigad vrede och fick efter kriget konsekvenser för dem båda, i såväl Norge som Sverige. Alfvén, som svensk nationalikon, drabbades dock inte så hårt i hemlandet. Bodes karriär som schlagersångare däremot tog tvärt slut; han återkom i och för sig långt senare som (ö)känd sängkammarsångare.

Samtidigt är det just under andra världskriget som Sverige och Norge förenas i musik. Samma toner kom att få avgörande betydelse för beredskapen i Sverige och inte minst för det norska motståndet mot den tyska ockupationsmakten och quislingarna. Det handlar om ”Obligationsmarschen” från 1940 med musik av Lars-Erik Larsson och text av Alf Henrikson. En sång som fick svenskarna att gå man ur huse för att teckna försvarslån. Marschen kom så småningom till Norge där en ny text skrevs av medlemmar i motståndsrörelsen och ”Norge i rødt, hvitt og blått” blev kampsången på allas läppar.

I dag på Syttende Mai sjungs den över hela Norge!

Jan Nilsson
ordförande
Föreningen Norden i Landskrona

Axeltoftas friluftsliv är i fara då Landskrona kommun förväntar sig en höjning av havsnivån så att ny bebyggelse på Skeppsbrokajen skall ha en säkerhetsnivå på 365cm över(dagens) havsnivå. Man kan då undra vad detta innebär för Landskronas förbindelser söderut.

Både motorvägen E20, Axeltoftavägen och järnvägen hamnar väl då också i farozonen?

Är det inte rimligt att invänta planer för skydd av dessa kommunikationer innan Axeltoftas koloniområde rivs ned?

Om det beslutas om invallning så kan koloniområdet räddas genom fördämningar mot havet som funnits i Holland sedan 1300-talet. Offra inte kolonierna i onödan!

Lars Erlandsson
Kävlinge

När frågan om koloniområdet Axeltofta och avhysningen av de 160 boende där presenterades, dvs den största frågan kopplat till klimatförändringar under Treklöverns 17-åriga regeringsperiod i Landskrona, ligger på bordet, då är det inte Miljöpartiets kommunalråd Elvir Mesanovic, tillika ordförande för miljönämnden, som får stå i SVTs lokala nyheter och prata om hur kommunen tänkt hantera detta. Utan istället riktas strålkastarljuset som vanligt på kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L).

Nyligen återremitterade kommunfullmäktige frågan om en ny finanspolicy, som gör det möjligt för kommunen att investera pengar i vapenindustrin. En tydlig protest mot denna policy har kommit inifrån den styrande Treklövern. Det är miljöpartisten Elvir Mesanovic som vänder sig mot förslaget. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står – för ovanlighetens skull – bakom Miljöpartiet och därmed hamnar vågmästarrollen på Sverigedemokraterna, som under fullmäktiges sammanträde efter ett linjetal av kommunfullmäktiges vice ordförande Daniel Petersson (SD), valde att – så att säga – skjuta avgörandet på framtiden.

Redan efter mötet började så spekulationerna hagla från skrået för politiskt intresserade i staden. Har Sverigedemokraterna gjort upp med de resterande två benen i Treklövern, dvs Liberalerna och Moderaterna? Vad har Sverigedemokraterna fått för att rösta för vapenfrågan? Rimligtvis har Sverigedemokraterna vid tillfället inte fått något, trots kommunfullmäktigeordföranden Lisa Flinths självbelåtna leende efter ajourneringen som syntes hela vägen hem till webbsändningstittarna. Sverigedemokraterna hade inte fått mer än den skadeskjutna Treklöverns uppmärksamhet. Om de hade fått något i utbyte där och då, så hade de ju röstat för policyn, inte återremitterat den. Men uppmärksamheten, absolut! Ett nytt scenario hade dock uppstått. Va? Kommer inte Sverigedemokraterna till undsättning när Treklövern behöver deras stöd?

Man kan naturligtvis fråga sig, om frågan om en ny finanspolicy, som möjliggör för investeringar i vapenindustrin är så pass viktig för Treklövern, att man bara måste baxa igenom den? Nog är det väl ändå fler människor i Landskrona förutom Mesanovic, såväl anställda i kommunen, men även skattebetalare, som varit med om krig och elände och vill att Landskrona stads investeringar inte ska gå till att göda vapenindustrin, däribland människor som röstat på Liberalerna och Moderaterna. Vapen tenderar tydligen att ha lång livslängd och vapnen vi investerar i kan rent av komma att hamna på Sveriges och Landskronas gator och därmed riskerar ju människor att i framtiden bli utsatta för vapen, som kommunen investerat i idag.

Vad som händer i Stadshuset och vem som gör upp med vem i olika frågor är en väl förborgad hemlighet. Vi som följer politiken har faktamässigt bara att förhålla oss till utfall i omröstningar. Det är den krassa verkligheten. Nu förhåller det sig dock så, att Sverigedemokraterna hamnat i ett prekärt läge. För det är inte bara Treklövern som vill något. Liksom myntet har politiken två sidor, även i vapenfrågan. Och vågmästaren kan fälla avgörandet i just denna fråga. Vad har då detta att göra med Miljöpartiet? Jo, det kan ju inte bara vara Liberalerna och Moderaterna som är förbehållna rätten att förhandla med Sverigedemokraterna och kan erbjuda dem något för vapenfrågan. Det kan ju även Miljöpartiet göra. Och dessutom vore det väl höjden av ironi om Liberalerna och Moderaterna, betalar ett pris till Sverigedemokraterna, som sedermera Miljöpartiet får vara med och betala, för att det inte ska bli som Miljöpartiet vill. Således borde Miljöpartiet av ren och skär självbevarelsedrift undvika självspäkelse och föra samtal med Sverigedemokraterna.

Frågan om koloniområdet Axeltofta ligger på bordet. Samtidigt ligger det ju inte riktigt i sakens natur, att Miljöpartiet som ett miljö- och naturnära parti ska vara emot koloniområden. Det faller ju på sin egen orimlighet. Att avhysa boenden från ett helt koloniområde, ligger kanske inte i miljöpartisternas intresse? Det har ju redan blåst lite kring Miljöpartiets delaktighet mot S:t Olovs vångs koloniområde. Vilket blir nästa koloniområde som Miljöpartiet ska vara med och stänga ner?

Nu vet vi ju inte hur de stora oppositionspartierna Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna slutligen ställer sig i frågan om Axeltofta, det är för tidigt att säga eftersom hela processen gått så ohyggligt fort. Men bägge partierna har gissningsvis många sympatisörer boende i området. Om det visar sig att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte är nöjda med Treklöverns linje, så kan det finnas en öppning för en annan väg än den enda vägens politik som Torkild Strandberg presenterat. Och då har Miljöpartiet all anledning att samtala med vågmästaren Sverigedemokraterna.

Om Miljöpartiet kan rösta nej till den skadeskjutna Treklöverns linje i frågan om vapenköp i finanspolicyn, så kan de också rösta nej till avhysningen av de boende i Axeltofta. Det är en tung börda att lägga på Elvir Mesanovics axlar, men politik är mer än att bara gömma sig bakom Treklövern. Politik är att vilja och ibland är priset högt för att få som man vill.

Marko Huttunen