Till ledamöterna i Landskrona kommunfullmäktige
Angående Axeltoftas vara eller icke vara, och beslutet som skall tas på måndag den 27/5 i kommunfullmäktige.
Jag och många med mig har en vädjan till er, tänk noga en gång till, innan ni ”trycker på knappen”.
Vi är många som haft koloni i Axeltofta i många år, och som nu är förtvivlade över den uppkomna situationen.
Varför så bråttom? Varför så kort tid? Det kan väl inte anses ”brinna i knutarna” när man pratar om upp till 100 år innan det skulle bli någon risk för översvämningar?
Det finns en motorväg mellan havet och Axeltofta som måste skyddas först också eller hur?
Där måste kommunen och Trafikverket arbeta tillsammans för att skydda den. Och på automatik får Axeltofta då också ett skydd. Eller så får de stänga av motorvägen, men då kan vi lägga ner alla nytillkomna företag som använder den eller hur?
För övrigt finns det kanske fler ställen, som i så fall också riskerar att bli översvämmade, i Häljarp tex, ska de också evakueras nu? Om det är så väldigt bråttom menar jag.
Det har ju uppkommit på våra möte med Stadsbyggnadskontoret och Treklövern, som var med nu senast, att området har inte skötts så väl från kommunens sida, med spolbilar o.s.v. därav översvämmade brunnar t.ex.
Och att man arbetar inte aktivt med styrelsen/kolonisterna. Man har inte heller varit transparanta mot styrelsen i utredningsfrågan. Utan arbetat i det tysta.
Vi verkar bara var till besvär, men vi sitter ju på värdefull mark, det är väl därför.
För mig och min familj är Axeltofta en oas, vi har haft vår stuga i strax över 40 år, en fin Västkuststuga som min man och jag byggt och vårdat, med en prunkande trädgård.
Våra tre barn är uppväxta där och har många fina minnen. Nu ska vi inte ens få skäliga ersättningar för våra hus/stugor. Vi kan inte ens flytta dem för de pengarna som erbjuds, om det hade gått.
Vi skall dessutom skatta för ersättningen!
Att bara höra att man ska rasera en oas, ett andningshål för många är en skam.
Tillika är många, många hus uppförda ganska nyligen och det är ett slöseri att riva dem.
Vi fick också upplysningen att vi behöver inte gräva upp några växter och ta med oss!
Kan de ens förstå hur mycket tanke, omsorg och pengar det kosta att anlägga en trädgård.
Det vrider runt kniven i hjärtat gång på gång. Denna oförståelse, okänsla och brådska.
Jag hoppas att jag slipper se ett rivningsbeslut på måndag, med följden, att på marken där Axeltofta finns idag, i framtiden byggs nya hus för de som har pengar.
Min vädjan till er – Rör inte Axeltofta!
Rösta emot detta dumma, ogenomtänkta, förslag och låt vår stad ha denna och andra oaser kvar.
Så att ni kan se Landskronaborna i ögonen i fortsättningen också!
Än en gång, det vrider om kniven i hjärtat!
Christel o Paul Ericsson
Kolonister i Axeltofta
