När frågan om koloniområdet Axeltofta och avhysningen av de 160 boende där presenterades, dvs den största frågan kopplat till klimatförändringar under Treklöverns 17-åriga regeringsperiod i Landskrona, ligger på bordet, då är det inte Miljöpartiets kommunalråd Elvir Mesanovic, tillika ordförande för miljönämnden, som får stå i SVTs lokala nyheter och prata om hur kommunen tänkt hantera detta. Utan istället riktas strålkastarljuset som vanligt på kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L).
Nyligen återremitterade kommunfullmäktige frågan om en ny finanspolicy, som gör det möjligt för kommunen att investera pengar i vapenindustrin. En tydlig protest mot denna policy har kommit inifrån den styrande Treklövern. Det är miljöpartisten Elvir Mesanovic som vänder sig mot förslaget. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står – för ovanlighetens skull – bakom Miljöpartiet och därmed hamnar vågmästarrollen på Sverigedemokraterna, som under fullmäktiges sammanträde efter ett linjetal av kommunfullmäktiges vice ordförande Daniel Petersson (SD), valde att – så att säga – skjuta avgörandet på framtiden.
Redan efter mötet började så spekulationerna hagla från skrået för politiskt intresserade i staden. Har Sverigedemokraterna gjort upp med de resterande två benen i Treklövern, dvs Liberalerna och Moderaterna? Vad har Sverigedemokraterna fått för att rösta för vapenfrågan? Rimligtvis har Sverigedemokraterna vid tillfället inte fått något, trots kommunfullmäktigeordföranden Lisa Flinths självbelåtna leende efter ajourneringen som syntes hela vägen hem till webbsändningstittarna. Sverigedemokraterna hade inte fått mer än den skadeskjutna Treklöverns uppmärksamhet. Om de hade fått något i utbyte där och då, så hade de ju röstat för policyn, inte återremitterat den. Men uppmärksamheten, absolut! Ett nytt scenario hade dock uppstått. Va? Kommer inte Sverigedemokraterna till undsättning när Treklövern behöver deras stöd?
Man kan naturligtvis fråga sig, om frågan om en ny finanspolicy, som möjliggör för investeringar i vapenindustrin är så pass viktig för Treklövern, att man bara måste baxa igenom den? Nog är det väl ändå fler människor i Landskrona förutom Mesanovic, såväl anställda i kommunen, men även skattebetalare, som varit med om krig och elände och vill att Landskrona stads investeringar inte ska gå till att göda vapenindustrin, däribland människor som röstat på Liberalerna och Moderaterna. Vapen tenderar tydligen att ha lång livslängd och vapnen vi investerar i kan rent av komma att hamna på Sveriges och Landskronas gator och därmed riskerar ju människor att i framtiden bli utsatta för vapen, som kommunen investerat i idag.
Vad som händer i Stadshuset och vem som gör upp med vem i olika frågor är en väl förborgad hemlighet. Vi som följer politiken har faktamässigt bara att förhålla oss till utfall i omröstningar. Det är den krassa verkligheten. Nu förhåller det sig dock så, att Sverigedemokraterna hamnat i ett prekärt läge. För det är inte bara Treklövern som vill något. Liksom myntet har politiken två sidor, även i vapenfrågan. Och vågmästaren kan fälla avgörandet i just denna fråga. Vad har då detta att göra med Miljöpartiet? Jo, det kan ju inte bara vara Liberalerna och Moderaterna som är förbehållna rätten att förhandla med Sverigedemokraterna och kan erbjuda dem något för vapenfrågan. Det kan ju även Miljöpartiet göra. Och dessutom vore det väl höjden av ironi om Liberalerna och Moderaterna, betalar ett pris till Sverigedemokraterna, som sedermera Miljöpartiet får vara med och betala, för att det inte ska bli som Miljöpartiet vill. Således borde Miljöpartiet av ren och skär självbevarelsedrift undvika självspäkelse och föra samtal med Sverigedemokraterna.
Frågan om koloniområdet Axeltofta ligger på bordet. Samtidigt ligger det ju inte riktigt i sakens natur, att Miljöpartiet som ett miljö- och naturnära parti ska vara emot koloniområden. Det faller ju på sin egen orimlighet. Att avhysa boenden från ett helt koloniområde, ligger kanske inte i miljöpartisternas intresse? Det har ju redan blåst lite kring Miljöpartiets delaktighet mot S:t Olovs vångs koloniområde. Vilket blir nästa koloniområde som Miljöpartiet ska vara med och stänga ner?
Nu vet vi ju inte hur de stora oppositionspartierna Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna slutligen ställer sig i frågan om Axeltofta, det är för tidigt att säga eftersom hela processen gått så ohyggligt fort. Men bägge partierna har gissningsvis många sympatisörer boende i området. Om det visar sig att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte är nöjda med Treklöverns linje, så kan det finnas en öppning för en annan väg än den enda vägens politik som Torkild Strandberg presenterat. Och då har Miljöpartiet all anledning att samtala med vågmästaren Sverigedemokraterna.
Om Miljöpartiet kan rösta nej till den skadeskjutna Treklöverns linje i frågan om vapenköp i finanspolicyn, så kan de också rösta nej till avhysningen av de boende i Axeltofta. Det är en tung börda att lägga på Elvir Mesanovics axlar, men politik är mer än att bara gömma sig bakom Treklövern. Politik är att vilja och ibland är priset högt för att få som man vill.
Marko Huttunen
