PLANKET - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Om lärares status, vådan av friskolor och den fantastiska känslan av att undervisa

Alldeles rätt Anna Olskog. Tyvärr är det inte någon ny fråga, inte heller berör den bara lärare. Det finns flera yrkesgrupper med ansvar för viktiga samhällsfunktioner som är bärande för vårt välstånd och utveckling som nation, vars status behöver höjas till en nivå som motsvarar deras prestationer.
Sjuksköterskor, brandmän och de som cyklar runt i anonyma blå kläder för att vårda våra gamla och behövande, här i Landskrona, är bara några exempel.
Lärare har ett liknande uppdrag i samhället…

Jag jobbade som medialärare på John Bauer gymnasiet i Hässleholm, senare köpt och nedlagt av riskkapitalister som lämnade en stor del av elever runt om i Sverige utan gymnasiebetyg till en oviss framtid. Jag har läst om religiös indoktrinering, om ekonomiska oegentligheter som knappast gynnat elever på skolorna. Däremot deras huvudmän.
Jag är av den uppfattningen att friskolereformen är den bärande orsaken till låga löner och försämrad status för läraryrket.

När jag kom till John Bauergymnasiet i Hässleholm 2008 för att undervisa i fotografi, fanns två digitalkameror för ett 30-tal elever. Jag läste noggrant igenom läroplanen jag hade att förhålla mig till för att leva upp till kraven som lärare.
Inte nog med att mina elever skulle ha erfarenhet från reportage, porträtt, ljussättning i studiofotografi, de skulle också göra detta analogt. I princip vore de alltså färdiga fotografer när de lämnade skolan…

Det första jag gjorde var att ge mina elever en låda med skor. – Ni får ta vilka bilder ni vill, men ni ska redovisa dem i eftermiddag.
En övning i form men också innehåll och begränsning. Det jag inte räknat med var deras entusiasm för uppdraget. De var lyckliga att göra något som så gick utanför det de förväntade sig.

Läroplanen gav jag fullständigt f-n i. Den var så orealistisk att den gränsade till vansinne. Det viktiga för mig som lärare var att entusiasmera, väcka nyfikenhet och glädje för att lära sig något nytt. När intresset finns där, kommer frågor. Med frågor kommer svar, med svar kommer nya frågor.

Med mina egna förstoringsapparater byggde jag ett mörkrum så att eleverna skulle få någon hum om analog fotografi. Jag köpte in ett tiotal kinesiska analoga kameror – som jag fick reparera hela tiden. Bytte till mig några digitala kameror för ett studiostativ, så att eleverna åtminstone hade någon chans att närma sig den nya fotografin.
Att vara innovativ, hitta alternativa lösningar är tyvärr viktigt i dagens skola. Det ska inte vara så. Inte heller den onödiga byråkrati som förväntas av lärare. Vi ska i första hand undervisa!

Så, hur gick det för mina elever? Fotografi är inte för alla, men en av mina elever fick praktisera på ett välkänt företag i Älmhult, senare hamnade han i New York hos en fotograf.

Jag har också haft ett stort antal assistenter genom åren, några blev fotografer, andra inte. Det jag hoppas jag delat med mig som lärare är en nyfikenhet inför nya erfarenheter, en känsla för bild och det ansvar vi bär som både människa och fotograf.
Att vara lärare innebär ett åtagande, inte bara mot eleven och hens föräldrar. Lärarnas arbete ska ses genom historia, nutid och framtid. En fundamental del av samhällsbygget. Inget lätt jobb – utsatt, känslomässigt sårbart och så viktigt!

Örjan Kristenson 

Planket på Landskrona Direkt

Observera att på Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.
Mejla din insändare till adressen: info(at)landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer (publiceras ej).