Jag saknar Why Not Café på Citadellet. Där jobbade jag två sommar och hade det inte varit för min mormor som fikade på Flinkmans i Sireköpinge så hade jag aldrig fått träffa Lasse Flinkman och Henrik Strömberg.
Jag fick reda på att Henrik skulle starta ett café och jag frågade honom om han behövde hjälp. Jag hjälpte dem att skruva upp bord och lite sånt och mamma var ofta där ute och hjälpte.
Därför vill jag hylla Lasse och Henrik.
Mobbing
Jag trodde att vi hade kommit längre med mobbing men det har vi inte. Jag skrev ett inlägg på en Landskronasida på Facebook och de tog bort mitt inlägg.
Vi säger till våra barn att inte mobba och så finns det vuxna människor som mobbar.
Jag har ett funktionshinder och haft en psykos. Dessutom har jag biverkningar av min medicin som ger mig muskelspänningar och armarna gör som dom vill. Därför blir det ofta fel när jag skriver. Men jag blev kränkt när de tog bort mitt inlägg på Facebook.
Jag har fått hjälp av Kary Persson på Landskrona Direkt att skriva detta.
Torkild Strandberg har samlat på sig en maktposition som saknar motstycke i svensk kommunpolitik. När färre får vara med och bestämma, och kritiska röster tystnar, är det inte längre effektivt – det är farligt.
Torkild Strandberg (L) har samlat makt i Landskrona i över 18 år. Han är kommunstyrelsens ordförande, leder stadsbyggnadsnämnden och är lokal partiledare. I praktiken har han kontroll över nästan varje viktig fråga som rör vår stad.
Det här är inte längre demokratiskt ledarskap – det är maktkoncentration.
2022 höjde sitt arvode till nära 79 000 kronor i månaden, mer än en riksdagsledamot. Samtidigt fick föreningar nedskurna bidrag, kulturverksamheter hotades och ideella eldsjälar stod utan stöd.
Medan Landskronas föreningsliv får kämpa för småsmulor går miljonerna till visionsprojekt och styrning uppifrån – där invånarna sällan bjuds in till mer än ett informationsmöte när allt redan är bestämt.
Det är inte första gången kritiken lyfts. Beslut har flyttats bort från nämnder där fler politiker deltar, till kommunstyrelsen där Strandberg själv håller i taktpinnen. Det kallas effektivt. Men det är också tystare, mer kontrollerat – och mindre demokratiskt.
Hans starka profil i media skymmer dessutom ofta sikten för det viktigaste: att Landskrona inte är hans projekt. Det är vår gemensamma stad.
Så inför valet måste vi ställa en obekväm men nödvändig fråga: Vill vi att Landskrona ska fortsätta styras som ett enmansbolag, där samma person fattar alla viktiga beslut – eller är det dags att kräva maktdelning, öppenhet och riktig demokrati igen?
Landskrona förtjänar inte bara starka ledare. Vi förtjänar starkt medborgarinflytande.
Härligt planen med bygga i Thulinparken är skrotad. Men jag fattar väl det är pga läget vid Borstahusen och Torkild Strandbergs väljarbas som klagar. Ryter man i Svaneholm rättar sig Torkild Strandberg i ledet, annat är det med småfolket i kolonierna i Axeltofta som Treklövern kör över som man vill.
Heja Michell Hultgren och Felica Gullstrand som startat Sossarnas ungdomsförbund, hoppas ni kan göra Landskrona till en rättvis stad som inte gör skillnad på var man råkar bo. Jag tycker Torkild Strandbergs syn på olika Landskronabor är läskig!
I höstas skrev jag en motion om Thulinparken, att man bör utveckla det gräsområde som idag Thulinparken består av till ett artrikt parkstråk likt Landskronas andra parker.
Idag läser jag i Landskronadirekt att så blir fallet. Mycket glädjande att bostadsplanerna i området skrotas.
Jag väljer att återupprepa det jag skrev i motionen:
I och med att Landskrona expanderar norrut så finns det av värde att även expandera vår starka parkkultur norrut. Därför anser Vänsterpartiet att Thulinparken vore ett utmärkt grönområde för Landskronas största parksatsning i modern tid.
Genom att omvandla detta idag mestadels gräsområde till ett ordentligt parkstråk knyter man ihop Borstahusen med Svaneholm. Området är lite mer än en halv kilometer långt och 80 meter brett vilket påminner om Slottsparkens storlek. Ett stråk med gångvägar, dammar, vattendrag, lekparker, grillplatser, etc skulle gagna området och de som bor där.
Att göra Thulinparken till en artrik park vore att försegla Norra Landskronas roll i att bevara Landskronas parkkultur. Det skulle skapa ännu ett vackert och nyttjat område för Landskronaborna att strosa genom. En park skulle även följa invånarnas önskan om att behålla området som ett grönområde.
Jag ser fram emot att vandra i detta nya stråk tillsammans med mina medmänniskor.
Det talas mycket om ansvar, transparens och lyhördhet i Landskronas kommunpolitik. Men gång på gång ser vi exempel på politiker som säger ett – men gör ett helt annat.
Exempel 1: När politikerna sviker sina egna anställda
I mars 2025 bjöd Kommunal Landskrona in samtliga partier till en träff om arbetsmiljön för kommunens personal. Inte en enda politiker dök upp. Trots att flera av partierna, särskilt Liberalerna, gärna lyfter hur mycket de uppskattar vård- och omsorgspersonal i tal och kampanjer, så valde de alltså att inte delta i ett verkligt möte om deras arbetsvillkor. Detta är samma politiker som vid varje budgetdebatt betonar vikten av trygg välfärd och goda arbetsmiljöer. När möjligheten till dialog fanns – då blev det tyst.
Källa: Landskrona Direkt, 27 mars 2025.
Exempel 2: När ”god ton” blir ett vapen
Det är populärt att tala om vikten av ett respektfullt samtalsklimat i politiken. Men när oppositionen i fullmäktige ställer kritiska, men befogade frågor, kallas de av samma företrädare för ”bråkmakare” eller ”negativa krafter”. Att på ytan förespråka god ton, men i praktiken använda det som härskarteknik för att slippa kritik, är inte ledarskap – det är dubbelmoral.
Källa: Landskrona Direkt, 31 oktober 2023.
Exempel 3: Vacker retorik om inflytande – men tomma löften i praktiken
Landskronas kommunledning betonar ofta hur viktig medborgardialogen är, särskilt i frågor som rör stadsutveckling. Men när boende i Karlslundsområdet försökte påverka planerna för ett nytt bostadsprojekt, hade kommunen redan fattat beslut i praktiken. Möten hölls, men dialogen var ensidig. Så kan man inte bygga förtroende. Det räcker inte att bjuda in – man måste också lyssna.
Källa: landskrona.se / lokal debatt 2022–2024.
Vi behöver politiker som inte bara kommunicerar bra – utan som är konsekventa i handling. Det räcker inte med fina ord i debattartiklar och tal inför valet. Det krävs närvaro, hederlighet och respekt för både medborgare och kollegor.
Det handlar inte om att politiker aldrig får göra fel. Men det handlar om att inte systematiskt säga ett och göra något helt annat.
Jodå, jag röstade också på Bengt Westerberg, kanske den sista verkliga liberalen i vår tid. En politiker med visioner, stamina och ideal. Jämte Ingvar Carlsson är han nog den sista politikern som försökte förverkliga sina ideologier.
Idag är det svårt att hitta någon som helst ideologi, politikerna har reducerat sig själva till administratörer. Långsiktighet och tanken på ”Folkets bästa” har förbytts till taktik för att vinna nästa val.
Det är bedrövligt.
Vilket – inte helt osökt – för mig in på de förtvivlade försök där jag förgäves sökt svar från politiker i Landskrona. Nota Bene – det gäller alla partier! Jag har kritiserat behandling och skötsel – alltifrån trasiga trottoarer, vallgravar och kultur.
I genomsnitt tar det mellan tre och fem kritiska insändare för att tvinga fram ett svar från någon som helst tjänsteman/kvinna. Från politiker har jag aldrig fått svar – det är som att hälla vatten på en gås. Bortsett från Marko Huttunen som gett en kommentar, är det ingen som svarar.
Det är bedrövligt.
Jag tror att bristen på svar från Landskronas politiker inte handlar om feghet. Jag tror det handlar om förakt. Förakt för ”gnällspikar” som jag och Bengt. Förakt för dem som vågar ta tag i frågor som berör oss invånare i staden. Förakt för dem som ifrågasätter.
Tystnad råder och den är öronbedövande.
Det är bedrövligt.
Och – på tal om förakt – jag har levt med kommunalpolitiker, jag vet hur engagerade de kan vara, hur arbetsbördan kan se ut. Därför har jag aldrig hängett mig till politikerförakt. Men med tanke på hur Landskronas politiker behandlar oss kritiker… är det väl inte för sent att ändra sig.
Det är bedrövligt, det också!
Till Michelle, Felicia och den yngre generationen i Landskrona önskar jag all lycka. Ni behövs. Verkligen.
Jag och Felicia är mycket tacksamma för det förtroende ni ger oss. Vi hoppas att vi, tillsammans med andra engagerade ungdomar i Landskrona, kan arbeta för att skapa ett Landskrona som ständigt utvecklas, frodas och där människor känner trivsel och framtidstro.
Vi värnar även om att förhoppningsvis efterlämna ett meningsfullt arv till Landskronas kommande generationer – ett arv som vi med stolthet kan säga att vi varit med och format.
Återigen tack!
Vi vill även ta tillfället i akt att vända oss till alla unga som har ett intresse av att engagera sig politiskt: vår dörr står alltid öppen, och ni är varmt välkomna att ta steget in.
Michelle Hultgren, Ordförande för SSU Landskrona
Felicia Gullstrand, Vice ordförande för SSU Landskrona
Norden, EU, Östersjöregionen och Ukraina var temat för torsdagens sammankomst med Föreningen Norden i Landskrona. På plats var Anders Bergström från föreningens kansli i Stockholm. Anders har under många år arbetat med att bredda och fördjupa samarbetet mellan Norden och våra grannländer på andra sidan Östersjön. I dag samordnar Anders arbetet inom EU:s strategi för Östersjöregionen vad gäller arbetsmarknads- och utbildningsfrågor. Ett engagemang som Föreningen Norden åtagit sig på uppdrag av Utrikesdepartementet.
Fotograf Jan Nilsson
Norden är en del av en större helhet, och skeenden i vår omvärld påverkar oss alla. Inte minst gäller detta utvecklingen inom Östersjöregionen. Sedan sekler har Norden varit sammanvävt med grannländerna på andra sidan innanhavet. Vi har genom historien ömsesidigt påverkat och tagit intryck av varandra. Det vi i dag uppfattar som danska, finska, norska och svenska kulturella särdrag, har i många fall influerats av tyska, polska och baltiska kulturella företeelser. Och på olika sätt har vi varit politiskt förenade med länder och områden längs Östersjöns östra och södra kuster. Landskrona grundades 1413 av unionskungen Erik av Pommern. Han kom från den polskpommerska fursteätten Gryf (Grip).
I dag återfinner vi hans vapen, den pommerska gripen, på såväl Skånes som Malmös vapensköldar och naturligtvis även på Szczecins vapensköld.
Förbindelserna, kontakterna och relationerna över Östersjön är sekellånga. De har inte alltid varit fredliga, utan har kantats av krigiska förvecklingar. Men det fredliga handels- och kulturutbytet har aldrig helt avstannat, även om Sovjetunionens dominans efter andra världskriget innebar att det kraftigt reducerades och omgärdades av otalet restriktioner. Men i och med murens fall 1989 förändrades situationen radikalt. Kontakter och relationer återetablerades; samverkan och samarbete blev honnörsord.
Tidigt kom de nordiska länderna att bli drivande i arbetet. Nordiska ministerrådet har sedan början av 1990-talet kontor i Tallinn, Riga och Vilnius, och de baltiska staterna medverkar i dag på olika sätt i det nordiska samarbetet. 1992 bildades Östersjöstaternas råd för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. I rådet ingår de fem nordiska och tre baltiska länderna samt Polen och Tyskland. Och 2009 etablerade EU en strategi för Östersjöregionen med de övergripande målen att binda samman regionen, öka välståndet och rädda havsmiljön. I dag är Ukraina en viktig partner i de olika initiativ som strategin utmynnar i.
En strategi kan ibland uppfattas ha begränsad inverkan på den vardag och de människor den är tänkt att främja. De individer och grupper den berör är sällan involverade i vare sig utformandet eller genomförandet. Men Anders betonade att så inte är fallet med Östersjöstrategin. Grundbultar är att det som diskuteras och utvecklas görs i samlad dialog mellan olika intressegrupper och företrädare för olika nivåer. Därmed involveras aktörer från såväl offentlig som privat sektor och, inte minst från civilsamhället, i arbetet. Vidare innebär det att företrädare från både lokala och regionala samt nationella nivåer möts. Anders beskrev processen som ett gemensamt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt utvecklingsarbete som leder fram till konkreta resultat. Han tog som exempel arbetet med unga som varken studerar, arbetar eller praktiserar; att få dessa att komma vidare är en stor utmaning för alla länder runt Östersjön. Som ett resultat av arbetet inom strategin etableras i dag ”One Stop Shops”, mötesplatser för unga i Polen och Litauen; mötesplatser där det offentliga, civilsamhällsorganisationer och näringsliv samarbetar.
Anders förde fram betydelsen av att arbetet tydligt involverar, intresserar och engagerar just civilsamhällsorganisationer. Deras erfarenhet, kunskaper och kompetens får stort genomslag inte minst tack vare att de verkar nära och tillsammans med medborgarna. Samtidigt skiljer sig deras möjligheter och/eller intresse att medverka åt mellan de olika länderna. I Polen och Baltikum är möjligheterna/intresset starkt, i Sverige är de svaga.
I dag är samverkan och samarbete med Ukraina prioriterat inom EU:s Östersjöstrategi. Men redan i början av 2000-talet kom Föreningen Norden att engagera sig för Ukraina. Det började med näringslivsutveckling och samverkan mellan entreprenörer i Ukraina och Sverige. Efter Rysslands anfall 2014 kom det att breddas. Anders berättade om det utbyte mellan ukrainska och svenska lärare och högstadieelever som möjliggjorde att elever och lärare från Ukraina kunde besöka Sverige 2016. Besöket innebar att en kontakt och en relation etablerades mellan de ukrainska lärarna och Biskops Arnö Nordens folkhögskola.
Det lärarna inspirerades av var den roll som folkhögskolor och folkbildningen i dess helhet har i att främja, vidmakthålla och utveckla demokratin i samhället. Och det hela utmynnade i att Ukrainas första folkhögskola etablerades 2021, inspirerad av den pedagogik, kursplaner och delaktighet som kännetecknar folkhögskolor i Norden.
I och med Rysslands förnyade anfall våren 2022 har folkhögskolan kommit att få en avgörande betydelse när det gäller grundläggande sjukvårdsutbildning för frivilliga och professionella inom civilförsvaret. Parallellt bedriver man ett antal kurser för att stärka medborgarnas och samhällets möjligheter att stå emot krigets påfrestningar; det rör sig om bland annat psykologi kring kollektivt trauma, skapande av motståndskraftiga gemenskaper samt kritiskt tänkande och källkritik. Man driver även kortare demokratikurser i byar på landsbygden. Och man arbetar med utbildning av pedagoger och cirkelledare. Målsättningen är att etablera fler folkhögskolor i Ukraina.
Anders presentation blev till en aha-upplevelse för många åhörare. Även om man är medlem i Föreningen Norden är det inte säkert att man är bekant med föreningens engagemang i Östersjöregionen och Ukraina. Men helt klart är att efter Anders dragning är man både intresserad och inspirerad. Och Föreningen Norden i Landskrona kommer, med hjälp av Anders, att under hösten knyta kontakter och etablera relationer på andra sidan Östersjön.
Stort tack till Anders Bergström!
Och stort tack till Borstahusens Museum och Restaurang Pumphuset!
Jan Nilsson
Föreningen Norden i Landskrona
Pär Lindkvist, Boel Wallén, Anders Bergström, Jan Nilsson och Ameli Frostell Fotograf Gunnar Modig
12 500 åskådarplatser, IP dimensionerat för BoIS i Allsvenskan.
Hur kan det numera komma sig att nuvarande sittplatsläktaren måste bort? Skulle den verkligen vara så usel redan?
Byggd 1973. Den måste däremot inte vara huvudläktare.
Vem har önskat ändra på Kenneth Håkanssons (BoIS mångårige och aktive ordförande 1997-2015) utmärkta grundtankar?
OM BoIS når Allsvenskan utgör alternativet ovan den grund (finansiellt, såväl som för allsvenskt spel dimensionerat) som idag är ett måste. Så mycket som möjligt av hemmapubliken bör gå in via den historiska bågen. (före de egentliga entréerna) Och det går bra att skapa täta planteringar runt omkring. Biologisk mångfald, täta planteringar etc. hör också hemma runt IP och Karlslund.
En mindre arena skulle inom en inte avlägsen framtid, bli slutet på Landskrona som fotbollsstad. Det måste finnas plats för ”nytt blod” – nästan alla som sympatiserar med BoIS, började med detta i samband med en större publikmatch. Det är farligt för BoIS framtid att inte vilja titta på vår egen historia. Och hur många gånger femsiffriga publiksiffror som har noteras.
En blott hälften så stor arena – som planerades för 2005, kommer förminska BoIS betydelse – för såväl BoIS själva, som för våran stad! Och 10000+ i Allsvenskan är idag inte någon märkvärdig publiksiffra. Och för BoIS realistisk 3-6 ggr per säsong, i Allsvenskan och OM biljetter blir lätta att köpa.
Det är onödigt svårt att köpa biljetter idag. Nästan som att någon VILL att BoIS ska ha mindre publik. BoIS själva tycks heller inte önska synas ”på stan”. Information i fysisk form anses (som jag förstår det) vara för dyr. Folk vet knappt när nästa hemmamatch ska spelas. Och att köpa en kopp kaffe för jämna pengar – OJ hur komplicerat det har blivit – och TAR TID.
Det finns så mycket som kan vara bra med digital teknologi – men när ALLT mest tar längre tid – då är digital teknologi inte bra. Insläpp i ösregn och kyla med köer som faktiskt är värre än de var i Östtyskland. Ja !!! Längre köer än i DDR !!! Vänligen tro mig, jag har transporterats genom den Tyska Demokratiska Republiken, och har t.o.m. bott på hotell i Leipzig, så jag VET att köer för en kopp kaffe eller scanning av kopierbar ”biljett” oftast blir längre än någon kö i den fd nationen. När det kommer mycket folk. Som förra årets HIF-derby i ösregn – och kvalmatchen i sibirisk köld – kö i oändlighet för scanning av biljetter. (”analog biljett” med avrivbar del går så mycket snabbare, som att jämföra Concorde med en roddbåt över Atlanten. Och den avrivbara delen av en biljett, kan visst scannas i lugn och ro efter matchen börjat)
Fysiska bevis på besök i Östtysland – och NEJ köer där var inte så långa som på IP, 43 och 44 år senare.
När en QR eller streckkod, orsakar fel – gör modern teknologi inte att någonting blir bättre.
Att locka publik enbart med mail till medlemmar fungerar inte. (Inte om man vill ha mer publik)
Detaljer i 2005 års förslag kan givetvis förändras, och badhuset är också viktigt, kanske ”hemma-ståplats” bör byggas lite större, och ”borta-ståplats” lite mindre. Men antalet åskådarplatser och bakomliggande kostnader och mycket annat, stämde 2005 – och hade blivit av, om BoIS hade gjort ett enda mål i kvalmatchen hemma mot GAIS, som avslutade både den säsongen och den Allsvenska sejouren 2002-05.
Men det kommer (hoppas många) att komma spel i Allsvenskan igen – MEN om BoIS ska ha där att göra, i elitfotboll överhuvudtaget, kommer något som liknar det vi ser här ovan behövas! (Och simhallen kan bli precis som behövs och önskas, har det fungerat under 50 år, kommer det gå minst 50 år till. Äventyrsbadet ska ju ändå bort, och då är det ju inte så svårt att ”vända bassängen”, så att långsidan blir kortsida, och drygt 50 meter ut, dvs ca äventyrsbadet)
Men tre ishallar utan större aktivitet och två av dem på fel plats, DET borde ifrågasättas.
Liksom var publiken ska kunna parkera och bussar ska kunna släppa av och på publik, och andra.
För övrigt är sedlar och mynt fordringar i Riksbanken. Sveriges guldreserv är värd dubbelt så mycket som alla sedlar och mynt i omlopp. Det finns skillnad på sedlar och mynt – jämfört med pengar på servrar. Det börjar komma en viss insikt om den saken nu. Riksbankens chef, Thedéen har ju t.o.m. uttalat att vi måste börja använda (av elkraft, elektronik samt nätverk) OBEROENDE pengar. (Och hur kunde Bank of England få britter att acceptera papper? För det fanns ett bra svar – bimetallic standard. (silver och guld) Och den som vill hävda att ”det är bara metaller” – har närmare 4000 år av historia emot sig! Dvs lika lång tid som silver och guld har ansetts vara av värde. Östtyska Mark var faktiskt inte helt olika dagens ihåliga pengar. Och hur många hade inte omgående börjat ta ut, om insättningsgarantin togs bort?
Insändaren från ”Hemlös i Landskrona i HD” är en viktig påminnelse om att bakom varje siffra i statistiken finns en människa, ett liv, ett öde. Vi socialdemokrater delar fullt ut skribentens frustration och ser allvaret i hur dagens politik slår mot dem som redan är mest utsatta. För medan vägen in i hemlöshet kan vara snabb – genom sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet – så är vägen tillbaka onödigt svår, särskilt i Landskrona.
Det är vi socialdemokrater som har initierat arbetet med modellen Bostad först i kommunen – en beprövad metod som ger människor ett hem utan villkor, i stället för att först kräva ”skötsamhet” som man inte ens har möjlighet att uppnå utan en fast punkt i tillvaron. Vi har ställt interpellationer, lagt förslag och tagit debatten i kommunfullmäktige – senast när vår ordförande/gruppledare Jonas Esbjörnsson ställde en direkt fråga till ansvarig nämndsordförande om just situationen för de hemlösa.
Men ord räcker inte. Landskrona stads nuvarande uthyrningspolicy, som utestänger personer med försörjningsstöd, måste förändras. Det är ovärdigt en kommun som säger sig vilja inkludera och lyfta människor. En hemlös är en för mycket – inte bara en förlorad trygghet för individen, utan ett svek från samhället. Landskrona har både resurserna och ansvaret att göra bättre.
Vi socialdemokrater kommer att fortsätta driva frågan om rätten till en bostad – inte som en lyx, utan som en mänsklig rättighet. Först när varje människa har tak över huvudet, kan vi tala om ett samhälle som håller ihop.
Skriv in sökordet nedan och tryck på Enter eller Sök
Vi använder kakor (cookies)
På www.landskronadirekt.com använder vi nödvändiga kakor för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi använder också kakor för webbanalys så vi kan förbättra vår webbplats.
