Så var en stadsutvecklingsdebatt igång under valåret 2022. Kommunalrådet Torkild Strandberg (L) tillika stadsbyggnadsnämndens ordförande verkar vara av uppfattningen att människor inte bor tillräckligt nära hästhagar så därför föreslås det att folk ska flytta in på hästhagarna. Bo likt politikerna, med fötterna i myllan eller i dyngan, så att säga. Landskrona Ridklubb protesterar. Otippat. Hästarna skrev under protestlistorna!
Det känns som en slags dålig deja vu till slaget om Norra Borstahusen då Napoleon körde över alla småföreningarna och ingjöt rädsla och skräck. Till och med den anrika golfklubbens framtid var hotad. Och Moderaterna fick sitta still i båten, utan att få en endaste fribyggartomt på campingen, kanske får de chansen i hästhagen? Planprogrammet skulle gå igenom. Startskottet hette det, eller blev det dödsskottet? Det hela påminde mycket om Rövarkungen i Nationalteaterns sång med samma namn.
”Och över hela ön, blixtrade hans svärd
Skräcken den var delad, och ingen mera värd”
Bygga på hästhagar, det här luktar lite konstigt och det ser mörkt ut, kan man tycka. Och det var mörkt i sången om Rövarkungen. Men – spoiler alert – för er som inte hört sången. Ur mörkret väcktes hopp om en bättre framtid!
”Jag var den sista människan, på detta tomma hav
Och rövarvinden ven, under många sjömäns grav
Men när jag var som ensammast, och allt var dött och grått
Hördes plasket av en åra, såg jag skymten av en annan båt”
Ur mörkret i stadsutvecklingsdebatten ställde sig en frimodig förvaltningschef upp för naturvärdet, man kan ju inte bygga bostäder och kränka naturen hur som helst. Inte i min bakgård, sa salamandern. Och inte i min hästhage, gnäggade Jolly Jumper. Miljöchefen hade rätt då och nu. Det räcker ju faktiskt med att påtala hälsorisker för människor att bo så nära hästars avföring. Så gjorde vi ju på min tid när jag satt i miljönämnden under ledning av den namnkunnige Högni Hansson, lika avskydd av högerns ränksmidare som han var älskad av folket för sina miljömässiga hjältedåd för staden och dess invånare.
Frågan är hur Torkild nu ska läxa upp den sittande protesterande miljöchefen. Det är inte längre Napoleon som styr. Kör han över beslutet? Blir det en uppläxning inför den ”borgerliga” fullmäktigegruppen med tillhörande avbön, eller kanske en modern Fjällrävenfallskärm, de lär kosta en del, men det verkar Torkild gärna betala med våra surt förvärvade skattepengar. Det är väl så han och andra storpampar gör med folk med så kallat obekväma åsikter. Märkligt att någon som tillhör den i Riksdagen hotade arten Liberalerna som riskerar att bli utan habitat i storstaden tillåts fortsätta så oförskämt!
Den 15 februari kunde man läsa en debattartikel på DN debatt där Liberalernas partiledare, Nyamko Sabuni, uttrycker en oro över att vi i Sverige har för många och för dyra myndigheter. Administrationen är för stor och samma gäller byråkratin är. Bl.a. tycker hon och hennes parti att staten har för många kommunikatörer och för många chefer.
Hur står det då till med dessa saker i Landskrona – Liberalernas skyltfönster?
Jo, här gör man tvärtom.
Administrationen har under de senaste tio åren växt. Det handlar om både fler kommunikatörer och fler chefer.
Vi Socialdemokrater har föreslagit en minskning på 6 miljoner kronor i byråkratin i kommunen. Detta är pengar som istället skulle göra nytta inom äldreomsorgen för att höja kvalitén för våra äldre i kommunen. Detta har mötts med ett nej från Liberalerna.
Vad gäller då antalet chefer? Är de för många i Landskrona också?
Ja, vid en första anblick verkar det så. Under många år har vi sett hur chefer kommer och går i kommunen. Vi har kunnat läsa i lokala medier hur chefer köps ut och hur chefer lyfts upp. Men noterbart – och allvarligt – är att de sparkade cheferna nästan undantagslöst ersätts av nya som dessutom ofta får högre lön än dem som sparkats.
Det är inte rimligt att Landskrona ska ha en chefskarusell som vi har haft under de senaste tio åren. Tänk vilken nytta dessa miljonbelopp gjort i den kommunala skolan för att ge alla barn en bättre skola, inom den ovan nämnda äldrevården och till upprustning av vårt föreningsliv.
Liberalerna framstår mer och mer som ett parti som talar med kluven tunga. Gör som jag gör och inte som jag säger är väl ett talesätt som skulle vara bra i sammanhanget.
Jonas Esbjörnsson (S)
Svar till Tony Petersson
Som jag skrev i mitt inlägg så har inte modellen för jobbskapande som Tony Petersson beskriver lyckats få ned de tvåsiffriga arbetslöshetssiffrorna till 1980-talsnivå ännu och lär inte göra det i de kommande 40 åren i heller.
En investering i nödvändiga offentliga arbeten skulle kunna göra det på mycket kort sikt. Den ekonomiska vinsten blir då förutom att skatteintäkterna ökar och att bidragen minskas att arbetslösas inkomsterna ökar vilket i sin tur stärker köpkraften och fler företag kan sälja lokalt vilket i sin tur ger fler jobb etc. Etableras denna politik på riksplanet så blir det ett lyft för hela den arbetande befolkningen och kommunen kan få statlig back-up. Så vad tänker SD, L och övriga partier om förslaget?
Sex fack i samverkan reser liknande krav.
Den sociala vinsten med offentliga arbeten till arbetslösa och framförallt ungdomen kan inte bara värderas i pengar. Landskronasönerna Seppo och Tapio Salonen, numera sociologiforskare, skulle säkert kunna redovisa detta för Tony Peterssons partikamrater om man bjöd in dem till offentligt möte om barnfattigdomen i stan.
Lars Erlandsson
Vi har alla fått höra hur bra ekologisk mat är och att vi ska välja ekologisk mat för att värna miljön. Landskrona stad har idag en särskild procentsats som målvärde för inköp av ekologiska livsmedel (50 %) oavsett var produktion sker och som har kostat skattebetalarna ca 22,5 mkr sedan 2018. Men självklart så finns det för- och nackdelar med allt, Sverigedemokraterna har påtalat genom inlämnad motion till kommunfullmäktige att det är bättre att Landskrona stad väljer närproducerat i stället för ekologiskt, detta har i förlängningen positiva effekter för bönder och företagande i vårt närområde. Samtidigt som vi slipper de långa lastbilstransporterna av ekologiska varor som vi själv inte producerar i vårt närområde.
I en ny forskningsrapport från Lunds universitet har man tittat på om ekologisk odling är bättre för miljön eller inte, man tittade på tre miljöfaktorer: biologisk mångfald, näringsläckage och utsläpp av växthusgaser. Eftersom ekologisk odling kräver mycket mer jordbruksmark för att få samma mängd mat så visade det sig att det inte var bättre när det kom till näringsläckage och utsläpp av växthusgaser perspektiven. Det visade sig också att det även var tveksamt om det var bättre för biologisk mångfald eftersom marken annars kunde användas till skog och orörda naturmiljöer. Resultatet från forskningsrapporten går stick i stäv med vad många tror om det ekologiska jordbrukets miljöfördelar. Därför anser vi Sverigedemokrater att man bör prioritera inköp av livsmedel som är producerade i Sverige eller i vårt närområde i stället för att stirra sig blind på om livsmedlen är ekologiskt producerade.
Mellan tummen och pekfingret kostar ekologisk mat cirka fem kronor mer per portion. Frågan är vilket som är bäst för eleverna, ekologisk mat eller fler lärare och pedagoger?
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
Fredrik Malm (SD)
Ledamot miljönämnden
Tony Petersson reagerar mot Fatmir Azemis och Lars Erlandssons förslag att använda kommunens budgetöverskott till att skapa upp emot 600 enkla jobb i kommunen. Jonas Esbjörnssons och Eva Örtegrens förslag att använda pengar inom omsorgen, för att skapa fler jobb, istället för att skära ner- sk effektivisering – verkar han inte ens överväga. Av budgetöverskottet på ca 300 miljoner kommer dessutom en tredjedel från statligt-läs regerings- håll.
I stället hamrar Petersson in gamla nyliberala förslag och idéer, där många visserligen inte går stick i stäv med socialdemokratiska principer. T ex att jobb och företagande ska skapas, folk ska arbeta och göra rätt för sig.
Men han framhåller som viktigast att folk görs, vad han kallar ”anställningsbara”. De ska utbildas i kommunal regi och under kommunal-liberal regim.
Alltså ska, enligt Petersson, inte arbetslösa kunna få ta del av skapade enkla jobb för att kunna betala skatt och göra rätt för sig. Vilket ju blir konsekvensen av Peterssons styvnackade motstånd mot att på så sätt dra nytta av ett budgetöverskott.
Petersson nämner inget om att minska på den ”tjänstemannaturism” som härjar i stan med utdelning av avgångsvederlag, tjänstepensioner, tjänstebilar och fantasilöner. Där tjänstemän kommer och går från kommun till kommun för att stadigt höja sina löner och arbetsvillkor. Allt på skattebetalarnas bekostnad.
Lena Nilsson
Svar/fråga till Fatmir Azemi och Lars Erlandsson.
Som ni båda säger, så vill ni att stadens budgetöverskott på ca 300 miljoner skall gå till att minska arbetslösheten med 600 arbetstillfällen inom ramen för ”enkla jobb”. Allt detta betalat med det prognostiserade budgetöverskottet på 300 miljoner kronor.
Ja, det är ju en tanke, men, detta blir ju bara en ettårig insats, för detta kräver ju att även nästa års budgetöverskott skall uppgå till 300 miljoner? Hur skall det annars betalas?
Tillika, så är det inga andra insatser som kan göras, varken på kort eller lång sikt, för alla stadens invånare inom ramen för detta budgetöverskott.
Det är i alla fall min absoluta åsikt, att skall arbetslöshet sänkas, krävs det både insatser från staden (vilket staden är väldigt duktiga på) att få företag att etablera sig här, och ges förutsättningar att växa. Tillika att den enskilde, genom utbildning och egna insatser gör sig ”anställningsbar”, så att man själv bidrar till egen försörjning. Staden erbjuder även där en bred palett med utbildningsinsatser som både passar den enskilde, men även på regionens/företagens kompetensefterfrågan.
Mvh//Tony Petersson
Svar på Fatmir Azemi (S) och Adis Heldic (S) debattartikel ”Många skäl till att SD inte kan företräda arbetarklassen”
Ingen kan med hedern i behåll ifrågasätta liberala initiativ för allmän-och lika rösträtt vid förra århundrandets början, än mindre tvivla över de socialdemokratiska intentionerna för svensk arbetarklass under samma tidsepok. Men att, som debattörerna gör, dra långt gående slutsatser kopplat till våra dagar om att demokratiska och arbetsrättsliga reformer stiftade för hundra år sedan skulle vara hotat för att LO:s medlemmar enligt dansk modell undertecknar samtycke i det fall fackavgiften ska användas för att stötta ett enskilt parti, likt Socialdemokraterna, är lika oseriöst som arrogant.
LO och dess medlemmar bör fritt få avgöra om och i så fall vilket parti som fackföreningen ska stötta. Det torde inte vara kontroversiellt att medlemmarna i en organisation, och inte vilken organisation som helst utan dessutom en med lagstiftad särställning, själva var och en får avgöra i vems ficka avgiften ska hamna. Må det vara hos Socialdemokraterna, må det vara hos någon annan eller inte alls. Men låt varje medlem få avgöra den saken.
Inte minst blir detta viktigt i en tid och i en politisk verklighet där inget parti i den grad som Socialdemokraterna vill göra gällande hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen och där dessutom S har stöd av allt färre LO-medlemmar.
Vi ser med oro på den socialdemokratiska demokratisynen där fackliga medlemmar berövas möjligheten till fackligt arbete mot bakgrund av sin partipolitiska hemvist eller sympati. Kampen för goda arbetsvillkor var som debattörerna mycket riktigt skriver socialdemokratisk 1889, idag är det en allmänpolitisk fråga som Socialdemokraterna knappast kan mena sig ha eget monopol på att föra. De allra flesta löntagarna i Sverige röstar inte på Socialdemokraterna.
Denna spelade upprördhet från socialdemokratins sida kryddat med en och annan obefogad närmst konspirationsteoretisk idé om hur SD skulle ha sålt sig till ”storkapitalet” känns hämtat från ett socialdemokratiskt brandtal från den förkrigstid då partiet fortfarande gjorde skillnad för vanligt folk. Nu däremot går det inte annat än att se igenom resonemanget: S är rädda för att tappa miljoner i tvångsfinansiering och LO är i det närmaste bittra över att någon ens vågar ifrågasätta deras förträfflighet mot bakgrund av framgångar vilka ligger hundra år bakåt i tiden.
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
Sverigedemokraterna tog tillsammans med de andra partierna ett beslut under det senaste kommunstyrelsemötet att undersöka förutsättningarna för att etablera ett museum på Citadellet, som efter andra världskriget var ett logistiskt centrum för förintelseöverlevare.
Vi menar att vi alla har ett gemensamt ansvar att levandegöra historien- och berättelserna om historiens grövsta brott mot mänskligheten. Regeringen beslutade att det statliga muséet om Förintelsen skulle placeras i Stockholm, men berättelserna är många och vår stad har något viktigt att berätta. Det var till Landskrona och Citadellet som många förintelseöverlevare kom i slutet av och strax efter Nazityskland besegrats och förintelselägren befriats.
Därför är det mycket positivt att Landskrona fortsätter sitt engagemang i frågan om ett museum för att ge just denna del av människans mörka historia, och de berättelser som finns från denna tid, levandegjorda även i vår tid. Detta är ett viktigt initiativ.
Stefan Olsson (SD) Kommunalråd
Daniel Engström (SD) Kommunstyrelsen
Erik Rantzow (SD) Fullmäktigekandidat
Pengarna ska användas när de behövs och inte sparas i lador.
Det finns flera olika förslag eller spekulationer om hur vi ska använda vårt budgetöverskott. Ett är Lars Erlandssons förslag här på Planket: att minska arbetslösheten genom att skapa 600 enkla jobb i Landskrona. Arbete åt alla är socialdemokraternas mål. Det är genom arbetet som välstånd skapas.
Arbetslöshet är ett hinder för jämlikhet och gemenskap och därmed ett slöseri med samhällets resurser och en tragedi för den som drabbas.
Trots det viktiga arbetet omsorgsanställda utför, räcker antalet händer inte till. Personalbristen har kraftigt försämrat förutsättningar att leverera en värdig omsorg. Antalet anställda i välfärden behöver därför öka i Landskrona.
Världen har blivit drabbad av pandemin de två senaste åren som har orsakat mycket skada i samhället. Pandemin har visat oss att vi måste bli bättre rustade inför varje kris. Sverige har i jämförelse med andra länder i världen klarat pandemikrisen mycket bättre. Regeringen har agerat i god tid och bidragit med skattemedel till landets kommuner. Statsbidragen till kommunerna har räddat en hel del jobb, men enligt SKR har en del av kommunerna blivit överfinansierade.
Vi i Landskrona har fått 94 miljoner kronor i statsbidrag för att klara pandemikrisen.
Det är viktigt att notera att nästan en tredjedel av vårt budgetöverskott på 300 miljoner kronor kommer ifrån staten.
Därför tycker vi socialdemokrater att de 94 miljoner kronorna helt och hållet skulle gått till välfärden. Tex till enkla jobb, mer resurser till äldreomsorgen, höja kvalitén i äldreomsorgen, satsa på mycket mer resurser i skolan etc.
Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)