Så var en stadsutvecklingsdebatt igång under valåret 2022. Kommunalrådet Torkild Strandberg (L) tillika stadsbyggnadsnämndens ordförande verkar vara av uppfattningen att människor inte bor tillräckligt nära hästhagar så därför föreslås det att folk ska flytta in på hästhagarna. Bo likt politikerna, med fötterna i myllan eller i dyngan, så att säga. Landskrona Ridklubb protesterar. Otippat. Hästarna skrev under protestlistorna!
Det känns som en slags dålig deja vu till slaget om Norra Borstahusen då Napoleon körde över alla småföreningarna och ingjöt rädsla och skräck. Till och med den anrika golfklubbens framtid var hotad. Och Moderaterna fick sitta still i båten, utan att få en endaste fribyggartomt på campingen, kanske får de chansen i hästhagen? Planprogrammet skulle gå igenom. Startskottet hette det, eller blev det dödsskottet? Det hela påminde mycket om Rövarkungen i Nationalteaterns sång med samma namn.
”Och över hela ön, blixtrade hans svärd
Skräcken den var delad, och ingen mera värd”
Bygga på hästhagar, det här luktar lite konstigt och det ser mörkt ut, kan man tycka. Och det var mörkt i sången om Rövarkungen. Men – spoiler alert – för er som inte hört sången. Ur mörkret väcktes hopp om en bättre framtid!
”Jag var den sista människan, på detta tomma hav
Och rövarvinden ven, under många sjömäns grav
Men när jag var som ensammast, och allt var dött och grått
Hördes plasket av en åra, såg jag skymten av en annan båt”
Ur mörkret i stadsutvecklingsdebatten ställde sig en frimodig förvaltningschef upp för naturvärdet, man kan ju inte bygga bostäder och kränka naturen hur som helst. Inte i min bakgård, sa salamandern. Och inte i min hästhage, gnäggade Jolly Jumper. Miljöchefen hade rätt då och nu. Det räcker ju faktiskt med att påtala hälsorisker för människor att bo så nära hästars avföring. Så gjorde vi ju på min tid när jag satt i miljönämnden under ledning av den namnkunnige Högni Hansson, lika avskydd av högerns ränksmidare som han var älskad av folket för sina miljömässiga hjältedåd för staden och dess invånare.
Frågan är hur Torkild nu ska läxa upp den sittande protesterande miljöchefen. Det är inte längre Napoleon som styr. Kör han över beslutet? Blir det en uppläxning inför den ”borgerliga” fullmäktigegruppen med tillhörande avbön, eller kanske en modern Fjällrävenfallskärm, de lär kosta en del, men det verkar Torkild gärna betala med våra surt förvärvade skattepengar. Det är väl så han och andra storpampar gör med folk med så kallat obekväma åsikter. Märkligt att någon som tillhör den i Riksdagen hotade arten Liberalerna som riskerar att bli utan habitat i storstaden tillåts fortsätta så oförskämt!
Där ingen kunde leva, och alla ville dö
Och (koloniföreningen fritt flygande) fåglarna sa jag så tyst, han började att le
Där rövarkungen lever, kan ingen flyga mer”
