Arkiv: Planket

Landskronas läge – så nära havet,
i ett förhållande till klimatets påverkan,
är också en vacker plats att vistas på
som inbjuder till minnesvärda upplevelser
– inte minst, någonstans vid Glumslövs backar
där den vackraste utsikten
över Hilleshögs dalar, möter Öresund
med en intagande skön känsla,
samtidigt som Ön Ven – vid tillfället
omsluts av solens glänsande havsyta,

Och söder om landsvägens backkrön
breder staden ut sig,
till synes-lågt oskyddad
mot vattnets pågående rörelser,
där människor verkar
under skilda väderförhållanden
och naturens växlande villkor
i ett historiskt tidsperspektiv
mot en framtid, utmed kuststräckan
från Fortuna strand till Saxåns mynning

I detta tidsflöde blir ett nytt Kallbadhus,
unikt inbjudande, med läge vid Halvmånen,
nära invid Stadens vattentorn
vars landmärke har något särskilt att visa
under promenad från Nordkap utmed Linjen,
där Selma måhända sökte något gåtfullt
– bortom havets horisontlinje mot himlen
och närmre mot Strandpaviljongen
lämnas spår av sommarminnen
om ett öppet hus till glädje att besöka

 Olle Pålsson

Svar till Jenny och Jenny på deras insändare: Har de uppsagda barnskötarna behandlats korrekt?

Jag hyser stor respekt för varje medarbetare som påverkas av förskoleorganisationens förändrade förutsättningar, och den oro det kan föra med sig.

Orsaken till beslutet är att förskolan i Landskrona stad beräknas ta emot cirka 200 färre barn under läsåret 2024/25 än året innan. Därför behöver vi anpassa organisationen. Det innebär tyvärr att antalet tjänster blir färre än tidigare.

Vi har för avsikt att finnas till för de medarbetare som drabbas och stötta dem hela vägen. Förhoppningen har varit att de ska hitta ett nytt arbete eller gå vidare till studier, för att sedan hitta en ny plats på arbetsmarknaden.

Vi har erbjudit varje medarbetare som sägs upp stöd i omställningen mot nytt jobb eller studier. Vi har också genomfört en omplaceringsutredning där vi har kunnat omplacera några av medarbetarna, men inte alla.

Det har funnits möjlighet för de medarbetare som har behörighet att fortbilda sig till bland annat undersköterska via vuxenutbildningen. Vi vet att behovet av arbetskraft är stort inom vården och att arbetstillfällena där är många.

Medarbetare får också fortsatt stöd via det kommunala bolaget Tillväxt Landskrona, om man har kompetens som det privata näringslivet uttrycker att de har behov av. Då kan en möjlig matchning uppstå.

Ett löfte om nytt arbete i staden har inte uttalats, det kan vi aldrig lova i en situation som denna.

Att medarbetare får ta tillfälliga uppdrag på andra förskolor beror på att de övertaliga medarbetarna under sin uppsägningstid gör bäst nytta där tillfälliga vakanser i organisationen finns. Att en medarbetare som kan yrket hjälper till på andra förskolor är ett klokt sätt att använda de som fortfarande är anställda hos oss. Det är bra för barnen. Alternativet vore att anställa nya och obekanta tillfälliga vikarier, samtidigt som de som är erfarna stannar på en plats i organisationen där behoven inte finns längre. Det bedömer vi hade varit ett sämre alternativ.

Vi hoppas att vi kan ha en fortsatt bra dialog med de medarbetare som berörs av att vi måste anpassa förskolans organisation. Det är medarbetare som vi är angelägna om att de mår bra och att de går en gynnsam framtid till mötes.

Lena Hjelmström, 
Förvaltningschef utbildningsförvaltningen

Under sommaren fick vi reda på att vi skulle bli uppsagda från våra jobb. Vi skulle jobba kvar på samma förskola som pooler för stöttning fram till vår uppsägningstid var slut.

Detta ändrades plötsligt efter semestern. Då fick vi reda på att vi skulle förflyttas till andra förskolor inom kommunen, något som skulle ske på 1-2 veckor. Resultatet av detta ledde till flera av de drabbade barnskötarna mådde psykiskt dåligt. Det påverkar såklart även barnen på förskolan samt vårdnadshavarna. 

Förskolan ska vara en trygghet för våra barn, var finns denna trygghet?

Vi kommer att vara vikarier i cirka 4-5 månader på nya förskolor där vi ska bygga upp relationer till nya barn och vårdnadshavare för att sedan lämna dem igen.

Landskrona stad går efter en lista på hur länge man har jobbat inom kommunen. Detta har resulterat i att utbildad personal får gå medan man behåller outbildad personal.

Vi skulle erbjudas andra jobb inom kommunen men endast 5 av 40 har blivit erbjudna annat jobb.

Med vänliga hälsningar
Jenny och Jenny

Du Lena Nilsson: Min kritik är riktad mot regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), och kollektivtrafiknämndens ordförande, Carina Zachau (M) som idag är ansvariga för Skånetrafikens misslyckande. Kritiken avser inte deras politiska färg. Det är högst personligt om man besitter driftighet och initiativförmåga. Eller som i detta fall besitter dess motsats.

Dessvärre är politiska villfarelser ett ofog. Var det verkligen M som startade avregleringen av järnvägen? Var det inte Ingvar Carlsson (S) som redan 1988 bröt loss en del av SJ och bildade det autonoma Banverket? Visst, det var väl Carl Bildts M-regering som 1994 presenterade idén att SJ:s monopol skulle avskaffas, men var det inte Ingvar Carlssons S-regering som 1995 följde upp avregleringen, och fastställde att andra aktörer än SJ ska få bedriva upphandlad persontrafik? Det ser i mina ögon ut att Moderater och Socialdemokrater krokat arm och med gemensamma krafter avreglerat Svensk järnväg. Och nu står svenska folket med neddragna byxor.

Haveriet är idag en realitet och något vi måste förhålla oss till. Och åtgärda. Vad Skånetrafiken anbelangar kvarstår det faktum att organisationen misslyckats med sitt uppdrag att leverera tillförlitlig och tillfredsställande kollektivtrafik. Avgörande är ett gemensamt blocköverskridande krafttag. Och som jag tidigare framfört skulle det vara upplyftande om Skåneregionen kan ligga i framkant och bli ett föredöme med förstklassig kollektivtrafik i den gröna omställningen.

Lena Nilsson menar vidare att kollektivtrafiknämndens ordförande Carina Zachau lutar sig tillbaka med bibehållen hög lön. Och beklagar att hon inget behöver göra för att åtgärda de stora bristerna i kollektivtrafiken. Alarmerande uppgifter. Och en springande punkt. En regionpolitiker som Carina Zachau är idag arvoderad med 945 600 kronor årligen och en stabschef på Skånetrafiken erhåller cirka 80 000 kronor i månaden. Sammantaget blir kostnader för löner och arvoden årligen flera tiotals miljoner kronor. Kapital som skulle kunna finansiera både fler lokförare och ett eftersatt tekniskt underhåll. Självklart ska chefer och ledning ha skälig lön, men inte på bekostnad av kärnverksamheten, och inte utan resultatkrav. En ekonomisk omprioritering bör därför övervägas.

Det är således politikens ansvar att komma tillrätta med Skånetrafikens misslyckanden. Min uppgift som medborgare är att uppmärksamma politiken på samhälleliga brister och skapa opinion. Att som Lena Nilsson lite sådär vanemässigt slapphänt avfärda min replik som manlig härskarteknik, när jag efterfrågar ambition och handling istället för partipolitisk pajkastning, blir just en explicit illustration på avsaknad av ”ambition och handling”. Talande. Skåneregionens kollektivtrafiknämnd måste ta Skånetrafikens misslyckande på allvar och agera. Oavsett om styret för tillfället är Blått eller Rött. Partipolitisk håglöshet undanbedes. Tack.

Thomas H Johnsson

Mitt inlägg om Skånetrafiken var medvetet politiskt riktat. Du gick i dina inlägg själv väldigt hårt åt de moderata politikerna (tala om pajkastning!) Men vill inte medge att inläggen är politiska.

Jag riktade kritiken till de politiker som är och länge varit ansvariga för Skånetrafiken. Jag kan ju inte istället kritisera de politiska motståndarna, eftersom de inte är högsta ansvariga.

Du kallar mitt inlägg för pajkastning, men anser att dina egna inlägg står långt över min, i dina ögon, låga nivå.
Det hade i stället varit på sin plats för dig att göra en politisk analys och föreslå konkreta åtgärder. Eftersom de politiska skiljelinjerna handlar om hur man ska driva samhällets gemensamma resurser. Här blir den politiska bakgrunden viktig. T ex kunskapen om och konsekvenserna av privatisering och utförsäljning av gemensamma samhällsresurser.

Din typ av härskarteknik är en vanlig, ofta manlig, defekt, som ofta riktas mot kvinnor. Ibland kallar man andras åsikter för gnäll, ibland okunskap, ibland pajkastning eller konspirationsteorier. Syftet är att nedvärdera någon annan för att själv hamna i bättre dager.

Lena Nilsson

Den 5:e Juli 1687 utkom Isaac Newtons Principia, vilken inkluderar läran om gravitationen. Personligen vill jag nog dock tro att det faktum att vatten samlas kring den lägsta punkten, var observerat långt före dess. Och lik väl påstod en kommunal företrädare förra sommaren hur bra
det blivit med den sommarens skyfall, som för första gången fick Teaterparken att svämma över.

På före detta Sydnytt fick denne företrädare för våran stad, att närmast jubla över just att vattnet hade samlats runt den lägsta punkten! Företrädaren undvek däremot att tala om hur mycket vatten stora trädkronor suger åt sig av nederbörd.

VARFÖR sågades parkens inre ned förra vårvintern? De stora vackra hästkastanjerna och hängpilarna. Och bland det absolut dummaste man bara kan göra gällande alla klimatråd.
Vilken idiot har tänkt ut att skapa klippt gräsmatta och gruskanter istället för att låta Teaterparken förbli just en park???

Köp in stora färdiga träd – och återställ parken!

Pontus Eriksson

Sista överklagandet har gått iväg till Kammarrätten i Göteborg, och Axeltoftaborna undrar vad det är som brinner?

Kan det verkligen vara så att Torkild Strandberg ensam med en skarp hjärna har ett eget litet hemligt projekt angående marken i Häljarp 11:1 och 12:1? Kan det vara så att han är så slipad att han om 10 år kommit på att det finns ett pågående projekt och att marken, som han benämner som helt värdelös, kommer att bli en guldgruva? Eller att en dansk kung grävde ner en skatt här?

Marken som för övrigt enligt Lantmäteriet är värd ca 13 500 000 kronor, och som dessutom taxeras om till, hör och häpna: Tomtmark år 2020, är det en slump kan man undra? Precis när Thyrenś fick i uppdrag att göra en utredning av ovan nämnda område?

Är det så att Torkild Strandberg, helt ensam, med sin agenda kan ha fått allt detta i rullning? Nja, det tror inte jag i alla fall, och det är ju en del med mig som tror något helt annat. Vi är ju på det klara med att marken i Axeltofta måste vara väldigt speciell, för fort har det gått och fortare går det, och nu förstår vi att Axeltoftaborna ska bort och det ska gå jäkligt fort undan.

Men vad har vi har fått fram då? Jo såhär är det: En hypotes är ju att Europaspåret ligger ju farligt nära Axeltofta, och att Herr Stranberg tillsammans med Christian Alexandersson har ju spenderat otaliga miljoner än så länge på ett projekt som den lilla människan kan se i pressen att det är dömt att misslyckas, men vad vet den lilla människan? Troligen inget alls.

Återigen, hur många krafter verkar bakom Torkild Strandbergs göranden? På mötena svettas han, när det är frågor från press, Axeltoftabor och politiker. Är det tjänster som ska betalas tillbaka? Eller han ska säkra sin egen pension som inte är så långt borta. Eller är det Börje Andersson som vill ha tillbaka lite av det han krävt av honom?

Hur som helst känns det som det brinner i knutarna, när han sjunker så lågt att han implementerar sig i både kuvade och rädda medlemmar. Att skapa kaos i det lilla samhället känner han kanske är en bra strategi.

Eller när han skickar ut Liberala bulvaner som berättar för de som inte förstår varken språk eller svåra myndighetsord, att lämnar de inte över sin stuga snabbt som en höna bajsar, så kommer pengarna som Torkild satt av till detta, snart ta slut. För mig, och några andra, kan man då uppfatta Torkild som desperat och pressad av en högre makt, men jag kan ju ha fel, det har hänt förr, fast inte så ofta.

Rent mjöl i påsen, kan man inte tillskriva herr Strandberg, och sådär som den lilla människan jag är, kunde han frågat innan han krånglade till det så in i, med att förkovra sig marken i Axeltofta. Sen på tal om att brinna, det gör det bokstavligen talat både i Landskrona och Bjuv, bomber och granater, man kan undra varför.

Men det är ju bara hypoteser, från en arrendator i Axeltofta.

Camilla Magnusson
än så länge opolitisk

Carina Zachau (ordförande i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne) svarar Thomas H Johnsson angående hans kritik av Skånetrafiken.

Hennes svar är pinsamt att läsa. Hon och hennes parti (M) var fruktansvärt angelägna om att privatisera järnvägen och fick som de ville. I stället för en aktör fick vi massor av olika aktörer. Alla med olika uppgifter, den ena aktören visste inte vad den andra gjorde. Och ingen ansåg sig ha ansvaret för något, speciellt inte gentemot Trafikverket.
Zachau svarar precis som alla dessa aktörer gör. Hon skyller på andra aktörer. Allt ligger utom Skånetrafikens kontroll, menar hon. Allt är andras fel, enligt henne.
Så hon anser tydligen att hon, givetvis med bibehållen hög lön, nu kan luta sig tillbaka och beklaga att hon inget behöver göra för att åtgärda de stora bristerna i kollektivtrafiken. Brister som till största delen beror på den privatisering hon och hennes parti genomfört.

Lena Nilsson

Staden i vinden hamnar allt mer i blåsväder. LA-liknelsen (läs Los Angeles-liknelsen) eller leken med ord är inte bara kul och lite fyndig utan ibland känns det som att verkligheten överträffar dikten. Den lilla staden som vill bli stor, en stad med högtflygande planer på att nu ska vi hamna på kartan, äntligen! Hamna på kartan gör vi ständigt för än det ena och än det andra. Genom århundradena har den lilla staden vid vattnet hamnat i blåsväder med jämna mellanrum. Det som däremot tycks vara ett genomgående tema är att vi aldrig lär oss av tidigare misstag.

Tittar man på byggandet som nu sker lite överallt i vår fina stad är det ingalunda ett nytt fenomen. Stora militära anläggningar, citadell, fort och kilometer med vallgrav har grävts en gång för att vi ska hamna på kartan. Nog hamnade vi på kartan alltid, men kanske inte som det var tänkt och en häckande koloni med skarvar är tacksam för det på Gråen. Som ett gigantiskt misslyckande ligger hela den halvfärdiga ön och glittrar i soldiset med sina fåglar och kolonier.

På andra sidan Citadellet och vallgrav på vallgrav i all sin glans med även det kolonier som ligger liksom pärlor med sina trädgårdar för alla att njuta av på gångavstånd från stadens centrum. Nära vårt – by the way – ”moderna” stadshus tornar Sofia Albertinakyrkan upp sig och huserar i ståtligt majestät på en av de bästa platserna i staden. En för övrigt mycket vacker byggnad inte minst inuti med alla målningar och vackra inredning. Ofta när jag var liten och skulle åka till vårt sommarställe på Ven funderade jag på hur konstigt det var med allt det moderna i stadshuset och de gamla, som jag tyckte redan då, vackra äldre byggnader som låg intill stadshuset. Märkligt ändå att den tanken kom i en hjärna på en sju år gammal pojke, det kändes liksom fel på något vis.

Än mer märkligt är att den känslan än mer förstärkts nu sisådär fyra decennier senare och jag författar denna text. Då som nu skulle det rivas och det gamla skulle bort och det nya moderna skulle in. Fattigdom och misär ska byggas bort. Det slår mig plötsligt att det är precis samma mönster om och om igen. Samma vindar blåser i staden i vinden. Vi ska än en gång bygga och än en gång ska fattiga maka på sig för nu ska ”di rige” ta plats och nu ska det hända. Men det kommer inte hända denna gången heller för det går inte att bygga bort människor och hur dom är. Det går inte att bygga ett nytt folkhem för det projektet är redan klart. Det går inte att inte att slå in öppna dörrar för de är redan öppna. Den tondöva historia som hela tiden upprepar sig gör att vi får en segregerad och rörig stad med vindar som blåser lite som de vill. Staden blir plottrig i arkitekturen och människorna förvirrande och splittrade. Definitionen på dårskap är att upprepa samma sak om och om igen och hoppas på olika resultat.
Vi måste börja förvalta och se de befintliga värden vi har, det går inte bara att riva och bygga nytt. För övrigt har fler än hundra personer överklagat beslutet om Axeltofta. Folket vill inte riva, folket vill bara leva och det är väl inte för mycket att begära?

Ole Rudolfsson

Jag skulle vilja tacka några vardagshjältar i Landskrona som hjälpte mig när jag kraschade med min elsparkcykel och slog upp mitt ansikte.
Det hände i torsdags på övergångsstället vid Ringvägen och Dollarstore. Jag skulle tacka en bil som stannade för mig och jag tappade balansen och föll rakt ner i asfalten. Det kom snabbt flera människor från sina bilar och hjälpte mig.

Tack du byggkille som tröstade mig och satt med kompressen mot min panna när blodet rann, och du kvinna som snabbt ringde 112. Och ni som var runt omkring och erbjöd er att hjälpa.

Jag mår ok. Några stygn i pannan, ett skadat knä och rejäl hjärnskakning.
Men jag är tacksam för er snabba hjälp och medmänsklighet. Tack 🩷

Hälsningar
Emilia