Arkiv: Planket

Kända och väl valda ord som alla borde ställa sig bakom. De bevingade orden har uttalats flertalet gånger av Ole Rudolfsson (S) här på Planket, nu senast när han motställde sig att barn får möjlighet till Sommarkollo på Ven.

Det måste sitta en viss kräkkänsla i munnen hos Ole nu. Nu när det konstaterats att gång på gång så driver (S) politik med vinstintresse. Redan 2004 ändrade man lagen så att (S) och SSU fick sälja lotter på kredit. Men ingen annan. Perioden mellan 2014-2017 så kom över 8000 anmälningar till Kronofogden för (S) skulle driva in sina pengar.

Dubbelmoralen, alltså den som slår en i ansiktet här, när (S) säger sig företräda samhällets utsatta och svaga, samtidigt som de jagar dem med blåslampa för att ta deras sista slantar till partikassan, är inget annat än omvälvande.

Skandalen som uppviglas framför oss, med manus som varit godkända och taktiker som inte bara påminner om de vanliga bedrägerierna, utan rakt av är kopierade och dessutom drivs av människor som flytt från lagens långa arm i andra sammanhang. Det har alltså inte hänt ett dugg sedan Håkan och Lena argumenterade med mig om just detta ämne i maj förra året, utan tvärtom så har lurendrejerierna fortsatt och ökat.

”Politik är att lyssna på folk och känna in.” Förutom när det ska säljas lotter med abonnemang, då ska de tryckas ner i halsen på folk och helst ska de inte veta vad de köper.

Ole, jag antar att du, precis som Håkan och Lena nu ska ut och köpa lotter. Det var så de avslutade debatten här på Planket förra gången. Själv avstår jag.

Johan Laurin

Da jeg i augusti besøgte Landskrona, blev jeg meget bedrøvet over at se mindepladen over Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga på gavlen af Flickskolan på Selma Lagerlöfs Väg.

Mindepladens tekst er aldeles ulæselig! Jeg vil derfor opfordre Landskrona til at få renoveret mindepladen, så man kan læse om byens mest berømte borger og Sveriges store digterdronning og Nobelprismodtager.

Jeg er dansk Lagerlöfforsker, og det  vil glæde mig om jeg igen kan læse mindepladens tekst, når jeg igen besøger Landskrona, hvor Selma Lagerlöf boede i 12 år!

Med venlig hilsen
Nanna Drejer
Svendborg, Danmark

I lördags höll sig medlemmarna i Föreningen Norden i Landskrona hemmavid. Det blev flanerande genom vår vackra stad med stopp vid två kyrkor: Sofia Albertina kyrka och S:t Johannes Döparens katolska kyrka. Men även till platsen där de båda kyrkornas gemensamma föregångare en gång i tiden stod: Sancti Johannis Baptistae kyrkogrund. En mycket trevlig och informationsrik tur i såväl rum som tid: från den danska tidens katolicism och reformation, via den svenska lutherdomen, till vår egen tid med återigen en levande och växande katolsk församling i Landskrona och för första gången i historien en svenskfödd kardinal. Våra guider Sven-Erik Thosteman och fader Tadeusz Bienasz ska ha ett stort och varmt tack för en fin och upplevelserik lördag!

Och så ska även Restaurang Mythos ha, där vi avslutade det hela med grekisk mezetallrik och gemytligt umgänge!

Jan Nilsson
Ordförande Föreningen Norden i Landskrona

Jag har tidigare varit inne och nosat på det förment framgångsrika styrets olika fastighetsaffärer.

Sen hur framgångsrika de faktiskt är, kommer som sagt framtiden utvisa. För när du driver politik med marknadskrafterna som bas kommer det alltid visa sig förr eller senare.

Byggande och fastigheter är centralt i de styrandes framgångsjakt. Ständigt upprepas mantrat om ”marknad” och ”marknadsmässigt”. Men vem tjänar på det?

Sådant oviktigt som kolonier och bostäder för vanliga Landskronabor har marknaden inte tid med. Nysatsningar måste få ta plats. Annat får ge vika. Natur- och kulturvärden? Äsch, strunt i det – slika ting bryr sig inte marknaden om. Dialog och kommunikation med boende? Samråd eller samförstånd? Nej, nej det har inte marknadsaktörerna, eller var det politikerna, tid med. Inte ens när det skulle vara högst moraliskt påkallat.

Nu ska vi titta på en variant med alla inslag av rena Dallas-proportioner, JR skulle varit stolt över hur treklövern agerar och har agerat. För er alla yngre googla Dallas och JR så har ni en vintage serie att kolla in. Vi andra som är gamla nog vet alltför väl hur affärer på sant Dallas manér går till. Våra luriga politiker slänger dessutom in lite barn som en smäck på det hela. För gäller det barn blir ingen sur eller på sin vakt, eller?

Vad är det nu som ska avhandlas tänker alla. Jo, kåken på Ven som kommunen köpt för nio miljoner som tidigare var HVB-verksamhet. Nu ska det bli sommarkollo och stadsbarnen få komma ut på landet och bara ha det bra.

Att sen den privata säljaren tjänar fyra miljoner på tre år genom sin försäljning är det väl ingen som reagerar på? Landskrona stad väljer alltså att köpa en fastighet idag för nio miljoner som 2021 såldes för fem miljoner. Snacka om kapitalöverföring från skattebetalare till en enskild framgångsrik marknadsaktör. Har kolonierna i Axeltofta haft samma prisutveckling? Eller vad är så speciellt med kåken på Ven? Hur mycket kostar det att renovera fastigheten så den passar kolloverksamhet utöver köpeskillingen på nio miljoner?

Kanske kan man försvara köpet om man lyssnat på vad de fastboende på ön efterfrågar eller behöver? Sen tänker jag i mitt stilla sinne att hyra delar av Backafallsbyn eller campingen och allra först göra en enkätundersökning om hur många sommarbarn som faktiskt nappar på idén kostar betydligt mindre än nio miljoner. På flera vis kanske det skulle vara marknadsmässigt korrekt?

Fast att spendera andras pengar är alltid lättare än att spendera egna.

Politik ska inte drivas av vinstintresse, som jag tidigare påtalat. Att driva bra politik är inte dyra fastighetsköp, där skattebetalarna får stå för den saltade notan. Politik är att lyssna på folk och känna in. Politik är inte heller att använda barn som statister i en Potemkinkuliss. Politik i vår stad skall berika Landskronaborna. Det är framgångsrikt, på riktigt!

Ole Rudolfsson (S)

I år fyller Pohjola-Norden i Finland 100 år och avdelningen i vår vänort Kotka 80 år. Och det måste ju firas!

Så avdelningen i Kotka och Kotka stad bjöd in till firande den gångna helgen. Men också till samtal kring hur utbytet mellan vänorter kan utvecklas och fördjupas. Självfallet var såväl Föreningen Norden i  Landskrona som Landskrona stad på plats och så även Kotkas vänort i Norge, Fredrikstad.

Kotka och Landskrona är två städer som har mycket gemensamt. Båda är levande hamnstäder. Båda värdesätter att utveckla och försköna sina parker, grönområden och stränder längs Finska viken respektive Öresund. Kulturlivet är rikt och varierande i bägge städer; så ock utelivet på caféer och krogar. Samtidigt står Kotka och Landskrona inför likartade utmaningar: sociala, ekonomiska, miljömässiga med flera.

Vi har därför all anledning att ta del av varandras kunskaper och erfarenheter. Men också att gemensamt finna fram till nya metoder för att kunna bemästra dagens och framtidens utmaningar. För att säkerställa att utbytet mellan städerna blir fruktbart och hållbart, krävs det dock att utbytet inte enbart sker mellan kommunala politiker och tjänstepersoner. Det måste involvera många andra, i såväl Landskrona som Kotka: unga och äldre, förenings- och näringsliv. Det måste vara öppet för alla i Landskrona och Kotka. Det är i mötet mellan människor det händer!

För Föreningen Norden i Landskrona var det just detta som kom fram vid lördagens seminarium på Kotkas Maritimcenter och vid de många givande samtal vi hade i Kotka. Det är Föreningen Nordens övertygelse att Landskrona nu har ett gyllene tillfälle att fördjupa och, inte minst,  bredda vänortsutbytet med Kotka.

Det finns allt att vinna på nordiskt utbyte och nordisk samverkan!

Jan Nilsson
Föreningen Norden i Landskrona

Jag har tidigare varit inne och nosat på det förment framgångsrika styrets olika fastighetsaffärer.

Sen hur framgångsrika de faktiskt är, kommer som sagt framtiden utvisa. För när du driver politik med marknadskrafterna som bas kommer det alltid visa sig förr eller senare.

Byggande och fastigheter är centralt i de styrandes framgångsjakt. Ständigt upprepas mantrat om ”marknad” och ”marknadsmässigt”. Men vem tjänar på det?

Sådant oviktigt som kolonier och bostäder för vanliga Landskronabor har marknaden inte tid med. Nysatsningar måste få ta plats. Annat får ge vika. Natur- och kulturvärden? Äsch, strunt i det – slika ting bryr sig inte marknaden om. Dialog och kommunikation med boende? Samråd eller samförstånd? Nej, nej, det har inte marknadsaktörerna, eller var det politikerna, tid med. Inte ens när det skulle vara högst moraliskt påkallat.

Nu ska vi titta på en variant med alla inslag av rena Dallas proportioner, JR skulle varit stolt över hur treklövern agerar och har agerat. För er alla yngre googla Dallas och JR så har ni en vintage serie att kolla in. Vi andra som är gamla nog vet alltför väl hur affärer på sant Dallas manér går till. Våra luriga politiker slänger dessutom in lite barn som en smäck på det hela. För gäller det barn blir ingen sur eller på sin vakt, eller?

Vad är det nu som ska avhandlas tänker alla. Jo, kåken på Ven som kommunen köpt för nio miljoner som tidigare var HVB-verksamhet. Nu ska det bli sommarkollo och stadsbarnen få komma ut på landet och bara ha det bra.

Att sen den privata säljaren tjänar fyra miljoner på tre år genom sin försäljning är det väl ingen som reagerar på? Landskrona stad väljer alltså att köpa en fastighet idag för nio miljoner som 2021 såldes för fem miljoner. Snacka om kapitalöverföring från skattebetalare till en enskild framgångsrik marknadsaktör. Har kolonierna i Axeltofta haft samma prisutveckling? Eller vad är så speciellt med kåken på Ven? Hur mycket kostar det att renovera fastigheten så den passar kolloverksamhet utöver köpeskillingen på nio miljoner?

Kanske kan man försvara köpet om man lyssnat på vad de fastboende på ön efterfrågar eller behöver? Sen tänker jag i mitt stilla sinne att hyra delar av Backafallsbyn eller campingen och allra först göra en enkätundersökning om hur många sommarbarn som faktiskt nappar på idén kostar betydligt mindre än nio miljoner. På flera vis kanske det skulle vara marknadsmässigt korrekt?

Fast att spendera andras pengar är alltid lättare än att spendera egna.

Politik ska inte drivas av vinstintresse, som jag tidigare påtalat. Att driva bra politik är inte dyra fastighetsköp, där skattebetalarna får stå för den saltade notan. Politik är att lyssna på folk och känna in. Politik är inte heller att använda barn som statister i en Potemkinkuliss. Politik i vår stad skall berika Landskronaborna. Det är framgångsrikt, på riktigt!

Ole Rudolfsson (S)

Hur definierar man framgång? Skulle det vara så att du tillträder din position, låt säga som kommunstyrelsens ordförande i Landskrona,  när saker och ting är dåliga så är förändringar givna. Ja, rent av nödvändiga. Först blir alla glada, för nu händer något nytt och det kan väl bara bli bättre, för oss alla? Men låt oss då reflektera lite, över det där en gång nya och annorlunda tänket.

Vad drevs den där jakten på framgång av?

Har det möjligen varit så att jakten på framgång drevs av marknadskrafter?  Marknadskrafter förklädda till politik? Om man bara river och rumsterar runt lite så uppfattas det annorlunda sättet som nytt och fräscht?  Har du sen penninghungriga entreprenörer med på din sida drivs marknaden, eller förlåt, politiken av det. Lägg till en stark konjunktur och låg eller obefintlig ränta så har du ett koncept för ”framgång”.  Men vad händer sen när konjunkturen viker och räntan går upp? Hur framgångsrik är då din ”affärsidé”, förlåt – politik, eller är det samma sak i Landskrona ? Ingen marknad expanderar indefinit utan blir tillslut mättad och stannar av. Efterfrågan på produkten, ehhhh…politiken, finns inte mer.  Det är tydligt att det är vad som sker nu, med en stor skräll dessutom.

Marknaden är helt enkelt mättad på anakronistiskliberal planpolitik modell DDR. I jakten på framgång, skulle det rivas, byggas nytt och säljas. Planerna var storstilade. Staden i vinden skulle få medvind. Nya invånare med tjocka plånböcker skulle lockas hit.

Men hör och häpna, vad som inte gick att riva, bygga nytt, sälja eller planera bort är – människorna i Landskrona. De finns här och en stad har sin själ och sin puls som skapas av alla som bor där, inte på ett ställe, utan i hela staden, i byar och på ön. Alla lika men även alla olika, ja rent av unika! Med samma basala behov av lycka och framgång utifrån sina personliga preferenser och förutsättningar. För det alla vill är att vara friska lyckliga och kunna bo drägligt där man själv vill. Det är liberalt så det förslår, jag skulle våga gå så långt att kalla det socialliberal politik. För när byggdammet lagt sig denna gång, så finns de kvar. Alla, de där vanliga människorna, som bara vill leva och bo och kunna vara lyckliga i sin vardag. Det hjälper inte med nya dyra fasader som inte bär sina egna kostnader, där ingen har råd att köpa eller bo. För när det sittande styret eventuellt skulle vakna och möta folket, rent av se dem i ögonen kommer de plötsligt att inse att politik är ett mycket mer komplext hantverk. Hur gör vi nu med alla människors andra behov än att bara bo i ett skrytbygge med flott fasad? Hur löser vi sociala problem? Hur löser vi vård skola och omsorg? De sakerna som gör en stad framgångsrik, på riktigt.

Precis som i tv-programmet Arga snickaren ”ni har ju ingen plan… vi får riva skiten och börja om”. Vår stad en behöver en sund social grund för alla byggd på en politik för framgång åt alla. Landskrona tillhör Landskronas invånare inte giriga byggherrar med vinstintresse

Ole Rudolfsson (S)

Bra arbetsskor är dyra, slits fort och används enbart på arbetsplatsen. Därför borde arbetsgivaren, Landskrona Stad, stå för kostnaden. Idag betalar omsorgsförvaltningens medarbetare tusentals kronor ur egen ficka varje år – inte minst för att minimera arbetsmiljörisker. På de manligt dominerade arbetsplatserna är gratis skor en självklarhet. För yrkesgrupper som anläggnings- och parkarbetare gäller Arbetsmiljöverkets regler om skyddsskor. Men, på de kvinnodominerade arbetsplatserna tvingas däremot, inte sällan lågavlönade, undersköterskor och vårdbiträden att betala för sina arbetsskor själva. Trots att de i jobbet går långa sträckor på såväl betonggolv som asfalt, i alla slags väder och under alla årstider, detta med stora risker för belastningsskador, halk- och fallolyckor.

Kostnadsfria arbetsskor för personalen inom omsorgsförvaltningen har länge varit en hjärtefråga för Sverigedemokraterna. Hittills denna mandatperiod har vi agerat för detta enligt följande: haft en finansierad satsning för ett s.k. skobidrag med i vårt alternativ till kommunbudget för 2024, yrkat på införandet av detsamma i Omsorgsnämndens internbudget (Nämndplanen), lagt ett så kallat initiativärende i Omsorgsnämnden samt yrkat på att föra in krav på fria arbetsskor i avtalet mellan Landskrona Stad och nya bolaget Landskrona Omsorg AB. Vid samtliga tillfällen har Treklövern (L,M,MP) sagt nej.

Det återstår för oss ytterligare ett verktyg, enskild motion till kommunfullmäktige, och i mars 2024 lämnade vi in en sådan. Den behandlades i Omsorgsnämnden på augustimötet och kommer upp för beslut på kommunfullmäktige den 30/9. I nämnden röstade Treklövern återigen nej. Vi hoppas på ett annat utfall i kommunfullmäktige den 30/9.

Erik Rantzow (SD)

Reflektion till Mikael Lindgrens insändare om Skånetrafikens haveri.

Det blir närmast enfaldigt att ansvariga regionpolitiker och Skånetrafikens ledning ständigt skyller sitt misslyckande på Trafikverket. Sedan juni har mer än 2000 Pågatåg blivit inställda. Och SVT har i ett reportage uppmärksammat att det finska bolaget VR Sverige AB som bemannar Pågatågen, helt sonika struntar i att rekrytera full personalstyrka, så att de kan klara av sitt uppdrag. Istället nonchalerar VR totalt att regionens resenärer blir strandsatta på perrongen. Är det verkligen rimligt att detta bolag under dessa omständigheter ska få fortsatt förtroende att bemanna tågen? Varför har Skånetrafikens upphandlingsansvariga godkänt ett kontrakt där deras leverantör (VR), kan som en mer kostnadseffektiv strategi betala vite med 15 000 kronor per inställd avgång, istället för att finansiera bemanning så att tågen kan gå som avtalats. Hur mycket skada ska Skånetrafikens ledning få åsamka regionen innan de får ta konsekvenserna?

Driftstopp och förseningar uppkommer inte av sig själv. Det är givetvis konsekvenser av felaktiga beslut och omdömeslösa prioriteringar.

Skånetrafikens huvudman är politisk. Och i tidigare artiklar har jag efterfrågat regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), och kollektivnämndens ordföranden, Carina Zachau (M), att presentera en konkret åtgärdsplan hur Skånetrafiken framöver ska leverera tillförlitlig och fungerande kollektivtrafik. Snart två mandatperioder (2018-2022 samt 2022-2024) har passerat utan att de agerat. Och dessvärre går Skånetrafiken ständig kräftgång och problemen ökar stadigt.

En nystartad Facebookgrupp ”UPPROP SKÅNETRAFIKEN” vill väcka opinion till ett omtag av Skånetrafiken. Och lobba för att regionen ska bli ett föredöme på kollektivtrafik. Det gagnar alla.

Thomas H Johnsson

Ps. Tänk på att det inte är lokförarens eller tågvärdens fel när Skånetrafiken misslyckas. Ombordpersonalen gör oftast vad de kan för att din resa ska bli så bra som möjligt. Ds.

Som tågpendlare läste jag igenkännande Thomas H Johnsson inlägg här för ett tag sedan. Efter ett par driftmässigt katastrofala år skrev jag till Kollektivtrafiknämnden för att klargöra om man gör något för att stabilisera tågdriften i denna, en av Sveriges mest folktäta regioner. Jag fick svar från Carina Zachau, som tecknade en bild av att man från både politiskt håll och från Skånetrafiken försöker nå fram till de organisationer som svarar för olika delar av driften. Detta svar fick jag 2022. Men två år senare kan man ju konstatera att det inte blivit bättre, överhuvudtaget. Fler avgångar, javisst. Men ingen pålitlighet överhuvudtaget i tågtrafiken. Faktiskt bara värre. Det kanske är riktigt att man försöker påverka. I så fall kan man undra hur situationen hade varit utan de insatserna. Hade man stängt tågtrafiken helt då? Jag vill dra mig till minnes att man bl a lyckades undvika en hel nedstängning för några år sedan, då Trafikverket upptäckt flera hundra rälsskador på banan mellan Helsingborg och Lund. Man lyckades hålla en elementär trafik igång ändå, till slut. Ska man kanske ändå räkna det som en delseger, värt några röster i nästa val?

Men på det hela taget blir det faktiskt bara värre och värre. En arbetsvecka en tid tillbaka kom jag hem på planerad tid endast en dag av fem. Och då menar jag inte några minuters försening, utan 30 minuter till 2 timmar sen, utan någon som helst förutsägbarhet. Det skulle aldrig vara möjligt att vara småbarnsförälder och tågpendlare; inte heller om man arbetar ombord. Och detta avser något som är en del av landets essentiella infrastruktur.

Sannolikt ligger mycket av problematiken i detta systemhaveri – för det är precis vad det är – i ett ansvarsmässigt kaos vad gäller både drift, underhåll, trafikplanering… Ett samlat ansvar finns var? Alla aktörer ser endast sin lilla bit.  Och vart ska då en vanlig medborgare vända sig? Till er politiskt ansvariga. Ni måste se till att detta kaos arbetas bort, operativt och strategiskt. På alla politiska nivåer. Nu.

Slutligen vill jag till alla er som kör och bemannar tågen, och er som på andra sätt arbetar med att hålla trafiken igång, rikta ett ärligt menat tack. För att ni härdar ut en i många fall kaotiskt och oförutsägbar arbetsvardag, för att ni ändå försöker se till att både människor och gods kommer fram. Tack! All heder till er.

När det fungerar är tåget en oslagbar pendlingsform. Effektivt och bekvämt, och man kan arbeta ombord samtidigt som man kan njuta av det vackra landskapet som rusar förbi utanför fönstret.

Men för nu känns det allt mer som att den totala tågtrafikinfarkten snabbt, mycket snabbt, kommer allt närmre. Politiker och tjänstemän – gör något nu, innan allt faller samman! Och ja, kanske borde det vara obligatoriskt för våra politiker att själva använda kollektivtrafiken, så att man får känna på hur det är. Tågtrafiken är till för alla, inte för någon andra rangens medborgare vars liv och arbete inte ses som så viktiga. Vars arbetsdag och privatliv man kan slå sönder med elfel, fordonsfel, spårfel, signalfel, spårspring, personalbrist…

Mikael Lindgren