PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Arkiv: Planket

Fotografiet hjälper oss att minnas det historiska arvet

På tal om foto och att framtiden är beroende av hur vi minns och förvaltar vårt historiska arv!
Att tillgängliggöra bild och berättande text som kunskapsbärande metod  om historia är av betydelse för ett  gemensamt och  hållbart samhällsbygge.
Här bidrar Jean Hermansons unikt intressanta fotografi med  berättelsen om industrin som grundlade Sveriges utveckling  från fattigt bondeland till ett rättvisebaserat allmänt välstånd. Och då inte minst visar Jean H;s  foton en samhörighet med Landskronas identitet, utifrån ett viktigt 1900 tals perspektiv.
För minnesgoda intresserade är det  väl bekant att tiden från mitten 1980 tal och något decennium framöver befann sig vår Stad i ett förhållandevis besvärligt arbetsmarknadsläge. Detta efter att varit  beroende av  en  storskalig tillverkningsindustri med dess dåvarande positiva möjligheter. Därefter  har en annan  arbetsmarknad utvecklats, också den  med  tillväxtskapande möjlighet genom ett alltmer diversifierat näringsliv.
Tveklöst skall denna gynnsamma utveckling  även tillskrivas  den tålmodigt arbetande Landskroniten som möjliggjorde  framgångarna  under 1900-talets gynnsamma  industriepok, där  flygplan och bilar tillverkades under en banbrytande tidsperiod, samt därtill ett stort antal världsomseglande  och välbyggda handelsfartyg. t-ex, M/S Nihon, byggt1972. En framgångsrik epok som tveklöst varit en  viktig faktor och inspirationskälla för Stadens  nuvarande positiva identitet med tillkommande utmaningar.
Och i det perspektivet finns det anledning att uppmärksamma den enskilde arbetaren då det begav sig, bland annat inom konfektion, – där i huvudsak kvinnor var anställda – samt för att nämna metallindustrin som till mesta del bestod av manlig arbetskraft. Det var så denna  tillväxtskapande framgång möjliggjordes genom varje enskilds  yrkesskicklighet som plikttroget tog ansvar under ett sammanhållet lagarbete- inte sällan  inom  fysiskt krävande miljöer. Onekligen en förtjänstfull  prestation  av stort värde  att minnesbevara med någon form av bildkonst på en öppen offentlig plats någonstans i Stadens centrala delar.
Som påminnelse i sammanhanget bidrar såväl  Arbetarrörelsens arkiv som tidningen Folk och Bygd  mycket berömvärt genom att  bevara samt delge  bild och berättelser, om tid som varit. Således är det utifrån vårt folkbildningsarbete, bland annat  uttryckt med berättande text och bildmaterial vi inspireras till att gemensamt utveckla den bästa framtiden.
En välfärd  som dessvärre numer visar uppenbara  sprickor i fasaden och då inte minst delvis  på  grund av minskat intresse från våra politiska partier att stödja dom demokratiskt genuint uppbyggda folkrörelserna, där även studieförbunden dessvärre befinner sig i stark motvind. Tveklöst innebär deras verksamheter tillsammans ett betydande bildningsarbete till  stöd för våra  demokratiskt uppbyggda intuitioner.
Utöver detta  ingår även våra museer som  allmänt tillgängliga samt viktigt att försvara och utveckla.
Inte minst därav finns det  anledning att lyfta fram Landskronas Museum som en alldeles utmärkt målbild  för  besökare, väl känt och uppskattat långt utanför Stadens gränser.
Olle Pålsson

Soldattorp, syskonkärlek och flæskesteg

Öresundsjuristen Helle Ahlenius Pallesen i samtal med kulturjournalisten Peter Fällmar Andersson.
FOTO´: LANTHUS CLARK

I lördags var det återigen dags för Café Norden på Matscenen, Landskronas teaterrestaurang. Öresundsjuristen Helle Ahlenius Pallesen mötte kulturjournalisten Peter Fällmar Andersson i ett samtal om danskt, svenskt och nordiskt. Helle har under många år arbetat med integrationen över Öresund. Det handlar om allt från juridik och politik till kultur. Och det rör sig både om de strukturella och de mer vardagsnära frågorna. Bland annat är Helle involverad i föreningen Danske Torpare – en förening för danskar som äger eller är intresserade av fritidshus i Sverige. Och just danskars vurm för soldattorp i de småländska skogarna tog Peter fasta på och bad Helle berätta varför. Ja, inte är det för att danskar vill träffa svenskar, snarare är det så att de vill slippa andra danskar, förklarade Helle. I Danmark är alltid grannen nära, ibland kanske lite för nära.

Men det är inte helt enkelt för en dansk att vara torpare i Småland. Helle menar att vi i Norden ännu inte har lyckats få på plats gemensamma regler och system för till exempel bankärenden och betalningar i butik. Ett problem för såväl danska torpare i Småland som svenska turister på Själland.

Helle har bott i snart 20 år på den svenska sidan av sundet. Peter undrade om det är lättare för en dansk att komma in i det svenska samhället än för en svensk i det danska. Ja, svarade Helle och tillade med ett leende att svensken är snällare än dansken, lite mer väluppfostrad och välorganiserad. Vilket hon menar förklarar varför svenskar är uppskattade som anställda på företag och institutioner i København och på andra ställen i Danmark.

Samtidigt förde Helle fram att den organiserade och strukturaliserade kultur som kännetecknar svensk förvaltning, företagande och föreningsliv, ibland kolliderar med kulturen i Danmark. Vid ett tillfälle föreslog Helle i en dansk styrelse att man kanske skulle inrätta en valberedning inför årsstämman. Svaret blev: Nej, nu har du bott för länge i Sverige…

I samtalet kom Helle och Peter även in på Norden i dess helhet och Peter bad Helle ge sin bild av relationerna mellan länderna. För Helle framstår Norden som en syskonskara som håller ihop, men samtidigt är präglad av de spänningar som finns mellan syskon. Sverige är den förståndiga och försiktiga och lite tråkiga storasystern. Danmark är mellansyskonet som alls icke vill lyssna på storasyster. Norge och Finland är de yngre syskonen. Norge är lillebror som vunnit på Lotto och därför gör lite som han vill. Finland är yngst, som lyssnar på de andra men samtidigt kan finna egna vägar. Var Island passar in i syskonskaran blev inte helt klarlagt…

Helle och Peter rörde sig nämligen längre åt nordväst till Grönland och då till relationen mellan Danmark och Grönland. Helle menade att det i dag finns ett starkt stöd för självständighet på Grönland. Men hon betonade samtidigt att Frederik X och kungahuset i dess helhet är mycket populära på Grönland. I Danmark är frågan om Grönlands status inte på den politiska agendan. Däremot är frågor kopplade till hur befolkningen på Grönland behandlats av de danska myndigheterna mycket aktuella. Helle såg en likhet mellan den danska debatten och motsvarande debatt i Sverige kring hur myndigheterna här behandlat samerna.

Under samtalet berörde Helle och Peter på olika sätt frågan om likheterna mellan Danmark och Sverige har blivit fler under de senaste decennierna. Helle menade att så är fallet, i vart fall när det gäller hur man på ömse håll ser på olika politiska frågor, såsom migration. Hon menande också att man i Danmark nu, i efterhand, kunnat konstatera (även om det kanske inte erkänns offentligt) att hanteringen av Corona-epidemin var bättre i Sverige än i Danmark. Men hon förde även fram att det i Danmark är svårt att få folk att följa rekommendationer såsom i Sverige; i Danmark behövs bestämmelser.

Slutligen, efter snart 20 år i Sverige fick Helle frågan av Peter när hon känner sig mest dansk. Svaret kom direkt: Vid Jul; då ska det vara Flæskesteg! Omvänt så är det vid Midsommar som Helle känner sig mest svensk.

Jag är helt säker om att publiken, både medlemmar i Föreningen Norden och andra som var på plats, fann Helles och Peters samtal såväl intressant och givande som trevligt och roande.

Ett stort tack till Helle och Peter och till Matscenen för en mycket angenäm eftermiddag!

Föreningen Norden i Landskrona planerar för fler Café Norden under våren 2025.

Varmt välkomna!

Jan Nilsson
Ordförande Föreningen Norden i Landskrona

Föreningen Norden – Vi skapar möten och möjliggör dialog och samarbeten mellan människor och över gränser.

Stark utveckling

Torkild berömmer sig återigen för att han åstadkommit en stark utveckling i Landskrona.
Landskronas arbetslöshet är den sjätte högsta i landet.
Så nog har han åstadkommit en stark utveckling.

Lena Nilsson

Landskronas starka utveckling

Svar till Bengt Andersson och insändaren: Fel gjort. Mycket att göra rätt.
Landskronas utveckling på senare tid har varit stark. Skattekraften växer, företagsetableringarna är många, företagsklimatet är nu bland de bästa i Sverige, skolresultaten har stabiliserat sig på rikssnittet och socialbidragen har halverats. Detta är en stark utveckling som vi är stolta över och som innebär att både staden och invånarna är bättre rustade att möta framtiden. Det finns fortfarande stora utmaningar. Skattekraften ökar, men är fortfarande för låg, bidragsberoendet minskar, men är fortfarande för högt, arbetslösheten är för hög, resultaten i skolan har förbättrats, men fler måste lära sig mer. Arbetet för fler företagsetableringar, inflyttning av nya skattebetalare och en bra skola och omsorg måste fortsätta.
I all verksamhet, även Landskrona stads, finns det problem och saker att ta itu med. Bengt ger ett par exempel: Vi har på senare år inte haft en skötsel av gator och parker som motsvarar våra förväntningar. Detta åtgärdas nu med full kraft: Nämndsorganisationen har gjorts om, ett rejält utvecklingsarbete med de anställda genomförts och ny ledning rekryterats.
De problem du har med att nå ledande företrädande för förvaltningarna ser vi allvarligt på. För att kunna undersöka och åtgärda detta krävs konkreta exempel. Du är alltid välkommen att kontakta oss kring detta och i andra frågor.
Torkild Strandberg (L)
Annika Segerlund (M)
Elvir Mesanovic (MP)

Svar till Azemi (S) och Huttunen (S) samt ”Fel gjort. Mycket att göra rätt.”

Svar till Azemi (S) och Huttunen (S) – Viktigt med dialog – berätta mer

Tack till Socialdemokraterna Fatmir Azemi och Marko Huttunen för svar på min insändare ”Vad är Socialdemokraternas Masterplan?”

Landskrona behöver förändring. Inte kafferep!

Hedrande av Socialdemokraterna att deras framsynta markinvesteringar lagt grunden för flera av Landskronas stora företagsetableringar. Man undrar då varför Socialdemokraterna tigande låtit Torkild Strandberg och Treklövern få ta äran för detta?

Ni måste förstå att det är genom kommunikation man vinner val. Lovande ändå att se att ni, men alldeles för sent fått lite fason på er hemsida (”Mycket gjort. Mer att Göra.” kan man säga om den saken). Men Landskronas Socialdemokrater har fortfarande för dålig interaktion på sociala medier för att vara med i matchen. Jämfört med Treklövern är ni akterseglade i det digitala mötet med era framtida väljare. Men kämpa på, Landskrona behöver en opposition att räkna med (SD är bara medlöpare).

Med ”indignation har börjat gro hos kommunens företagare och invånare”, menar jag att människor jag träffar och snackar med nere på cement eller på cykelturen är upprörda över att Landskronas styre (L, M, MP) och förvaltningar inte visar samhörighet med stans befolkning. ”Indignationen” är ny, ett år eller så. Det är lätt att styra i en köpglad högkonjunktur men nu har det blivit lågkonjunktur med varsel senast på Swep, och småföretag och invånare börjar förstå att Treklöverns (L, M, MP) översitteri inte gagnar dem när det kniper.

Jag hade börjat med en ny insändare om förvaltningarna när jag läste Ert svar och ni kan säkert förstå mer vad jag menar när ni läser nedan. Vad är Socialdemokraterna utlåtande om min med flera Landskronabors upplevelse om det?

Vill fråga om Socialdemokraterna var så duktiga och inte visionslösa inför valet 2006 som jag minns, varför förlorade ni då och gav makten till liberalernas Torkild Strandberg? Vad skulle ni gjort annorlunda 2024?

Nyfiken är jag också om vad som fick den tidigare hårdkokta moderaten Marko Huttunen att gå över till motståndarlaget Socialdemokraterna?

——–

”Fel gjort. Mycket att göra rätt.”

Vad görs åt Landskronas förfall? Torkild Strandberg och Treklövern (L, M, MP) bryr sig inte om hur Landskrona mår på insidan. Det är uppåt väggarna att man anställer förvaltningschefer som inte vet någonting om staden. I somras läste jag en insändare av Selma Lagerlöf-forskaren Nanna Drejer där hon påvisar att Selma Lagerlöfs minnesplatta på Selmahuset är igengrodd av skit till oigenkännlighet. Tjänstemännen vet tydligen inte att författaren och nobellpristagaren Selma Lagerlöf bott i Landskrona? När jag promenerar runt i stan växer ogräs obehindrat på gatorna. Jag är inte Socialdemokrat, men när ”di röde” styrde gjorde förvaltningarna allt för Landskronabornas bästa. Ibland träffade man och tog ett snack med en förvaltningschef ute på BoIS eller bara på stan och nästa dag var problemet löst. Men med Torkild Strandbergs och Treklöverns styre sitter cheferna och tjänstemännen gömda och skyndar sig hem till andra städer klockan 17.00 och det går inte att få kontakt, man vet inte ens vem dom är. Förvaltningarna hade lika bra kunnat vara anonyma Panamabolag som inte bryr sig om lokalbefolkningen jag försöker få till ett samtal med.

Är ledningen för Omsorgsförvaltningen ens någonsin på plats i Landskrona?

Exemplet med Selma Lagerlöfs lortiga minnesplatta och att kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg som enligt egen utsago ska ha signalerat till Kulturförvaltningen om handling, men utan åtgärd från ansvarig chef är kännetecknande! En lortig minnesplatta är inte en stor sak. Men det är den nonchalans som skapar indignation och gör att Landskrona förfaller. Styret måste sätta ner foten så att förvaltningarna ska integrera och jobba för Landskronabornas bästa. För hur är det tänkt tjänstemännen kunna göra ett bra jobb när man inte bryr sig om eller vet någonting om stan? Torkild Strandberg och Treklövern (L, M, MP) kan gå kurs hos Socialdemokraterna och lära sig hur en kommunal förvaltning drivs bäst. Det måste bli ordning och reda i Landskrona igen.

Bengt Andersson, en helt vanlig landskronabo

Sista svaret till Landskrona Foto

Svar på insändaren: Chefen svarar på kritiken om fotofestivalen

 

Johan Dahlén tar sig åtskilliga friheter med sanningen!

”Vi svarar på de flesta debattartiklar. Även dina Örjan.”  Detta påstående kan vem som helst kontrollera: Finns det ett svar från Johan Dahlén på min debattartikel ”Vad är fotografi?” 20/6 2024? NEJ! Finns det något svar på mina debattartiklar ”Landskrona Fotofestival?” 20/9 2024 eller ”Från Landskrona Foto: Inte ett knyst” 7/10 2024 NEJ!

Det är inte förrän jag ställer Johan Dahlén mot väggen – då han som tjänsteman tvingas att svara – som jag får någon reaktion. Att då påstå att man svarar på mina debattartiklar är alltså lögn!

Det kan nog äga sin riktighet att fortsatt debatt inte leder någonstans. Dock… Jag har svårt att ta till mig att jag – med snart 50 år i yrket – skulle vara orsaken till det. Det är nog snarare så att det finns en brist på ödmjukhet och förmåga att ta till sig kritik i ledningen för Landskrona Foto!

”När det gäller debatt, så är vi väldigt intresserade av engagemang och vi är som offentlig förvaltning väldigt transparenta.”

Dessa ord kommer från dig, Johan. I mina ögon är de inget annat än en luftpastej vars fluffighet bara överglänses av det faktum att ni verkar vara helt ointresserade av vad publiken anser om årets Fotofestival.

8/11 2024
Örjan Kristenson.
Mångårig medarbetare till fotografen och Hasselbladspristagaren Christer Strömholm.

Viktigt med dialog – berätta mer

Svar till Bengt Anderssons insändare ”Vad är Socialdemokraternas Masterplan?”

Inledningsvis vill vi tacka för din insändare. Vi tycker att det är viktigt med dialog med Landskronaborna. Kom gärna förbi oss när vi står på Rådhustorget och kampanjar på lördagarna och prata med oss, eller kom förbi vår partilokal på Eriksgatan 72 när flaggan är ute och vi är där, så bjuder vi på kaffe och pratar mer än gärna politik.

Om vi i opposition framför kritik mot hur saker utförs eller hanteras av Treklöverstyret, vilket vi gör löpande, då kan du utgå från att vi hade valt att utföra eller hantera de sakerna vi kritiserar, på ett annat sätt än styret. Det beror ju på att vi har en annan vision om hur Landskrona ska och bör fungera, såväl ideologiskt, politiskt men framför allt praktiskt!

Vi kan delvis hålla med om den lägesbilden som du ger Bengt. Såväl vad avser IVO-anmälningarna, Axeltofta, boende i Säby samt ogräset. Och det är mycket annat som inte heller fungerar som det ska. Men, vi Socialdemokrater kan inte hålla med helt om att vi var visionslösa inför valet 2006. Det var faktiskt vi som påbörjade bygget av Nyhamn och det var vi som drev igenom köpet av Svalöf-Weibullsmarken, där DSV ligger i dag och där Pågens ska etableras. Det fanns en tanke, önskan och handling för utveckling av staden redan då. Dessa två företagsetableringar hade inte varit möjliga om inte vi hade köpt in marken till kommunen, så det är inte Treklöverns förtjänst. Det är inte bara orättvist utan även felaktigt att påstå att vi varit visionslösa.

Vi träffar Landskronabor dagligen och är väldigt nyfikna på att höra vad människor i Landskrona har att säga om staden de bor i. Du skriver att ”indignation har börjat gro hos kommunens företagare och invånare”. Hur har du kommit fram till detta? Vad ligger bakom påståendet?

Vi kan inte riktigt utläsa vad du menar med att förvaltningarna blivit mer som företag. All offentlig verksamhet har ju blivit mer målstyrd och ekonomiskt styrd. Vad är det du ser för problem med detta och hur tänker du dig att det skulle fungera istället?

Man kommer inte ifrån faktumet att förlora val, förlora makten och sedan inte lyckas vinna val, flera val i rad, är en ödmjukande erfarenhet. Det är två år kvar till nästa val. Vi Socialdemokrater sitter inte med en Masterplan just nu inför valet 2026, men vi arbetar hårt med förberedelser inför valet. Vi har exempelvis satt igång med ett stort och viktigt arbete för att förnya och stärka organisationen inom Socialdemokraterna i Landskrona. Läs gärna mer om detta på vår hemsida, https://landskrona.socialdemokraterna.se. Vi kan här och nu lova att vi kommer att komma ut i god tid innan valet med en plattform som vi går till val på och de visioner vi har för Landskrona.

Fatmir Azemi (S)
Kommunalråd
Marko Huttunen (S)
Nykläckt, men ej tappad

Inse att Fotofestivalens inriktning inte är framgångsrik

Torget under fotofestivalen. Foto: Johan Nilsson.

 

Jag är inte fotograf men måste som konstintresserad skattebetalare lägga mig i debatten om Fotofestivalen! Ska Johan Dahlén verkligen bära hundhuvudet för den konstnärliga ledningens felsteg?

Klistra in citat från NST:s konstkritiker utan att själv kunna debattera liknar facebook-krigarnas kommentarsmetoder, mer än så ska en museichef kunna. Men mest lämpat är ju att curatorn och den konstnärliga ledningen själv debatterar sin sak, det är en del av deras uppdrag. Men glida iväg på fotoresor med full lön går visst bra. Vågar man inte möta en debatt ska man inte ha ett offentligt jobb, speciellt inte ett kulturjobb.

När jag läser Johan Dahléns svar till Örjan Kristenson att Landskrona Foto ska hålla kvar sin ståndpunkt på Fotofestivalens inriktning tänker jag på kommuninvånarnas skattepengar. Tror Johan Dahlén att Landskrona stads pengakista är bottenlös?

Fotofestivalen tappar publik och det beror på den nuvarande inriktningen inte är tillräckligt intressant. Många har slutat åka till Fotofestivalen, funderar ni inte över varför det blivit så? Tar ni inte till er av bäring och utfall?

Fotofestivalen har begagnat sig av curatorn och den konstnärliga ledningens inriktning i fyra år (två festivaler i rad) utan att lyckats, siffror ljuger inte!

Att fortsätta inslagen väg utan att ändra kurs är en högdragen inställning mot sin finansiär och uppdragsgivare (Landskronas kommuninvånare). Vid det här laget ska resultatet peka uppåt, men det gör det inte. Tycker inte Dahlén och konstnärlig ledning/curator själv det är läge att inse att det inte är en lukrativ väg ni valt och det är dax att byta? Strandberg och Stadsledningen måste ta Kulturchefen i örat innan skutan kantrar helt och sjunker till botten.

Johan Nilsson

Vattentornet (åter) för allmänheten och som en turistattraktion.

Det är glädjande att läsa att Vattentornet funktionellt ska upprustas och moderniseras. Jag tycker att det vore en bra ide’ att i samband med detta åter också göra detta unika torn till en attraktion för allmänheten/turister. Inte minst nu när antalet turistnätter sjunkit ganska kraftigt senaste säsongen i Landskrona. Byggnaden är ju som gjord för detta, med vidunderlig utsikt på toppen och t.ex viss förtäringsmöjlighet däruppe när väderförhållanden tillåter. Kommer ihåg när man en gång i tiden som privatperson kunde åka hiss upp på tefatet. Med t.ex ned- och uppfällbart kraftfullt plexiglas i sektioner med metallramar, med höjd 2-3 meter runt om i en cirkel, borde det väl kunna bli bra både ur säkerhetsaspekten (fall) och vindreduceringsaspekten för besökande på toppen ? Och då i nedfällbart platt läge (sektionerna fastlåsta vid golvet på tefatet) inte utgöra risk vid kraftig vind på icke öppna tider för allmänheten. Vad var skälet till att kommunen istället för att bygga vidare på konceptet som t.ex dylik turistattraktion helt stängde ner möjligheten?

Dan Lindblom, Landskronabo

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov

På grund av sjukdom kunde jag ej delta vid gårdagens fullmäktige när budgeten togs. Det gjorde tyvärr att det från talarstolen blev tyst från vår sida. Här kommer det inlägg jag hade tänkt lyfta i budgetdebatten. Förhoppningsvis är det inte bara feberyrsel, utan har något sammanhang.
Kära fullmäktige,

Det finns mycket att säga om den här budgeten men det tydligaste av allt är att pengarna inte räcker till.

Äldrevården ropar på mer, skola ropar på mer, omsorgen ropar på mer.

Och visst, man kan flytta kostnader i en kommunal budget och plocka här och lägga där.

Det har vi gjort i viss mån. Vi har plockat bort pengarna till engelska skolan, någon annan som reflekterat hur märkligt det är att man ens lagt pengar där från första början? Jag antar att liberalerna tror på den fria marknaden och marknadsekonomin och sånt gör man väl inte där?

Det andra vi plockat bort pengarna från är Torkilds drömprojekt i Europaspåret, en härlig dröm men en dröm där inte tillräckligt många är inblandade och backar projektet för att det ska värt att lägga de här pengarna, speciellt när de behövs på så många andra platser.

Sen har vi ju andra sätt att ta in pengar på och det är sättet jag helst hade velat se via riksdagen men Tidöpartierna är inte särskilt villiga att göra några större förändringar där.

Men det jag hade gjort om jag hade suttit i Sveriges riksdag och fick bestämma så hade det varit att gå hårt på det stora välfärdsbolagsfusket som kostar svenska skattebetalare mellan 30 och 60 miljarder kronor årligen, pengar som definitivt hade använts bättre på andra platser.

När jag väl hade gjort det hade jag fördelat de pengarna och sett hur mycket det räckte till.

Efter det hade jag kollat vad vi kan beskatta rättvist egentligen, där hade jag först gått åt bankerna som kvartal efter kvartal gör rekordvinster. Sedan hade jag kollat på storbolagen där vi är med ICA i spetsen kan se hur man skrek att man var tvungna att höja priserna, man sade “vi går under annars”. Men nej där har man också gjort rekordvinst, därefter hade jag kunnat kolla in den smutsiga storindustrin, kan den beskattas effektivare?

Men som sagt är inget detta vi kan göra här och tyvärr har regeringen bundit våra händer bakom oss så då har vi bara en sak att kolla på och det är kommunalskatten.

Kommunalskatten är ingen bra skatt men det är en utväg för att försäkra att invånarna får den Välfärd de behöver och det är inte som att Landskrona idag är en högskattekommun snarare tvärtom av Sveriges 290 kommuner så så hamnar vi på plats 22 i lägst kommunalskatt.

Man talar i liberalismen om individens frihet och individens rätt men jag tror inte förutsättningarna för individens frihet finns inom liberalismen, snarare tror jag att den finns inom socialismen eller socialdemokratin.

“Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” Det är grundprincipen i min ideologi, det är så jag vill se Landskronas politik hanteras. Hur kan vi hjälpa varandra, hur kan vi se till de som behöver hjälp får den hjälpen man behöver och hur kan vi se till att de som kan ge den extra hjälpen faktiskt kan göra det. För vi behöver varandra och om vi inte hjälps åt så tappar vi grundpelaren i samhället och det är farligt. I mitt Landskrona så satsar vi på förkortad arbetstid med bibehållen lön, i mitt Landskrona stoppar vi delade turer och onödiga anställningsavtal, i mitt Landskrona ser vi till att vi har ett elevhälsovårdsteam som har de resurserna de behöver för att kunna stötta de elever som behöver stöttas och detta på varje skola i varje by. Det är så jag formar mitt Landskrona.

David Bergström (V)

Kalender
Annonser
Företagsguiden Annonser