Arkiv: Planket

Svar på synpunkter från Anders Nessmar.

Håkan Nessmar på Lybecks väg i Ålabodarna har på Planket framfört synpunkter på soptömningen.
För att säkerställa att gällande arbetsmiljölag, renhållningsordning samt villkor i rådande entreprenadavtal efterlevs, utför LSR kontroller av transportvägar och tömningsplatser. Arbetet inbegriper allt ifrån att identifiera behov av vägunderhåll till att se över platser där nuvarande förutsättningar inte är förenliga med modern lagstiftning. Ett av de mer vanliga ärendena är långa backningsavstånd med uppenbara risker för sak- och personskador. Detta till följd av att det saknas vändplats.
För att komma tillrätta med identifierade risker kontaktar LSR berörda boende, vanligtvis via brev. I detta brev ges förslag på ny tömningsplats samt uppmaning till de boende att själva återkomma om de har bättre förslag på sådan. Ambitionen är alltid att hitta en lösning som fungerar så bra som möjligt för samtliga parter.
I det specifika fallet, Lybecks väg, har LSR och entreprenör sedan någon vecka tillbaka fört en dialog med boenderepresentanter och en lösning är numera på plats.

Carl-Henrik Carlsson
Områdeschef kunder, LSR.

Robert Svensson
VD

Moderaterna tycker att vi socialdemokrater ska ta det lugnt när de öppnar upp för att sälja ut sjukhuset i Landskrona. Det tänker vi inte göra.

Vi tycker att sjukhuset är viktigt för Landskrona och är beredda att kämpa för det. Vi har nämligen Moderaternas sjukhuspolitik i färskt minne. När de styrde Region Skåne förra gången och hade ansvar för sjukhuset i Landskrona var de på väg att i princip lägga ner sjukhuset genom att flytta 4000 operationer.

Nu öppnar de istället upp för att sälja ut sjukhuset med allt vad det kan innebära i krångliga rättsprocesser, ökad administration och vårdpengar som slussas ut till skatteparadis.

I sitt debattsvar försöker Moderaterna blanda bort korten och flytta fokus till ett annat av deras förslag som går ut på mer av personaldrift. Men det är inte detta förslag vi vänder oss så starkt mot. Det vi vill stoppa är en utförsäljning av sjukhuset i Landskrona.

Förra gången de borgerliga partierna i Region Skåne hotade sjukhuset i Landskrona var vi många som protesterade, även en del borgerliga politiker i Landskrona var kritiska. Den gången stoppades planerna. Men nu har Torbjörn Brorsson (M) gjort klart att han går i de moderata regionpolitikernas ledband och hellre följer partipiskan än står upp för sjukhuset i Landskrona. Dessa regionpolitiker har tidigare inte haft Landskronas bästa för ögonen.

Facit för vad de borgerliga partiernas sjukvårdspolitik betydde för Landskrona under förra mandatperioden var att vårdcentralen i Norrestad stängdes och att sjukhuset var på vippen att läggas ned.

Under den gångna mandatperioden har vi socialdemokrater styrt Region Skåne. Vi har ökat resurserna till sjukvården med 6,2 miljarder kronor och gjort återkommande satsningar på både sjukhus och vårdcentraler. Antalet anställda har i den skånska vården har ökat med 2000 personer. Får vi förtroendet att fortsätta styra Region Skåne vill vi hålla i satsningarna och anställa ytterligare 2000 i den skånska vården. Det kommer även att komma Landskrona till del.

Den enda garantin för satsningar på stadens sjukvård är en röst på Socialdemokraterna. Vi lovar att inte sälja ut sjukhuset och vi ska göra allt vi kan för att fortsätta att höja anslagen till sjukvården i både Landskrona och i hela Skåne.

 Jonas Esbjörnsson (S)
Mecide Özer (S)

Replik från Liberalerna på ”Sälj inte ut Landskrona lasarett”

Enligt socialdemokraterna Jonas Esbjörnsson och Mecide Özer är Liberalerna och Alliansen är ett stort hot mot Landskrona Lasarett. Själv slår de sig för bröstet vad de gjort för de mindre sjukhusen i Skåne. Men att återinföra sjukhuschefer och överföra städning i offentlig regi är knappast bra nog. Landskronas patienter är nog mer intresserade av hur Landskrona Lasarett kan få fler vårdplatser. Medarbetarna på Landskrona Lasarett är nog mer intresserade av hur Region Skåne kan bli en bättre arbetsgivare.

I valet 2014 lovade Socialdemokraterna att öppna 300 fler vårdplatser i Skåne. Under det socialdemokratiska styret har istället tillgängligheten på de skånska sjukhusen minskat med 483 platser, trots att Region Skåne har mer resurser än någonsin.

2 000 har anställts i vården. Samtidigt har vi sett massuppsägningar bland vårdpersonal. Operationer ställs in på grund av brist på personal – köerna växer.

Det finns ingen enkel lösning på dessa utmaningar, men vi har förslag som är bra steg på vägen. Vi vill satsa på de mindre sjukhusen och låta dem specialiseras inom sitt främsta område för att kunna leverera vård i absoluta toppklass. Så ger vi sjukhus som Landskrona Lasarett förutsättningar att finnas kvar av egen kraft i en tid då ständiga centraliseringar hotar de små sjukhusens existens.

Liberalerna vill satsa 500 miljoner kronor i sex år på vårdcentralerna och tillsätta 350 allmänläkare, varav minst 12 i Landskrona. Så avlastas mindre sjukhus som Landskrona så att fler vårdplatser kan frigöras

Det viktigaste för Liberalerna är inte om ett sjukhus drivs i offentlig eller privat regi. Det viktigaste är att vården håller högsta möjliga kvalitet. För att nå dit måste medarbetarna känna att de har förtroende och möjligheter att påverka hur vården drivs. De kan sitt yrke bättre än någon annan, men har fortfarande inte makten att göra det.

Genom att föra besluten närmare de medarbetare som faktiskt arbetar i vården kan vården utvecklas underifrån. Det finns idéer, kunskap och initiativkraft hos medarbetarna som Region Skåne måste ta tillvara på. Region Skåne kan bli en föregångare och öppna upp för en modern vård utifrån patienternas och medarbetarnas behov.

Gilbert Tribo (L),
gruppledare för Liberalerna i Region Skåne
Torkild Strandberg (L),
kommunstyrelsens ordförande i Landskrona

När man läser inlägget av två socialdemokrater – Jonas Esbjörnsson och Mecide Özer – så undrar man var det fått allt ifrån. Tydligen ska Landskrona sjukhus i princip schaktas bort och säljas på loppis om
vi tar tillbaka makten i Region Skåne.

Det kanske vore bättre om vi höll en något rimligare och verklighetsanknuten debatt.

Men vi förstår att S gärna vill varna för Moderater. De har ju en smula problem med sjukvården just nu. Som de själva säger har skåningarnas löneutveckling varit god och regionen har fått 6,2 miljarder mer utan skattehöjning och regionen har dessutom fler anställda än någonsin. Ändå har vårdköerna fördubblats sedan 2014 och antalet vårdplatser har minskats med 438 när S lovade 300 fler i valet. Just Landskrona har inte fått färre vårdplatser, det är bra. Men Landskrona drabbas ändå när vårdplatserna blir färre i Lund och Helsingborg.

Moderaterna går till val på att minska vårdköerna. Vi klarade det 2006-14 och kan göra det igen. Det är inte enkelt, personalbristen nämner S-debattörerna, men samma metoder som då fungerade kan
tillämpas.

Det viktigaste är att få personal vilket kräver att det finns goda arbetsvillkor och bra möjligheter att utvecklas i sitt yrke. Vi tror att det skapas dels genom att man har korta beslutsvägar inom regionens
egna verksamhet, dels genom att det finns olika arbetsgivare att välja mellan för vårdens personal.

En blandning av offentliga och privata vårdgivare gör vården bättre.

Vi vill decentralisera inom regionen. Sjukhusen ska få egna styrelser och ha ansvar för resultat men också makt. Vi vill också göra försök med andra former. Bland annat få ett sjukhus och två vårdcentraler personalstyrda. Det vill säga lämna dem till proffsen som jobbar på dem, också med långtidsöverenskommelse om ersättning.

Och vi ska utreda om fler sjukhus kan drivas av någon annan. Simrishamn fungerar bra på det sättet – för övrigt var entreprenad där det som stoppade S från att lägga ner sjukhuset.

Så ta det lugnt, S-politiker, inget sjukhus ska ”säljas ut”. Allt ska utredas i god ordning och i samråd med personal och kommuner. Resultatet blir förhoppningsvis en bättre vård. Ni är välkomna att vara med, precis som när vi tillsammans skapade valfrihet i hälsovalet och öppnade för privata vårdcentraler.

Carl Johan Sonesson (M), regionråd i opposition
Mats Helmfrid (M), förstanamn i mellersta regionvalkretsen
Torbjörn Brorsson (M), kommunalråd Landskrona

Hej Torkild,
jag vet att jag är ett pain in the ass, men jag måste bara berätta att LSR och Ohlsson inte vill hämta soptunnor på Lybecks väg i Ålabodarna. De kräver att fastighetsägarna drar sina TUNGA tunnor 100-150 meter till  en plats på Ålabodstranden. Gamla människor ska dra sina tunnor i ur & skur, snömodd och halka p.g.a. att Ohlssons påstår att deras chaufförer inte kan backa, vilket de har kunnat i 20 år. Jag vet att du har viktigare saker att hantera, MEN skulle verkligen uppskatta om du vidarebefordrade detta meddelande till din kollega, som är ordförande i LSR.

Med vänlig hälsning,
Anders Nessmar

Bo, 
Jag förstår att du inte kan kommentera någonting som inte hände, men att ”ca 500 personer deltar” i omröstningen är snarare ett argument för att valet bygger på popularitet, inte kvalifikationer. Glöm att jag talar i egen sak, hur förklarar ni att en TV-skådespelare får en platta innan familjen Schlasberg uppmärksammas. t.ex.? Eller Emonds? Vad tycker du att ”växt upp, verkat eller på annat sätt gjort staden känd” betyder? 

Om Rotary och Frimurarna står bakom Walk of Fame, var får ni 500 röster ifrån? Jag kan räkna ut hur många Rotarianer det finns, men det är hemligt hur många Frimurare det finns. 300 kanske? Jag frågade Torkild Strandberg, men ha sa att kommunen har ingenting att göra med valet av kandidater.

Jag kom att tänka på Anna Maria Lenngrens ”Porträtterna”. Om några år blir det obligatorisk läsning för alla Rotarianer och Frimurare.

Nils-Eric Svensson

Torkild Strandberg, en förstående man med humana värderingar, en sann liberal.

Sitter vid mina tangenter och försöker hitta en början till en text på en fruktansvärt ångestfylld tanke, jag har idag nåtts av budet att Torkild Strandberg och Liberalerna i Landskrona åter blöter frågan angående drogtest av unga, ett ”Liberalt” parti som inte bara viskar om sina funderingar bakom lykta dörrar utan helt ogenerat tar ut dom i ljuset och gör det till en valfråga.

Drogtest kanske låter oförargligt och näst intill lite smart för att tidigt fånga upp framtida missbrukare och hjälpa dessa genom att koppla in hopplöst ineffektiva sociala myndigheter. Men vad är ett drogtest egentligen?

Tänk er scenariot att er son eller dotter går till skolan en vanlig skoldag, glad för att få träffa kompisar, glad för att få lära sig allt det där nya och framförallt glad för de där 20 minuterna av rast när man kan leva alla dom där äventyren man har i sina drömmar. Det ditt barn inte vet på väg till skolan är hur en eller antagligen två okända vuxna kommer att hämta henne under en lektion och ta barnet till en avsides toalett. Ert barn ska beordras in på toaletten och får en pappmugg i handen, barnet ska tvingas ta av sina byxor medans de okända vuxna tittar på, hela tiden vilar ett par övervakande ögon mot skrevet och flickan eller pojken får stanna på toaletten till dess att hon lyckats kissa.

Varför måste det då gå till såhär? Varför kan man inte bara ha med ett litet kissprov hemifrån? Jo för om du som barn eller ungdom är ”smart” nog att både finansiera och köpa droger så är du absolut intelligent nog att kunna manipulera ett urinprov. Detta i sin tur innebär att antingen kan man strunta i att drogtesta barnen då bara drogfria barn lämnar rätt prover eller måste barnet övervakas under processen. Antagligen måste de vuxna vara just två för att ingen av de goda samariterna som är där för barnens välmåendes skull i efterhand ska kunna anklagas för någon slags sexuellt övergrepp

Efter att ditt barn kissat i den där muggen så dumpas hon av utanför klassrummet igen och förväntas återgå till att insupa allt det där som lärs ut där inne, men för de flesta barnen slutar den där glädjen hon kände på väg hemifrån just där och då. Tankar och skammen av att precis behövt ha vuxna människors blickar på sitt nakna kön, frågor i huvudet som ”varför just jag” och den totala rädslan över vad klasskompisarna ska fråga och framförallt vad hon ska ljuga ihop för svar till sina nyfikna vänner.

Den där 20 minuters rasten blir inte en tid för äventyr det blir en tid för att försöka bli osynlig, det är början på en tid av försiktighet och avståndstagande från vuxna. På vägen hem skäms ditt barn, vad ska hon säga hemma, vågar hon berätta att hon blivit anklagad för att ha tagit droger?

Låt oss ponera att barnet kommer hem och faktiskt vågar berätta och söka stöd, du som förälder kommer såklart att bli rasande och ifrågasätta varför i hela h-lvetet just ditt barn blivit testat. Återigen ett enkelt svar på en väldigt tung fråga. Ditt barn är möjligtvis unik i din miljö men i ett demokratisk samhälle är alla lika värda och då måste alla gå under samma kontrollorgan.

Med den här insändaren hoppas jag Torkild med undersåtar tar sitt förnuft till fånga och öppet skrotar den här perversa punkten i sin valkampanj.

Samtidigt vädjar jag till Landskronas röstberättigade invånare, tänk efter. Gå inte på det populistiska skitsnacket om att övervakning är det enda rätta.

Från djupet av mitt hjärta ber jag er, låt våra barn få vara barn och låt deras oskuldsfulla själar få va orörda den lilla tid dom vandrar i små skor.

Torbjörn Helmuth Andersen

Jaha, då kan jag med gott samvete fortsätta att berätta på våra pensionärers träffar och sammankomster att borgerligheten inte har visat något intresse för städningen – och städarnas stress – av behövande åldringars hem.

Enligt biståndshandläggarna gäller följande för hemvårdens städning. Två rum, hall och tambur, kök och badrum skall städas. Och då gäller; Damning av möbler från böjd kropp upp till stå höjd i alla städutrymmen. Dammsugning av golvytor. Städning av tvätt och toautrymmens. Städning av kök. Svabbning av golv. Allt detta skall göras på 25 minuter.

Den 6 augusti frågade jag våra fem kommunalråd i Landskrona Direkt under rubriken ”Pensionärsliv” om de klarade att göra det här jobbet på 25 minuter. En svarade. Jonas Esbjörnsson (S) men han undvek de där 25 minuterna. Jag återkommer till honom. De övriga
fyra teg, vilket jag tolkar som att de helt enkelt struntar i pensionärernas och de anställdas förhållanden.

Om vi bortser från Jonas Esbjörnssons lite svepande valpropaganda i sitt svar till mig så markerar och deklarerar han åsikter som kan glädja oss pensionärer.

Han skriver att äldre människor inte ska behöva se nya ansikten varje gång hemtjänsten är på besök. Det är viktigt att det så långt det är möjligt är samma personer som besöker omsorgstagarna.

Personalen måste få tid att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Ett mål inom hemtjänsten är att personalen ska få en stund över för att kunna sätta sig ner och prata med de äldre.

Omsorgen om våra äldre ska prioriteras. Äldre ska ha rätt till en värdig äldreomsorg som genomsyras av trygghet, meningsfullhet, delaktighet och ett gott bemötande.

Vi vill se en kraftfull satsning på trygghetsboende, serviceboende där de boende har egna lägenheter och tillgång till gemensamhetsutrymmen.

Det här är viktigt att minnas när vi nu går för att rösta den 9 september och om nu S kommer i maktposition då måste vi hålla koll på att det här inte bara är vackert insmickrande tal.

Arne Nilsson

Vi glädjer oss åt att du och dina barn trivs med skolgången. Vi trivs också väldigt bra med våra barnbarns skolgång i den kommunala skolan.

Du anklagar oss för en massa faktafel, som du sedan inte kan motbevisa. Du kommer inte själv med egna fakta.
Du hävdar att vid intagning till IES gäller endast kötid, trots att det inte finns någon insyn i deras antagningsprocess. Vi har inte kunnat hitta någon sådan redovisning.
Samtidigt motsäger du dig själv när du säger att det nu är skönt att slippa ”stökiga” elever, som ”stjäl” extratid och resurser. Man får då anta att dessa sorterats bort? IES hävdar att det är deras pedagogik med ”ordning och reda” som skapar lugn och ro. En utredning av Jonas Vlachos (nationalekonom och skolforskare vid Uppsala universitet) visar att när en skola uppvisar goda resultat är det till största del beroende på elevselektionen. Enligt utredningen har 71 % av IES elever föräldrar med eftergymnasial utbildning, jämfört med 53% i den kommunala. Detta är känt sedan gammalt i flera andra utredningar.

Vi är två legitimerade lärare med mer än 60 års yrkeserfarenhet tillsammans och har under lång tid arbetat med sk ”stökiga” elever. Vi vet att dessa elever ”stjäl” extratid och skapar oro i en stor grupp. Inga ”Mr”, ”Mrs”, ”Ms”, skoluniformer och budord à la IES hade ändrat på dessa elever. Vi har också arbetat med elever med stort behov av särskilt stöd. Nästan inga av dessa elever hade fungerat i klasser med 31-32 elever. Många hade klarat sig utmärkt i mindre klasser.
Vad det gäller läxhjälp och personaltäthet vet vi att IES var den friskola som fick mest pengar – 47 miljoner – i statsbidrag 2016 för att förbättra verksamheten, t ex till läxhjälp, extra personal etc. Samtidigt delade man ut 45,6 miljoner till aktieägarna. (Enligt granskning i Lärarnas Tidning ”Miljoner i bidrag-miljoner i vinst” 13 dec 2017).
Att IES är den skola som ger flest glädjebetyg finns det forskningsrapporter om. Rapporten heter ”Trust-based evaluation in a market-oriented school system” och är skriven för Institutet för näringslivsforskning.

Vi hoppas att det framgick av vår insändare att det var de ekonomiska bidragen/våra skattepengar till riskkapitalisterna som var det väsentligaste. Här ser vi en klar skiljelinje mellan regeringspartierna, v kontra alliansen, SD.

Vad det gäller behöriga lärare, dvs legitimerade lärare,så bestämde alliansregeringen att man skulle införa lärarlegitimation för att säkra undervisningskvaliteten. Vi anser att om man tummar på legitimationskravet sjunker kvaliteten på verksamheten. Icke legitimerade lärare har inte rätt att sätta betyg. ”Noga utvald” personal, som du förespråkar, är inte detsamma som legitimerad lärare. Vilka kriterier har man då använt sig av?
Frågan kvarstår:
Varför ska vi skattebetalare i Landskrona skänka riskkapitalisterna 1,5 miljoner? Pengar som din son och många med honom kunde behövt i den kommunala skolan.
När det gäller kvaliteten på verksamheten så utgår vi bara i från att om man tar emot miljoner i skolpeng, så ska verksamheten ”fan i mej” vara bra!! En självklarhet tycker vi.

Lena Nilsson
Håkan Lans

Vad kräves för att hedras med platta på Landskrona’s ”Walk 0f Fame”? Jag tryckte på för att Skånes Radio Mercur skulle vara med i omröstningen 2018 och så blev det, fast det blev ingen platta. Nu talar jag i egen sak eftersom i det här sammanhanget är Skånes Radio Mercur det samma som jag eftersom ett företag inte kan få en minnessten. Det måste vara en person. Jag blev inte vald, men ta inte det här inlägget som ett ”surt sa räven om rönnbären”. Det här gäller Skånes Radio Mercur och att ingen är profet i sin hemstad.

När jag fick veta att det inte blev någon platta blev jag otroligt besviken, men OK. När jag fick veta vem som får en platta i år blev jag förbannad.

Definitionen på en individ värdig av ”Walk of Fame” är luddig. Så här lyder det:

”….. Landskrona har ovanligt många berömdheter, i förhållande till sin storlek, som växt upp, verkat eller på annat sätt gjort staden känd. Tanken med Walk of Fame är att visa detta samt intressera innevånare och besökare för stadens historia och berömdheter och att uppleva stadens centrum”.

2018 var rätt år att få en minnessten för i år firas Skånes Radio Mercur’s 60 års jubileum. Skånes Radio Mercur skrev svensk historia, svensk radiohistoria, svensk reklamhistoria och Landskronahistoria den 14e december 1958 då de första kommersiella radioprogrammen sändes från sändarfartyget Cheeta i Öresund mitt mellan Landskrona och Köpenhamn. Programmen spelades in i en tillfällig studio på en vind på Fältgatan i Landskrona. Jag var 22 år gammal. Skånes Radio Mercur blev snabbt mycket populär och hade vissa tider 80% av alla radiolyssnare i västra Skåne. Det kunde komma flera hundra brev om dagen, 2-3.000 brev i veckan så Posten hade speciella säckar för utdelningen. Många berömdheter medverkade. T.ex. Pekka Langer, ”Nattuppen”, Lill-Babs, Floyd Patterson. Den förste anställde var Ivo Grenz som sedan blev nyhetsankare på svensk TV. Skånes Radio Mercur överlevde i åtta år trots att vi hade starkt motstånd från regeringen, tidningsutgivarna och t.o.m. grammofonbolagen i början. 10.000 fackelbärare protesterade för radion när regeringen ville stänga den åtta år senare. Då hade Skånes Radio Mercur ändrat namn till Radio Syd och Britt Wadner blev ”Piratdrottningen” med hela svenska folket. Jag överlämnade till Britt 1961 då jag beslöt att min utbildning var viktigare än att strida mot övermakten.

Så till ”ingen är profet i sin hemstad”. Frimurarnas representant, han kommer från Malmö, lär ha sagt att Skånes Radio Mercur ”var väl inget märkvärdigt”, men det har skrivits flera böcker och tusentals tidningsartiklar om Mercur och piratradiostationerna som tvingade fram Melodiradion. TV4 sände en TV-serie och Landskrona Museum hade 1998 en stor utställning om ”Piraten på Öresund som krossade monopolradion”. Utställningen blev en av de mest besökta någonsin.

I år hedras tre personer, en fler än vanligt. Schlasbergs skulle haft sin minnessten för länge sedan, Armand Krajnc är född i Landskrona och har varit världsmästare. Orsaken till att jag inte är besviken utan förbannad är att jag och Skånes Radio Mercur blev utslagna av en säkert mycket välmeriterad dräkthistoriker som är född i Stockholm, som har bott i Landskrona en kort tid och bor i Fortuna. Om hon hade bosatt sig tvärs över vägen i Rydebäck hade hon bott i Helsingborg. Hur passar ”växt upp, verkat eller på annat sätt gjort staden känd” in?

Välkomna till Landskrona Museum i december då jag inviger en ny utställning om Skånes Radio Mercur inför 60 års dagen. Namnet på mitt föredrag blir ”Varför Skånes Radio Mercur skulle hedrats på ”Walk of Fame”. Jag skall berätta hur jag och Skånes Radio Mercur ”växt upp, verkat och på annat sätt gjort staden känd”.

Nils-Eric Svensson

SVAR DIREKT
Beslutet om vilka som får minnesstenar på Walk of Fame baseras på en omröstning där ca 500 personer deltar. Vi kommenterar inte varför någon inte har fått en minnessten.

Med vänlig hälsning
Bo Wikström