Vi har väl alla mött dem, på arbetet eller i kontakt med företag och föreningar, de som lyckas övertyga alla om sin egen förträfflighet. De framhäver ofta sin egen storhet och hur rätt de har i det de vill framhäva. De bygger ofta sin framgång genom att på samma gång nedvärdera andra och ofta börjar de med att liera sig med chefen. Vi andra är gammalmodiga menar de och de re/presenterar då det nya rätta.
Det kan vara lärarstrebern i skolan som smilar mot rektorn och anförtror hen någon ny ”trend” (förmodligen helt ute inom ett halvår) som är ”det enda rätta” – något som de andra kollegorna,enligt strebern, inte begriper, för de representerar ju ”det gamla” och ”det dåliga”. Så får de andra att känna sig mindervärdiga och ute. Förmodligen får strebrarna en förstelärartjänst, högre lön och mer makt över kollegors arbete. De som inte vågar hävda sig samlas runt strebern, runt köttgrytan i hopp om fördelar. Här glöms ofta viktiga värderingsfrågor, samarbete och gemenskap bort.
Eller företagsledarna som under 80-talet hävdade (mest med borgarpressens hjälp) att de enda viktiga personerna i samhället var företagarna. Gräddfiler skulle minsann skapas för dessa viktiga män. Business-class på flyget, privata sjukförsäkringar etc, etc. Tidningsreportage publicerades om dessa män, även ”hemma hos”. Tänk de klarade av att läsa sex-sju nyhetstidningar på morgonen, innan arbetet. Vi andra skulle skämmas. Varför hann vi inte detta innan morgonens arbete på sjukhuset, skolan eller på fabriken. På företagen lyssnar strebrarna naturligtvis, redan i startgroparna att stiga i rang, tjäna mer och försöka efterlikna ”de stora”. Samling runt köttgrytorna igen!
Vi undrar hur en politiker bygger ”sitt” varumärke, till exempel i en kommun.
Förmodligen arbetar de lite långsiktigt, lierar sig med pressen. Ber dem skriva illa om den politiska motståndaren ofta och mycket. Ber dem skriva lite positiva reportage om dem själva och om hur bra just hens politik är, ofta och mycket. Banka in budskapet dag för dag tills ingen ifrågasätter om det möjligtvis är hen som för en dålig politik. Utan blir långsamt övertygade om att den politiska motståndaren har fel, ”är dålig och gammalmodig”. Om det är en borgerlig/högerkonservativ politiker finns ju pressrelationerna nära och sen fjäskar hen för företagarna, bygger relationer och vips är det en sanning att hen är en ”coming person”. Kanske har hen en bra coach som rådgivare. Coachen råder kanske hen att bara synas och höras i positiva sammanhang. Undvika att skylta när det gäller att svara för obekväma beslut, att då istället skicka fram underhuggarna i partiet/alliansen.
Göra stora och extremt många valaffischer, där hen ler fryntligt med positiva budskap i bakgrunden. Om valet vinns samlas många runt köttgrytan. Till exempel företagaren/tjänstemannen som skiftar från ”Röde Olle” till ”Blå-Olle” och då samsas med andra kameleonter, som sviker sina väljare efter valet och blir ”politiska vildar” för att komma åt köttgrytan/makten och kanske få lov att kalla sig ”en frisk fläkt”. Men också dem som sviker sina väljare genom att hoppa till annan politisk ståndpunkt och andra värderingar. Nu samlas de alla runt makten, samarbete med motståndarna är uteslutet för dem. Internt gör de kanske upp om viktiga beslut. Ifrågasätter om insyn i kommunala bolag av den obildade menigheten behövs, om dagordningen inför kommunfullmäktigemöten verkligen skall vara fullt synlig för alla etc, etc . Kommunala tjänstemän och direktörer anställs, noga utvalda. Kanske blir det så att en tjänst kan vikas för en bekant eller bekants barn och kanske kan en upphandling vinnas genom att en företagare har större insyn i upphandlingsprocessen än andra. Samarbete, diskussion och det viktiga ordet demokrati försvinner mer och mer. Ja, så kan det gå om inte haspen är på.
Lena Nilsson
Håkan Lans
