– Jag är blind…. och har handicap 29,9

Torbjörn Svensson (till höger) är både blind och döv. Detta hindrar dock inte honom från att spela golf. Sitt första golfset har han skänkt till det kommunala projektete Fritidsbanken
Torbjörn Svensson (till höger) är både blind och döv. Detta hindrar dock inte honom från att spela golf. Sitt första golfset har han skänkt till det kommunala projektet Fritidsbanken där bland annat Hasse Waldemarsson jobbar.

Allt fler skänker utrustning till Fritidsbanken i Landskrona, vilket leder till att allt fler ges möjligheter att testa på olika aktiviteter och därmed förverkliga drömmar. Förra veckan gästade Torbjörn Svensson Fritidsbanken ute på Puls Arena och skänkte då sitt första golfset. Nu är inte Torbjörn Svensson vem som helst. Han är både blind och döv. Som sådan har han paddlat över Öresund och cyklat från Treriksröset till Smygehuk. Och nu ska han spela 18 hål på 18 golfbanor.

– Med hjälp och stöd så kan alla göra det man är intresserad av. De skapar möjligheter. Jag brinner för detta – att alla ska få chansen oavsett om man är dövblind eller har en annan bakgrund, säger Torbjörns Svensson.
– När jag fick koll på vad Fritidsbanken handlade om så insåg jag hur underbart det är. Detta är syftet med att alla ska ha likadana möjligheter. Det är ju många som inte har ekonomiska förutsättningar att testa på allt. Därför är Fritidsbanken mycket viktig, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv.

Tolkarna är bryggan mellan din och min värld.

Vi tar en kopp kaffe med Torbjörn och hans tolkar. En sitter och håller honom i handen och tecknar vad jag säger och en annan sitter bakom honom och ”ritar” på ryggen vad som händer. Det är lätt att glömma att han faktiskt varken ser eller hör när vi pratar.
– Hade jag inte haft tolkarna här så hade vi inte haft någon intervju. Tolkarna är bryggan mellan din och min värld.

Han berättar att en vanlig missuppfattning är att det är kolsvart att vara blid och att det är knäpp tyst om man är döv.
– Det finns nästan ingen som är helt blind eller helt döv. Det är en vanligt förekommande missuppfattning. Det är bara de som fått en avkapad synnerv som är helt blinda. Min syn är alltså inte helt borta. Vi pratar om funktionell syn och då har jag ingen på vänster öga och på höger är det som att titta genom det smalaste sugröret. Jag kan alltså fixera blicken så att folk uppfattar det som att jag ser dom, säger han och fortsätter.
– En del reagerar på att jag ibland använder vanliga glasögon.  Men det är för att skydda mina ögon så att jag inte skadar dom om jag råkar stöta emot något.

Gällande hörseln så har han ”rester” kvar.
– Jag lyssnar till exempel på musik. Men det är en mix av en fysisk känsla och musik. Och det är just detta som kan vara svårt att hantera, att många tror att man inte hör något alls. Men alla har någon typ av upplevelse. Mina hörsel- och synminnen tillsammans med det taktila plus lite rester är mycket viktiga för mig. Detta plus lukten göra att jag kan bygga upp en liten värld. Och sedan har jag ju helt fantastiska tolkar.

Torbjörn Svensson har inte varit blind och döv hela livet. Han hade nedsatt hörsel sedan födseln och i vuxen ålder började problemen med synen.
– Det började på vänster öga. Det kändes som grus i ögat. Sedan kom huvudvärken och ett stort tryck bakom ögat. Jag blev rädd och kilade till vårdcentralen och sedan var det vidare till Helsingborgs lasarett. Jag var då 28 år. Efter en massa undersökningar hamnade jag i Lund och där konstaterade de att jag hade en ögonsjukdom som heter retinitis pigmentosa. Och då var det rätt illa. Jag hade då bara 35 graders syn kvar. Ungefär som att titta ut genom en toarulle. Sjukdomen äter nämligen upp synen sakta från sidan och inåt. Det betydde att jag levt med sjukdomen i många år innan jag märkte den. Dessutom är jag född med en hörselskada och i och med att jag fick diagnosen retinitis pigmentosa så upptäckte vi att jag fått sämre och sämre hörsel. Och eftersom hjälpmedlen blev bättre och bättre så insåg ingen hur illa det egentligen var.

Då var jag yrkesverksam som lastbilschaufför så för mig blev det en total krasch

Han insåg då också att han fick lägga sin yrkesverksamma karriär till historien.
– Då var jag yrkesverksam som lastbilschaufför så för mig blev det en total krasch. Den ena dagen jobbade jag och var fri och nästa dag försvann allt. Så för mig var det en oerhört tuff situation. Att få kastat mot mig att jag kommer att bli blind och allt vad det innebär gjorde att det blev en drastisk situation. Först försökte jag bara att överleva och hantera allt, säger Torbjörn Svensson.

Det som räddade honom var familjen.
– Min dotter var då fem månader och sonen låg fortfarande i magen på min fru. Och detta var nog räddningen. Dom har en fantastisk förmåga att visa vad som spelar någon roll i livet. Att det handlar om vad vi gör nuet. Det gäller även det fantastiska att mina barn ser mig och inte min funktionsvariation. Dom ser sin pappa. Det är ju samhället som lär dom att jag har något konstigt. Dom är den stora drivkällan i mitt liv än idag och de är orsaken till att jag håller på med allt det jag gör idag.

Torbjörn Svensson har fått kämpa hårt för sina rättigheter.
– Det jag konstaterade rätt så snart efter att jag fick min diagnos var att den bilden jag hade av att stat och myndigheter finns där och tar hand om en var helt fel. Jag insåg då att jag var tvungen att försöka sprida information och göra något konkret för att göra det bättre för mig och för andra. Så allt grundar sig egentligen i den här kampen att få lov att vara en samhällsmedborgare, att få vara en i mängden och bli rättvist behandlad, säger han.
– Tyvärr är det så att nu, tio år senare, så är det otroligt kärvt om man lever med funktionsvariationer här i landet. Det är skrämmande med tanke på att vi är ett av världens rikaste länder. Vi har både möjlighet och förmåga att skapa ett samhälle där alla är delaktiga. Men det gör vi inte. Tyvärr. Istället kastar vi ut folk i kylan och det jag ett levande exempel på. Därför kämpar jag och därför är jag här idag.

På tio år har jag lyckats kämpa mig till 24 ledsagartimmar i månaden.

Hans vardag är tuff.
– På tio år har jag lyckats kämpa mig till 24 ledsagartimmar i månaden. Det är allt jag har. Hade jag fått min diagnos på 80- eller 90-talet så hade jag haft full hjälp nu. Jag tror inte folk inser hur tuffa tider vi har nu. Varför det har blivit sämre får någon som vet mer svara på. Min uppfattning är dock att man hade ett annat tankesätt, att alla skulle ha det bättre, mer stöd, innan.

Genom föreläsningar i kombination med sina äventyr hoppas Torbjörn Svensson att han kan göra skillnad.
– För mig är det därför viktigare att föreläsa för allmänheten än att engagera mig politiskt. Folk behöver få samma mentalitet för att alla ska ha det lika bra. som de har i fråga om elpriserna eller diesel- och bensinpriser. Det viktiga är att man har inställningen att alla ska ha det bra. Och detta ska man berätta för sina politiker. De måste ju göra vad folket vill. 

Torbjörns Svensson ser också en växande egoism i samhället.
– Det är viktigare att ha den senaste Iphonen än att alla ska ha det bra. En annan väldigt viktig sak som inte alla är medvetna om är att teknikens framsteg har varit fantastiskt positiv på många sätt. Men det har också fjärmat oss från att vara människor. Vi har blivit allt mer apatiska över den mängd information som vi överöses med varje dag från Facebook och andra sociala medier

Torbjörns Svensson är trots sin funktionsvariation mer aktiv än de flesta andra. På hans hemsida ser vi hur han paddlat över Öresund samt cyklat genom hela landet. Och nu består utmaningen att spela golf. Han berättar om hur han hamnade på golfbanan.
– Jag började med att paddla mellan Helsingborg och Helsingör 2018. Jag hade bara sex träningstillfällen att paddla i havet innan jag paddlade över Öresund. Det är svårt för folk att förstå hur stor den utmaningen är.

Sedan cyklade jag från Treriksröset till Smygehuk 2019. Och efter en tuff start med rejält busväder gick allt bra. Tillsammans med hjälpryttare cyklade han söderut. Han beskriver dock att det finns tuffare utmaningar.
– För mig är det svårare att gå och köpa ett paket mjölk än att cykla genom Sverige, säger han och skrattar.

Och därefter kom pandemin. Då hade han obefintliga möjligheter att ta sig ut.
– En dag fick jag ett mail från de synskadades riksförbund där dom berättade om en prova-på-dag. Och då stod det om golf. Det närmaste golf jag kommit innan det var att jag levererat mat till golfrestauranger. Så jag hakade på. Jag kom till Mölle och vi ställde upp oss på driving rangen. Jag fick en klubba och skulle då försöka träffa den där bollen. Och jag träffade. Jag blev helt paff. Så fick jag en ny boll och fick iväg den också. Det var så jävra kul, säger han och fortsätter.
– Sen åkte jag hem och tänkte inte så mycket mer på det. Men så kom ett nytt mail förra vintern och i detta skrev dom om att de skulle starta upp ett pilotprojekt i Skåne. De skulle se om dövblinda kunde ta ett grönt kort. Vi fick då ett antal lektioner gratis hos ett pro. Och efter första träningen med bland annat Johanna Pyk på Mölle kände jag att detta är sjukt roligt.

Och detta var startskottet till hans nya utmaning.
– Då fattade jag ganska snabbt att det var detta som var mitt nästa deaf/blind challenge. Vi gjorde ett kul koncept. 18 banor på 18 dagar, från Drottningholm i Stockholm till Barsebäck. Jag vill visa att man kan allt med rätt hjälp och stöd. Det har ju varit kärnan i mina tidigare projekt. Jag vill visa att man kan leva med dövblindhet.

 Jag är blind.. hahahaaa…. skämt åsido. Jag har handicap 29,9.

På den i sammanhanget speciella frågan om vilket handicap han har så skrattar han till svar.
– Jag är blind.. hahahaaa…. skämt åsido. Jag har handicap 29,9.

Torbjörn Svensson dricker upp kaffet och samlar sig inför överlämnandet av golfklubborna som han började med. Han passar då på att än en gång hylla Fritidsbanken.
– Tack var Fritidsbanken behöver man inte lägga en massa pengar på utrustning om man vill testa på basket, eller som i mitt fall golf eller något annat. Det gäller även oss med funktionsvariation.  Det är jättevanligt att vi har fruktansvärt dålig ekonomi. Därför är Fritidsbanken underbar. Med hjälp och stöd så kan alla göra det man är intresserad av. De skapar möjligheter. Jag brinner för detta – att alla ska få chansen oavsett om man är dövblind eller har en annan bakgrund.

Att leva ett aktivt liv betyder mycket.
– När man kommer ut så skapar det möjligheter. Först och främst så mår man bättre. Det skapar också nya drömmar och förhoppningar.

Läs mer om Torbjörn Svensson och hans äventyr på hemsidan http://www.torbjornsvensson.com/

Annika är en av Torbjörns två tolkar. På bilden tecknar hon i handen vad vi säger. Foto: Daniel Glantz-Persson.
Samtidigt tecknar Eva-Lotta vad som händer på Torbjörns rygg.
Foto: Daniel Glantz-Persson.

Till arkivet