Två tragiska dödsfall inom omsorgen har skakat Landskrona. Våra äldre ska kunna känna trygghet när de behöver samhällets stöd som mest – inte mötas av brister, bortförklaringar och ansvar som skickas vidare. Vi måste dessutom våga fråga oss om fokus hamnat fel när omsorg organiseras i bolagsstrukturer. Omsorg är inte ett experiment – när systemen brister är det människor som drabbas.
Landskrona kommun redovisade samtidigt ett överskott på 221 miljoner kronor för 2025.
Då måste frågan ställas: vad är det egentligen vi prioriterar?
Förskolan brottas med stora barngrupper. Nästan var femte elev lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Nästan var tredje gymnasieelev tar inte examen i tid. Landskrona har bland landets högsta arbetslöshet. Våra unga har svårt att få jobb, har inte råd att flytta hemifrån och allt svårare att tro på framtiden.
Tandvården har blivit en klassfråga. Unga väljer bort tandläkarbesök för att de inte har råd. Mediciner blir dyrare. Vanliga familjer pressas ekonomiskt allt hårdare.
Jag har pratat med en Landskronabo som blivit arbetslös och fått sin ersättning sänkt. Hon berättade att hon inte längre vet hur hon ska få ekonomin att gå ihop. Hyran ska betalas, maten har blivit dyrare och mediciner måste hämtas ut. Samtidigt oroar hon sig för sin äldre pappa efter alla larm om brister inom omsorgen.
Är det verkligen så här människor i vår stad ska behöva leva?
Vi har också sett hur Axeltoftabor behandlats av kommunen, där många upplevt att dialogen varit bristfällig och att deras oro och synpunkter inte tagits på allvar. Så behandlar man inte människor som bara vill bli lyssnade på och få vara delaktiga i beslut som påverkar deras vardag och framtid.
När det ska invigas en rondell, en park eller ett nytt projekt finns politikerna gärna längst fram. Då tas bilder, klipps band, hålls tal och görs politik. Men när välfärden brister och människor drabbas – då räcker inte bortförklaringar. Då måste någon ta ansvar.
Vi måste våga tala klarspråk: när välfärden brister är det våra barn, våra unga, våra äldre och vanliga familjer som betalar priset.
Det här är inte värdigt Landskrona.
Men det behöver inte vara så här.
Det går att göra annorlunda.
Landskrona behöver ett ledarskap som lyssnar på invånarna, tar ansvar och sätter människor före prestige och bokslutsrubriker.
Det är bara tillsammans, med gemensam kraft och ansvar, som vi kan bygga ett tryggare och starkare Landskrona.
Hur många fler Landskronabor – våra unga, våra grannar, våra föräldrar och våra äldre – ska behöva drabbas innan ansvar tas på riktigt?
Adis Heldic (S)
