Annons

Gästkrönika: Döden och kökssoffan

Janne Svensson är en stridbar kolonist. Det visar även hans regementsflagga från I 22 i Kiruna.  Han är tillbaka i hemstaden, efter decennier i förskingringen och skriver lite när han har tråkigt. Jo tack mejlkorgen svämmar över och vi får se till att börja förlägga hans alster. Den fortsatta självvalda karantänen fortgår så tillsvida ett författarjobb i Marieholm inte nappar på kroken. Därmed kommer han alldeles säkert att ytterligare förpesta och försköna vår  tillvaro i coronans tider.
– Med lök på laxen!, hälsar Janne Svensson och bidrar idag med sin andra krönika här på Landskrona Direkt.

Morsning, korsning!

Annons
 

Köpte en fantastisk kökssoffa på loppis i fjol höstas. Minst 100 år gammal och i lite nationalromantisk stil. Inte ett spik, bara trätappar. Jag gav 500 spänn! Dagligen, när jag sitter på en ännu äldre stol, under köksfläkten, med den egenhändigt rullade kåldolmen i ena handen och kaffekoppen i den andra, kan jag inte låta bli att beundra detta hantverk.

Lite moloken, för jag tänkte på de sex vänner som blev hädangångna förra året. Alla vid 60! Jag är också i riskzonen, tänkte jag och tröstade mig med att jag var mycket yngre förr. Tankarna på att jag skulle skriva ner lite förhållningsregler till barna, dök upp i huvudet. Jag som aldrig kommit vilse, inser att förr eller senare går man bort.

Sitter där begrundande, tomt stirrande på kökssoffan, då det plötsligt slår mig; soffan kan ju bli en värdig kista! Och jag/barnen kan ju spara en slant. Lite trångt, men vem bryr sig? Också kan man ligga på lit de parad på sin favoritkrog. ”ska det vara något mer innan vi stänger?”

Ringde dottern, visst hon är med på det. Barnen är ju vana vid mina tokiga infall, och i sann uppfostrande anda har de blivit ganska lika sin Far. Måste gå förbi Perssons begravningsbyrå vid tillfälle och höra om de har några lagliga invändningar mot idén.

Kommer sen att tänka på min gode vän W, i byn uppe i Lappmarkerna. Ett släktdrag hos honom gjorde att han råkade ut för en massa hjärtattacker. Han överlevde de flesta! Det började redan i 40-årsåldern. Flera gånger ringde han mig och jag körde honom till akuten municipalsamhället Kiruna.

Dock hade han lite otur och dog på sin 13e hjärtattack! Men W, som var en duktig snickare, tillverkade sin egen kista. Den förvarade han på vinden ovanför snickeriet. Det tog nästan två decennier innan han behövde den!

Jag hade redan flyttat ner till Landskrona, då jag nåddes av dödsbudet. Dessutom var jag ute till sjöss när begravningen var och kunde således inte medverka. Men den tillställningen, som jag fått beskrivit den för mig, lär nog sitta i de sörjandes minne tills de själva ligger där! En annan god vän, prästen Kristina, var förrättande. Det var gott om folk i kyrkan. Alla var rörda, när Kristina läste. Mest rörd var dock Ws bror. Så rörd att han reste sig mitt i predikan, vinglade ut i mittgången och segnade ner, drabbad av en egen hjärtattack. Som tur var fanns det sjukvårdskunnigt folk tillstädes och någon annan ringde ambulans. Men det var liv och rörelse där i mittgången! Nästan kalibalik! Under all denna röra, fortsatte Kristina med gudstjänsten utan avbrott!

Två veckor senare var jag på plats vid Ws grav tillsammans med hans hustru. Begravningsplatsen i Poikkijärvi ligger vackert belägen vid Torneälven. Med oss hade vi ett vackert träkors av ek, snidat av Ws svåger. Vi fick det på plats och begav hos hemåt byn. Brodern överlevde. Då.

Aktuell soffa!

Janne Svensson

Annons
Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser