Det kom två mejl. Ett från världens ände, Finistère, efter latinets Finis Terræ, som betyder slutet på jorden och syftar på att departementet är det västligaste i Frankrike. Det är Helena Grönlund som efter ett par år i barndomsstaden Landskrona häromveckan återvänt till Bretagne. Det andra mejlet har färdats över Atlanten och hela den amerikanska kontinenten. Längst ut på västkusten i Kalifornien sitter Nils-Erik ”NES” Svensson i ett stängt samhälle med 18 000 åldringar.
Kära Landskroniter,
Covid19-rapport från Finistère -Jordens ände.
Tänk en sån tur att jag hann flytta, hann komma fram!
Tur också att väninnan som hyser mig nu i början bor på landet!
Jag tror att jag med en viss blankett får lov att köra och hämta min 16-årige son som bor ett par mil bort hos sin pappa, återigen tur i så fall!
När jag kom för en dryg vecka sen till denna nejd med sin stora andel gröna-vågen-invånare betedde folk sig som vanligt,
alltså, pussar o kramar o mycket umgänge!
Till och med i måndags, i den extra-långa kön på supermarché mötte jag bekanta som fortfarande ville pussas.
Det fastän vi alla befann oss i butiken för att handla ovanligt mycket, som inför en långhelg, och alla visste vi vad Macron skulle tala om för oss samma kväll.
Inte så konstigt egentligen eftersom jag befinner mig ungefär där Asterix village låg!
Kanske har en viss del av befolkningen fått en släng av hybris
eller ett inbillat arv av de ”oreducerbara Gallerna”
Luftfuktigheten här i centrala Bretagne är cirka total, dessutom kall ( frost om nätterna) och det är jättelätt att bli förkyld här.
– Inte bli förkyld!
– Inte bli rädd!
– Inte pussas!
En annan tur-grej;
äldsta dottern med fästman befann sig arbetandes i Bourgogne. Ďe fick hipp som happ hasta sig iväg för att hinna köra de 80 milen hem innan vägrestriktionerna satt igång.
Det var som så att Manu le Président klockan 20.00 på måndagkvällen sade till det franska folket ”Confinement” -inneslutning f.r.o.m kl 12 tisdag, alltså endast 16 timmar senare!
Solen skiner äntligen! Så välkommet då det tydligen har regnat oavbrutet i 6 månader.
Fågelkvitter och bisurr inonderar hela dalen. Fantastiskt vad naturen kan inge lugn och hopp!
TUR att det är vår!!!
Kom att tänka på Landskronas fantastiska kolonier.
Om ni också får utegångsrestriktioner, får kolonisterna vistas i sina trädgårdar då?
Time to go within och meditera på ordet Tillsammans.
Allt gott o Kram såklart!
/Helena Grönlund
Dystert och tyst i Kalifornien
Fyra månader om året befinner sig Nils-Erik ”NES” Svensson i Landskrona. Den övriga tiden tillbringar han i sitt andra hemland USA där han bott i cirka 40 år. NES skriver och berättar om ett mer eller mindre stängt land.
Här är det dystert tyst.
Vi har flyttat från vår villa på kusten till Laguna Woods, en ”gated” stad för seniorer. Det håller obehöriga borta, men det innebär också att vi är instängda med 18 000 grannar med en medelålder kring 70-80 år. Det placerar mig i kategorin ”äldre åldring” eftersom jag passerat 80-strecket. Min hustru Cheryl är tack och lov en ”yngre åldring” och dessutom åldringspsykolog, så jag har mitt liv välplanerat.
Jag följer nyheterna från Landskrona dagligen, så jag tror jag förstår hur det känns hos er i virustider. Här i USA har vi nog tagit fler drastiska steg än i Sverige. Skolorna är stängda och förblir så året ut är det meningen. Restaurangerna får bara sälja ”take-out” mat på de flesta orterna. Vissa städer har man satt i karantän så de är helt isolerade. Det stora problemet är att USA, som nation, inte har planerat för en pandemi och det finns inte tillräckligt med utrustning för att ta emot alla de som måste ha vård. Munskydd är en bristvara liksom virustester och sängplatser.
Alla som kan, arbetar från hemmet. Det fungerar bra i dataåldern och man räknar med att 50% håller sig hemma. Cheryl håller sina seminarier på nätet, så hon har inga problem.
Människorna här är i allmänt optimistiska, men masshysterin har slagit till här också. Man hamstrar allt och jag menar allt. Konserver, alla förpackningar som har med mat att göra och givetvis mjölk. Toalettpapper? Det kan man inte få tag i. Man rekommenderar tidningspapper. Man lagrar vattenflaskor trots att kranvattnet är helt OK.
Vår sommar i Borstahusen kan bli uppskjuten eftersom vi inte vet om man kan flyga eller om man ens får lov att komma in i landet. Man får följa BoIS-matcherna på TV eller via email. Hemska tanke! Jag hoppas att vi kan komma hem till Landskrona, inte Landscorona.
Jag önskar er alla där hemma all styrka att hantera situationen.
/Nils-Erik ”NES” Svensson
