Då jag läser om hur Landskrona kommun tar bort bänkarna utanför Systembolaget och ersätter dom med stenar medan Axeltofta kolonisterna ställer ut bänkar för missbrukare, då kommer en klasskänsla fram. Det är vi mot dom.
På 1960-talet, då det fanns jobb till alla, hade även alkoholberoende jobb och bostad. Inte de bästa jobben men en egen inkomst som räckte till en etta utan kök och utan dusch i kvarteret Smeden. Dusch och tvätt fanns i källaren. Kvinnor i området hjälpte ofta dessa arbetare med tvätt och städning utan ersättning. De tillhörde samma klass. Kvarteret Smeden mellan Fröjdenborgs- och Timmermansgatorna beboddes av stan´s arbetare och revs kring 1970 då husen strålade ut giftig radon från billigt byggnadsmaterial.
Tyvärr måste jag dra slutsatsen att utvecklingen har gått baklänges för denna del av arbetarklassen och därmed för dess helhet. Arbetslösheten visar på över 10% nu och alkoholberoende erbjuds stenar att sitta på.
I samma anda är det nu legaliserat att stjäla olja från andra länder. Denna krigshandling drabbar det kubanska folket hårt. De har nu bara tillgång till el 2 timmar om dygnet. Sjuka och för tidigt födda barn dör i onödan. De straffas av samma krafter i USA som nu bildlikt erbjuder kubanerna stenar att sitta på därför att de tog makten till arbetarklassen1959 då jag växte upp i kvarteret Smeden.
När jag var på Kuba 1990 såg jag hur sjukvårdspersonal, som fanns ute på stan hela tiden, tog hand om alkoholberoende i Havanna och gav dom ambulansskjuts hem eller till husläkaren som det finns 1 per 1000 invånare av. Kubanerna avskaffade stenarna redan 1959. Då var jag 11 år och upplevde klasskänslan i kvarteret Smeden.
Lars Erlandsson
