När det vardagsnära blir konst

Bland det fösta man möts av på Landskrona Konsthall i höst är en gigantisk akvarellmålning av en legofarkost målad (!) av Erik Hårdstedt. Förlagan till målningen har han byggt tillsammans med sin son Charlie. Här är dom båda på bild.

Följ med på en resa från en ateljé i västgötska Uddebo till foten av Mount Everest och allt som däremellan utspelar sig inuti huvudet på akvarellvirtuosen Erik Hårdstedt och den formidabla virkerskan Sandra Magnusson. Allt du behöver göra är att ta dig till Landskrona konsthall.

Från och med lördag och fram till veckan innan jul ställer konstnärsparet Erik Hårdstedt och Sandra Magnusson ut i Landskrona konsthall. Redan nu kan det sägas. Alla med minsta barnasinne i behåll bör göra minst ett besök i höst bland vattenfärger och garntråd. En utställning som faller de yngsta i smaken likväl som morfar.

– Det är klart här finns en Beatles som säkert tilltalar den äldre generationen, sen har vi lego som alla kan relatera till, säger Erik Hårdstedt och tilläggas kan mängder av nutida vardagsföremål till 80-talets populärkultur med allt från kassettband till Terminatorfilmer.
– I Sverige och Skandinavien är vi vana vid väldigt avskalad och lugn konst i begränsade färgskalor med mycket jordtoner. Då kanske mina verk istället tenderar popkonstens bilder. Jag vill inte kalla mig popkonstnär men jag plockar influenser från populärkultur så någonstans finns en koppling, säger han.

Bland det första besökarna ser är en gigantisk farkost i lego.
Lego har alltid funnits med mig och nu sedan vår son, Charlie börjat bygga allt mer så har även min legopassion vuxit. De senaste tre, fyra åren har jag målat mycket lego och det här är den största. Förlagan är ett samarbete mellan mig och Charlie, säger Erik Hårdstedt om bilden som på lite avstånd ser ut som stort fotografi.
– Det är klart att mina målningar ska ses både på långt och nära håll för att få ut så mycket som möjligt av dem, tipsar  Erik Hårdstedt.

Att det blivit vattenfärg som kommit att bli Erik Hårdstedts uttrycksform är delvis en slump.
– Jag halkade in på akvarellmålning på ett bananskal. Det går snabbt att fånga mycket detaljer i akvarell. Oljan kräver mer väntetid. Jag gillar det omedelbara att jag inte kan göra om. Jag måste fokusera och skärpa mig. Det är nu det gäller. Jag tilltalas av det, säger han.

Jämförelsen med Lars Lerin dyker upp titt som tätt.
– Förhoppningsvis finns det ingen som målar samma motivvärld som jag, men tidigare fick jag ofta höra just det. Då kanske jag målade lite mer likt honom. Idag är länken inte lika tydlig, säger Erik Hårdstedt samtidigt som han medger att han låtit sig inspireras av Lerin men även av britten David Hockney och amerikanen Andrew Wyeth, för att nämna några.  
– Nu tittar jag mer på äldre konst. Renässansmåleri. Den eran är fortfarande oöverträffad, poängterar han och visst är det Pieter Brueghel den äldres jägare i snön som smyger på ett av verken i konsthallen.

Erik Hårdstedt bygger kollage av sina motiv. Olika miljöer smälts samman, en parkeringsplats i Borås kan få en bakgrund från ett indisk köpcentrum.
Det är  ocensurerade minnen och en blandning av massa fragment som passerar i revy vid en viss given tidpunkt i våra huvuden. Tankarna flackar. Testbilden finns med som en symbol för en paus i vardagen. Ett mellanrum som inte längre finns naturligt för oss.

Landskrona Direkts utsände var sedan snabb att känna igen den tyske marinmålaren Harry Haerendels världsberömda motiv ”Der alte Seebär”, det vill säga den piprökande fiskargubben i sydväst som av Erk Hårdstedt pixeliserats likt ett delmoment i På Spåret.
– Det är inte många som tar den så snabbt och på så när håll.

Sandra Magnusson jobbar överallt
Växter och växande men även dalahästar, såväl utvändig som insidan tillsamman med det lilla och det magiska i ett kolossalt popcorn möter besökarna i  Sandra Magnusson skulpturala mestadels virkade konstverk. Utan att recensera – skithäftigt!

I ett fönster hänger en dolksvans även kallad hästskokrabba.
– Det är  spännande med arter som levt länge. Denna har levt i 400 miljoner år, säger Sandra Magnusson och tipsar att man från utsidan av konsthallen ser hur djuret ser ut invändigt.
– De har blått blod som botar en viss sjukdom, berättar  Sandra Magnusson vars intresse för biologi inte går att ta miste på.

Virkandet liksom fascinationen för livet under den omedelbara ytan tog fart när hon blev gravid.
Jag gjorde då en hel utställning som handlade om befruktningen och livet, säger hon och pekar mot ett bröst i tvärsnitt. Helt uppenbart blir det vid hennes största verk på utställningen – den gravida kvinnan, ett mästerverk i genomskärning.
– När man är gravid, blir allt fokus inåt. När man sen öppnat en dörr för sin konst så finns det hur mycket som helst. Det första jag virkade var nog min livmoder.

Paret samarbetar ofta konstnärligt på olika sätt och är engagerade i varandras processer. Detta till trots är utställningen som nu visas deras första stora, gemensamma projekt. En stor skillnad finns emellertid i skapandeprocessen.
– Sandra är helt manisk när hon virkar. Hon kan dessutom göra det varsomhelst. Framför TV:n, när hon umgås, när hon lyssnar på en ljudbok och nästan rent av när hon lagar mat, det kan ju inte jag. Jag måste ha fullt fokus och det gör mig lite avundsjuk på Sandra, avslutar Erik Hårdstedt med ett brett leende.

Utställningen börjar med Sandra Magnussons verk ”Befruktningen”.
Akvarellpapper i rulle fick Erik Hårdstedt använda vid detta drygt 5 meter långa verk.
– Jag började från längst bort och målade mig framåt.
Sandra Magnusson med ett HIV-virus (!) i handen allt medan sonen firar kulturlov.
Det var Sandra Magnussons egen graviditet som fick henne att blicka inåt och allt mer börja arbete textilt.

Erik Hårdstedt förklarar hur han gör när han målar stora verk som detta indiska hus som är uppdelat i fyra ark.
–  Det går inte och sätta upp arken på vägen när man målar,  då färgen rinner mycket. Jag vänder och vrider väldigt mycket på varje ark. Tabbar jag ett ark så kan jag göra om bara det. Det är skönt.

Erik Hårdstedt – akvareller
Sandra Magnusson – textil
Visas 4 november–17 december 2017.

Utställningen arrangeras av Landskrona konstförening och invigs med samtal mellan föreningens  ordförande Mia Widell och konstnärerna, lördagen den 4 november klockan 14.

Till arkivet