Annons

Gästkrönika: Bilar och andra transportmedel

Thulinbil A. Prins Bertil jobbade under en period vid bilfabrikation i Landskrona. Bilden tagen av Anton Hagman 1928 – ur Minnesbankens samlingar.

Jag tittade på bilarna på Landskrona Direkts Webb-TV program om Thulinträffen.
Jag är ingen bilentusiast, men det här var intressant. Ja, så såg bilarna ut då. Ja, en sådan bil hade jag.

Annons
 

Många minnen dök upp i huvudet. Men finns det inte en enda ursprunglig Thulinbil som kunde varit med på träffen? Jag såg i alla fall ingen. Jag får se den i minnet av sent tjugotal. Varor och folk transporterades bara till en liten del i Thulinbilar med den spetsiga kylaren. De var inte så vanliga. Var de alla röda?

Hästar som drog vagnar av olika typer var över allt. Cyklar var vanliga. De såg ut ungefär som nu men de var av två slag, herr- och damcyklar. Det är väl inte många som sett en damcykel. På den saknades stången från sadeln till styret, så att den kvinnliga cyklistens kjol kunde fritt flöda nedåt. Hur skulle det sett ut om kjolen måst dras upp till sadelns höjd? Men byxor? Något så otroligt som att kvinnor kunde ha byxor kunde man inte tänka sig. Och ännu ett transportmedel var fiskargummornas rullebörar. Mitt inre öra kan ännu höra klappret från deras trätollor.

Tänk om jag hade lämnat den kyliga vintern i Melbourne och varit med på den soliga Thulinträffen. Man sitter tålmodigt på ett flygplan i lite mer än 20 timmar, så är man i Köpenhamn. Men vad skulle min trogna 1979 års Volvo 244 GL tycka om att bli lämnad och inte få träffa alla bilarna?
Den har nu gått 470000 kilometer. (I Melbournesvenska finns inte mil, så läsaren får räkna om kilometerna.) Den är på det hela taget som ny. Utom när jag några gånger inte bytt batteriet i tid, har den bara vägrat att starta en gång och det var på ett lämpligt ställe med svenska vänner och telefon.
Den är naturligtvis glad att slippa det svenska snöslasket. Det enda den inte har klarat var den starka australiska solen. Panelen över instrumenten fick sprickor. Volvo sålde ett svart tygskydd som ser ut som om det alltid hade legat där. Mina australiska vänner är förvånade att det finns en bil som har gått nästan en halv miljon kilometer. Det ger mig möjlighet att blygsamt säga Swedish quality.

Göran Hammarström

Göran Hammarström är född i Landskrona 1922.
– Min familj flyttade till Gävle 1934 men kontakten med Landskrona hölls vid liv. Min morbror var rektor J.E. Nilsson och vi hälsade på moster och morbror på Artillerigatan 48 på somrarna. Sedan blev min bror Rolf rådman i Landskrona på 1980-talet, så jag hälsade på honom tills han dog 2009. Jag har bott i flera städer i flera år, Gävle, Uppsala, Stockholm, Melbourne och Mainz. Jag har varit professor i fonetik i Uppsala, lingvistik i Melbourne och romanistik i Mainz. Jag har hållit mig underrättad om BoIS matcher sedan 1927. Jag är skåning och landskronit, berättar Göran Hammarström, trogen läsare av Landskrona Direkt.

Annons
Annonser


















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser