Traditionellt Valborgsfirande i Landskrona

Vårens ankomst firas traditionsenligt i Landskrona på Valborgsmässoafton. Allt börjar på Rådhustorget klockan 19.30 med sång av Landskrona Allmänna Sångförenings Manskör och ÖV’s manskör och musik av ABFs Ungdomsorkester. Sedan blir det marsch till stranden tillsammans med Drillflickorna och ABF’s Ungdomsorkester.

På stranden utkämpas kampen mellan Sommargreven och Vintergreven med hjälp av Landskrona Ridklubb och valborgselden tänds av Landskrona Kyrkliga Scoutkår.

Valborgstalare i år är Monica Sandell, rektor på Glumslövs skola.
Skolan var först i landet med självförvaltning det vill säga att barnomsorg och skola leds av en styrelse bestående av både föräldrar, personal och elever. Monica har i år fått stipendium av Skolledarförbundet för bästa skolledare.

Hur länge man haft valborgsmässoeldar och var seden kommer från vet man inte med säkerhet. Det tidigaste belägget är så sent som från 1771 men seden är förmodligen betydligt äldre.
Det vanligaste ändamålet med eldarna anses i Sverige vara att driva bort rovdjuren (främst varg) innan djuren släpptes på bete.
Det fanns också rent praktiska orsaker till att eldar tändes just vid valborgsmässan; röjningarna av slåttermarken var ett viktigt arbete och då samlades mycket ris, som brändes ute i marken i stora högar.

Medan valborgeldarna var en centralsvensk sed, som i sen tid fått fäste i syd, har man i Skåne, Halland och Blekinge ända in i vår tid firat sommarens ankomst genom att ungdomar gick omkring och sjöng i byarna. Samtidigt samlade man in gåvor, främst ägg, för sitt gille.

Övergången mellan vinter och vår har på skilda håll i Europa firats med dramatiska spel, bland annat en strid mellan vinterns och sommarens representant. En strid som naturligtvis måste sluta med sommarens seger.
I vårt land är seden känd från 14- och 1500 talet. Enligt Olaus Magnus förekom den hos götar och västsvear.

Den 1 maj anordnade städernas myndigheter två skaror ynglingar till häst. Den ena leda av en genom lottdragning utsedd anförare som bar vinterns namn och dräkt, en vinterpäls, och som var beväpnad med spjut. Han strör snöbollar och isbitar omkring sig.
Den andre skarans anförare kallas blomstergreven och är klädd i sommarkläder med grönskande löv och blommor. Blomstergreven strör aska och eldgnistor runt sig, som medförs i kärl och säckar om vintern ännu är hård.

Kulturförvaltningen har tillsammans med Landskrona Ridklubb sedan många år tillbaka valt att iscensätta denna medeltida tradition då vintern går över i sommar. Just den sed som blivit landskronabornas bygger på en speciell 1500-tals bild av Olaus Magnus som skildrar striden mellan vinterns och sommarens representanter.

UPP

 

Till arkivet