Ett halvt sekel i Sandvången

Den 29 december 1951 gick de första flyttlassen till Sandvången och på vagnen bakom hästen Kajsa hade Tyra Hermansen tillsammans med maken Erik och barnen Lennart, 8 år, och Eva 4 år, sitt bohag och julgranen.
– Och här har jag bott sedan dess och så länge gud vill och benen orkar bor jag kvar, berättar Tyra, 86 år, och slår upp en kopp nybryggt kaffe.

Bostadsmarknaden i Landskrona var under slutet av 1940-talet kaotisk. Av de 9 000 lägenheter som fanns var 3 000 omoderna, 121 utdömda som bostäder och 64 förbjudna för barnfamiljer. Det fanns endast 1 750 lägenheter som ansågs moderna.

Mot den bakgrunden planerade Landskronahem byggandet av Sandvången som skulle omfatta 470 lägenheter och 170 radhus. Men när området var färdigbyggt uppgick antalet lägenheter till 813 och några problem att få dem uthyrda hade inte bolaget.

Den 26 november 1951 lämnades de första blanketterna ut till de 76 första lägenheterna och efter bara någon dag hade Landskronahem noterat 650 ansökningar.
– Det var en underbar känsla när vi fick beskedet om lägenheten, minns Tyra som tidigare bodde omodernt med vattentoalett i källaren, oljekamin och vedeldad spis, drag och lyhördhet.
– Här fick vi ett modernt kök, badkar, spis och värme, det var helt fantastiskt, berättar Tyra som lät Eva plaska omkring i alla Sandvångens vattenpölar.
– Sen var det bara att lyfta henne från dörren och in i badrummet och spola ungen ren i badkaret. Det går inte att beskriva hur skönt det kändes om man jämför med hur vi hade bott tidigare, säger hon med ett leende.

Förutom Tyra bor ytterligare en knapp handfull av de ursprungliga hyresgästerna kvar i lägenheterna, vilket säger en del om bostädernas kvalité.
– Sen fick vi renoverat för åtta, tio år sedan och då byggde man till balkongen så att jag kan sitta ute när det är vackert väder.

I den första etappen av Sandvången färdigställdes 250 lägenheter, panncentralen och centraltvättstugan. Fyra trevåningshus och två radhus, totalt 76 lägenheter, stod klara för inflyttning i december 1951. Hyrorna varierade mellan 72 kronor i månaden för en etta, 134 för en tvåa, 150 för en trea och 164 för radhus med bad i källaren och två toaletter.
Vi fick flytta in mellan jul och nyårshelgen om vi ville och här rådde ingen tvekan. Vi tog julgranen med oss på flyttlasset och det var en obeskrivlig känsla när vi ställde in våra möbler. Tänk själv, bad och ett kylskåp med frysfack, vilken lyx.
I februari året därpå kunde centraltvätten invigas och Tyra Hermansen minns hur enkelt det blev att tvätta.
– Förr fick vi koka och gnugga tvätten, nu var det bara att lägga ner den i en maskin och vänta på resultatet. Det var en enorm förbättring.

Idag är maken Erik avliden och den välskötta lägenheten bär många minnen i väggar och fotoalbum. Och även om den ligger på tredje våning så funderar Tyra Hermansen inte på att flytta.
– Jag har fått erbjudande om att flytta ner på första våning, men jag trivs så bra här och så länge jag orkar kommer jag att bo kvar. Jag kunde inte haft en bättre lägenhet. I Sandvången är det toppen, avslutar Tyra Hermansen och det finns ingen anledning att säga emot.

av Kalle Berggren
© Landskrona Direkt

UPP

Till arkivet