Arkiv: Planket

Vi Socialdemokrater anser att transparens och öppenhet är en mycket viktig fråga. Under de senaste mandatperioderna har opposition och Landskronas invånare fått svårare och svårare att få insyn i Omsorgsnämndens verksamheter.

Mer och mer av makten har flyttats från nämnden till tjänstemän och ordföranden. Detta gör att Landskronas invånare får svårt att veta vad som händer i verksamheterna. För demokratin är det viktigt att  oppositionen och Landskronas invånare får veta veta om vilka missförhållanden som förekommer.

Vi i oppositionen. har tidigare fått muntlig information om detta varje arbetsutskott. Nu tar Treklövern bort den möjligheten.
Vad är det man vill dölja?

Landskrona börjar likna en diktatur eller som Torkild Strandberg säger, Nordkorea.

Omsorgsnämndens Socialdemokraternas s-grupp
Eva Örtegren
Bengt Karlsson
Suha Alrawi

Kommentar till Lars Erlandsson

Lars Erlandsson skriver att NATO-anslutningen skulle vara spiken i kistan för en förbindelse mellan Landskrona och Köpenhamn. Jag håller inte med. Jag har svårt att tro att de militära strategerna i NATO  skulle föredra en tunnel som inte klarar godstrafik och därmed inte heller transport av militär materiel och fordon. Om och när Öresundsförbindelsen slagits ut så är möjligheterna att transportera militär materiel och fordon väldigt små. Då kan det vara bra att ha färjorna kvar. Stora infrastruktursatsningar bör dessutom byggas för fredsändamål i första hand och inte för krigstillstånd.

Sen måste vi också komma ihåg att Danmark är ett självständigt land även om dom är med i NATO, och danskarna vill absolut inte ha en HH-förbindelse, det har dom gjort fullständigt klart sedan länge. En utökad satsning på infrastruktur i norra Själland vill dom absolut inte se och i Helsingör finns det en växande opinionsrörelse mot en HH-förbindelse.

Om danskarna sedan vill ha en Landskrona – Köpenhamn förbindelse vet vi fortfarande inte, den konkurrerar ju också med förslaget om en Metro till Malmö som nog är mer efterlängtad, för pendlarna mellan Malmö och Köpenhamn, än vad en nordligare förbindelse är. 

Och att politikerna i Helsingborg fortfarande inte har fattat att de nuvarande färjorna till Helsingör är Helsingborgs största dragplåster för turister och dessutom mycket uppskattade av helsingborgarna själva, är en gåta. Att så ensidigt snöa in sig på ett antal arbetstillfällen under några få byggnadsår verkar inte optimalt. Om det skulle fattas ett sådant beslut av Helsingborgs politiker skulle det nog omgående komma ett krav på en folkomröstning, och vi vet ju hur det gick förra gången när invånarna i Helsingborg tvingade fram en folkomröstning. En sådan näsbränna överlever knappast dagens helsingborgspolitiker en gång till. 

Det vore bättre att Helsingborgspolitikerna började fundera på hur man skall lösa problemet mellan Knutpunkten och Maria station. Här gjorde man ju en riktig generaltabbe när man bara grävde för ett spår norrut från Knutpunkten. 

Som det ser ut idag så är nog inte sista ordet sagt om framtida förbindelser över sundet. Man får hoppas att dom som skall fatta beslut vaknar innan lastbilsköerna på både den danska och svenska sidan blir ohanterbara då Fehmarnbältförbindelsen står klar 2029.

Leif Thorsell
Landskrona

Torsdagens HD skriver: Nato kan skynda på ny HH-förbindelse. Det är försvarsministern som besöker Helsingborg. Tyvärr verkar inte Landskrona få samma uppmärksamhet när det gäller de nya försvars-miljarderna. NATO anslutningen kan därför bli spiken i kistan på hoppet om förbindelser mellan Landskrona och Köpenhamn.

Att ökad risk för krig i Europa ökar förbindelserna med vårt närmaste broderfolk är faktiskt lite ironiskt. Det var just krigsslutet och freden som gav turandet ett lyft med ett 30-tal köpenhamnsbåtar som öppnade gränserna i Landskrona, Helsingborg och Malmö med Danmark på 1950-talet.

Den svenska kronans nedgång i dag borde öka svenskt jobbsökande i Danmark och danskt handlande i Sverige. Men detta driver inte fram en ökning av förbindelserna till Danmark. Det gör däremot militariseringen.

Nu har väl ryska armén aldrig kommit närmare de svenska gränserna än sovjetiska ubåt 137 Whiskey som gick på grund vid Gåsefjärden i skärgården utanför Karlskrona 1981. Det är varken första eller sista gången rysk militär tar groggen i stället för plikten.

I dagarna rapporterar Ukrainska medier hur kanonfulla ryska soldater lämnar slagfältet i östra Ukraina där de annars skulle bli till kanonmat. En nykter bedömning är att 30 000 redan gått den vägen och att ytterligare 100 000-talet blivit utslagna av Ukrainska framgångar.

Att denna armé skulle kunna påverka Landskronas Köpenhamnsförbindelser är det väl ingen som trott. Medan de militära strategerna har oss i sina garn just nu, så bör vi ta oss en funderare på om vi vill ha det så i framtiden också. En ukrainsk seger är bästa utgången för fred, nedrustning, ökad handel med ökade turer och förbindelser med brödar och systrar i Danmark. Det antyder var de militära miljarderna bäst tjänar freden i dag.

Lars Erlandsson
Kävlinge

Jag var elva år och vi var bara där ett par gånger. Men det kändes stort. I skolan fick vi lära oss mycket om Landskrona och dess historia. Alla talade om Festivalen. Överallt fanns affischer. En speciell stämning låg över staden. Allt handlade om Landskrona.

Minns att vi tittade på de nordiska husen och att det var spännande att gå in i dem. Speciellt det norska huset där jag minns en massa mysiga prång.

Vi såg Robertino, en italiensk sångare, på vallgravsscenen. Han var väldigt populär då och sjöng ” Oh sole mio” så tanterna fick tårar i ögonen. Det måste ha varit när Hyland sände sin Hörna på Citadellet.

Sen minns jag att kungen skulle komma på invigningsdagen. Alla politiker och andra potentater med respektive var inbjudna att komma. Alla ombads hälsa på kungen. Tror att det var en speciell invigningsceremoni. Min far var en av de inbjudna och de gick dit i kostym och finklänning.
En granne hade skrämt upp min mor med att hon måste lära sig att niga för kungen, vilket min far tyckte var ett ”himla trams”.

Det blev dock någon sorts antiklimax, eftersom kungen inte alls hade lust att nedlåta sig till att hälsa på folket. Utan bara svepte förbi. Min far var dock lättad över att slippa ”kungafjäsket”.

Lena Nilsson

Det smärtar mitt varma Landskronahjärta varje gång jag besöker dess Idrottsplats och där invid ser stadens unikt fina Idrottshall som med mina ögon verkar att må – riktigt, riktigt dåligt.

Jag vill därtill mena bland många intressanta byggnader som beskådas i staden, uppförda från mitten 1900 talet- vidare framöver, är just Idrottshallen i min värld den enskilda byggnad som, tillsammans med konsthallen, tilldrar sig störst intresse utifrån ett arkitektoniskt värde.

På avstånd behåller den fortfarande sin stil och karaktär samt skön att betrakta men vid närmre intryck lämnar såväl yttre som inre underhåll mycket i övrigt att önska, liksom angränsande markytor är i stort behov av åtgärder.

Vill också mena som viktig påminnelse om stadens utveckling i ett historiskt perspektiv som identitet, värdet att bevara särskilda byggnader och omgivningar. Och då i sammanhanget att dessa områden är ovärderliga i betydelsen identitet för att  skapa  gemensam tillhörighet med igenkännande trygghet.

Landskrona är så mycket mer än bostadshusen vid Nyhamn och nyuppförda villaområden vid Borstahusen. I och för sig inget negativt menar jag, då behovet av bostäder är viktigt för stadens utveckling. Men tänk på, ni ansvariga, valda beslutfattare, att också bygga bostäder och områden som inte bidrar till än mer av ökad uppdelning ”vi och dom”.

Olle Pålsson

Fotografi handlar om trovärdighet. Det du ser i ett fotografi ska vara en del av den verklighet vi lever i.

Detta ställer krav på fotografen: Att ta ansvar för att bilden hen presenterar är en del av denna verklighet.

Fotografi är i sig en manipulation av verkligheten; som betraktare vet vi inte vad som hänt till höger eller vänster om kamerans utsnitt, inte heller vad som hände innan eller efter bilden togs. Just därför är fotografens ansvar för innehållet i bilden så viktig.

Om man nu – som Craig James – stoppar in ett fotografiskt material från artonhundratalet och låter AI processa dessa bilder: Vem bär då ansvar för innehållet?

I detta finns en brännande fråga: Hur ska vi som betraktare veta att bilden är sann, en del av vår verklighet?

Vilken ”sanning” kommer AI presentera i framtiden?

Möjligheterna att manipulera oss är minst sagt oändliga.

Som fotograf – och jag har jobbat med fotografi sedan 1975 – förvånas jag av den brist på kritiskt tänkande som uppenbaras vid visandet av dessa bilder, av Landskrona Foto. Därför undrar jag om inte bilderna på karusellen nere vid vallgraven representerar samma artificiella verklighet som när Landskrona Foto utropade ”Publikrekord!” förra året. 1600 betalande gäster blev plötsligt 16 000.

Trovärdighet är inte bara en fråga om fotografi, det är också en fråga som ansvariga inom Landskrona Foto bör förhålla sig till!

Örjan Kristenson

Vi socialdemokrater är oroliga för att politiker som sitter och styr vår stad inte tar vår och Landskronas invånare och framförallt föreningarnas oro på allvar. Vi kräver att det, så fort som möjligt, tas fram en utredning gällande Idrottshallens underhåll. Underhållsplanen ska visa när och hur Landskrona stad ska påbörja akuta åtgärder i idrottshallen. Vi anser att renovering av idrottshallen är lika viktigt som alla andra objekt i Karslundsprojektet.

Vi tycker det är väldigt viktigt att man har renovering av IH med i Karlslundsprojektet. Läget är däremot akut, då vi har en idrottshall som förfaller varje dag.

Underhållsbristen på idrottshallen har även miljöförvaltningen utpekat. Deras tillsyn visar att det finns fukt på flera ställen i hallen. Om underhållsbristen har Landskrona Direkt, HD och Landskrona
Posten skrivit om vid flera tillfällen. Trots detta har kommunen varken åtgärdat eller påbörjat en utredning av renovering.

Jag delar föreningarnas oro som i nuläget har sina aktiviteter i idrottshallen. Läget är akut och ordinarie underhållsarbete räcker inte. Jag anser att vi behöver en extra satsning på idrottshallen
redan nu, eftersom förfallet är stort. Idrottshallen är en viktigt arkitektoniskt pärla i Landskrona.

Med detta som fakta anser jag att det är hög tid att omgående ta fram en underhållsplan av hallen.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Svar på Tommy Jonassons öppna brev.

Hej

1. Under sommaren är det framför allt sträckan Malmö-Köpenhamn som är hårt belastad men i år har vi även haft mycket resande på sträckan till Göteborg. Anledningen är att SJ valt att ställa in 14 enkelturer per dag som innebär att Öresundståg och Pågatåg har betydligt fler resenärer än en vanlig sommar. Jag instämmer att vi behöver en bättre infrastruktur som hade inneburit fler möjligheter för oss att trafikera de sträckor som hårdast belastade. Vi har många avgångar med buss och tåg som har ledig kapacitet under sommaren.
2. Vi har en hög punktlighet i Skåne mellan 82-90%. Kollektivtrafiknämnden har uppföljning på varje nämnd på punktlighet och inställda tåg och Skånetrafiken arbetar med de åtgärder som vi kan påverka. Jag tycker absolut man kan uppmana till att resa kollektivt.
3. Vi kan undersöka hur samarbetet med taxi företag ser ut i Landskrona och jämföra med Helsingborg. Det finns kanske förbättringspotential.

Mvh
Carina Zachau
Ordf. kollektivtrafiknämnden
Region Skåne

Jag ställde mig inför denna fråga under mitten av 90-talet när man foto-shoppade bort Anna-Nicole Smiths ”Lovehandles” för en kampanj för Hennes&Mauritz.
Jag tänkte; varför kan man inte fotografera en kvinna som hon är?
Den tanken förde mig vidare till de manipulationer som alltid gjorts med fotografi: Från bortklippandet av Trotskij av Stalins propagandaministerium, över klonade moln i nyhetsbilder från Libanon, till inkopierande Lodjur i våra Svenska skogar.
Det finns inget medium som är så lätt att mixtra med som fotografi.

Craig Ames bilder är vackra, dekorativa men de står inför ett fundamentalt problem: En verklighet, en närvaro. Jag går förbi installationen ofta, ingen av hans bilder följer med mig hem, i tanke eller känsla: Om fotografi blir reducerat till manipulation: Vad finns då kvar av den trovärdighet som ett fotografi kan prestera?

Om man kan sitta på sin kammare och fabricera fotografisk bild efter AI så förlorar man sin identitet och trovärdighet som bildskapare. Fotografi handlar om: Att vara där, iögonblicket som bilden görs!
Det är det som skiljer mediet från andra konstarter. Som fotograf måste jag inte bara exponera film eller sensor. Jag måste också visa mig själv, visa mina intentioner. Vilket inte alltid är lätt…

Nästa fråga jag måste ställa mig som betraktare är: Vad egentligen är, AI? Den tekniken är så svårfångad att förstå för alla som inte har ingående kunskaper att den bara av den orsaken förlorar sin trovärdighet. Och autenticitet.
Här talar jag om fotografi… men jag har en gnagande oro att det snart gäller alla konstarter.

Så, ta en titt på hängbjörken och dess löv när ni går förbi dessa bilder: Naturen är verklig, den finns där.

Örjan Kristenson