PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Försäljning av kommunala fastigheter

”Landskronapostens granskning av försäljningen av Thor Lightning-fastigheten är hårresande läsning. Det får inte gå till så här i en kommun och våra gemensamma resurser får inte hanteras så lättvindigt. Dåliga affärer kan man inte förbjuda, men att medvetet sälja till rejält underpris och dessutom föra beslutsfattande politiker bakom ljuset är mycket allvarligt. Ansvaret för att Landskrona förlorat 36 miljoner kronor faller tungt på kommunledningen, och den kultur som utvecklats på stadsbyggnadskontoret där man för ansvariga politiker bakom ljuset och därefter skyller på underlydande tjänstemän måste bort.”

Vilka är det som gynnas av den kommunala fastighetsförsäljningen, är det tjänstemän, politiker eller andra aktörer som är inblandade i dessa affärer?

Sista granskningen som HD gjorde handlade om försäljning av den kommunägda fastigheten Thorn Lighting-fastighet som såldes under väldigt mystiska förhållanden.

Försäljningen av fastigheten väcker många frågor.

Från allra första början så köpte Landskrona stad fastigheten år 2015, och gav då 25 miljoner kronor för fastigheten. Under tiden så har man investerat i byggnaden för ungefär 19 miljoner kronor. Syftet med renoveringen var att antingen behålla eller höja värdet på fastigheten. Trots detta så valde Landskrona stad att sälja fabriken efter 5 år för 30 miljoner kronor. Som att det inte var nog så fick köparna även stora hyreskontrakt med kommunen.

En mycket bra affär för köpare, men en stor förlust för Landskrona stad, anser jag.

Redan i början ser vi att affären inte gynnat Landskrona stad på något sätt. För att inte prata om förlusten så såldes fastigheten även utan en riktigt värdering. Jag kan inte begripa mig på hur man som tjänsteman kan beskriva i skrivelsen för politikerna att försäljningen av fabriken är fördelaktig för kommunen på flera sätt. Samtidigt skulle försäljningen innebära en reavinst för kommunen!

Jag förstår inte riktigt vart man hittar dessa förmåner.

Varför skulle tjänstemän komma fram med sådana skrivelser samt värderingar?

Om vi politiker fått skrivelse från tjänstemän att fastigheten hade ett negativt driftnetto så är det klart att vi skulle gått med på förslaget att sälja den.

Ett annat frågetecken, som är relevant i detta sammanhang, är varför kommunen inte gick ut med fastighetsförsäljning ut på marknaden, för att i sin tur kunna få fler eller högre anbud.

Det som tjänstemännen säger att undvika lager, det är jag lite skeptiskt mot eftersom vi som säljare alltid kan styra vad för verksamhet som ska bedrivas i Fabriken.

Om fastighetsrådgivaren Christer Cronholm gjorde värderingen av fabriken till 66 miljoner kronor, så är det klart att Landskrona stad har sålt fastigheten till underpris och därmed förlorat 36 miljoner kronor.

Dessa pengar skulle vi haft stor nytta till att finansiera välfärden. Vi skulle anställda fler lärare, fler vuxna i skolan, fler sköterskor i vården, osv.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Privatisering av LSS i Landskrona i vems intresse?

Vad är det viktiga, människors behov eller privata företag som driver LSS boende?

Humana blev av med sitt tillstånd, varför?
Är de boende en vara som alla andra! Är det samma sak att driva LSS boende som att producera bilar? Människor är ingen vara – människor är just människor och skall drivas av den demokratiska sektorn!
Den politiska majoriteten brukar hävda att problemet är att besluten är närmare i det privata näringslivet. Frågan är varför de driver LSS-verksamhet?
Min uppfattning är att de gör detta för att tjäna pengar och att deras organisation inte är demokratisk. Människors behov skall alltid vara det viktiga.

Det finns en annan väg!
Personalen vet vilka behov de boende har och vet vad som behövs.
Landskrona borde införa självförvaltning vilket innebär att personalen får sin budget och utgår från de boendes behov. Direkt demokrati!
En annan annan väg är kooperativ som styrs demokratiskt utan vinstintresse.
Det viktiga är att människors behov styr allt i LSS och inte vinst!
Claes Glader
LSS handledare
Vänsterpartist och ersättare i kulturnämnden.

Stadens bristande underhållsarbete

Vi socialdemokrater har gång efter annan agerat på frågor som rör gatuunderhåll och återställningsarbete.

Vi har exempelvis agerat om försening av arbete vid byte av VA-ledning och vi har agerat på bristerna på underhåll av våra idrottsanläggningar men som alla vet så är kommunen en politiskt styrd organisation. Detta innebär att det är de styrande politikerna som ger i uppdrag till tjänstemännen att utföra dessa underhåll. Det är precis som Lena Nilsson skriver:  ”Tjänstemännen skall ju åtgärda och utföra det som politikerna bestämt”.

Det viktigaste som kommunen bör ha i åtanke vid återställning av våra gator och trottoarer är att dem är tillgängliga för alla invånare, inte minst för personer med funktionsnedsättning. Detta för att alla ska ha samma möjligheter att delta i samhället på lika villkor.

Vi som opposition har agerat på detta genom våra frågor ställda till KSO, genom att skriva motioner, interpellera, etcetera. För oss är det mycket svårt att få igenom våra förslag i kommunfullmäktige eftersom de styrande har egen majoritet. Vi kommer även i fortsättning att agera och komma med våra förslag, trots allt.

Jag håller helt och hållet med kritiker att vår stad inte skall se ut på detta sätt.

När det gäller frågan varför våra gator och trottoarer ser ut som de gör, är det en fråga som bör riktas till de styrande politikerna – vilka har styrt staden  alldeles för länge.  Det är de som ska svara på frågan.

Till sist kommer vi agera / reagera på alla de frågor vi tycker att det är fel att driva på det sättet som de styrande treklöver gör.

En av de viktigaste frågorna framöver är hur vi vill driva välfärden. Ska den skötas av privata företag eller som nu föreslås av ett kommunalt omsorgsbolag?
Vårt svar på detta är att kommunal verksamhet inte ska  ske via aktiebolag

Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)

Segregationens dilemma

Stadsplanering är inte alltid det lättaste, speciellt inte innan ett område realiserats i sin helhet. Det kan slå väldigt snett när planerna för bebyggelsen görs och ett uppdelat samhälle skapas. Segregationen är och blir ett problem som finns i stora delar av vårt avlånga land. Så även i Landskrona kommun. Ett sätt att lösa det i vår kommun tycks vara att försöka bygga bort den på vissa ställen och blunda för den på andra.

Det blir en väldigt snedvriden stadsplanering i kommunen eftersom det byggs för de rika på ett ställe och för de som har en sämre ekonomi i en annan del. Segregationen är ett faktum. Det byggs enbart bostadsrätter i Borstahusen som blivit segregationens högborg.

Vad kommer att hända i framtiden med tanke på hur planeringen ser ut idag. I alla tider har de som planerat vetat att det bästa är att ha blandad bebyggelse för att förhindra segregation och i stället bygga broar mellan medborgarna. Så är inte fallet i vår kommun och har aldrig varit. De som planerar tar inte lärdom av de kunskaper som finns och försöker förhindra segregationen.

Vid nybyggnation är det viktigt att planera in grönytor både med tanke på miljön och för rekreation. I dagsläget verkar detta oviktigt. I stället är det planer på att skövla grönytor som barnens skog för att bygga ännu fler bostadsrätter då Torkild anser att det finns tillräckligt med hyresrätter i området. Det enda positiva som kan skönjas med det är att bostadsrätter och hyresrätter blandas i området.

Det kommer att byggas på barnens skog. Det är bara att hoppas att träden som tas bort kan räddas till andra ställen och att för varje träd som inte går att rädda ersätts med två nya. Träden ger oss syre och vi ger dem koldioxid. Vi lever i symbios med varandra.

I vår stad finns det en fin golfbana ute i Borstahusen. Kommer den att bebyggas eftersom vår stad expanderar och vi ska förhindra segregation. Har mycket svårt att tro på det scenariot. Var ska det byggas härnäst? Man tar oaserna från de fattiga för att låta de rika ha kvar sina.

Landskrona måste bli en stad för framtiden och en stad för alla. Låt oss i stället vara en kommun som ligger i framkanten och förhindrar segregationen. Bostadspolitiken måste förändras.

David Bergström
Maja Anselius

Vänsterpartiet Landskrona

Kvalitetssäkring vid asfaltering

Jag kör längs den nyasfalterade Föreningsgatan som varit avstängd under en lång period.
Det har precis regnat och pölarna växer stora. Jag observerar att vattensamlingarna inte sjunker undan utan det är gropar och avsaknad av fall mot de nylagda brunnar som ska svälja vattnet.

Jag tycker det är under all kritik att man inte lyckats att få fall på markbeläggningen, vi har väntat länge på att få Föreningsgatan klar. Det borde i alla fall bli så pass bra att man kan begära att vattnet från regn ska flyta undan.
De största pölarna är precis intill brunnarna, för att brunnarna lagts för högt.

Jag undrar över hur de kvalitetssäkrar arbeten som utförs för Landskrona stad. I min profession som byggprojektledare hade jag aldrig godkänt ett sådant arbete.  Såvida inte det är så att förfrågningsunderlaget och beskrivningen är så pass undermålig att det inte går att anmärka på för att entreprenörerna fått för stor frihet och handlingsutrymme.

– Gör om, gör rätt !!

Det gäller även Hjalmar Brantings väg som känns som en berg o dalbana att åka på, just för att alla brunnar och lock ligger för högt.

Vänligen

Jonas Karlsson, gruppledare, vice ordförande Stadsbyggnadsnämnden för Socialdemokraterna

Det dolda miljöhotet som ingen pratar om

I fredags gick min dotter och jag förbi en gråtrutunge, som låg med utbredda vingar på trottoaren. Den var förlamad i ett ben. Något annat var också annorlunda med denna lilla hjälplösa själ, hen ropade inte på sina föräldrar.
Som de djurvänner vi är tog vi in gråtrutungen och lät den få vila på vår ena toalett, vi gav den räkor och kattmat med lax. Maten kräktes upp igen.
Vi provade att köra räkor i mixer, det fungerade bättre. Ungen skulle blivit matad av sina föräldrar med matsörja de kräker upp i krävan på ungarna. Den var inte stor nog att äta själv.
Jag satte mig och ringde runt till olika föreningar, Katastrof Fågel och Vilt, Fågelcentralen i Göteborg, Sveriges ornitologiska förening, alla rekommenderade att vi skulle köra in till Evidensia i Helsingborg och låta gråtrutungen somna in.
Jag började läsa på om förlamning hos gråtrut och fick mitt livs chock!! Det pågår en miljökatastrof utav sådan rang att det kan orsaka massdöd, och det gör det också – och det beror på naturens brist på vitamin B1 – tiamin.
Tiamin (vitamin B1) är en fullkomligt livsviktig vitamin som produceras av mikrobiotiska processer. Alger, svampar, bakterier spelar roll i produktionen av tiamin.
75% av våra vilda fåglar beräknas ha tiaminbrist. Även lax, ål och andra djur i ekosystemen har tiaminbrist. Tiaminbrist orsakar bland annat nervskador, beteendeförändringar, förlamningar och död.

Om vår jord, kanske (sannolikt om jag får spekulera) pga. giftiga kemikalier som dödar små livsviktiga organismer i jordens ekosystem, inte längre kan producera tiamin åt oss alla – så dör vi. Punkt slut. Så enkelt.
Varför är inte detta på nyheterna 24/7?

Läs på om tiaminbrist i naturen. Det är skrämmande läsning.

Och tack lilla gråtrutunge för att du lärde mig detta.
Vila på ett vackert friskt hav i himlen. Vi älskar dig.

Läs mer tiaminbrist i våra ekosystem: https://www.su.se/2.1275/profilomr%C3%A5den/klimat-hav-och-milj%C3%B6/tiaminbrist-hos-vilda-djur-ett-allvarligt-hot-mot-biologisk-m%C3%A5ngfald-1.377244

Monica Drexler Bergman

 

Fotografi i Landskrona

Har du vägarna förbi gågatan på Järnvägsgatan? Stanna då till och betrakta skärmarna med fotografier tagna under ”The Swedish Jazz Festival” i Landskrona sensommaren 1963. Speciellt vill jag uppmärksamma malmöfotografen Torbjörn Anderssons bilder. Närvaron i hans porträtt av Jimmy Rushing och Freddie Green sittande på Citadellets borggård är minst sagt i särklass.
För den mer intresserade kan nämnas att flera av Anderssons fotografier finns samlade i boken ”Fem decennier”. Dessutom formgiven av landskroniten Christer Strandberg.
Att Landskrona lyckades locka jazzens största världsstjärnor till staden är exceptionellt. Och väl värt att belysa. Fotoutställningen på Järnvägsgatan är producerad av museets utställningschef, Janne Jönsson, och ingår i firandet av Konsthallens 60-års jubileum. Under åren har Jönsson skämt bort oss landskroniter (och tillresta) med utställningar formade med en ständig kvalitativ blick och genomgående lyhördhet för stadens egna avtryck. Nu går Jönsson i pension. Och jag passar på att önska honom ett välförtjänt skönt och fridfullt pensionärsliv. Jazzlegenderna på gågatan blåser fanfar och tackar för ett med beröm väl utfört arbete.
Hälsar …
Thomas H Johnsson

Bra skrivet Örjan Kristenson

Svar på Örjan Kristensons insändare Landskrona kommun: Ett svart hål

Jag blev verkligen berörd av Örjan Kristensons fredagsinlägg. Precis sådär är vi nog många som känner när vi är i kontakt med kommunen och när vi anmäler fel. Till exempel de stora vedklabbarna som ska föreställa flis att gå på i motionsspåren. Eller när stranden på Cement helt fylls av en otäck rosa sörja i veckor. Eller när så många lider av att trafiken är för snabb och bullrig utanför huset. Eller när en handikappad eller äldre inte får den hjälp och det stöd den behöver. Eller när skolan eller vårdcentralen inte fungerar. Eller när gator och trottoarer är håliga och söndriga. Eller när idrottsanläggningar fortsätter att förfalla. Med mera.
Då kan man undra vad politikerna i de olika nämnderna gör, trafik, miljö, omsorg, utbildning, primärvård med flera. Och med all rätt. De är valda till att få kommunen att fungera. I stället är det nästan tyst, många bevärdigar sig ofta  inte ens om att svara.
Oppositionen är svag menar Kristenson. Ok, då det dags att engagera sig och stärka den, tycker jag. Folk som Kristenson hade behövts i politiken, tror jag.
Hos många medborgare har det skapats en enfaldig tro att högsta politikern fixar allt. Det gör han i n t e. Han fixar bara det han själv vill. Han är också väl känd för att aldrig besvara kritik, trots att han är väl betald för att stå för den politik han skapat. I stället syns och hörs han bara när media vill presentera något positivt, där han tycker att han (ensam)) kan ta åt sig äran. Han skickar istället fram tjänstemän eller andra politiker att stå för negativ kritik. Och det är kanske därför de politikerna också slutat svara. Varför ska de hängas ut och stå för hans politik? Det är den kultur han skapat i sin politikerkår.
Kristenson tror att mycket av de så kallade ärendena bollas vidare till tjänstemännen att besvara och åtgärda. Och det är då jag undrar:
Vad sjutton gör då stadshusets tjänstemän?
De ska ju åtgärda och utföra det politikerna bestämt. Vi vet alla att många inte direkt är underbetalda. Telefonsvararna är ofta på- även om de fått en helt ny ”kommunikationsavdelning” som ska ta telefon. Och tjänstemännen är många, chefer, kommunikatörer, samordnare, konsulter, strateger, koordinatorer, projektledare, med mera.
Många av dem strävar på och gör sitt jobb. Även de är tvungna att följa de ramar de politiskt ledande politikerna bestämt- ekonomiskt och politiskt. Att protestera kostar ofta både jobb och lön verkar det som. En politikerrädsla verkar finnas. Men kanske är det ändå dags att minimera tjänstemannakåren?

Och kräva en dialog med de ledande politikerna. På dagens fullmäktigemöten (jag har lyssnat lite) verkar inte finnas en konstruktiv dialog, allt är klubbat och klart med hjälp av förutbestämda politikerpartners – i ett samarbete liknande Tidö-avtalet. Vi hade behövt en konstruktiv debatt och en aktivare opposition. En bredare opposition som mer kraftfullt vågar reagera och reservera sig mot det man tycker är felaktigt även om man då hånfullt kallas ”nej-sägare”. ( en taktik att effektivt  förminska, försvaga och tysta oppositionspolitiker).
Men då kan vi inte ha en politiker i toppen som dels hånar opposition och dels inte kan ta kritik och besvara medborgarna –  av rädsla för att förlora makten.

Lena Nilsson

Inte f-n skall det vara så

Nej, inte f-n skall det vara så här!
Jag läste med förfäran Örjan Kristensons betraktelse över tingens tillstånd i vår lilla stad!
Varför får du inte svar på dina frågor?
När du äntligen får någon typ av respons!
Ja, då är svaret som att hälla vatten på en gås!
Dessa dj-a politiker som gömmer sig bakom en palissad av tystnad!
Skäms på er….och så slår det mig!
Jag, Håkan Lans (S och i opposition) är ju numera en av dem  om än i det lilla men dock i utbildningsnämnden som ersättare! Vad kan jag göra? Vad borde jag göra?
Jag kan ropa :
Inte f-n skall en rörelsebegränsad behöva be om hjälp – Hjälpen skall väl komma med automatik!
Inte f-n skall en gravid kvinna behöva åka regionen runt för att hitta en ledig plats på BB!
Inte f-n skall hennes lilla guldklimp behöva jämföras med andra i behov av stöd i skolan för att eventuellt få det!
Inte f-n skall hennes gamla pappa behöva sitta och hoppas att han skall få hjälp till toaletten när han behöver kissa!
INTE FAN skall det vara så!
Kan vi bygga bostäder, vägar mm, mm för miljontals kronor så borde vi väl kunna betala för att ta hand om varandra och vår värld utan att vrida oss i skatteplågor för ytterligare en krona eller två till vårt gemensamma!
Jag lovar dig Örjan och alla ni andra som undrar:
Jag skall så gott jag kan göra min och er röst hörd i min lilla politiska värld i utbildningsnämnden och i andra sammanhang!
Tack Örjan!

Mvh Håkan Lans ( S )

Landskrona kommun: Ett svart hål

I dagsläget ligger flera överklaganden mot Landskrona kommun. Jag har skrivit fyra artiklar om tillståndet på våra gator och trottoarer. INGEN politiker har bemödat sig att svara på mina frågor om tillståndet på det mest basala i en kommuns skyldighet att svara för underhållet i en stad.
Det är som om vi medborgare befinner oss i händelse-horisonten av detta svarta hål – vi kommer snart att bli uppslukade av den likgiltighet som kommunens företrädare visar oss skattebetalare.

Jag blir mörkrädd av den brist på empati och feghet som Annette Lindberg Mohlin visar i sitt svar till Landskrona Direkt när en hypotetisk fråga ställs om behovet hos en hypotetisk människa som är hypotetiskt förlamad. Som politiker borde hon väl ändå kunna svara på en sådan hypotetisk fråga?

Om nu det är så att politikerna i varje givet fall hänvisar till tjänstekvinnorna/männen i förvaltningen – vad ska vi då med politiker till?
Och… varför ska då jag rösta i nästa kommunalval?
Det finns konsensus i stadshuset där man sitter i knät på varandra. Oppositionen är så svag att de inte innebär något alternativ för mig som röstberättigad medborgare.

I detta svarta hål vandrar jag omkring i en stad där människor fortfarande hälsar på varandra. Landskrona är en fantastisk stad. De som bor här bryr sig (oftast) om varandra.
Därför vore det ju fint att se politiker och tjänstemän – som faktiskt bor i staden på hembesök hos människor med behov av hjälp… Och på våra trottoarer!

Örjan Kristenson