Arkiv: Planket

Jag är medveten om att bostadsplanering är något av det svåraste en kommun kan hantera.

MEN.

Hur kommer det sig att man i Landskrona snart går man ur huse för att protestera mot Torkildstyrets bostadspolitik? På gator och torg. Med protestlistor.
Hur kommer det sig att många människor väljer/ eller inte väljer att hellre bosätta sig i en kolonistuga än i de nyproducerade lägenheterna och husen som nu byggs?

Norra Borstahusen är lite mer än halvfärdigt och grönområden lyser med sin frånvaro. Är de överhuvudtaget planerade?
Ganska många bostäder står osålda. Flera byggprojekt blir inte av.
Flickskoletomten likadant.
Och nu vill man ta bort grönskan på Thulinparken och bebygga med fler höghus. Trots protester klubbar man igenom.
I hamnen protesterar folk mot de byggplaner som presenterats och klubbats igenom där.
I Borstahusen lyckades man med nöd och näppe rädda stejlebackarna och träden längs Erikstorpsvägen från skövling.
Sen går man hårt åt koloniområdena. I Kopparhögarna och på St Olovs vång tar man bort kolonier och Axeltofta ska helt elimineras, enligt beslut av Treklövern och Stefan Olsson. Grönområden som försvinner.

Varför flyttar då gemene man inte in i de nya lägenhetskomplexen?  Det borde vara rusning.
Svaret är nog dels att väldigt många inte har råd. Man har inte byggt efter folks plånböcker.
Dels att man inte planerat efter folks behov av grönska.
Och dels att man helt fritt låter byggbolagen  bestämma hur bostäderna ska utformas, dvs arkitekt/stadshusprojekt. Byggt bara för att byggherrarna ska få ut maximal vinst per kvadratmeter. Inte efter folks behov och önskemål av förrådsutrymmen, behov av uteplatser och trivsamma balkonger, garage, avskildhet mot trafik osv. De höga husen ligger med bara meters mellanrum. Bara några fåtal får den efterlängtade havsutsikten eller kan njuta av gröna träd och buskar.
Nu är jag medveten om att många som flyttat in i t ex Norra Borstahusen är väldigt nöjda och trivs med sina boenden. Bra! Det ska poängteras.
Men det finns många studier om hur folk vill bo och utforma sina boenden. T ex Hyresgästföreningens delrapport 2,2022  Något för stadens politiker att informera sig om och sen sätta press på byggbolagen. Att fråga folk. Att som politiker byggplanera efter hjärtat och inte bara efter byggbolagens plånböcker.
Många äldre vill sälja sina villor och letar efter trevliga lägenheter, men hittar inget nytt. Här citerar jag en äldre dam, som letade ny lägenhet, men gav upp: ”Vi kan helt enkelt inte flytta hemifrån”, sa hon. Likadant säger unga som inte har råd med eget boende.

Öster om stationen byggs den ena fula lagerhallen efter den andra. Men åt företagen.

Lyssnar inte Torkildstyret på folket? Utan mest på företagen?
Oppositionen har i alla fall haft den goda smaken att backa och ändra åsikt vid flera tillfällen.
Ett vettigt Miljöparti borde protestera mot skövlingen av grönska. Men nu har vi ju beklagligtvis bara ett MP som är ett bihang till den styrande. Och som när han någon enstaka gång yttrar en motsatt åsikt, genast tvärvänder och rättar in sig i Treklöverledet.

Vet inte Torkildstyret och speciellt MP att det inom EU finns något som heter ” European Climate Pact”?
Där rekommenderar man fler träd och mer grönområden för att minska klimathot och ohälsa. Något för herr Mesanovic att läsa, så att han kan upplysa sina kamrater i Treklövern?

Landskrona behöver en bostadspolitik för ALLA!

Lena Nilsson

Sagt och gjort . Här kommer mina tankefrön, tankespjärn och tanketrassel. Jag tillhör väl den minoritet som inte såg ABBA, inte hängt på Strand överhuvudtaget eftersom jag är en sån där inflyttad.
Min första kontakt var nog ungefär när elden tog den. Jag har alltså inga sentimentala skäl att önska mig en återupplivad strandpaviljong men känslor handlar det om ändå. Det gör det alltid när jag tycker och tänker. Det betyder inte att man inte tänker även om man ibland förleds att tro det.
Känslor är också ekonomi, bara i ett annat fack av plånboken
Jag tänker att jag har för lite kännedom om hur lokalerna ser ut för att egentligen kunna föreslå men det vore fantastiskt trevligt att ha någonting som kunde vi bli vårt lilla Humlebaek

Exempelvis litteraturfestivalen på Louisiana har mycket gott rykte och en lång tradition. Det finns ingenting som säger att inte tänkande läsande människor kan ta sig till Landskrona. Här finns ju dessutom en hel massa annat att både se och göra. Att börja använda sig av småstadsperspektivet för en småstad är det vi har.
En liten, ibland småsömnig, men mitt i ALLT. Det kan man nyttja Visst har vi lokala förmågor som båda kan teckna, spela och måla och jag vet att det kostar väldigt mycket pengar att ha t.ex. utställningar och konserter, men alla de köpstarka som bor i ett annat Borstahus än mitt. De köpstarka som flyttat in i det nya och det fina. Kanske är de intresserade av kultur. Jag väljer att tro det.
Kanske finns det skyltar som visar vägen till Landskrona – inte bara ifrån – som det gjorde när jag flyttade hit.
Kanske Borstahusen är en del av Landskrona – inte en egen stad.
Vi har ett unikt centrum och då menar inte jag backspegelns tveksamma fastighetsägare och tråkigheter som följde med Jag menar en liten vacker stadskärna runt Rådhustorget. Vacker arkitektur, naturnära;det finns ett sund, det finns ännu kolonier, det finns parker. Det finns gott om trevliga människor och det finns butiker med det mesta man villhöver. Utbudet av mat på stadens restauranger är förhållandevis brett.
De nya sittplatserna på kasernplan är ett fint försök att skapa mötesplatser. Lite popup entreprenörer vore en extra knorr.

Kolla vindrutan. Samarbeta kanske. Varför inte över sundet? Kanske t.o.m med de där som tycks veta hur man gör, i Humlebaek och med alla nu levande kompetenta varelser som redan finns här. Tillfälliga utställningar och gästspel av olika karaktär – kanske i samarbete med till exempel rutinerade människor i regionen.
Vi har KB & the Tivoli, och en fantastisk människa på stadshuset som ordnat musiksomrar åt alla ett par år. Tack för dem förresten.

Än får vi både tänka och tycka fritt så varför inte ta chansen? Här erbjuder man oss en anslagstavla. Skriv du också. Vad tycker, tänker, tror och önskar du? Tankefrön, Tankespjärn och tanketrassel. Dela med oss

Landskrona-nya friska vindar!

Connie Mantrell

”En armé utan kultur är en tjockskallig armé och en tjockskallig armé kan aldrig besegra en fiende” (Mao Tsedong, okt 1944)
Ett citat av en politiker som vi inte annars ger mycket för!

Marko Huttunen lanserar på Debatt en god idé att göra gamla Strand till ett kulturhus!
Vi håller med! Landskrona har stolta traditioner inom teater, konst, foto, musik och litteratur. Dessa måste på alla sätt vårdas och bevaras! Inte minst utvecklas!

Vi i S-gruppen i utbildningsnämnden har ofta diskuterat nya gymnasieprogram!
En idé vi bollat med är en tanke på ett nytt estetiskt program med inriktning på musik, bild , teater med mera, något som vi i Landskrona skulle kunna profilera oss med!?

I en värld fylld av stenhårda värden, rasism, krig , högernationalister med mera vore väl kultur något att satsa på!
Vi ser ju över hela världen men också här hemma hos oss hur man angriper kulturen och kulturarbetare!

Det är dags att få drömma om en ny och bättre värld – det är ljuva drömmar!
Låt det inte stanna vid drömmar!
Orealistiskt? – Ja, det sa man oxå en gång om att flyga till månen eller om allmän och lika rösträtt!
Tänk vi har Teatern, Konsthallen, Museet, Tyghuset och kanske Strand – det hade varit ett oslagbart program!

Låt oss smaka på idén!

Håkan Lans och Joi Niklasson (S)

Jag kan bara hålla med om att Strandpaviljongen är perfekt som kulturcentrum i Landskrona. Miljön och närheten till Citadellet och möjligheten till en samlingspunkt gör mig, som vill att kultur ska vara lättillgänglig, alldeles stjärnögd.

Rose-Mari Linde

Den 20:e maj i år skrev vi Socialdemokrater ett inlägg på Planket. Vi tyckte att man skulle behålla de varslade barnskötarna för att kunna följa de rekommendationer Skolverket ger angående storleken på barngrupperna. 12 barn per grupp ( ett till tre år ) och 15 barn per barn ( för äldre barn).

Nu aktualiseras via SVT konsekvenser av det beslut som togs i våras. Vi kan naturligtvis inte kommentera enskilda konsekvenser men kan som alla andra förstå att problem uppstår vid så stora förändringar som det tagna beslutet innebär.

Vi hade hoppats att så många som möjligt av barnskötarna helst alla kunde vara kvar i vår organisation. Detta gick nu inte och då var/är det viktigt för oss att turordningsreglerna följdes.

Vi tycker att det är viktigt att åter igen påpeka att det är beslutat att varsla alt säga upp barnskötare inte turordningen som skapar problem.
Vi kan också se att om ett antal år finns det risk att vi får problem att rekrytera barnskötare när behovet ökar igen. Folk omskolar sig! Folk byter anställning! Förskolegrupperna är fortsatt stora!

Vi känner samma tilltro till kvarvarande barnskötarnas kompetens att sköta de arbetsuppgifter de får precis som förvaltningschefen Lena Hjelmström gör.

Vi avslutar på samma sätt som vi gjorde i våras:
Gör om – Gör rätt!!!

Håkan Lans
för S-gruppen i Utbildningsnämnden

Visst är det en aning märkligt att vår allas före detta stadsdirektör Christian Alexandersson är ”projektägare” för Europaspåret, vad nu den beteckningen innebär. Europaspåret är kanske en idé som redan för många år sedan planterats som ett frö i en stark maktsamhörighet med Torkild Strandberg, i vilket närmre 20 miljoner av Landskronabornas skattepengar även blivit investerade i?

Visst är det också lite märkligt att Christian Alexandersson tillsammans med Torkild träffade Danmarks transportminister för diskussioner om europaspåret så sent som i höstas?

Visst är det märkligt att Christian Alexanderson ganska nyligen uttalat sig om att arbetet med Europaspåret står redo med en fabrik 2027? För övrigt samma år Axeltoftaborna är förvisade från sina hem.

Visst är det märkligt att allt detta händer precis i samma veva – och i linje med att man förvisar Axeltoftabona från sina hem och trygga liv med ett väldigt råbarkat och känslokallt tillvägagångsätt.

Kanske nyanser av konspirationsteorier i mina tankar?
Kanske närmre en sanning än jag vet?
Tiden lär utvisa så och vi är många som nu har ögonen på styret – med en ny vakenhet.

Vänligen
Nadja Leinonen

Jag har ännu inte riktigt hämtat mig efter den överkörning som våra S-representanter och SD gav den styrande Treklövern och Stefan Olsson!
Hela föreställningen var en ynklig uppvisning av Treklövern  i total maktfullkomlighet!
Maktfullkomligheten tog sig till och med friheten att plötsligt ropa ” Bra jobbat” efter avgörandet!
Jag insåg redan efter Mesanovics plötsliga insikt att vapen och krig inte var så farligt, vart det var på väg.
Hans minnen från inbördeskriget i fd Jugoslavien försvann uppenbarligen som en tunn blå rök i dimman!
Nej, ”Handgranat och bajonett ska de va- tjo o tjim o inget annat”! Skall det krigas skall det göras rejält och gärna med en liten slant från Landskronabornas skattepengar!
Inte blev det bättre sen! Treklövern med Stefan O i sulkyn visade upp hur en partipiska skall användas!
Den dag känslor inte längre är en del av politiken så kan vi packa ihop och sitta på altanen och minnas det där med demokrati!
Ok, ni leder i efter första perioden men er insats har etsat sig in i Landskronabornas minne!
Vi glömmer inte!
Håkan Lans

Fullmäktigemötet (19/6) var ytterligare en uppvisning av Torkildstyret i arrogans mot medborgare och demokrati.

Under mötet framkom hur styret (medvetet?) nonchalerat Axeltofta-kolonisternas försök till dialog. Hur de inte velat ta del av kolonisternas egna förslag utan helt gick på den utredning deras egna tjänstemän och Länsstyrelsen gjort. Tjänstemän Torkild styr med järnhand.
Trots att oppositionen ansatte styret hårt, framför allt Torkild, verkade man helt oemottagliga för andras åsikter. Man hade låst fast sig vid sin ståndpunkt och jag fick en kuslig känsla av att inga avvikikelser från Torkild-linjen tolererades. Mesanovic (MP) satte till och med sin kommunalrådspost i pant ( vad det nu kan vara värt) för att området inte skulle bebyggas med annat.

Oppositionens massiva kritik (och den kraftfulla supporten från läktaren) mot Torkild och styret liknade mest kattens lek med råttan. Och det var inte oppositionen som var råttan.
Kritiken handlade mycket om Torkildstyrets bristande respekt för demokrati och ovilja till dialog med medborgarna.

Det var tydligt att styret hade svårt att försvara sig och många hummande och halvhjärtade utsagor om hur de beklagade att de måste beröva kolonisterna deras hem och åsamka dem stora ekonomiska förluster. Dessa utsagor kändes dock inte äkta.

Hur många fler övertramp och hur stor nonchalans mot demokratin tål landskronaborna innan man tar sig till valurnorna och röstar bort Torkilstyret?

Lena Nilsson

Den 17 juni 1811 föddes Jón Sigurðsson i Hrafnseyri på västra Island. Och i dag 213 år senare går flaggorna i topp över Island. Det är festligheter med parader, högtidstal och därtill ballonger och massor av godis till barnen. Men det är inte enbart på Island som det flaggas och firas. Runt om i hela Norden flaggas det och så även i Landskrona.

Varför nu detta?
Jo, det är nämligen inte bara Jón Sigurðssons födelsedag som firas; det är även Islands nationaldag. Den 17 juni 1944 utropades republiken Island efter lite drygt 25 år som kungarike i personalunion med Danmark och, innan dess, många hundra år av dansk och norsk överhöghet. Jón Sigurðsson var initiativtagaren till den isländska självständighetsrörelsen och därmed drivande i att det danska handelsmonopolet 1854 avskaffades, och att Island 1874 fick en författning som garanterade ett begynnande självstyre – Startpunkten för skapandet av det moderna Island, präglat av demokrati och social sammanhållning.

Men det är inte endast Jón Sigurðssons politiska gärning som är värd att fira. Minst lika viktig är hans insats att samla in, redigera och publicera isländska sagor och många andra texter från vikingatid fram till 1800-talet. Hans arbete har än i dag avgörande betydelse för forskningen kring och kunskapen om Islands historia och därmed även Nordens historia.

Island har allt sedan det moderna nordiska samarbetet började ta form efter första världskriget, varit en aktiv och drivande kraft. Redan 1922 bildades Norræna félagið (Föreningen Norden Island). I början av 1950-talet var Island med och bildade Nordiska rådet, som samlar representanter från de olika nationella parlamenten i Norden. Och 1968 invigdes Norræna húsið (Nordens hus) i Reykjavik; en mötesplats för kunskaps- och kulturutbyte mellan Island och övriga Norden. Byggnaden i sig, inte bara verksamheten, är ett uttryck för nordiskt samarbete. Den ritades av den finske arkitekten Alvar Aalto, ett av hans sista verk.

Vi kan alla vara tacksamma för det månghundraåriga nordiska arv som Island förvaltar och håller levande. Men vi ska också vara tacksamma för det exempel som Island utgör för oss andra i Norden när det gäller att värna demokrati och social sammanhållning.

Tack Island!

Jan Nilsson
ordförande
Föreningen Norden i Landskrona

Citadellkliniken går i konkurs och Strandpaviljongens öde skall återigen beseglas. Jag har alltid sett Strandpaviljongen, Slottet, Citadellets koloniområde och Slottscaféet som ett enhetligt landmärke i Landskrona. Det senare har brunnit ner och många väntar på en återuppbyggnad. Gärna i stil som kolonistugorna. Och det vore inte fel med kolonier även på Tvätteprammen. Genom att göra hela detta område till ett kulturområde kan Landskronaborna ta ett helhetsgrepp över detta centrala områdes framtid.

Det gäller naturligtvis även Axeltoftas koloniområde tillsammans med Fäladen intill Öresund. Där släppte stans bönder ut sina kreatur. Min farfar var en av dem. Detta område bör som i Holland invallas och fyllas mot framtida högre havsnivåer. Så kan Axeltofta koloniområde räddas och ny mark för bostäder, industri och kommunikationer skapas. Gärna kring en tunnel-nedgång till Köpenhamn.

En sådan plan kan skapa jobb till stans arbetare och ungdomar. Den enda vägen framåt från massarbetslöshet och rivningsraseri om förnuftet och inte kapitalets framfart ska bestämma. Denna framtid kan påbörjas på nästa fullmäktigemöte genom att riva upp beslutet om rivning av Axeltoftas fritidsområde.

Lars Erlandsson 
Kävlinge