Fullmäktigemötet (19/6) var ytterligare en uppvisning av Torkildstyret i arrogans mot medborgare och demokrati.
Under mötet framkom hur styret (medvetet?) nonchalerat Axeltofta-kolonisternas försök till dialog. Hur de inte velat ta del av kolonisternas egna förslag utan helt gick på den utredning deras egna tjänstemän och Länsstyrelsen gjort. Tjänstemän Torkild styr med järnhand.
Trots att oppositionen ansatte styret hårt, framför allt Torkild, verkade man helt oemottagliga för andras åsikter. Man hade låst fast sig vid sin ståndpunkt och jag fick en kuslig känsla av att inga avvikikelser från Torkild-linjen tolererades. Mesanovic (MP) satte till och med sin kommunalrådspost i pant ( vad det nu kan vara värt) för att området inte skulle bebyggas med annat.
Oppositionens massiva kritik (och den kraftfulla supporten från läktaren) mot Torkild och styret liknade mest kattens lek med råttan. Och det var inte oppositionen som var råttan.
Kritiken handlade mycket om Torkildstyrets bristande respekt för demokrati och ovilja till dialog med medborgarna.
Det var tydligt att styret hade svårt att försvara sig och många hummande och halvhjärtade utsagor om hur de beklagade att de måste beröva kolonisterna deras hem och åsamka dem stora ekonomiska förluster. Dessa utsagor kändes dock inte äkta.
Hur många fler övertramp och hur stor nonchalans mot demokratin tål landskronaborna innan man tar sig till valurnorna och röstar bort Torkilstyret?
Lena Nilsson
