Arkiv: Planket

Debattartikelförfattaren Thomas H Johnsson ger replik på Carina Zachau, ordförande i Kollektivtrafiknämnden i Region Skåne, svar om Skånetrafikens haveri.

***

Skånetrafikens haveri är inte nytt. Att man inte lyckats komma tillrätta med haveriet kan endast uppfattas som att ledning och stab inte är kvalificerade för uppdraget.

Skånetrafikens huvudman är politisk som sedan sex år styrs av Moderaterna. Och det ligger i regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), och kollektivtrafiknämndens ordförande, Carina Zachau (M), åtaganden att ta tillvara skåneregionens intressen och svara upp mot den M-ledda regeringen att exempelvis Trafikverket kan utföra sitt uppdrag. Det ligger alltså Skånetrafikens (regionstyrelsens) åliggande att externa leverantörer kommer tillrätta med driftstörningar som påverkar Skånetrafikens verksamhet. Bolagsledning och stab måste se sin del i ansvaret och uppfylla kraven på en fungerande organisation. Oavsett vad som ligger bakom förseningar och tågstopp kan vi konstatera att Skånetrafiken har misslyckats med sitt uppdrag att leverera tillförlitlig och tillfredsställande kollektivtrafik.

• Är det rimligt att förtroendet för Skånetrafiken är så lågt, att man anser sig tvingad resa flera avgångar för tidigt för att inte riskera missa anslutningar, på exempelvis Kastrup eller SJ-tåg norrut i Lund och Hässleholm?
• Är det rimligt att, att man som pendlare förlorar kvalitetstid med sina barn och familj pga Skånetrafikens ständiga förseningar?
• Är det rimligt att man som näringsidkare inte vågar ta tåget till kundmöten pga att Skånetrafiken inte kan garantera tillförlitlighet?
• Är det rimligt att man kan tappa arbetsinkomst pga Skånetrafikens återkommande driftstopp?
• Är det rimligt att Skåneregionen förlorar attraktions- och konkurrenskraft pga att Skånetrafiken inte klarar sitt uppdrag?

När Maria Nyman år 2020 tillträdde som Skånetrafikens trafikdirektör lovade hon i HD/Sydsvenskan att bidra till att Skånetrafiken blir bäst i världen på kollektivtrafik, med fokus på punktlighet och tillgänglighet. Idag kan vi konstatera att utfallet blivit det motsatta. Och haveri är ett faktum. Okvalificerad ledning skulle aldrig accepterats i näringslivet. Resultat är avgörande. Således bör insikt och djupare sakkunskap från tåg- och transportsektorn premieras och som incitament till ansträngning bör alla chefslöner vara resultatbaserade. Driftstopp och förseningar uppkommer inte av sig själv. Det är givetvis konsekvenser av felaktiga beslut och omdömeslösa prioriteringar.

Om du som ytterst ansvarig för Skånetrafiken, Carl Johan Sonesson (M), och du Carina Zachau (M), anser att regionens medborgare förtjänar fungerande kollektivtrafik är det högst oklart varför ni inte åtgärdat haveriet. Snart två mandatperioder (2018-2022 samt 2022-2024) har passerat utan att ni agerat. Och dessvärre går Skånetrafiken ständig kräftgång och problemen ökar stadigt. Inkompetens eller apati? Delge gärna er konkreta åtgärdsplan hur Skånetrafiken framöver ska leverera tillförlitlig och fungerande kollektivtrafik. Ni båda kan väl rimligen inte anse att Skånetrafikens haveri ska tillåtas fortgå år efter år … utan åtgärd?

Thomas H Johnsson

Ps. Att Skånetrafikens misslyckande är så pass vedertaget att man skriver in det i manus till en nationell TV-serie med Sofia Helin i huvudrollen är talande (hänvisning till bilden som illustrerade tidigare debattartikel). Ds.

Med anledning av ett debattinlägg gällande tågstrulet i Skåne av Thomas H Johnsson svarar Carina Zachau, ordförande i Kollektivtrafiknämnden i Region Skåne.
Något svar från regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M) har inte inkommit i skrivande stund.

***

Å Kollektivtrafiknämndens vägnar beklagar jag givetvis de olägenheter som Thomas H Johnsson och hans familj råkat ut för. De enskilda tillfällena kommenterar jag inte, men kan ge en generell bild av situationen.

Skånetrafiken utgör en av ett flertal aktörer inom kollektivtrafiken och kan, tillsammans med de trafikföretag vi i vår tur anlitar, således inte påverka mer än det vi har ansvar för. Framför allt avser det personaltillgång och fordonsfel, och totalt ansvarar Skånetrafiken för 20-30 % av trafikstörningarna. De flesta störningar ligger således utanför Skånetrafikens kontroll. För övrigt kan jag hålla med Thomas H Johnsson i vissa delar, bl.a. att det föreligger ett systemfel i skötsel och drift av spår- och signalsystem (vilket ligger utanför Skånetrafikens kontroll).

Ersättning följer en standard som är lika för alla berörda. Någon särskild individuell prövning sker inte.

Slutligen vill jag gärna nämna att kollektivtrafiken i Skåne har utvecklats enormt. På 1980-talet trafikerades åtta pågatågsstationer mot idag 70 stycken, och turtätheten på spår och i stadstrafik har aldrig varit högre. Totalt finns 195 tågsätt tillgängliga att köra för Skånetrafiken – tyvärr finns det inte kapacitet på spåren att ge plats åt alla, men de som inte används finns utplacerade på strategiska punkter som en extra kapacitet. Och jag vet att vi på Skånetrafiken gör allt vi kan för att ytterligare spetsa den del av trafiksystemet vi förfogar över!

Carina Zachau
Ordf. Kollektivtrafiknämnden
Region Skåne

Jag vet, ibland är det svårt att tänka utanför boxen.
Fyrkantigheten kan dock ersättas av något rundare.
Det är väl det jag beskriver i mina tidigare texter med tanke på min erfarenhet som fotograf och lärare.

Jag har aldrig låtit mig påverkas av rektorer, föräldrar eller friskolors slapphet när det gäller betyg.
De omdömen jag gett, står jag för.

Örjan Kristenson

En sista kommentar till Örjan Kristenson

Först och främst måste jag säga att  jag sympatiserar med hur du tänker kring dina elever så där har jag inga bekymmer. MEN:
Skolan skall ju bland annat verka kompensatoriskt men i mina ögon innebär det INTE att man ger betyg/omdömen som inte motsvarar det jag enligt läroplanen skall lära ut!

En av mina viktigaste uppgifter var skapa så gynnsamma förutsättningar för inlärning som möjligt!
Det innebar inte att  ”ge fan i läroplanen” utan istället att skapa en situation för den enskilda eleven där hens förutsättningar att lyckas med uppgiften ökar!

Jag hade varit mycket bekymrad om jag varit rektor och ansvarig för att ”mina” lärare undervisade utifrån läroplanens innehåll och jag hade fått veta att någon av pedagogerna ”gav fan i läroplanen” ibland eller alltid!
Jag hade också som kollega varit bekymrad om en av mina kollegor körde ett eget race gällande bedömning och betyg!
I mina ögon kan  ditt sätt att resonera kring läroplanen vara ett skrämmande exempel på betygsinflation:
”Hen klarar inte kraven – Då ger jag fan i dem och ger ett högre betyg i alla fall”!

En nyutexaminerad fotograf, lärare, polis m.fl. har naturligtvis inte samma erfarenhet som dig eller mig men är legitimerade!
Jag  (S) sitter i utbildningsnämnden i Landskrona och skulle bli ytterst orolig om jag fick kännedom om att lärare i Landskrona kommun ”gav fan i läroplanen” för att hens elever skall få ett högre betyg än vad deras kunskaper visar!

Med vänliga hälsningar
Håkan Lans (S)

Landskrona är i utveckling. Som boende och verksamma i Landskrona märker vi det tydligt. Det finns en kommunal ansträngning som gynnar staden, dess befolkning och dess besökare. Länge har Landskrona brottats med dåligt rykte, något som håller på att suddas bort. Istället skapas öppna mötesplatser där människor bidrar med liv och rörelse oavsett ålder, intressen och bakgrund. När vi nyligen besökte det sprudlande området kring Lagunen i sommarsolen och såg barn och vuxna samsas om ramperna i skateparken sökte vi efter information om hur parken kommit till. Vi ville se och läsa om drömmarna och vägen dit. Vi ville inspireras av de som gått från idé till handling. Men det enda vi hittade var en stor skylt med förhållningsregler.

Historien ger platsen dess unikhet. De människor som gjort parken möjlig med sitt engagemang förtjänar att bli ihågkomna. Utöver att få en djupare förståelse för platsen och skateparkens funktion så tror vi att kunskapen om andras lyckade projekt kan inspirera andra och väcka intresse och drivkraft såväl hos besökare som folket här i Landskrona. Det kan också synliggöra kommunens roll och ansvar och uppmuntra till samarbete.

Givetvis är skylten med förhållningsregler viktig. Men lika betydelsefullt hade det varit med skateparkens bakgrund för att ge platsen ett än högre värde, känsla av respekt hos oss som nyttjar den och därigenom en ökad benägenhet att ta tillvara på den.

Därför föreslår vi att kommunen placerar information om Lagunens tillkomst på lämplig plats samt att kommunen ser över kringliggande delar av området i samma syfte, för att stimulera helhetskänslan i hela området. Vi föreslår också att detta görs med hänsyn till tillgänglighet och mångfald.

Abdelaziz Karzazi, boende Landskrona
Nadja Bjarnarson, boende Landskrona
Malin H. Skoglund, verksam Landskrona

Svar på fråga och kommentar från Håkan Lans.

Jag började jobba som fotograf 1975 på tidningen Östra Småland i Kalmar. Nästa år firar jag alltså något slags 50 års jubileum. När jag undervisade på John Bauer i Hässleholm hade jag över 30 års erfarenhet av press, reklam, mode och ”konstnärlig” fotografi, mestadels som frilans. I 15 år arbetade jag som assistent till Christer Strömholm.
Jag har också haft andra jobb då jag varit tvungen att sätta mat på bordet: Fritidsledare, busschaufför, fiskare.

Jag nämner detta för att jag anser att erfarenheter från andra yrkesroller ofta genererar en större förståelse för människor och ett bredare perspektiv över samhället i stort – något jag alltid haft nytta av i min undervisning. Men tillbaka till läroplaner…

Det är få yrken som är så diversifierade som fotografi. Det finns specialister inom: Reportage-, sport-, porträtt-, mode-, reklam-, medicinsk och polisiär fotografi för att bara nämna några.
I min undervisning ingick ett flertal andra ämnesområden än att bara lalla omkring med en kamera och plåta skor; Kemi. Fysik. Psykologi. Samhällskunskap. Matematik och en del juridik.

Mina uppgifter tangerade naturligtvis läroplanen på många plan – det är omöjligt att skriva en läroplan utan att den på något sätt berör ämnet ifråga. Men den ska f-n inte påskina att man är färdig fotograf för att man tagit en kurs på ett media-gymnasium!

Jag har också ”vänt ut och in” på mig själv som lärare, alldeles förutan läroplan. Dock; om jag skulle följt den hade jag fått ge IG till hälften av klassen, resten hade med nöd och näppe fått G.

Jag har aldrig sett mig själv som ”tjänsteman” mer som pedagog – någon som går bredvid mina elever. Jämförelsen med bygglovshandläggare haltar därför illa, där finns definitioner vad som är tillåtet eller inte. Fotografi handlar också om begränsningar men de styrs av helt andra förutsättningar.

När kartan inte stämmer överens med verkligheten, navigerar jag utifrån dess anomalier. Jag skulle annars svika mina elever och min roll som pedagog och fotograf.

Örjan Kristenson

En kommentar och fråga till Örjan Kristenson.

Jag med flera har reagerat positivt på det som du skriver.
Jag lever fortfarande gott på minnet av blicken hos de elever som plötsligt kom på en lösning av ett problem eller plötsligt förstod!
Hen kunde ropa högt ”Nu fattar jag!”
Nu skedde något mycket intressant och spännande!:
Självförtroendet växte och insikten att ” Jag kan” uppstod till nästa gång ett tillsynes omöjligt problem dök upp.  Skillnaden var att nu visste hen att ”Jag är inte dum! Jag kan men jag behöver lite mer tid. Sen…”

Nu kommer min fråga:
Hur kunde du sätta betyg/omdöme när du som du skriver ”gav fullständigt f-n i läroplanen” Jag får inte ihop det!
Läroplanen, oavsett vad jag tycker om den, är ju det styrmedel som min undervisning skall utgå ifrån! Det är ju precis som vilken tjänsteman som helst som måste följa gällande lagar och regler! Tänk på bygglovs handläggare mfl – Beslutet skulle i så fall bero på handläggarens egna åsikter i ärendet inte gällande lagar och förordningar!
Under mina 41 år som lärare har jag jobbat med flera olika läroplaner. Några har jag gillat andra inte!
Men i mitt uppdrag som jag tog på mig när jag anställdes ingick ju att följa gällande läroplan. Jag vände ibland ut och in på mig själv för att ha bra lektioner i förhållande till läroplanen och de elever som jag hade framför mig!
Men aldrig att jag gav f-n i läroplanen!
Jag tror att jag förstår hur du tänkte och varför men…

Mvh
Håkan Lans (S)

Pendang till Anna Olskogs och Örjan Kristensons debattartiklar om läraryrkets status.

I radioprogrammet Sommar i P1 formulerar Lars Strannegård (rektor på Handelshögskolan) lika delar reflektion som samhällskritik:

”I skolans värld har inte estetik något stort värde. De estetiska ämnena får allt färre undervisningstimmar. Runt om i vårt land går elever varje dag till klassrum som är inhysta i barackliknande byggnader, de äter lunch i skolmatsalar som liknar utfodringsanläggningar, och tillbringar sina raster på oinspirerande skolgårdar. Men vid förra sekelskiftet var det annorlunda. Det räcker att ta en titt på de läroverk och realskolebyggnader som vid den tiden uppfördes runt om i Sverige.

Gymnasieskolan Östra Real i Stockholm är ett exempel. En byggnad ritad av en av den tidens största arkitekter, Ragnar Östberg, han som också ritat Stockholms stadshus. Inne i skolan finns konstverk av några av den tidens största konstnärer: Prins Eugen. Axel Törneman. Georg Pauli. Carl Eldh. Arkitektur, design, konst, var helt enkelt sådant som betraktades som så viktigt att man anlitade den tidens superkändisar för en helt vanlig skolbyggnad.

Med hjälp av utformningen kommunicerade man att något annat var viktigt. Nämligen själva verksamheten … ”vi tycker att utbildning är viktigt” … ”den unga generationen är viktig”. Vad kommunicerar vi idag till de unga när vi låter de tillbringa deras kanske mest formativa år i en barack? Vem är det som slår ett slag för skolbyggnadernas utformning när kommunbudgeten diskuteras?”

Stannegård menar också att flertalet av de studenter som utbildas på Handelshögskolan kommer att bli yrkesverksamma på ledande positioner i samhället. Och anser därför att det är viktigt att studenterna får med sig det självklara i att konst och kultur är generatorer i samhällsbygget.

Direkt kopplat Lars Strannegårds arbete med att införa konst och kultur på Handelshögskolan donerar den privata stiftelsen Erling-Persson (H&M) 500 miljoner kronor till Handelshögskolan med följande motivering: ”Musik, konst och litteratur breddar människors perspektiv och kreativa förmåga. Stiftelsen ser det som mycket positivt att Handels erbjuder sina studenter en större bredd genom bildning och konst. Vi tror att det ytterligare kan stimulera innovation, entreprenörskap och medmänsklighet.”

Så jävla hoppfullt att kultur- och bildningsideal fortfarande har starka fanbärare.

Detta i en tid med ständiga nedskärningar i kulturanslag och när politiken gör sitt bästa för att transformera Sverige till ett kulturellt u-land. Ivrigt påhejat av högerpopulismens bildnings- och kulturförakt.

Hälsar …
Thomas H Johnsson

Alldeles rätt Anna Olskog. Tyvärr är det inte någon ny fråga, inte heller berör den bara lärare. Det finns flera yrkesgrupper med ansvar för viktiga samhällsfunktioner som är bärande för vårt välstånd och utveckling som nation, vars status behöver höjas till en nivå som motsvarar deras prestationer.
Sjuksköterskor, brandmän och de som cyklar runt i anonyma blå kläder för att vårda våra gamla och behövande, här i Landskrona, är bara några exempel.
Lärare har ett liknande uppdrag i samhället…

Jag jobbade som medialärare på John Bauer gymnasiet i Hässleholm, senare köpt och nedlagt av riskkapitalister som lämnade en stor del av elever runt om i Sverige utan gymnasiebetyg till en oviss framtid. Jag har läst om religiös indoktrinering, om ekonomiska oegentligheter som knappast gynnat elever på skolorna. Däremot deras huvudmän.
Jag är av den uppfattningen att friskolereformen är den bärande orsaken till låga löner och försämrad status för läraryrket.

När jag kom till John Bauergymnasiet i Hässleholm 2008 för att undervisa i fotografi, fanns två digitalkameror för ett 30-tal elever. Jag läste noggrant igenom läroplanen jag hade att förhålla mig till för att leva upp till kraven som lärare.
Inte nog med att mina elever skulle ha erfarenhet från reportage, porträtt, ljussättning i studiofotografi, de skulle också göra detta analogt. I princip vore de alltså färdiga fotografer när de lämnade skolan…

Det första jag gjorde var att ge mina elever en låda med skor. – Ni får ta vilka bilder ni vill, men ni ska redovisa dem i eftermiddag.
En övning i form men också innehåll och begränsning. Det jag inte räknat med var deras entusiasm för uppdraget. De var lyckliga att göra något som så gick utanför det de förväntade sig.

Läroplanen gav jag fullständigt f-n i. Den var så orealistisk att den gränsade till vansinne. Det viktiga för mig som lärare var att entusiasmera, väcka nyfikenhet och glädje för att lära sig något nytt. När intresset finns där, kommer frågor. Med frågor kommer svar, med svar kommer nya frågor.

Med mina egna förstoringsapparater byggde jag ett mörkrum så att eleverna skulle få någon hum om analog fotografi. Jag köpte in ett tiotal kinesiska analoga kameror – som jag fick reparera hela tiden. Bytte till mig några digitala kameror för ett studiostativ, så att eleverna åtminstone hade någon chans att närma sig den nya fotografin.
Att vara innovativ, hitta alternativa lösningar är tyvärr viktigt i dagens skola. Det ska inte vara så. Inte heller den onödiga byråkrati som förväntas av lärare. Vi ska i första hand undervisa!

Så, hur gick det för mina elever? Fotografi är inte för alla, men en av mina elever fick praktisera på ett välkänt företag i Älmhult, senare hamnade han i New York hos en fotograf.

Jag har också haft ett stort antal assistenter genom åren, några blev fotografer, andra inte. Det jag hoppas jag delat med mig som lärare är en nyfikenhet inför nya erfarenheter, en känsla för bild och det ansvar vi bär som både människa och fotograf.
Att vara lärare innebär ett åtagande, inte bara mot eleven och hens föräldrar. Lärarnas arbete ska ses genom historia, nutid och framtid. En fundamental del av samhällsbygget. Inget lätt jobb – utsatt, känslomässigt sårbart och så viktigt!

Örjan Kristenson 

Jag läste Anna Olskogs debattinlägg här på Landskrona Direkt.

Efter 41 år (1976 – 2017) i skolans tjänst kan jag bara säga:
Du har helt rätt, Anna!
Jag ser ingenting i ditt inlägg som jag inte håller med om!

Jag kommer att göra allt jag kan (i utbildningsnämnden i Landskrona) för att påverka utvecklingen åt det håll som du, jag och alla lärare vill!
Höjer man lärarnas status då får vi också studenter som vill utbilda sig till lärare. Vi skall ha utbildade och legitimerade lärare bakom varje kateder!

Men du som jag vet precis vilka krafter som drivit och driver / ligger bakom den skola vi har idag!
Jag minns hur mina rektorer ALLTID svarade när de började göra neddragningar som de ju i och gör sig kallade besparingar:
– Ni måste ändra arbetssätt!

Jag är så trött på den kommentaren!

Kämpa på!

Håkan Lans ( S)