Som gruppledare för Sverigedemokraterna i Landskrona och medlem i styrgruppen för Karlslund är jag stolt över min idé, som först möttes av tvekan, nu har blivit verklighet. Till glädje för både supportrar och Landskronabor.
Under arbetets gång med nya IP föreslog jag i styrgruppen att vi borde bygga en supporterbar. Jag menade att det inte bara skulle finnas en supporterbar för de på nuvarande sittplats, utan även för dem som i framtiden kommer att stå på västra läktaren och sitta på nuvarande Engelska läktaren. Detta fanns inte med i ursprungliga tankarna. För mig är det oerhört viktigt att alla supportrar har tillgång till en plats där man kan mötas, prata och ta en öl.
Inledningsvis fanns det tveksamheter från de andra partierna, där några uttryckte att kommunen inte ska vara med och finansiera barer. Jag valde att stå på mig. Genom att jag samtalade, tjatade en del och hade en vilja att hitta lösningar så kunde vi till slut nå fram till ett resultat som jag tror många kommer att uppskatta. Jag vill också ge ett stort credd till Landskrona BoIS som hörsammade detta.
BoIS-borgen kommer stärka klubben och den lokala supportergemenskapen.
Jag är glad och tacksam över att ha varit med och drivit detta framåt och ser fram emot att ta en öl eller flera, i BoIS-borgen.
Daniel Engström
Gruppledare för Sverigedemokraterna i Landskrona
Varför gör man äventyrsbadet till ett pyttebad utan relax och bubbelbassäng för vuxna, IR-bastun var badets bästa. Så mycket som blitt fel i Landskrona med Torkild Strandbergs styre, samma med restaurangen i Rådhuset. Varför har man inte folk som kan sin sak? Kan man för tusan någon gång lyssna på Landskronaborna?
Men heja dig Örjan Kristenson som säger till på skarpen. Så bry dig inte om snorkige Göran Nyström, du kan mer foto än han! Man fattar inte Örjan Kristensons välmening.
Grannen säger fotoledarna på snabba 5 år gjort om stans trevliga fotofestival till en stel prettofestival, man undrar om man har rätten på sin sida när man gör om kravet från politikerna med sätta Landskrona på kartan och bara gör fotofestivalen med sin egen prettosmak?
Jag och väninnorna gör nog namnlistor till Torkild Strandberg för stan måste bli bra igen. Men han bryr sig väl inte som vanligt ett skvatt om kulturen? Kulturchefen leker kurragömma och säger inte nåt. Innan gick vi allesammans till museet varenda helg, men det gör vi nästan aldrig mera. Synd när man vet hur bra det var innan. Det blir samma med nya badet!
Hur kunde Torkild Strandbergs Treklöver rösta nej till övergångställe vid skolan på Ven? Det är barnens säkerhet som ska vara först. Fel fel fel och pannkaka i Torkild Strandbergs Landskrona!
När teknik-och stadsmiljönämnden träffades på torsdagskvällen (10/4) var flera politiker från styrande Treklövern (L,M,MP) inte på plats. Det resulterade i att oppositionen (SD, S) hade egen majoritet.
Varför Treklöverns ledamöter efter 20 år vid makten slutat gå på sammanträden och vad det eventuellt kan bero på varken kan eller vill vi spekulera i.
Sverigedemokraterna tog självklart chansen att driva igenom ett tillsynes kanske litet om än viktigt vallöfte. Nu har förvaltningen, i och med detta, fått i uppdrag att anlägga ett övergångsställe vid Uranienborgs skola på Ven. Ett av flera vallöften för trygga skolvägar runt om i kommunen blir nu uppfyllt. Den desarmerade skaran politiker från Treklöverns tre partier röstade alla emot, men denna gång förgäves.
Treklövern och deras väljare kan känna sig helt lugna med att om det tryter står Sverigedemokraterna alltid redo att ta över beslutsfattandet i stort som i smått.
Grattis alla Vens barn till ett ordentligt övergångsställe vid skolan!
Yvonne Maria Werner och Fader Tadeusz. Foto: Pär Lindkvist.
S:t Johannes Döparens katolska kyrka i Landskrona är ett levande centrum för katoliker i Landskrona med omnejd. Samtidigt är kyrkan och församlingen en länk tillbaka till den tid då katolicismen var allenarådande i Landskrona liksom i övriga Norden. Och passande nog bär kyrkan samma namn som Landskronas ståtliga gotiska kyrka: Johannis Baptistae, invigd i början av 1400-talet under den katolska tiden. Sorgligt nog revs den i mitten av 1700-talet i samband med utbyggnaden av Landskrona som fästningsstad. Men då hade katolicismen sedan drygt 200 år försvunnit ur staden.
Reformationen under 1500-talet innebar att den katolska religionen avskaffades och slutligen helt förbjöds i Norden. Trehundra år senare innebar liberaliseringen av religionslagarna att den katolska kyrkan kunde återkomma. Hur gick detta till? Vilka hinder mötte katolska präster och ordenssystrar som etablerade sig i Norden? Hur har katolska kyrkans ställning i Norden förändrats över tid?
Ja, det var just dessa frågor som var på agendan i går när Katolska församlingen och Föreningen Norden i Landskrona arrangerade en föreläsningskväll med Yvonne Maria Werner, professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden efter reformationen och hon har publicerat en rad arbeten på temat.
Yvonne Maria berättade om den konfliktfyllda tid som följde på reformationen, som efter 30-åriga kriget utmynnade i att det var de värdsliga herrarna, kungar och furstar som bestämde vilken kristendom som skulle gälla i riket. Om man som enskild inte accepterade detta stod valet mellan att frivilligt lämna riket eller att förvisas; i värsta fall kunde konsekvensen även bli fängslande eller avrättning.
Det är först under slutet av 1700-talet som situationen börjar förändras. Upplysningstidens tankar om individens frihet och mänskliga rättigheter, däribland tanken om att religion är varje enskild individs ensak, förde Yvonne Maria fram som grundläggande för den förändring som skedde. En förändring som öppnade upp för katolicismens återkomst i norra Europa, där protestantismen var dominerande, och därmed även i Norden.
Från mitten av 1800-talet kom den katolska kyrkan att återetableras i Norden och katoliker tillerkännas samma rättigheter som övriga medborgare, med början i Danmark genom grundloven av 1849. I Sverige togs dock de sista begränsningarna bort så sent som 1951. Under lång tid var medlemmarna i katolska kyrkan i huvudsak inflyttade katoliker och deras ättlingar. I Sverige var det fram till 1873 förbjudet för en svensk medborgare att tillhöra katolska kyrkan. Men genom ett aktivt missionsarbete i Norden ökade antalet konvertiter och med tiden kom många kända nordbor att anamma den katolska tron; Yvonne Maria förde bland andra fram: den danske författaren Johannes Jørgensen, den norska nobelpristagaren i litteratur Sigrid Undset samt den svenska akademiledamoten, författaren och översättaren Gunnel Vallquist. Och så även Elisabeth Hesselblad som etablerade den svenska grenen av Birgittinorden; 2016 helgonförklarades hon av påven Franciskus. Vidare betonade Yvonne Maria att den katolska kyrkan i Norden i dag har biskopar födda i vart och ett av de nordiska länderna. I dag har vi även Nordens förste kardinal: Anders Arborelius, uppvuxen i Lund.
Men Yvonne Maria poängterade samtidigt att vägen inte varit konfliktfri. Tiden fram till 1960-talet präglades av animositet mellan den katolska kyrkan och de lutherska statskyrkorna i Norden. Dialog och samverkan var inte på agendan. Det är först i och med det så kallade andra vatikankonciliet (1962–65) som den katolska kyrkan öppnade sig för den moderna tidens strömningar. Och därmed även för dialog och samverkan med andra kristna kyrkor såväl på övergripande plan som lokalt. I Landskrona träffas regelbundet företrädare för de olika kyrkosamfunden i staden.
I dag är katolska kyrkan ett växande samfund i Landskrona, Sverige och Norden. Yvonne Maria summerar: ”Den katolska kyrkan i Norden är i dag en nordisk kyrka”.
Man vad är det då som får människor att söka sig till katolicismen? Ja, enligt Yvonne Maria, som själv är katolik, är det kyrkans tydlighet och sammanhang. Det kan sammanfattas i sökandet efter och bejakandet av: auktoritet, traditioner, helgon & helighet, hierarki, liturgisk skönhet, gudsnärvaro och mystik.
Jag är säker om att alla de drygt 40 åhörare som var på plats fann Yvonne Marias föredrag intressant och givande. Samtalen efteråt, vid fikat i församlingssalen, gav tydliga indikationer om att så var fallet.
Avslutningsvis: ett stort och varmt tack till Katolska församlingen i Landskrona och då särskilt till kyrkoherde Fader Tadeusz och församlingens sekreterare Barbara Wiatrak.
Jag blir väldigt illa berörd när de två miljöpartisterna i miljönämnden inte följer våra lagar. I det här fallet miljöbalken.
Avgå omedelbart.
Det sorgliga i fallet är att det är de boende vid berörda områden i Saxtorpsskogen som blir lidande. Föroreningarna går ner i grundvattnet eftersom jorden är sandig.
Den sittande miljönämnden är en tillsynsmyndighet. Den har bl.a. tillsyn över LSR som ärendet gäller. Det går inte att behandla tillsynen annorlunda för att det gäller ett kommunalt bolag.
Eftersom sittande miljönämnd inte har förstått detta bör hela nämnden avgå.
Miljönämnden i Landskrona har slagit in på en besynnerlig och farlig väg. Den har dels samrått med en verksamhet som ansöker om miljöfarlig verksamhet, d.v.s. den part som man ska övervaka och dessutom fattat ett beslut om tillstånd utan att lyssna på de sakkunniga som nämnden har anställda för att få ett sakligt underlag. Det verkar som ledamöterna i miljönämnden inte har förstått sin roll. Miljönämnden har olika roller beroende på om det rör sig om myndighetsutövning eller inte. När miljönämnden riktar ett föreläggande mot en person eller verksamhet eller ger tillstånd för en verksamhet är det myndighetsutövning. Då har ledamöterna i nämnden till uppgift att granska ärendet och ställa de krav som leder till att miljöbalkens krav uppfylls. Nämndens beslut måste vara opartiska och utan hänsyn till vem beslutet rör, oavsett om det är kommunalt eller privat. Om ledamöterna i nämnden inte följer lagen kan de bli dömda för tjänstefel.
Domen över miljönämnden i Enköping visar tydligt var gränsen går; de ledamöter som röstade för det förslag som stred mot miljöbalken blev dömda, de ledamöter som reserverade sig mot förslaget blev frikända. Men är det inte odemokratiskt att inga folkvalda fattar besluten? Vi kan först konstatera att den demokratiska behandlingen gjordes när lagen, miljöbalken, antogs i riksdagen och den lagen gäller hela Sverige och det finns inget utrymme för lokala varianter i t.ex. Landskrona. Om länsstyrelsen hade varit tillsynsmyndighet hade inga folkvalda deltagit i beslutet, och om ärendet överklagas är det domarutbildade personer som fattar besluten även om det i domstolarna sitter nämndemän som har specialkunskaper på området.
Anläggandet av bullervallar ned hjälp av avfall var ett växande problem i början av 2000-talet. Naturvårdsverket tog då fram en handbok som angav anvisningar för hur man kan undvika miljöskador vid användningen av avfall vid anläggandet. Där tar man hänsyn till de olika ämnenas farlighet, hur snabbt de rör sig i olika jordar och hur man kan upptäcka föroreningar som sprider sig i mark och vatten. Jag har svårt att se att lekmän som de flesta av ledamöterna är ska kunna fatta välgrundade beslut utan att lyssna på de som har sakkunskap.
Det tillhör undantagen att förtroendevalda inte tar hjälp av tjänstemän med sakkunskap, även om nämndes vice-ordförande hävdar motsatsen. Jag har närmare 40-års erfarenhet av förtroendevalda som ledamöter i miljönämnd. Namn som Thor Willy Persson, Sven Munke och Gösta Nilsson som alla var ordförande eller vice ordförande och visade mycket hög integritet och engagemang för bättre miljö och även flera av de nulevande ordförandena har visat att lekmän kan med samarbete med sakkunniga tjänstemän fatta kloka beslut.
Det förekommer självklart undantag. Ett företag försökte infiltrera miljönämnden och en tjänsteman från företaget lyckades få miljönämnden att besluta i enlighet företagets önskemål och sen föredrog samma person ärendet inför koncessionsnämnden (miljödomstolens företrädare). Miljönämndens beslut överklagades och upphävdes av domstol. Ett annat företag lyckades mildra miljönämndens krav och nämndens ordförande och miljöchef uppvaktade regeringen som skärpte kraven vilket företaget sen utnyttjade för att hävda att det var det renaste företaget i branschen.
Hej,
Vid en inventering nyligen så saknade jag namn på konstnären på några av mina konstverk. Det rör sig om två tavlor som jag vunnit vid Landskrona Lasarettets konstförenings lotteri. Föreningen är numera nerlagd men kanske finns det någon i läsekretsen som känner igen verken på bifogad bild.
Det samma gäller förövrigt också en tavla ”stenhjärta” som jag fick i present 1990.
//Anders Westin.
Vem har gjort denna litografin?
Vet du vem konstnärerna är så mejla gärna ett svar till info(@) landskronadirekt.com
Två skrifter från tidigt 1940-tal, lika aktuella nu som då.
I söndags firade vi Nordens dag med den gulröda nordiska flaggan i topp vid både Rådhuset och Stadshuset. Och Föreningen Norden i Landskrona bjöd på en uppskattad konsert med pianomusik från våra fem nordiska länder. Men varför flaggade vi och varför lyssnade vi på Gade, Sibelius, Birgison, Grieg och Geijer?
Den 23 mars 1962 undertecknades Helsingforsavtalet som utgör grunden för samarbetet mellan Nordens fem stater och tre självstyrande områden. Det skedde i en oroväckande tid, präglad av kalla krigets spänningar.
I dag lever vi återigen i en illavarslande tid. De drömmar och förhoppningar om en värld i fred och samförstånd som Berlinmurens fall väckte, har slagits i spillror. De har ersatts av skrämmande visioner om att vår värld står inför en tragedi av samma mått som andra världskriget. Många samhällsdebattörer och forskare ser likheter mellan vad som sker i dag och vad som skedde under 1930-talet. Runt om i världen är det återigen den starkes ord som ska stå oemotsagt; den svage har att lyda. Och lyder den svage inte så är det våld som gäller. Detta såväl inom det egna landet som gentemot grannländer.
I Norden har vi en gemensam syn på hur våra samhällen ska formas och utvecklas. Grundbultar är demokrati, jämlikhet och jämställdhet samt individuell frihet och kollektiv välfärd. I dag är grundbultarna hotade och därmed är själva fundamentet för våra samhällen hotat. Och detta av krafter både utanför och innanför våra gränser. Krafter som varje land var för sig har svårt att bemästra.
Men vi har en motkraft: Det nordiska samarbetet!
De nordiska länderna är små var för sig, men tillsammans utgör vi en stark och nära gemenskap. Vi delar i mångt och mycket språk, kultur, historia och välfärdssystem, och vi har utvecklat unika formella strukturer för samarbete mellan våra parlament och regeringar. Tillsammans i Norden är vi 27 miljoner människor, med starka ekonomier och hög innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund som ledarskribenter och andra i dessa dagar för fram tanken om en nordisk förbundsstat. En tanke som inte är ny, men kanske Nordens tid är just nu.
Ja, vi har en motkraft, men den behöver stärkas. Samarbetet behöver fördjupas och breddas. Och inte minst behöver samarbetet involvera innevånarna och civilsamhällets aktörer. Nordisk sammanhållning och integration byggs inte ovanifrån, utan genom att människor möts, delar erfarenheter och samarbetar. Det är i mötet som relationer etableras, som gemenskap och tillit uppstår. Det är endast i kraft av intresserade och engagerade individer och organisationer som samarbetet blir långsiktigt hållbart.
Men för att detta ska vara möjligt behöver kommunen visa ett större intresse för nordisk samverkan och nordiskt utbyte på lokal nivå. Och då ett intresse och ett engagemang som utmynnar i konkreta initiativ och konkret handling. Det kan bland annat ske genom satsningar på erfarenhetsutbyte mellan kommuner i olika nordiska länder, involverande förenings- och näringsliv; utbyte som kan leda till gemensamma utvecklingsinitiativ. Det kan ske genom att främja nordiskt utbyte för unga och äldre landskronabor, för föreningar och skolor, för företag och anställda. Det handlar om att se nordiskt utbyte och nordisk samverkan som en investering till gagn för innevånarna och kommunen. En investering till gagn för oss alla i Norden!
Men det är inte endast kommunen som ska dra sitt strå till stacken. Det ska även vi inom Föreningen Norden i Landskrona göra. Vi har funnits sedan 1940 och nu liksom då arbetar vi på olika sätt för att intressera och engagera landskronabor för nordisk samverkan. Vår ambition är att fler ska kunna ta del av den mångfald och gemenskap som finns Norden. Vi vill att fler ska tänka på och prata om vad Norden är idag och kan vara i framtiden. Genom att delta i vår verksamhet kan du vara med och bidra till en starkare nordisk gemenskap.
Varmt välkommen till Föreningen Norden i Landskrona!
Jan Nilsson Ordförande i Föreningen Norden i Landskrona
Svar till Sveriges Lärare / Rebecka Kainulainen debattinlägg
JA!
Vi S-ledamöter i utbildningsnämnden i Landskrona står helt och hållet bakom era förslag/krav!
Vi vill se:
Lagstadgad gruppstorlek och personaltäthet i fritidshem, förskolan och grundskolan!
Lagstadgad placeringstid för förskollärare och barnskötare i förskolan!
Lagstadgad tid för, för- och efterarbete för lärare!
Vi tänker att använda alla kanaler vi har för att påverka SKR i denna riktning!
Jag vill citera vårt kommunalråd Fatmir Azemi (S) under ett verksamhetsbesök förra veckan:
– Skolan är alldeles för viktig för att göra besparingar på!
Jag vill oxå passa på att citera (ej helt ordagrant ) Olof Palme från ca 1968: – Skolan skall vara en spjutspets in i framtiden!
Håkan Lans (S)
för S-ledamöterna i utbildningsnämnden i Landskrona
Kom till John Bauer-gymnasiet i Hässleholm 2006 för att undervisa i fotografi. Min första klass bestod av 21 elever, de hade två digitalkameror att arbeta med…
Det var all utrustning som stod till buds för dem.
Då nöden är uppfinningarnas moder och läroplanen var en önskedröm för någon som inte varit ute i verkligheten insåg jag följande: Först och främst måste de ta bilder!
Så jag gick runt bland mina grannar i Borrby och frågade om de hade några gamla skor jag kunde låna. Tillsammans med mina gamla Reebok och Graningekängor fick jag ihop tre flyttlådor med rätt så illaluktande Fot(o)grafisk rekvisita.
Delade in mina elever i tre grupper – varav en fick låna en kamera av mig. De hade andra lektioner efter min, men där dök de aldrig upp…
Dagen efter samlades vi under förmiddagen. Jag bad dem visa sina bilder och motivera varför de tog dem. Den upplevelsen är en av de bästa i mitt professionella liv. Och det öppnade upp en tanke för dem om vad fotografi kan vara – utanför FB.
Jag fixade och trixade för att hitta utrustning så att mina elever skulle få erfarenheter om vad mitt ämne handlade om.
Lyckades till slut bygga en studio med skänkta eller bytta grejor. Köpte in kinesiska analoga kameror som jag hela tiden fick reparera. Till slut såg det ut som om det fanns en möjlighet att faktiskt undervisa i fotografi.
Jag fick ett nytt jobb, jag hade byggt upp någonting och lämnade över till en annan fotograf – kompetent, pedagogisk och med sinne för elevernas nyfikenhet.
Något år senare driver riskkapitalisterna hela koncernen (John Bauer) i konkurs. Ställde elever utan möjlighet att söka vidare till högre utbildningar!
Konsekvenserna av privat ägande i det basala undervisningssystemet kan vara ett direkt hot mot vår demokrati, vår vilja till jämlikhet och öppenhet till andra kulturer.
Våra unga elevers behov av utbildning måste komma först, inte vinster för privata aktörer!
Skriv in sökordet nedan och tryck på Enter eller Sök
Vi använder kakor (cookies)
På www.landskronadirekt.com använder vi nödvändiga kakor för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi använder också kakor för webbanalys så vi kan förbättra vår webbplats.
