Arkiv: Planket

Norden, EU, Östersjöregionen och Ukraina var temat för torsdagens sammankomst med Föreningen Norden i Landskrona. På plats var Anders Bergström från föreningens kansli i Stockholm. Anders har under många år arbetat med att bredda och fördjupa samarbetet mellan Norden och våra grannländer på andra sidan Östersjön. I dag samordnar Anders arbetet inom EU:s strategi för Östersjöregionen vad gäller arbetsmarknads- och utbildningsfrågor. Ett engagemang som Föreningen Norden åtagit sig på uppdrag av Utrikesdepartementet.

Norden är en del av en större helhet, och skeenden i vår omvärld påverkar oss alla. Inte minst gäller detta utvecklingen inom Östersjöregionen. Sedan sekler har Norden varit sammanvävt med grannländerna på andra sidan innanhavet. Vi har genom historien ömsesidigt påverkat och tagit intryck av varandra. Det vi i dag uppfattar som danska, finska, norska och svenska kulturella särdrag, har i många fall influerats av tyska, polska och baltiska kulturella företeelser. Och på olika sätt har vi varit politiskt förenade med länder och områden längs Östersjöns östra och södra kuster. Landskrona grundades 1413 av unionskungen Erik av Pommern. Han kom från den polskpommerska fursteätten Gryf (Grip).

I dag återfinner vi hans vapen, den pommerska gripen, på såväl Skånes som Malmös vapensköldar och naturligtvis även på Szczecins vapensköld.

Förbindelserna, kontakterna och relationerna över Östersjön är sekellånga. De har inte alltid varit fredliga, utan har kantats av krigiska förvecklingar. Men det fredliga handels- och kulturutbytet har aldrig helt avstannat, även om Sovjetunionens dominans efter andra världskriget innebar att det kraftigt reducerades och omgärdades av otalet restriktioner. Men i och med murens fall 1989 förändrades situationen radikalt. Kontakter och relationer återetablerades; samverkan och samarbete blev honnörsord.

Tidigt kom de nordiska länderna att bli drivande i arbetet. Nordiska ministerrådet har sedan början av 1990-talet kontor i Tallinn, Riga och Vilnius, och de baltiska staterna medverkar i dag på olika sätt i det nordiska samarbetet. 1992 bildades Östersjöstaternas råd för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. I rådet ingår de fem nordiska och tre baltiska länderna samt Polen och Tyskland. Och 2009 etablerade EU en strategi för Östersjöregionen med de övergripande målen att binda samman regionen, öka välståndet och rädda havsmiljön. I dag är Ukraina en viktig partner i de olika initiativ som strategin utmynnar i.

En strategi kan ibland uppfattas ha begränsad inverkan på den vardag och de människor den är tänkt att främja. De individer och grupper den berör är sällan involverade i vare sig utformandet eller genomförandet. Men Anders betonade att så inte är fallet med Östersjöstrategin. Grundbultar är att det som diskuteras och utvecklas görs i samlad dialog mellan olika intressegrupper och företrädare för olika nivåer. Därmed involveras aktörer från såväl offentlig som privat sektor och, inte minst från civilsamhället, i arbetet. Vidare innebär det att företrädare från både lokala och regionala samt nationella nivåer möts. Anders beskrev processen som ett gemensamt kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt utvecklingsarbete som leder fram till konkreta resultat. Han tog som exempel arbetet med unga som varken studerar, arbetar eller praktiserar; att få dessa att komma vidare är en stor utmaning för alla länder runt Östersjön. Som ett resultat av arbetet inom strategin etableras i dag ”One Stop Shops”, mötesplatser för unga i Polen och Litauen; mötesplatser där det offentliga, civilsamhällsorganisationer och näringsliv samarbetar.

Anders förde fram betydelsen av att arbetet tydligt involverar, intresserar och engagerar just civilsamhällsorganisationer. Deras erfarenhet, kunskaper och kompetens får stort genomslag inte minst tack vare att de verkar nära och tillsammans med medborgarna. Samtidigt skiljer sig deras möjligheter och/eller intresse att medverka åt mellan de olika länderna. I Polen och Baltikum är möjligheterna/intresset starkt, i Sverige är de svaga.

I dag är samverkan och samarbete med Ukraina prioriterat inom EU:s Östersjöstrategi. Men redan i början av 2000-talet kom Föreningen Norden att engagera sig för Ukraina. Det började med näringslivsutveckling och samverkan mellan entreprenörer i Ukraina och Sverige. Efter Rysslands anfall 2014 kom det att breddas. Anders berättade om det utbyte mellan ukrainska och svenska lärare och högstadieelever som möjliggjorde att elever och lärare från Ukraina kunde besöka Sverige 2016. Besöket innebar att en kontakt och en relation etablerades mellan de ukrainska lärarna och Biskops Arnö Nordens folkhögskola.

Det lärarna inspirerades av var den roll som folkhögskolor och folkbildningen i dess helhet har i att främja, vidmakthålla och utveckla demokratin i samhället. Och det hela utmynnade i att Ukrainas första folkhögskola etablerades 2021, inspirerad av den pedagogik, kursplaner och delaktighet som kännetecknar folkhögskolor i Norden.

I och med Rysslands förnyade anfall våren 2022 har folkhögskolan kommit att få en avgörande betydelse när det gäller grundläggande sjukvårdsutbildning för frivilliga och professionella inom civilförsvaret. Parallellt bedriver man ett antal kurser för att stärka medborgarnas och samhällets möjligheter att stå emot krigets påfrestningar; det rör sig om bland annat psykologi kring kollektivt trauma, skapande av motståndskraftiga gemenskaper samt kritiskt tänkande och källkritik. Man driver även kortare demokratikurser i byar på landsbygden. Och man arbetar med utbildning av pedagoger och cirkelledare. Målsättningen är att etablera fler folkhögskolor i Ukraina.

Anders presentation blev till en aha-upplevelse för många åhörare. Även om man är medlem i Föreningen Norden är det inte säkert att man är bekant med föreningens engagemang i Östersjöregionen och Ukraina. Men helt klart är att efter Anders dragning är man både intresserad och inspirerad. Och Föreningen Norden i Landskrona kommer, med hjälp av Anders, att under hösten knyta kontakter och etablera relationer på andra sidan Östersjön.

Stort tack till Anders Bergström!
Och stort tack till Borstahusens Museum och Restaurang Pumphuset!

Jan Nilsson
Föreningen Norden i Landskrona

12 500 åskådarplatser, IP dimensionerat för BoIS i Allsvenskan.
Hur kan det numera komma sig att nuvarande sittplatsläktaren måste bort? Skulle den verkligen vara så usel redan?
Byggd 1973. Den måste däremot inte vara huvudläktare.

Vem har önskat ändra på Kenneth Håkanssons (BoIS mångårige och aktive ordförande 1997-2015) utmärkta grundtankar?
OM BoIS når Allsvenskan utgör alternativet ovan den grund (finansiellt, såväl som för allsvenskt spel dimensionerat) som idag är ett måste. Så mycket som möjligt av hemmapubliken bör gå in via den historiska bågen. (före de egentliga entréerna) Och det går bra att skapa täta planteringar runt omkring. Biologisk mångfald, täta planteringar etc. hör också hemma runt IP och Karlslund.

En mindre arena skulle inom en inte avlägsen framtid, bli slutet på Landskrona som fotbollsstad. Det måste finnas plats för ”nytt blod” – nästan alla som sympatiserar med BoIS, började med detta i samband med en större publikmatch. Det är farligt för BoIS framtid att inte vilja titta på vår egen historia. Och hur många gånger femsiffriga publiksiffror som har noteras.

En blott hälften så stor arena – som planerades för 2005, kommer förminska BoIS betydelse – för såväl BoIS själva, som för våran stad! Och 10000+ i Allsvenskan är idag inte någon märkvärdig publiksiffra. Och för BoIS realistisk 3-6 ggr per säsong, i Allsvenskan och OM biljetter blir lätta att köpa.
Det är onödigt svårt att köpa biljetter idag. Nästan som att någon VILL att BoIS ska ha mindre publik. BoIS själva tycks heller inte önska synas ”på stan”. Information i fysisk form anses (som jag förstår det) vara för dyr. Folk vet knappt när nästa hemmamatch ska spelas. Och att köpa en kopp kaffe för jämna pengar – OJ hur komplicerat det har blivit – och TAR TID.

Det finns så mycket som kan vara bra med digital teknologi – men när ALLT mest tar längre tid – då är digital teknologi inte bra. Insläpp i ösregn och kyla med köer som faktiskt är värre än de var i Östtyskland. Ja !!! Längre köer än i DDR !!! Vänligen tro mig, jag har transporterats genom den Tyska Demokratiska Republiken, och har t.o.m. bott på hotell i Leipzig, så jag VET att köer för en kopp kaffe eller scanning av kopierbar ”biljett” oftast blir längre än någon kö i den fd nationen. När det kommer mycket folk. Som förra årets HIF-derby i ösregn – och kvalmatchen i sibirisk köld – kö i oändlighet för scanning av biljetter. (”analog biljett” med avrivbar del går så mycket snabbare, som att jämföra Concorde med en roddbåt över Atlanten. Och den avrivbara delen av en biljett, kan visst scannas i lugn och ro efter matchen börjat)

När en QR eller streckkod, orsakar fel – gör modern teknologi inte att någonting blir bättre.
Att locka publik enbart med mail till medlemmar fungerar inte. (Inte om man vill ha mer publik)

Detaljer i 2005 års förslag kan givetvis förändras, och badhuset är också viktigt, kanske ”hemma-ståplats” bör byggas lite större, och ”borta-ståplats” lite mindre. Men antalet åskådarplatser och bakomliggande kostnader och mycket annat, stämde 2005 – och hade blivit av, om BoIS hade gjort ett enda mål i kvalmatchen hemma mot GAIS, som avslutade både den säsongen och den Allsvenska sejouren 2002-05.

Men det kommer (hoppas många) att komma spel i Allsvenskan igen – MEN om BoIS ska ha där att göra, i elitfotboll överhuvudtaget, kommer något som liknar det vi ser här ovan behövas! (Och simhallen kan bli precis som behövs och önskas, har det fungerat under 50 år, kommer det gå minst 50 år till. Äventyrsbadet ska ju ändå bort, och då är det ju inte så svårt att ”vända bassängen”, så att långsidan blir kortsida, och drygt 50 meter ut, dvs ca äventyrsbadet)

Men tre ishallar utan större aktivitet och två av dem på fel plats, DET borde ifrågasättas.
Liksom var publiken ska kunna parkera och bussar ska kunna släppa av och på publik, och andra.

För övrigt är sedlar och mynt fordringar i Riksbanken. Sveriges guldreserv är värd dubbelt så mycket som alla sedlar och mynt i omlopp. Det finns skillnad på sedlar och mynt – jämfört med pengar på servrar. Det börjar komma en viss insikt om den saken nu. Riksbankens chef, Thedéen har ju t.o.m. uttalat att vi måste börja använda (av elkraft, elektronik samt nätverk) OBEROENDE pengar. (Och hur kunde Bank of England få britter att acceptera papper? För det fanns ett bra svar – bimetallic standard. (silver och guld) Och den som vill hävda att ”det är bara metaller” – har närmare 4000 år av historia emot sig! Dvs lika lång tid som silver och guld har ansetts vara av värde. Östtyska Mark var faktiskt inte helt olika dagens ihåliga pengar. Och hur många hade inte omgående börjat ta ut, om insättningsgarantin togs bort?

Pontus Eriksson

Insändaren från ”Hemlös i Landskrona i HD” är en viktig påminnelse om att bakom varje siffra i statistiken finns en människa, ett liv, ett öde. Vi socialdemokrater delar fullt ut skribentens frustration och ser allvaret i hur dagens politik slår mot dem som redan är mest utsatta. För medan vägen in i hemlöshet kan vara snabb – genom sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet – så är vägen tillbaka onödigt svår, särskilt i Landskrona.

Det är vi socialdemokrater som har initierat arbetet med modellen Bostad först i kommunen – en beprövad metod som ger människor ett hem utan villkor, i stället för att först kräva ”skötsamhet” som man inte ens har möjlighet att uppnå utan en fast punkt i tillvaron. Vi har ställt interpellationer, lagt förslag och tagit debatten i kommunfullmäktige – senast när vår ordförande/gruppledare Jonas Esbjörnsson ställde en direkt fråga till ansvarig nämndsordförande om just situationen för de hemlösa.

Men ord räcker inte. Landskrona stads nuvarande uthyrningspolicy, som utestänger personer med försörjningsstöd, måste förändras. Det är ovärdigt en kommun som säger sig vilja inkludera och lyfta människor. En hemlös är en för mycket – inte bara en förlorad trygghet för individen, utan ett svek från samhället. Landskrona har både resurserna och ansvaret att göra bättre.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta driva frågan om rätten till en bostad – inte som en lyx, utan som en mänsklig rättighet. Först när varje människa har tak över huvudet, kan vi tala om ett samhälle som håller ihop.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Den 13 maj uppmärksammar vi fritidshemmens dag här i Landskrona och i hela Sverige. Fritidshemmet kan bidra till förbättrade skolresultat och att rusta våra elever med självkänsla och framtidstro. De svenska fritidshemmen får inte rätt förutsättningar – det krävs ökade resurser och tydliga nationella regleringar.

En halv miljon barn tillbringar omkring halva sin skoldag i fritidshemmet. Här utvecklas viktiga förmågor som samarbete, kreativitet, ansvar och reflektion – egenskaper som är avgörande för både skolframgång och framtida arbetsliv. När fritidshem och skola samverkar skapas en helhet för eleven. Om skolans ämnesundervisning är byggstenar av kunskap kan fritidspedagogiken vara det som väver samman kunskapen med elevernas vardag och nyfikenhet.

Lärare i fritidshem har en unik kompetens i att arbeta upplevelsebaserat, situationsstyrt och grupporienterat. De väcker elevernas motivation, bygger trygga sociala miljöer och stärker den demokratiska fostran genom att låta barn fatta beslut tillsammans och respektera olikheter.

Det kompensatoriska uppdraget – att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar och hemförhållanden – är centralt. Fritidshemmet bidrar även till ökad trygghet och sammanhållning i elevgruppen. Eleverna får lära sig lösa konflikter, bygga relationer och bli trygga i sig själva. När detta fungerar väl stärker det hela elevens skolgång.

I dagens globala och digitala samhälle blir mjuka förmågor som samarbete, kommunikation och emotionell intelligens allt viktigare. Fritidshemmet har en unik roll i att utveckla dessa färdigheter, men hämmas av brist på behöriga lärare, otillräcklig planeringstid och för stora elevgrupper.

Alla elever måste garanteras undervisning av legitimerade lärare i fritidshem. Staten måste lagstifta om minimibemanning, lärartäthet och ett maxtak för elevgruppernas storlek. Dessutom måste lärarnas kärnuppdrag värnas genom reglerad tid för planering och utveckling.

Då kan vi förverkliga fritidshemmens potential att ge barn en trygg, meningsfull och lärorik skoldag – hela dagen.

Rebecka Kainulainen, ordförande i Sveriges Lärare Landskrona och

Anna Olskog, förbundsordförande i Sveriges Lärare

Jag läste Kenneth Görtz insändare om behovet av en turistbyrå i Landskrona och kan bara instämma. Det är precis en sådan satsning som skulle kunna lyfta vår stad ytterligare. Vi har så mycket att erbjuda – historia, konst, grönområden, närhet till havet och Danmark – men utan en tydlig struktur för att guida besökare riskerar mycket av detta att förbli oupptäckt.

Många turister som passerar stannar kanske för en lunch eller en kort promenad, men de hittar sällan till våra mer dolda pärlor. Med en välfungerande turistbyrå skulle vi kunna förmedla stadens charm och sevärdheter på ett helt annat sätt. Det handlar inte bara om att visa upp vad som finns, utan att skapa upplevelser som får folk att vilja stanna längre – och komma tillbaka.

Att detta förslag redan funnits med i Socialdemokraternas budgetberedning förra året, men röstats ner, är beklagligt. Det borde ses som en investering, inte en kostnad. Varje natt på ett hotell, varje såld fika, varje biljett till ett evenemang genererar intäkter till våra lokala företag och i slutändan till kommunen.

Det är hög tid att prioritera turismen som en del av Landskronas framtid. En engagerad turistbyrå är en naturlig och nödvändig början.

Fatmir Azemi, Kommunalråd (S)
Roger Lindskog, 2:e vice ordförande i Kulturnämnden (S)

Landskrona, staden i vinden, en av de vackraste städerna vid Öresund. Närhet till Danmark och övriga kontinenten. Här i vackra Landskrona finns det sevärdheter och historia bakom nästan varje husknut. Parkerna är helt fantastiska vid denna årstid och en vandring genom staden finns det massvis av statyer och konstverk utspridda.

Problemet är att om man inte är invigd hittar man inte dessa. Man strosar lite på måfå för att sedan sätta sig på en av stadens många uteserveringar för att äta en bit mat. Ibland ligger man över natt på ett av stadens välskötta hotell eller vandrarhem. Men dagen efter åker man vidare. Tyvärr åker man bara igenom Landskrona utan att stanna. Tänk om vi hade haft en väl fungerande turistbyrå som kunde snappa upp turister och andra för att stanna och spendera en slant i vår vackra kommun. Det hade gett klirr i kassorna dels till de olika evenemangen, restaurangerna, butikerna o.s.v.

Landskrona har en mycket bra camping, fantastiska golfbanor både i Landskrona och på Hven. En väl fungerande turistbyrå kunde marknadsföra staden så att turister kunde stanna upp och spendera ytterligare några kronor som sedermera skulle ge en något större skatteintäkt.

Kenneth Görtz

Jag tycker synd om torghandlarna i Landskrona. Man ser dem knappt för lump och loppis som tagit över. Ge de riktiga torghandlarna rätt förutsättningar för att kunna bedriva torghandel genom att sänka priset för torgplatsen och ta bort loppis och lump.

Jag har inger emot loppis men de skulle kunna vara på Kasernplan och låta den verkliga torghandeln blomstra. Dessutom skulle loppisarna kanske betala lite mer för sina platser än de gör idag för jag tror (min egen tro) att några av dem inte betalar moms och skatt på det som säljs som alla småföretagare är tvingade att göra.

Med Vänliga Hälsningar
Kenneth Görtz

Vi lever i en ny och oroväckande tid. Den världsordning som gav oss trygghet existerar inte längre. De högstämda orden vid säkerhetskonferensen i Helsingfors 1975 om okränkbara gränser och mänskliga rättigheter i Europa, har förlorat all mening. I dag är det återigen den starkes ord som gäller; de svaga har inte längre någon röst. Exakt så föll inte Heidi Avellans ord på Borstahusens museum i måndags. Men de sammanfattar vad hon menar är skälen till att vi i Norden i dag måste stå samman. Och inte bara stå samman, utan även agera tillsammans som ett Norden.

Heidi Avellan har genom åren talat varmt om samarbetet inom Norden och återkommande argumenterat för ett mer sammanhållet Norden. Detta var också temat för hennes föredrag vid ett arrangemang i regi av Föreningen Norden i Landskrona. Heidi har arbetat som journalist i drygt 40 år, bland annat som Norden-korrespondent för finländska Hufvudstadsbladet, Sverige-korrespondent för danska Politiken och under de senaste decennierna som politisk chefredaktör för Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.

Heidi har finlandssvenska rötter, hon växte upp och studerade i Helsingfors. Hennes barndom under 1960- och 1970-talen präglades av hennes familjs minnen från de mörka krigsåren under 1940-talet och de efterföljande decennierna av sovjetrysk uppsikt och vetorätt. Krigsåren var alltid närvarande, uttalat eller outtalat. Den sovjetryska uppsikten likaså. Sverige och Norden blev andningshål; andningshål som grannarna i Estland inte var förunnade. Finland var självständigt, men inte självbestämmande.

Den situation som Ukraina ställdes inför när Putin började pressa på menar Heidi var den samma som Finland ställdes inför månaderna innan Vinterkriget. Putin klargjorde att Helsingforsavtalet från 1975 inte längre var värt pappret det var skrivet på, lika lite som nonagressionsavtalet mellan Finland och Sovjet var det 1939. Återigen var det den starke som presenterade ”önskemål”, liksom vid förhandlingarna i Moskva 1939. Avvisas dessa tar den starke till våld. Då blir de som står upp för sin rätt, ukrainarna, utmålade som nazister, och därmed är det hela rättfärdigat.

Men det är inte enbart Putins agerande som ställt allt på ända. Det NATO som Finland och Sverige gick med i menar Heidi inte längre är den trygga famn som vi hade hoppats på när förhandlingarna om medlemskap inleddes. Även Trumps agerande har ställt allt på ända såväl säkerhetspolitiskt som ekonomiskt. ”Det händer jättekonstiga grejer” summerade Heidi.

Men vad kan vi då göra i Norden för att hantera den nygamla situationen? Ja, inte kan vi enligt Heidi räkna så mycket med EU. Ekonomiskt är EU starkt, men politiskt alltför splittrat. Det innebär inte att vi ska lämna EU därhän, men vi behöver som Heidi ser det skapa något som ger oss möjlighet att stå starka i de lägen då EU inte förmår agera samlat.

Den styrkan menar Heidi står att finna i ett breddat och fördjupat samarbete inom Norden. Det är betydligt mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Grundläggande är en månghundraårig gemensam historia och kultur samt politiska system som i det närmaste är identiska. Detta har inneburit att vi i Norden har en bärande samsyn kring vad som ska känneteckna våra samhällen: demokrati, jämlikhet, jämställdhet, gemensam välfärd och individuell frihet.

Vi har även som Heidi ser det på plats politiska strukturer som vi kan bygga vidare från: Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Men regeringarna och politikerna i de fem staterna och de tre självstyrande områdena måste ta initiativ till gemensamt konkret agerande.

Och inte minst är vår starka kulturella samhörighet och vår, relativt sett, starka språkliga gemenskap en unik tillgång som kan och bör stärkas. Heidi bejakade med emfas den danske kulturminister Jakob Engel-Schmidts förslag om en gemensam nordisk streamingtjänst: ”Vi lever i en tid i verdenshistorien, som kalder på, at vi i tillæg til vores militære op rustning også opruster kulturelt og lægger en fornyet energi i at udbrede vores nordiske værdier. Jeg ser det som en måde, hvormed Norden kan bruge kulturens værdier mere aktivt. Det er der brug for som aldrig før. Jeg synes derfor, at tiden er kommet til, at vi i Norden arbejder tættere sammen om eksport af nordisk medieindhold og sammen tager første skridt til eventuelt at skabe et nordisk alternativ til de ikke-europæiske streaming-tjenester.”

Jag är helt övertygad om att de uppåt 50 landskronabor och tillresta som var på plats fann Heidis ord inspirerande och att de med värme bejakade hennes tankar om fördjupad samverkan inom Norden!

Ett stort tack till Heidi Avellan!

Och ett stort tack till Borstahusens museum och Restaurang Pumphuset!

Avslutningsvis: torsdag 15 maj är det dags för vårt nästa arrangemang Nordiskt samarbete – Mer än bara Norden!

Jan Nilsson

Föreningen Norden i Landskrona

norden.landskrona@gmail.se

Webb: Föreningen Norden

Vi socialdemokrater i Landskrona vill vara tydliga: vi står helhjärtat bakom lärarnas krav på rimliga arbetsvillkor. Det handlar inte bara om deras arbetsmiljö – det handlar om hela skolans och därmed samhällets framtid.

Allt fler lärare lämnar yrket, och orsaken är tydlig: arbetsvillkoren är inte hållbara. Sveriges Lärares undersökningar visar att 53 procent av grundskollärarna har en extremt eller mycket hög arbetsbelastning. Vi vet också att de som känner att deras arbetsbörda är rimlig undervisar i snitt 56 timmar mindre per år än de som har en för hög belastning. Det är oacceptabelt att skillnaderna är så stora och att många tvingas kompromissa med kvaliteten i undervisningen – eller sin egen hälsa – för att orka.

Lärarnas krav är varken radikala eller orimliga. De kräver inte kortare arbetstid än andra – de kräver tydliga regleringar av undervisningstiden och tid avsatt för för- och efterarbete. De vill kunna fokusera på sitt kärnuppdrag: att undervisa och möta elevernas behov, inte drunkna i administration eller uppgifter som inte hör till yrkets kärna.

Det borde vara självklart att vi som kommunpolitiker står upp för lärarkåren. Ändå har Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) hittills inte visat vilja att möta dessa fullt rimliga krav. Trots stöd från statliga utredningar har förhandlingarna strandat, och medlare har kallats in. Vi anser att det är hög tid att även lokala politiker agerar.

Vi socialdemokrater i Landskrona kräver att kommunen och SKR börjar ta lärarnas situation på allvar. Det är vår skyldighet att skapa långsiktigt hållbara villkor för de människor som varje dag bär upp det svenska utbildningssystemet. Om SKR inte rör sig i förhandlingarna är det dags att se över det statliga ansvaret för skolan. Staten kan inte längre stå passiv när våra lärare ropar på hjälp.

Vi vill samarbeta för en starkare skola – frågan är: varför vill inte SKR detsamma?

Att ge lärare bra villkor är att ge våra barn en bättre framtid. Det är att investera i kunskap, jämlikhet och framtidstro. Därför säger vi: lärarna har rätt – och de ska ha vårt fulla stöd.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)