Miljönämnden i Landskrona har slagit in på en besynnerlig och farlig väg. Den har dels samrått med en verksamhet som ansöker om miljöfarlig verksamhet, d.v.s. den part som man ska övervaka och dessutom fattat ett beslut om tillstånd utan att lyssna på de sakkunniga som nämnden har anställda för att få ett sakligt underlag. Det verkar som ledamöterna i miljönämnden inte har förstått sin roll. Miljönämnden har olika roller beroende på om det rör sig om myndighetsutövning eller inte. När miljönämnden riktar ett föreläggande mot en person eller verksamhet eller ger tillstånd för en verksamhet är det myndighetsutövning. Då har ledamöterna i nämnden till uppgift att granska ärendet och ställa de krav som leder till att miljöbalkens krav uppfylls. Nämndens beslut måste vara opartiska och utan hänsyn till vem beslutet rör, oavsett om det är kommunalt eller privat. Om ledamöterna i nämnden inte följer lagen kan de bli dömda för tjänstefel.
Domen över miljönämnden i Enköping visar tydligt var gränsen går; de ledamöter som röstade för det förslag som stred mot miljöbalken blev dömda, de ledamöter som reserverade sig mot förslaget blev frikända. Men är det inte odemokratiskt att inga folkvalda fattar besluten? Vi kan först konstatera att den demokratiska behandlingen gjordes när lagen, miljöbalken, antogs i riksdagen och den lagen gäller hela Sverige och det finns inget utrymme för lokala varianter i t.ex. Landskrona. Om länsstyrelsen hade varit tillsynsmyndighet hade inga folkvalda deltagit i beslutet, och om ärendet överklagas är det domarutbildade personer som fattar besluten även om det i domstolarna sitter nämndemän som har specialkunskaper på området.
Anläggandet av bullervallar ned hjälp av avfall var ett växande problem i början av 2000-talet. Naturvårdsverket tog då fram en handbok som angav anvisningar för hur man kan undvika miljöskador vid användningen av avfall vid anläggandet. Där tar man hänsyn till de olika ämnenas farlighet, hur snabbt de rör sig i olika jordar och hur man kan upptäcka föroreningar som sprider sig i mark och vatten. Jag har svårt att se att lekmän som de flesta av ledamöterna är ska kunna fatta välgrundade beslut utan att lyssna på de som har sakkunskap.
Det tillhör undantagen att förtroendevalda inte tar hjälp av tjänstemän med sakkunskap, även om nämndes vice-ordförande hävdar motsatsen. Jag har närmare 40-års erfarenhet av förtroendevalda som ledamöter i miljönämnd. Namn som Thor Willy Persson, Sven Munke och Gösta Nilsson som alla var ordförande eller vice ordförande och visade mycket hög integritet och engagemang för bättre miljö och även flera av de nulevande ordförandena har visat att lekmän kan med samarbete med sakkunniga tjänstemän fatta kloka beslut.
Det förekommer självklart undantag. Ett företag försökte infiltrera miljönämnden och en tjänsteman från företaget lyckades få miljönämnden att besluta i enlighet företagets önskemål och sen föredrog samma person ärendet inför koncessionsnämnden (miljödomstolens företrädare). Miljönämndens beslut överklagades och upphävdes av domstol. Ett annat företag lyckades mildra miljönämndens krav och nämndens ordförande och miljöchef uppvaktade regeringen som skärpte kraven vilket företaget sen utnyttjade för att hävda att det var det renaste företaget i branschen.
Högni Hansson
f.d. miljöchef i Landskrona
