I söndags firade vi Nordens dag med den gulröda nordiska flaggan i topp vid både Rådhuset och Stadshuset. Och Föreningen Norden i Landskrona bjöd på en uppskattad konsert med pianomusik från våra fem nordiska länder. Men varför flaggade vi och varför lyssnade vi på Gade, Sibelius, Birgison, Grieg och Geijer?
Den 23 mars 1962 undertecknades Helsingforsavtalet som utgör grunden för samarbetet mellan Nordens fem stater och tre självstyrande områden. Det skedde i en oroväckande tid, präglad av kalla krigets spänningar.
I dag lever vi återigen i en illavarslande tid. De drömmar och förhoppningar om en värld i fred och samförstånd som Berlinmurens fall väckte, har slagits i spillror. De har ersatts av skrämmande visioner om att vår värld står inför en tragedi av samma mått som andra världskriget. Många samhällsdebattörer och forskare ser likheter mellan vad som sker i dag och vad som skedde under 1930-talet. Runt om i världen är det återigen den starkes ord som ska stå oemotsagt; den svage har att lyda. Och lyder den svage inte så är det våld som gäller. Detta såväl inom det egna landet som gentemot grannländer.
I Norden har vi en gemensam syn på hur våra samhällen ska formas och utvecklas. Grundbultar är demokrati, jämlikhet och jämställdhet samt individuell frihet och kollektiv välfärd. I dag är grundbultarna hotade och därmed är själva fundamentet för våra samhällen hotat. Och detta av krafter både utanför och innanför våra gränser. Krafter som varje land var för sig har svårt att bemästra.
Men vi har en motkraft: Det nordiska samarbetet!
De nordiska länderna är små var för sig, men tillsammans utgör vi en stark och nära gemenskap. Vi delar i mångt och mycket språk, kultur, historia och välfärdssystem, och vi har utvecklat unika formella strukturer för samarbete mellan våra parlament och regeringar. Tillsammans i Norden är vi 27 miljoner människor, med starka ekonomier och hög innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund som ledarskribenter och andra i dessa dagar för fram tanken om en nordisk förbundsstat. En tanke som inte är ny, men kanske Nordens tid är just nu.
Ja, vi har en motkraft, men den behöver stärkas. Samarbetet behöver fördjupas och breddas. Och inte minst behöver samarbetet involvera innevånarna och civilsamhällets aktörer. Nordisk sammanhållning och integration byggs inte ovanifrån, utan genom att människor möts, delar erfarenheter och samarbetar. Det är i mötet som relationer etableras, som gemenskap och tillit uppstår. Det är endast i kraft av intresserade och engagerade individer och organisationer som samarbetet blir långsiktigt hållbart.
Men för att detta ska vara möjligt behöver kommunen visa ett större intresse för nordisk samverkan och nordiskt utbyte på lokal nivå. Och då ett intresse och ett engagemang som utmynnar i konkreta initiativ och konkret handling. Det kan bland annat ske genom satsningar på erfarenhetsutbyte mellan kommuner i olika nordiska länder, involverande förenings- och näringsliv; utbyte som kan leda till gemensamma utvecklingsinitiativ. Det kan ske genom att främja nordiskt utbyte för unga och äldre landskronabor, för föreningar och skolor, för företag och anställda. Det handlar om att se nordiskt utbyte och nordisk samverkan som en investering till gagn för innevånarna och kommunen. En investering till gagn för oss alla i Norden!
Men det är inte endast kommunen som ska dra sitt strå till stacken. Det ska även vi inom Föreningen Norden i Landskrona göra. Vi har funnits sedan 1940 och nu liksom då arbetar vi på olika sätt för att intressera och engagera landskronabor för nordisk samverkan. Vår ambition är att fler ska kunna ta del av den mångfald och gemenskap som finns Norden. Vi vill att fler ska tänka på och prata om vad Norden är idag och kan vara i framtiden. Genom att delta i vår verksamhet kan du vara med och bidra till en starkare nordisk gemenskap.
Varmt välkommen till Föreningen Norden i Landskrona!
Jan Nilsson
Ordförande i Föreningen Norden i Landskrona
Webb: https://norden.se/
Epost: norden.landskrona@gmail.com
