Döm av min förvåning när jag fick höra att lossning och lastning av båtar vid kajen söder om Venterminalen ska övergå i Landskrona stads planer på en parkeringsplats från och med den 1 januari. Jag trodde absolut att detta beslut var borta ur agendan. Landskrona hamn har inte gått så bra på dom sista 20 åren som det går nu.
Till denna kaj kommer det båtar varje vecka som lastar och lossar. Nu ska dom ner och trängas med övriga verksamheter vid Bruuns kaj.
Svensk sjöfart går alldeles lysande. Se på våra grannstäder Malmö, Helsingborg, Ystad och Trelleborg där man utvidgar hamnarna.
Vad gör ni i hamnstyrelsen?
Ser ni på när det byggs bostäder i stället eller har Torkild Strandberg sagt till er vad ni får och inte får göra?
Oppositionen.
Vad gör ni? Har ni ingen egen mening om detta? Det är en bra sak inför valet. Men gör inte som SD och lova en folkomröstning vilket dom gick ut med förra valet.
En fråga till.
Hur går det med muddringen av hamnen och farleden? Farleden vet jag att Transportstyrelsen har hand om men ligger inte Landskrona stad på dom som blodiglar så händer där inte så mycket. Muddermassor är ju inga problem. Lägg det på gipsön som ändå är förgiftad i många hundra år till.
I lördags var det dags för Café Norden på stadsbiblioteket. Det var ju Nordisk Litteraturvecka! Föreningen Norden och biblioteket bjöd på smakbitar från våra grannländer, såväl ätliga som bokliga. Många barnfamiljer och andra landskronabor var på plats och lät sig väl smaka. Och det blev även tillfälle för hjärngympa; en klurig liten quiz om Norden fick fart på hjärnorna hos både barn och vuxna.
Varför inte prova? Här kommer tre frågor:
Vad kallas Alfons Åberg i Danmark?
1. Øjvind Øberg
X. Palle Palleberg
2. Alfons Åberg
På vilket språk skrevs berättelserna om Mumintrollen?
1. Finska
X. Karelska
2. Svenska
Vilket land har erhållit flest Nobelpris i litteratur?
1. Danmark
X. Norge
2. Finland
Stort tack till alla som dök upp i lördags. Och ett stort tack till Landskrona stadsbibliotek!
Inledningsvis vill jag tacka Peder Alberoth (M), vice ordförande i Teknik- och stadsmiljönämnden för att han tagit sig tid att svara på min insändare. Transparensen som Landskrona Direkt bidrar med genom att tillhandahålla debattforumet Planket är något jag personligen uppskattar och jag bidrar gärna i debatten. Att Läktarbadet ”sorterar under Karlslundsprojektet” var ny information för mig, projektets olika processteg och detaljerna kring dessa har inte förankrats särskilt bra med allmänheten. Och exakt vad den kryptiska formuleringen ”sorterar under” innebär, framkommer inte med önskvärd tydlighet i Alberoths insändare.
Alberoth skriver att han vill vara tydlig, men fördelar ansvaret för beslutsfattande på projektgruppen för Karlslundsprojektet, stadsledningen samt beslut som fattats av Teknik- och stadsmiljönämnden. Det framstår snarare som väldigt rörigt och risken är att det blir svårt att utröna vilka beslut som har fattats, av vem samt när? Men det kanske snarare är en utmaning för revisionen än för kommuninvånare och oppositionen.
Prioriteringen som gjorts avseende öppettiderna – oavsett vem det nu är som inte vill ha ansvar för att de beslutat om öppettiderna – är mer än bara märklig, hur Alberoth än väljer att försöka försvara dem. Att ha öppet måndag-fredag för allmänheten (av vilka de förvärvsarbetande utgör en stor andel) klockan 13:00 – 15:30, när han samtidigt påstår att man prioriterar skolelever och nämner den lagstadgade simundervisningen samt om risken att bussa barn till badhus i andra kommuner, förefaller som mycket, mycket, mycket märklig. Klockan 13:00 – 15:30 är rimligen tider då skolelever befinner sig i skolan. Efter klockan 16:00 är skolelever huvudsakligen inte i skolan. Varför prioriterar kommunen inte barnen framför allmänheten och de förvärvsarbetande – när man nu påstår att det är dem man prioriterar?
Att ha öppettider för allmänheten någon gång måndag-fredag mellan klockan 16:00 – 20:00, åtminstone några dagar under arbetsveckan, borde vara rimligt. Hela badet behöver inte avsättas varje tillfälle för allmänheten, ett par banor några dagar i veckan räcker gott och väl. Att som förvärvsarbetande kunna nyttja anläggningen, som man huvudsakligen finansierar, på rimliga tider och ha möjlighet att simma mer än under 3 timmar i veckan på lördagar, är inte orimligt.
Jag ställde en fråga om vilken behovsanalys som gjorts för att ha de öppettiderna man har, men det fick jag inget riktigt svar om. En prioriteringsordning är inte en behovsanalys. På frågan om när vi som huvudsakligen finansierar verksamheten ska kunna använda den, så får jag väl egentligen inget svar mer än att man har gjort en prioriteringsordning. Och på frågan om vilken målgrupp man når med de öppettider man valt, så får jag väl egentligen heller inget svar mer än att man har gjort en prioriteringsordning.
Eftersom politiken verkar ha kapitulerat och överskjuter det mesta till tjänstemannaorganisationen och projektet så vänder jag mig till stadsdirektör Pernilla Anderberg, som rimligen borde kunna svara på frågorna ur ett övergripande sätt och som representant för tjänstemannaorganisationen.
Vilken behovsanalys har ni gjort för att ha de öppettiderna som ni har valt?
När ska vi som huvudsakligen finansierar verksamheten få användning av den?
Vilken målgrupp tror ni att ni når, med de öppettiderna ni har valt?
Marko Huttunen (S)
Ordförande Landskrona Motionssim
Mitt tidigare mail till Landskrona Direkt publicerades av misstag som ett svar på Marko Huttunens frågor. Det kändes besynnerligt att bli uppmärksammad på att Landskrona Direkt hade publicerat innehållet i ett mail skrivet till redaktionen, vilket naturligtvis inte avsikten och därför kommer här mitt faktiska svar.
Vän av ordningen kanske undrar varför inte publicera mitt svarsmail till redaktionen för Landskrona Direkt, så låt mig börja med en överblick och förklaring till att fyra till synes enkla frågor inte kan besvaras så snabbt och enkelt som man kanske skulle kunna hoppas.
Både Läktarbadet och det tillfälliga badet sorterar under Karlsundsprojektet och som Marko Huttunen och många andra vet är det ett projekt direkt under kommunledningen.
Övergripande beslut och principiella beslut för detta projekt ligger således varken på Teknik- och Stadsmiljöförvaltningen (tjänstepersonsorganisationen) eller oss Fritidspolitiker (som vanligtvis har ett heltidsarbete bredvid sina politiska gärningar). För att besvara Marko Huttunens fyra (4) frågor behövde jag därför inhämta svar på de tjänstepersoner som ansvarar för våra Bad- och Idrottsanläggningar (inkl. schemaläggning/planering av tider i dessa). Dessa tjänstepersoner följer de direktiv som stadsledningen och politiken ger dem såklart, men eftersom just det här ärendet sorterar både under Karlslundsprojektet och förvaltningens löpande uppdrag vill jag vara tydlig med att svaren nedan dels vilar på beslut tagna av projektgruppen för Karlslundsprojektet och stadsledningen, dels på de politiska beslut som nämnden för
Teknik- & Stadsmiljö har fattat kring ramar för fördelning av tider i stadens samtliga bad- och idrottsanläggningar. Det innebär att varken tjänstepersoner eller fritidspolitiker själva ”väljer” öppettiderna, utan att tiderna kommer ur beslut som tagits i Karlslundsprojektet, stadsledningen och i nämnden, med genomförande i förvaltningen.
Jag vet att många, inte minst motionssimmare, har funderingar kring öppettiderna i den tillfälliga simlösningen medan vårt nya badhus byggs.
Först vill jag tydliggöra varför situationen ser ut som den gör. När vi nu bygger nytt badhus hade alternativet till den tillfälliga bassängen varit att stadens invånare, skolor och föreningar saknat badmöjligheter under hela byggtiden – flera år. Vi hade då bland annat behövt bussa elever till andra kommuner för den lagstadgade simundervisningen och vårt starka föreningsliv hade riskerat att tappa både träningsförutsättningar engagemang och slutänden medlemmar och aktiva. Det hade kunnat slå hårt mot vår så stolta simtradition på både kort och lång sikt.
Därför valde vi att säkerställa ett ersättningsbad, även om det innebär en mer komprimerad verksamhet och färre banor än tidigare.
Hur öppettiderna har prioriterats? I dialog med skolan och Landskrona Simsällskap har vi prioriterat i följande ordning:
Lagstadgad skolsimning – för att undvika att barn behöver skickas till andra orter – samt Bubblan som är föreningsverksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Föreningslivet – eftersom det är en viktig del av Landskronas många barn och ungdomars fritidsaktiviteter.
Motions- och allmänhetstider – där vi har försökt skapa så mycket utrymme som möjligt utifrån de förutsättningar som finns. Vi har bl.a. utökat morgonsimmet, behållit vattengymnastiken och sett till att lördagsbadet för familjer finns kvar. Bubblans verksamhet för personer med funktionsnedsättning har som synes också fortsatt hög prioritet.
Jag förstår att inte alla får exakt de tider man önskar. Det här är en tillfällig lösning, under en begränsad period. När det nya badhuset står klart kommer vi att ha betydligt större kapacitet och kan åter bredda utbud och öppettider – för alla Landskronabor!
Avslutningsvis, jag uppskattar verkligen alla synpunkter – fortsätt gärna höra av er men för att slippa missförstånd och ev redigering tar jag gärna den dialogen på ett allmänt och öppet forum som t ex Landskronamoderaternas Facebook-sida. Varmt välkomna dit oavsett din politiska hemvist såklart – så länge tonen är vänlig och innehållet enligt gängse regler tack!
Tack Marko för ditt engagemang. Vi har säkert ett och samma gemensamma mål: Ett Landskrona där alla kan simma, träna och trivas – nu och i framtiden!
Peder Alberoth (M), 1:e vice ordförande i Teknik- och stadsmiljönämnden. Du kanske skulle kunna vara mig behjälplig att svara på mina frågor.
Cirka 70-75% av kommunernas inkomster kommer från skatt från förvärvsarbetande människor. Det vill säga, det är i huvudsak förvärvsarbetande människor som finansierar kommunens verksamhet.
Nu när man har stängt Karlslundsbadet för rivning, så har vi som motionssimmar möjlighet att simma på Läktarbadet under en kort tid framöver för att sedan övergå till den så kallade ”Baljan”.
I all välmening undrar jag hur ni har resonerat avseende öppettiderna för allmänheten och gällande öppettider för oss som motionssimmar i Landskrona.
Öppettiderna, enligt kommunens hemsida, för möjligheter till motionssim är:
Måndag-fredag: kl 06:00 – 07:30 samt kl 13:00 – 15:30
Lördagar: kl 12:00 – 15:00
Som förvärvsarbetande dagtid så arbetar man i huvudsak efter olika scheman från cirka 07:00 – 16:00 till 09:00 – 18:00.
Eftersom arbetstillfällena är begränsade just i Landskrona, är det många Landskronabor som behöver pendla till en annan kommun för att jobba.
Vilken behovsanalys har ni gjort för att ha de öppettiderna som ni har valt?
När ska vi som huvudsakligen finansierar verksamheten få användning av den?
Vilken målgrupp tror ni att ni når, med de öppettiderna ni har valt
Marko Huttunen (S)
Ordförande Landskrona Motionssim
SVAR DIREKT
Tiderna fördelas av tjänstemännen och under en period med en tillfällig bassänglösning blir det färre tider att fördela så rättvist som möjligt.
Likt när tiderna i vilken annan idrottsanläggning, typ ishallen, fördelas avsätts tider för föreningslivet, skolan och allmänheten, men på vilka grunder eller exakt hur tiderna i det tillfälliga badet har fördelats ligger utanför politikens område.
Vi ska såklart akta oss för att ”gå ner och peta i” det dagliga operativa arbetet på förvaltningen. Dessutom hyser jag ett stort förtroende vår våra mycket duktiga tjänstepersoner, men självklart ska jag återkomma med mer info och svar på MH:s frågor så snart jag har fått reda på mer.
Det gör ont att se hur tryggheten sakta rinner bort.
En äldre som larmar utan att få svar.
Ett barn som inte får stöd.
En medarbetare som tystnar när ingen längre lyssnar.
Tryggheten håller på att gå sönder – inte i teorin, utan i verkligheten.
I välfärdens kärna ignoreras larm, röster tystnar och människor lämnas ensamma. Varje gång det händer, förlorar vi lite av vår gemensamma trygghet.
Bakom varje händelse finns en människa: en äldre som ropade på hjälp, ett barn som försökte förstå, en socialsekreterare som gick hem och tänkte: “Jag orkar inte längre.”
Det här är inte olyckor. Det är följden av ett ledarskap som tappat riktningen – och en politik som gjort välfärden till en marknad.
I Landskrona ser vi vad som händer när skolor privatiseras, omsorg läggs ut på vinstdrivande bolag och ansvar förvandlas till bortförklaringar.
I socialförvaltningen lämnar erfarna medarbetare efter år av press och tystnad. De som försöker säga ifrån möts inte med stöd, utan med misstro.
I omsorgen trycks trygghetslarm bort – inte av ovilja, utan av människor som inte längre orkar. Och i skolorna kämpar lärarna, inte bara mot stora klasser utan mot bristen på resurser och ett ledarskap som inte lyssnar.
För många barn lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet – utan framtidstro.
Och mitt i allt detta talas det nu om “förväntansdokument” för föräldrar.
Som om problemet vore bristande engagemang hemma – inte brist på resurser, stöd och ledarskap i skolan. När man flyttar ansvaret nedåt i stället för uppåt, då tappar man inte bara fokus – man tappar förtroendet.
I förskolorna märks det tydligast när barnskötarna försvinner. Barnen känner det först – när rösten de litade på tystnar, när famnen som gav trygghet inte längre finns där.
Och man måste våga fråga sig: Är det verkligen samma människor som låtit detta ske som nu ska vända utvecklingen?
För förändring kräver mer än ord – den kräver ett ledarskap som bryter tystnaden. I dag vilar en kultur av rädsla över välfärden där de som vågar tala tystas, och de som ser problemen vänder bort blicken.
Men vi socialdemokrater vägrar acceptera det.
Vi vill bygga en öppen och lyssnande stad där tryggheten inte styrs uppifrån utan växer underifrån – från personalens engagemang, från föräldrars tillit och från barnens framtidstro.
Där Landskronas pengar stannar här – hos barnen i klassrummet, hos de äldre som väntar på trygghet, hos människorna som varje dag bär välfärden på sina axlar.
Inte i bolagsvinster långt härifrån.
Välfärden ska ge värme, inte utdelning. Den ska lyfta människor – inte skapa vinster.
Vi socialdemokrater tror på ett Landskrona som håller ihop. Nu är det tid för ledarskap med hjärta, för förändring på riktigt och för röster som sätter människan, och Landskrona, före marknaden.
Det sista doppet på Karlslundsbadet tog en av badvakterna.
Så kom den tunga dagen. Dagen då Karlslundsbadet skulle stänga dörrarna en sista gång för allmänheten, för att sedermera jämnas med marken. Ur rivningsaskan eller rivningsdammet ska ett nytt bad så småningom resa sig mot himlen. Det är med tunga steg jag går från bilen till badet. Här har jag sett barn som fått lära sig simma, jag har rent av sett och varit med och hjälpt vuxna att lära sig simma. Jag minns särskilt en man från Bangladesh som inte kunde simma, men väldigt gärna ville. Vi stöttade honom, så klart. Jag har sett glädjen i ögonen på små barn som åkt ner för den stora rutschkanan för första gången och skräcken i ögonen på vuxna som gjort detsamma.
Jag har sett något i ångbastun som man aldrig ser i Finland, nämligen kvinnor iförd slöja, som om det inte vore varmt nog utan. Och jag har fått prova på hur det luktar i en ångbastu med luktegott och på mintdoftande bastuis som en stammis och hans grabb från Helsingborg hade med sig. Jag har pratat med människor i alla åldrar från alla hörn i världen om allt mellan himmel och jord, faktiskt. Jag har sett kvinnor med horder av barn omkring sig som angripit en ensam stackars badvakt och skrikande kallat honom för rasist och jag har sett situationen lugna ner sig. Jag har sett den uppgivna blicken i ögonen på timanställd personal när något litet barn bajsat i barnpoolen och den trötta blicken i ögonen på fastanställd personal när några badgäster haft med sig glas som åkt i golvet, så att man fått spärra av en del av badet, med risk för glassplitter. Och jag har sett den behjälplige chefen hjälpa till när man haft klagomål på anläggningen, ”det löser vi Marko” var alltid hans ingångsvärde med tillhörande leende.
Jag har sett hur ungdomar och vuxna som saknar konsekvenstänk använt smutsiga papperskorgar för att fylla dem med vatten och kasta på bastuaggregatet och jag har sett hur bajskoppen till bajsborsten från närmaste toalett har använts för samma ändamål, utan konsekvenstänket att bajspartiklarna åker rakt ut i luften i det varma rummet de sitter i och sedan andas in. Jag har noterat att den största delen av badets gäster har islam som tro, för det har hänt att jag varit den enda badgästen då det varit högtiden Ramadan. Och jag har imponerats över hur personalen konsekvent bidragit till integration i den svenska musikkulturen, för det är nästan det enda som spelats på badet trots badgästernas bakgrund.
Jag har sett många Landskronabor jag känner och som jag inte känner och jag har pratat med många många människor som är bosatta både i och utanför Landskrona. De senaste åren har badet slagit rekord i besökarantal år efter år. Politiker, kommunala tjänstemän, företagare, arbetslösa, gästarbetare, turister, folk från grannkommuner ja till och med danskjävlar. Många som varit nakna i både dusch och omklädningsrum, men de allra flesta har duschat med kalsonger och badbyxor på, åtminstone på herrarnas. Den stående frågan blev obesvarad: Gör de så hemma också?
De gångna två månaderna har jag i synnerhet fokuserat på att prata med människor och frågat vad de tycker om att badet ska rivas. Det är skandal, en skymf, pinsamt, korkat, idiotiskt och många starkare uttryck än så… Je bem te! Kol hara! Och så har jag frågat dem vart de nu ska ta vägen, då det inte kommer finnas ett bad kvar. Och de flesta svarade som den lilla Loppan, ingen som vet, ingen som vet.
Jag hann med mina metrar jag skulle simma och sedan blev det en avskedsrunda i grottan, i virvelvinden, utomhusbassängen var stängd och så blev det ångbastu. Klockan närmade sig stängningsdags. Någon minut innan 15:30 kom så ett högt ljud ur högtalarna. Det var en bekant melodi av en bekant röst. Tommy Körberg sjöng om Stad i ljus.
”Jag ville se miraklet Och höra ord som föder liv Bli buren av en styrka Som bara växer när jag anat mitt motiv”
Jag hämtade mobilkameran i omklädningsrummet för att föreviga tillfället. Strängt förbjudet i vanliga fall. Porta mig då! Jag såg Berglund – för första gången i mitt liv – iklädd ett par jeans. Jag saknade Landskronas motsvarighet till Baywatch’s Mitch Bucchanon, dvs Uffe Badmästarn, som inte hann dyka upp *trumvirvel* innan jag hann därifrån. Personalen samlades på ”bryggan”. Känslorna svallade. Tårar syntes i ögonen på någon. De unga tjurarna i personalen skulle ivrigt och förlösande hoppa i bassängen med kläderna på. Strängt förbjudet i vanliga fall. Porta dem! En rejäl avslutning för personalen av personalen vankades. Tyvärr fick inte vi stammisar delta. Men jag har hört att det blev… blött.
I omklädningsrummet tog jag bra med tid på mig, det blev en sista gång i bastun. Alla var deppiga. Jag pratade med en jämnårig bekant som gått på Västervångskolan. Jag såg vemodet i hans ögon. Det är tungt det här va, sa jag till honom. Och han berättade om minnen från badet från barndom till mandom och vilken betydelse det haft för honom. Jag kunde känna igen mig i det. I omklädningsrummet frågade en liten 6-årig flicka en badvakt om de blir arbetslösa nu när badet stänger och vad de ska göra nu. Det blev känslosamt. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna.
Avslutningsvis ska det sägas, det är helt sjukt att man ska bygga ett bad med start 2025 som inte ens kommer ha samma standard när det är färdigt, som ett bad hade som stod färdigt 1995. Ambitionsnivån för vad vi lämnar efter oss till kommande generationer är inte hög. Men saker är väl som de är. När vi klubbade igenom bygglovet i Stadsbyggnadsnämnden i oktober och vi Socialdemokrater ställde en fråga till kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L), som även är ordförande i nämnden, om en detalj i ritningarna så fick vi till svars att han inte hade uppmärksammat detaljen och inte tittat så noga på detaljerna, trots att han suttit med i flera led i processen. Det är politik – kan man säga uppgivet, eller brist därav – och gå vidare med sina känslor. Ibland trumfar känslor förnuft. Det var med tunga steg jag gick från badet till bilen.
”Och så när allt förändrats När tiden inte längre finns Så ser jag oss tillsammans Och då är resan slut Det enda som vi minns
Stad i ljus”
Marko Huttunen (S)
Stolt stammis på Karlslundsbadet och ordförande i Landskrona Motionssim
Det är svårt att läsa om ännu ett misslyckande inom Landskrona stads omsorg utan att känna både oro och uppgivenhet. Den här gången handlar det om trygghetslarm som medvetet tryckts bort … alltså att någon aktivt ignorerat en brukares rop på hjälp. Fyra larm på under en halvtimme… utan att någon kom. Det är inte teknik som fallerat. Det handlar om människor.
När sådant här händer borde varje ansvarstagande ledning omedelbart agera. Men i Landskrona ser vi samma mönster gång på gång:
Avgiftshantering som havererat. Trygghetslarm som inte fungerar. Socialtjänst där personal säger upp sig i protest mot orimliga villkor. Ett återkommande mönster av bortförklaringar, intern tystnad och bristande ledarskap.
Politiker talar gärna om trygghet, välfärd och ansvar. Men hur trygg är en äldre människa som larmar fyra gånger utan svar? Hur trygg är en stad där de som ska hjälpa inte längre orkar stanna kvar i sina jobb? Och var finns tjänstemannaansvar mitt i allt detta?
Det handlar inte längre om enstaka misstag. Det handlar om ett systemfel … ett klimat där lojalitet uppåt väger tyngre än ansvar nedåt mot de människor verksamheten finns till för.
Att gång på gång skylla på ”kommunikation” eller ”tekniska problem” håller inte längre.
Landskrona behöver mer än ursäkter. Staden behöver ledare … både politiska och inom förvaltningen … som vågar stå upp för verklig transparens, självkritik och ansvar.
För just nu är den största trygghetsbristen inte i larmen… utan i ledningen.
Under det senaste året har 122 anställda lämnat socialtjänsten i Landskrona. Vittnesmål om mobbning, repressalier, utfrysning och tystnadskultur beskriver en arbetsmiljö som inte bara är ohållbar – den är farlig. Farlig för medarbetarna, men också för de barn, unga och vuxna som är beroende av socialtjänstens stöd.
Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät. Det är här vi möter barn som far illa, personer i missbruk, våldsutsatta familjer och människor i djupa kriser. När de som bär detta ansvar själva vittnar om psykisk ohälsa, rädsla och brist på tillit till sin ledning, då måste vi som samhälle stanna upp och ställa frågan: Hur kan man hjälpa andra, när man själv går sönder?
Granskningen av Helsingborgs Dagblad visar på en alarmerande utveckling. Åtta chefer har lämnat på mindre än ett år. Nyanställda får ingen introduktion. Visselblåsare känner sig svartmålade. Incidentanmälningar utreds av samma personer som pekas ut som problemet. Fackliga företrädare bekräftar att de fått signaler om vuxenmobbning – men att många är för rädda för att anmäla.
Detta handlar inte om enstaka konflikter. Det handlar om en systemkris i Landskronas socialförvaltning. Och ansvaret kan inte enbart läggas på en förvaltningschef. Det är den politiska ledningen – Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet – som bär det yttersta arbetsgivaransvaret för stadens verksamheter.
När varningsklockorna ringer så här högt, räcker det inte att säga ”vi tar det på allvar”. Det krävs handling:
En oberoende extern arbetsmiljöutredning.
En genomlysning av ledarskapskulturen inom hela socialförvaltningen.
Ett stärkt skydd för visselblåsare och fackliga företrädare.
En plan för att återuppbygga tillit, kompetens och arbetsro.
Landskrona är en stad med stora sociala utmaningar – men också med engagerade, kunniga medarbetare som vill göra skillnad. När dessa människor i hundratal lämnar sina jobb, inte på grund av arbetsbördan utan på grund av klimatet, då riskerar hela socialtjänsten att kollapsa.
Och vi måste också ställa oss en annan fråga: Vilken signal ger Landskrona stad till alla som söker anställning här? Är vi verkligen en attraktiv arbetsgivare när berättelser om rädsla, tystnad och misstro sprids – både inom organisationen och utanför den? Vem vill arbeta i en stad där lojalitet tycks gå före öppenhet, och där kritik möts med misstänkliggöranden?
Politikerna i Landskrona måste nu visa att de står upp för sina medarbetare – och för invånarna som förlitar sig på deras hjälp. För utan en trygg, fungerande socialtjänst har vi inget skyddsnät kvar.
Axeltofta Fritidsförening höll under söndagen ett öppet medlemsmöte om områdets framtid. På plats i panelen fanns Jonas Esbjörnsson (Socialdemokraterna) och Lasse Sand (Vänsterpartiet). Mötet leddes av Erik Rantzow och Camilla Magnusson.
Flera andra politiker deltog också i samtalet: Marko Huttunen (S), Ole Rudolfsson (S), Fatmir Azemi (S) och Michelle Hultgren (SSU).
Sverigedemokraterna hade tackat ja till att delta men uteblev – de inkom i stället med ett skriftligt ställningstagande efter mötet. Centerpartiet var inbjudet men tackade nej.
Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet – som tillsammans utgör den styrande Treklövern – tackade gemensamt nej till att delta. I identiska mejlsvar hänvisade de till att frågan om Axeltofta redan avgjordes i kommunfullmäktige i juni 2024 och att detaljplanen därefter antagits. Planen är nu överklagad, bland annat av företrädare för området. ”Mot bakgrund av detta väljer Treklövern att tacka nej till deltagandet”, skrev partierna.
Under mötet fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet besvara en rad frågor om framtiden för Axeltofta, kommunens hantering och möjliga lösningar framåt.
Framtid och löften
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet deklarerade att de vill bevara Axeltofta. Socialdemokraterna betonade att området ska utvecklas i samråd med föreningen, medan Vänsterpartiet kritiserade Treklövern för att ha ”byggt upp förväntningar som man sedan rivit ner” och underströk vikten av att politiker håller sina löften.
Socialdemokraterna uppgav att de kommer att pausa och, om möjligt, riva upp beslutet om avveckling om de får majoritet efter valet 2026. Det skulle då kräva ett nytt politiskt beslut i kommunstyrelsen. På frågan om Länsstyrelsens invändningar menade S att man behöver ta upp dialogen på nytt och presentera konkreta lösningar mot översvämningsrisk, till exempel genom skyddsvallar.
Boendeform och utveckling
Vänsterpartiet ansåg att Axeltofta redan fungerar som ett permanentområde och att människor inte ska kastas ut från sina hem. Partiet vill se utveckling snarare än avveckling. Socialdemokraterna framhöll att det viktigaste just nu är att stoppa hotet mot området – därefter kan frågan om boendeform hanteras tillsammans med föreningen.
Ekonomi och avtal
När det gäller VA-frågan hänvisade Socialdemokraterna till ett förslag där kommunen kan agera borgenär medan medlemmarna står för en höjd arrendeavgift. Båda partierna ansåg att friköp av marken inte är den bästa vägen framåt. Vänsterpartiet förespråkade i stället långa och trygga arrendeavtal med tydliga garantier, medan Socialdemokraterna talade om tioåriga avtal och möjligheten att längre fram diskutera ägandeformer.
I diskussionen om kommunens ekonomi framhöll Socialdemokraten Fatmir Azemi att Landskrona kommun har ett betydande ekonomiskt överskott och en mycket stabil ekonomi – siffror på omkring en miljard kronor nämndes som exempel.
Likabehandling och laglighet
På frågan om varför Landskronas koloniområden behandlas olika beskrev Vänsterpartiet situationen som märklig, medan Socialdemokraterna lyfte behovet av att tydliggöra arrendelagstiftningen och ansvarsfördelningen. De menade att koloniområden bör säkras juridiskt för att undvika framtida konflikter.
Kulturvärde och samhällsnytta
Båda partierna betonade Axeltoftas sociala och kulturella betydelse. Vänsterpartiet öppnade för att utreda ett kulturhistoriskt skydd, men påpekade att det inte får leda till onödiga begränsningar för de boende. Socialdemokraterna beskrev Axeltofta som ett område med unika natur- och kulturvärden som bör bevaras och lyftas i stadens framtida planering.
Transparens och framtida dialog
Socialdemokraterna framhöll vikten av tillgängliga politiker och öppna processer – ”vi är till för er”, sa Esbjörnsson. Vänsterpartiet menade att det är svårt att ge garantier, men betonade vikten av att alltid lyssna på väljarna.
Koalitioner och vallöften
Socialdemokraterna uteslöt samarbete med Liberalerna, som de kallade sin huvudmotståndare. Vänsterpartiet höll med och hänvisade till grundläggande värderingsskillnader.
På den avslutande frågan om de kunde lova att Axeltofta ska bevaras svarade Socialdemokraterna ett tydligt ja. Vänsterpartiet svarade att de tror sig kunna lova att området får förbli som det är.
Sverigedemokraternas skriftliga svar
Sverigedemokraterna meddelade i efterhand att partiet ”jobbar vidare för högre och mer marknadsmässig ersättning i samband med avveckling eller flytt till något av stadens övriga koloniområden”.
De anser att en oberoende värderingsperson bör anlitas för att fastställa rimlig nivå och menar att de beslut som fattats av Länsstyrelsen är ”mycket svåra, på gränsen till omöjliga, att ändra”.
Skrivelsen undertecknades av Thomas Wallin, ordförande för SD Landskrona.
Skriv in sökordet nedan och tryck på Enter eller Sök
Vi använder kakor (cookies)
På www.landskronadirekt.com använder vi nödvändiga kakor för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi använder också kakor för webbanalys så vi kan förbättra vår webbplats.
