Arkiv: Planket

Ja, ett stort Grattis till Finland är verkligen på sin plats. Vårt östra grannland fyller ju 108 år i dag. Landet är dock mycket äldre än så. Det har funnits i många hundra år, men det var först den 6 december 1917 som landet blev självständigt, efter att under sekler varit en landsdel i Sverige och därefter hamnat under rysk överhöghet. Och därför är det mer än väl värt att fira Finland just i dag, den sjätte december!

Runt om i Finland går den finska flaggan i topp, så ock runt om i hela Norden. I Landskrona vajar den i vinden från Rådhuset och utanför Stadshuset och säkerligen på många andra ställen i vår stad. I Helsingfors är, som sig bör, firandet extra festligt med presidentens traditionsenliga bal på slottet som höjdpunkt. Ett evenemang som direktsänds i radio och teve; 2023 följde 3 miljoner tittare slottsbalen på YLE (finländsk teve).

Men även om det är tasavallan presidentti Alexander Stubbs bal på slottet som är nummer ett, så står firandet inte långt efter på andra ställen i Finland. I vår mångåriga vänort Kotka bjuds det på ett festligt kulturprogram i konserthuset. Liksom på slottsbalen i Helsingfors får man i Kotka skaka hand med värden; i Kotkas fall stadsfullmäktiges ordförande Jouko Rauhala. Och precis som på slottet bjuds man på musik, sång och dans. Det hela avslutas stilenligt med nationalsången: Maamme – Vårt land.

Men hur firar man självständighetsdagen hemmavid med familjen?

För att få reda på mer om den saken kontaktar jag Susanne Öksnevad, ordförande för Föreningen Norden i Kotka. Susanne berättar att dagen är en riktig högtids- och festdag för alla i Finland. Längs gatorna i städer och byar ser man fönster efter fönster med två tända ljus. En tradition som går tillbaka till protesterna mot förryskning under slutet av 1800-talet. Familjen samlas om kvällen för en festmåltid. I Susannes familj tillagas det gärna karjalanpaisti/karelsk stek; en av Marskalk Mannerheims och många andras favoriträtter. Men på festbordet kan även lutfisk dukas fram. Därefter är det dags för familjen Öksnevad att, precis som stora delar av Finlands befolkning, bänka sig i soffan framför teven med ett glas mousserande vin och ta del av slottsbalen i Helsingfors. Och liksom kommentatorerna på YLE, kommenterar och bedömer familjen i soffan damernas festblåsor.

En tradition i Finland är att ännu en gång se Edvin Laines klassiska filmatisering från 1955 av Väinös Linnas gripande roman ”Okänd soldat”. Den visar YLE återkommande på självständighetsdagen den 6 december. Dagen är alltså inte bara en dag för festande, utan i lika hög grad en dag för hågkomster. Finlands självständighet föddes i en orolig tid och den befästes i en orolig tid.

Skeenden likt inbördeskriget 1918, vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44 och Lapplandskriget 1944-45, har vi i Sverige varit förskonade från. För Sverige var och är Finland landet som alltid tar stöten när grannen i öster vaknar. Finland har alltid och kommer säkerligen alltid att stå emot stöten. Men vi måste vara beredda att med alla medel hjälpa Finland att stå emot och slå tillbaka. Hotas Finland, hotas Sverige.

Vi bör i Sverige ta intryck av hur man i Finland, vis av erfarenhet, har planerat och förberett sig för att grannen i öster kan vakna. Även om vårt militära försvar nu byggs ut i snabb takt, så är de övriga delarna av vårt totalförsvar bristfälliga. Att återställa civilförsvaret är inte en fråga enbart för staten, utan i lika hög grad för regioner och, inte minst, för kommuner. Hoppas att frågan är högprioriterad i diskussionerna mellan vänorterna Landskrona och Kotka. Vi i Landskrona har säkerligen mycket att lära av våra vänner i Kotka.

Avslutningsvis, nu när vi närmar oss slutet av 2025:

Ett stort tack till Landskrona stad för mycket gott samarbete under året. Ett stort tack också till de olika föreningar som vi under året samverkat med; ingen nämnd ingen glömd. Men framför allt ett stort tack till alla landskronabor som vi mött och pratat med under våra olika arrangemang under året. Det är helt klart att det i Landskrona, bland såväl unga som äldre, finns ett stort intresse för och en önskan om breddat och fördjupat nordiskt samarbete.

Det bådar gott för framtiden i Norden – Vår gemensamma framtid!

Jan Nilsson

Föreningen Norden i Landskrona
norden.landskrona@gmail.com

Nyheten om att arbetsmarknadsdeltagare fått röja och gräva i den förorenade marken i Hilleshög är inte bara en skandal – det är en påminnelse om varför fackföreningarnas roll fortfarande är helt avgörande, även i dag. Här har kommunens egna analyser visat förhöjda halter av giftiga ämnen, ändå skickas människor ut för att utföra arbetsuppgifter som potentiellt är livsfarliga. Ingen arbetsgivare – privat eller offentlig – ska kunna ta sådana risker med människors hälsa.

Att det till slut krävdes ett ingripande från Kommunal för att stoppa arbetet säger allt. När ansvar inte tas uppifrån måste någon stå upp för dem som saknar makt i vardagen. Fackens uppgift är i grunden enkel: att se till att ingen behandlas som förbrukningsbar arbetskraft. Det gäller särskilt dem som står längst från arbetsmarknaden och som ofta saknar möjligheten att själva säga ifrån.

I en tid där arbetsmiljöfrågor allt oftare pressas undan av effektiviseringskrav och tidsplaner borde Hilleshög vara en väckarklocka. Det här handlar inte om politik – det handlar om människovärde, säkerhet och ett samhälle där vi inte kompromissar med någons hälsa.

Utan starka fack hade denna historia kunnat sluta betydligt värre. Därför ska vi inte bara försvara deras roll – vi ska vara tacksamma att någon fortfarande sätter arbetstagarnas liv och säkerhet först.

Ronnie Niby (S)

Det finns en särskild sorts tystnad som sprider sig bland unga i Landskrona just nu. Den där tystnaden som uppstår när man gör allt man kan – pluggar, jobbar extra, söker jobb, kämpar – och ändå känner att marken under fötterna inte riktigt bär.
Det är unga som försöker ta sina första steg in i vuxenlivet, men som stoppas av kostnader och beslut de inte kan påverka.

I vår stad är läget tufft. Många unga kämpar med höga kostnader för mat och boende samtidigt som arbetslösheten är hög. Trots att de gör allt rätt räcker pengarna inte till, och ingen i deras ålder borde behöva bära den oron.

Just då hade de behövt trygghet – inte fler hinder. Men regeringens beslut att ta bort avgiftsfri tandvård för 20–23-åringar gör precis det: lägger ännu en skugga över en redan utsatt generation – ett svek vi vägrar tysta.

SVT:s granskning visar att antalet unga som går till tandläkaren mer än halverats under 2025. Det handlar inte om att unga ”prioriterar fel”. Det handlar om att pengarna inte räcker. En 21-årig kvinna uttryckte det så här:
”Jag kände direkt att jag inte skulle klara kostnaden. Jag får hoppas att det inte blir värre.”

Det här är inte heller första gången vi lyfter problemet. För ett år sedan varnade vi för exakt denna utveckling – och nu ser vi resultatet.

När tandvård skjuts upp växer problemen. En värk som är enkel att behandla kan snabbt bli en infektion, sömnlösa nätter och huvudvärk. Det påverkar studier, praktik, jobbsökande, ork och självbild. Ohälsan byggs upp i det tysta.

Få klarar fler hinder. Få klarar mer smärta. Och ingen borde behöva välja mellan mat på bordet och friska tänder.

Därför behövs en annan väg:
Tandvården måste omfattas av högkostnadsskyddet – för alla.

Ingen ung människa i vår stad ska behöva ligga vaken av tandvärk för att pengarna inte räcker. Ingen ska behöva ställa in tandläkarbesök och samtidigt försöka klara skolan, jobbet eller vägen in i vuxenlivet.

De förtjänar trygghet, hälsa och möjligheter – och det är dags för en politik som lyfter unga, inte lämnar dem med smärtan.

Adis Heldic (S)
Niklas Karlsson (S)

Landskrona stads nybildade omsorgsbolag befinner sig i en kris utan motstycke. Flera verksamheter saknar nödvändiga tillstånd och drivs därför fortfarande av nämnden. Felaktiga fakturor har skickats till vårdtagare, och bolaget har till och med hamnat hos Kronofogden på grund av obetalda räkningar. Kommunen har nu tvingats anmäla sig själv för brister i avgiftshanteringen. Detta är resultatet av ett politiskt experiment som Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet valt att driva igenom – trots våra tydliga varningar.

Vi Socialdemokrater har från början lyft farhågorna med denna bolagisering: att man prioriterar ekonomiska konstruktioner framför trygghet och stabilitet i välfärden. Nu ser vi konsekvenserna. När en hel del felaktiga fakturor skickas ut till äldre och deras anhöriga, då har något gått riktigt snett.

Utöver detta har det framkommit att omkring 60 miljoner kronor bokförts fel i Landskrona Omsorg AB, något som ytterligare visar på bristerna i styrning och kontroll. Det är lätt att då försöka lägga ansvaret på enskilda tjänstepersoner – men det förändrar inte det faktum att det yttersta ansvaret ligger på den styrande politiska ledning som drivit igenom detta upplägg utan tillräckliga förberedelser och riskanalys.

Det är dessutom allvarligt hur begränsad insyn ansvariga politiker i vård- och omsorgsnämnden har haft i nämndens ekonomi. Att ett kommunalt bolag inte kan presentera en begriplig redovisning där nämndens verksamhet tydligt går att särskilja från bolagets är helt oacceptabelt. Att bolaget därtill har hamnat hos Kronofogden talar sitt tydliga språk.

Bolagiseringen har från början motiverats med möjligheten att ”spara pengar” genom momskompensation. Men när ekonomiska konstruktioner sätts före kvalitet, rättssäkerhet och ordning riskerar hela välfärden att skadas. Det vi ser nu är ett politiskt projekt som inte handlar om omsorg – utan om ekonomi och prestige.
Det är de äldre, deras anhöriga och personalen som får bära konsekvenserna av denna röra. Det är ovärdigt och oacceptabelt.

Vi Socialdemokrater riktar en skarp kritik till den styrande majoriteten. Detta är ett misslyckat experiment som aldrig borde ha genomförts. Nu måste ansvar utkrävas och ordningen återställas – innan fler drabbas.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Svar till Lennart Larsson och hans insändare Hamnen.

Vi Socialdemokrater är först och främst angelägna om att Landskrona ska ha en fullt fungerande hamn. De företag som är beroende av hamnverksamheten måste kunna lita på att den klarar att möta deras behov – både nu och i framtiden. I det säkerhetspolitiska läge som Sverige och omvärlden befinner sig i har hamnens betydelse dessutom ökat ytterligare.

Innan stadsbyggnadsnämnden godkände detaljplanen för byggnationen på Skeppsbrokajen genomfördes ett omfattande arbete med förankring och informationsmöten. Detta var viktigt för att säkerställa att planeringen skedde på ett ansvarsfullt sätt.

Försvarsmaktens intresse för landets största reparationsvarv i Landskrona har ökat, inte minst efter Sveriges medlemskap i Nato. Vi menar därför att staten måste ta sin del av ansvaret för de investeringar som krävs i hamnen. Behovet av kajmeter, ytor och infrastruktur är stort – särskilt med tanke på dagens oroliga omvärld och behovet av lagrings- och beredskapsytor.

När det gäller informationen till hamnstyrelsen vill vi vara tydliga: styrelsen i Landskrona Hamn AB fick endast en kortfattad upplysning om att kommunen tecknat ett avtal där ytan mellan kajen och bolagets kontor tagits bort ur det nya arrendet. På frågor om detta svarade bolagets ordförande att ytan hade utgått efter beslut av kommunledningen och tjänstemännen. Det är enligt vår mening inte ett tillräckligt transparent arbetssätt.

Muddringen av hamnbassängen är också helt nödvändig. Den kräver en gemensam mångmiljoninvestering av Försvarsmakten och Trafikverket samt Landskrona Stad. Om muddringen försenas riskerar vi att fartyg inte längre kan anlöpa kajen eller gå in till varvet – något som vore förödande för både näringslivet och vår beredskap. Vi vill därför se att processen skyndas på.

Vi socialdemokrater vill ha en aktiv och livskraftig hamn – både nu och i framtiden.

Roy Wernberg (S)

Den 25 november uppmärksammas Orange Day, FN:s internationella dag för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Varje år fylls sociala medier av orangea profilbilder, hashtags och välmenande budskap.

Landskrona kommun och polis färgar sina hemsidor orange. Det är bra. Men det är inte tillräckligt!

Våldet minskar inte av att vi endast delar inlägg. Det minskar när vi samlas, när vi visar oss på gator och torg, när vi tar samtalen som skaver och när vi står upp tillsammans, fysiskt och synligt. Digitala kampanjer har sin plats, men de får inte ersätta det verkliga engagemanget som behövs för att skapa förändring.

I Landskrona finns en historia där människor går samman när något är viktigt och få frågor är viktigare än kvinnors rätt till liv och trygghet. Därför borde staden uppmuntra fler fysiska manifestationer, ljuscermonier, samtalskvällar och mötesplatser där vi invånare kan delta, visa stöd och lära sig mer om hur vi motverkar våld.

Orange Day/Week ska inte bara synas i våra flöden. Den ska kännas i våra hjärtan, i våra steg på torget, i våra röster när vi säger ifrån. När vi möts på riktigt skapar vi gemenskap, mod och ansvar – sådant som inga emojis eller hashtags i världen kan ersätta!

Camilla Clarensius, Ordförande i S-kvinnor Landskrona

Tack Pernilla för svar på frågorna. En reflektion i sammanhanget är, tänk vilka olika svar man kan få på frågor av tjänstemän jämfört med politiker.

När projektet med Karlslundsbadet presenterades i oktober 2020 och de tre kommunalråden Torkild Strandberg (L), Torbjörn Brorsson (M) och Elvir Mesanovic (MP) satt med kutade ryggar på en träbänk utanför Karlslundsbadet, då hette det att det här projektet med idrottsanläggningarna skulle vara en folkhälsosatsning, det har till och med beskrivits som en historisk satsning.

Efter att ha läst in mig på projektet, snäste jag – som då inte var partiaktiv – av förslaget. Det här är ingen satsning på folkhälsan, det är en satsning på byggföretagen, sa jag för mig själv. Och nu, fem år senare, så verkar det vara precis det som detta handlar om. Prislappen skulle hamna strax under miljarden, men den gränsen är passerad för längesedan. Det handlar snarare om att skyffla in pengar med en bakvänd Borstahusfattning till byggföretagen, eller så kallad utveckling av staden, om man så vill.

Nu när det gått fem år sedan presentationen av projektet kan man konstatera att man är inte ens halvvägs. Jag har slutat räkna hur många gånger man bytt projektledare. En ny ishall står förvisso på plats och man har stängt Karlslundsbadet. I skrivande stund är det ett skyddsstopp på gång i ishallen, för det är för kallt för personalen. En handfull värmefläktar om 2kW har satts in, vilken nytta nu dessa gör. Dessutom saknar tydligen personalen egen personaltoalett också. Det är inte det mest anmärkningsvärda jag hört om ishallen, men vi behöver inte lista allt i denna insändare. Dock bör det påpekas att det från initierade källor har framkommit att vi har två ismaskiner, men endast den ene kan parkeras på ishallen så den andre får stå på Puls arena. Hade man inte tänkt på detta?

Och på tal om parkering så har många drabbats av parkeringsböter med anledning av alla ändringar gällande just parkeringar ute på Karlslundsområdet, med anledning av projektet, vilket bland annat HD/Landskrona Posten uppmärksammat. Bara parkeringsböterna måste uppgå till en förmögenhet vid det här laget och något sånär förbannade människor som är engagerade i föreningslivet för att försöka hjälpa och stötta sina barn till träningar och tävlingar i området. En satsning på föreningslivet, som kommer med en dyr prislapp, eller förlåt böteslapp.

Vi får veta både av Peder Alberoth (M) och stadsdirektör Pernilla Anderberg att prioriteringar gjorts på Landskrona simsällskap och skolbarn, även om det där med skolbarnen inte riktigt går ihop. Vi saknar fortfarande förklaringen till varför man inte prioriterar skolbarn på eftermiddagar under veckorna, trots att det är då skolbarn går i skolan, utan då väljer man att ha öppet för allmänheten mellan klockan 13:00 – 15:30, vad är det för satsning på skolbarn?

Tiderna som gäller för Läktarbadet är en sak, men snart stänger även Läktarbadet för att även det ska rivas och då övergår simverksamheten till den tillfälliga så kallade ”Baljan” i den gamla ishallen. En balja som lär ha kostat minst 25 miljoner kronor att uppföra, om uppgifterna jag fått är korrekta. Det låter jag vara osagt. Och frågan är om den notan ens stannar där.

Man lägger alltså hur mycket pengar som helst, på Landskrona simsällskap och skolbarnen (som man faktiskt inte ens prioriterar så mycket som man påstår). Den förvärvsarbetande andelen av befolkningen som till större delen finansierar projektet, åsidosätts. När tolkningen av ordet folkhälsa blir så snäv att den knappt handlar om allmänheten och den förvärvsarbetande delen av befolkningen, då har man åsidosatt inte bara investerarna utan även de som hela satsningen skulle vara till för. Folkhälsan. Eller nej, just det, det var ju till för byggföretagen. Utvecklingen. Om projektet hade varit lite mer genomtänkt hade man kunnat göra denna resa mycket mer behaglig för alla inblandade resenärer, men politisk prestige tycks visst också stå i vägen

Vi är som sagt inte ens halvvägs och nu under projektets gång lyfts problem – eller förlåt utmaningar – upp till ytan och då tar man inte till sig av det som framförs, från sjätte våningen ser man väl som vanligt på det som gnäll, och så går man bara vidare. Man försöker ens inte blåsa upp lite rosafluff. Man är inte beredd att göra ändringar, man kan inte ens tänka sig att öppna upp för att ge allmänheten åtminstone en eller två banor under tider då det fungerar för den förvärvsarbetande delen av stadens befolkning att simma. Inte ens någon dag i veckan. Och då ska det här pågå i flera år.

Det här är mycket allvarligt. Det är som sagt inte något litet projekt som snart är färdigt. Prislappen landar långt över miljarden. Det är en märklig syn på hur en stad ska fungera och gå runt. Vem betalar kalaset och vem är kommunen egentligen till för? Jag saknar all form av ödmjukhet från styret i staden i det som framkommit hittills kring detta projektet. Det är under all kritik!

Marko Huttunen (S)
Ordförande Landskrona motionssim

Svar på Marko Huttunens insändare Inget svar är också ett svar – ska förvärvsarbetande kunna simma i Landskrona?

Under 2026 kommer Karlslundsbadet och Läktarbadet rivas för att ge plats till ett nytt fint bad med såväl en 25 som en 50 meters bassäng.
Under tiden som detta byggs kommer en tillfällig simhall finnas att tillgå.
Den tillfälliga simhallen medger andra förutsättningar än vad som tidigare givits i Karlslundsbadet och Läktarbadet, vilket kräver en viss prioritering.
I första hand har lagstadgad skolsim samt föreningslivets verksamheter prioriterats.
Därefter har vi försökt tillgodose motionssim och vattengymnastik, samt allmänhetens simning.

Under sommarperioden öppnar Citadellbadet och Härslövsbadet upp, där vår strävan är att hålla dessa öppna en så lång säsong som möjligt.
Den tillfälliga simhallen öppnar upp i januari och när vi får ett facit på hur den tillfälliga simhallen nyttjas, kommer en utvärdering att ske.
Om det visar sig att förändringar är önskvärda och möjliga kommer öppettiderna att justeras i dialog med Landskrona Simsällskap.

Som svar på frågan om hur behovsanalysen är gjord, är att det gjorts ett arbete utifrån ovan nämnda prioriterade grupper och deras behov.
Som svar på frågan om hur förvärvsarbetarna får tillgång till simhallen, är att det erbjuds morgonsim, simning på lördagar samt vattengymnastik.
Som svar på frågan om vilken målgrupp som nås, når vi skolelever samt föreningslivet. Vi når också motionssimmare, vattengympamotionärer och samt allmänheten om än i mindre omfattning än idag.

Jag hoppas att du skall trivas i den tillfälliga simhallen, och framför allt att du kommer att uppskatta den nya simhallen som beräknas stå klar 2028!

Med vänlig hälsning
Pernilla Anderberg
Stadsdirektör
Ledning Landskrona stad