Det går undan att läsa Tony Johanssons kriminalromaner, så väntan blir lång tills nästa. Nu är han aktuell med sin tredje bok – Källa X.
– Det tar fyra månader att skriva en bok. Det vill säga själva texten. Sen tar det ett år till att redigera den. Tänka och skriva om. Det är naturligtvis kul när läsare kommer och frågor om nästa bok. Samtidigt är det smått frustrerande. Det tar som sagt betydligt längre tid att skriva än att läsa, säger han och ler åt komplimangen. Landskrona Direkt har åter träffat deckarförfattaren som förlägger merparten av handlingen till Landskrona.
Helt klart uppskattar Landskronaborna Tony Johanssons deckare. När han nyligen gästade stadens bokhandel såldes lagret på 80 böcker slut i rappet.
Lundabon Tony Johansson är sedan två år tillbaka chef för det socialdemokratiska kansliet på Region Skåne. Han har tidigare jobbat som krönikör och ledarskribent, är forskarutbildad i ekonomisk historia och är författare på fritiden. Hans senaste deckare, Källa X, kom ut i somras. Som tidigare får vi följa My Englund och hennes kollegor på Landskronapolisen, journalisten Erik Larsson på Sydsvenskan och med på ett hörn är förstås Gert Lundström på Landskrona Digital.
Miljöerna är även denna gång välkända för Landskronaborna. En död man hittas i en hyrd stuga på Ven och i ett självmordsbrev säger han sig ha mördat en kvinna på ön. Men det finns inga spår efter henne. De båda visar sig vara välkända journalister och kvinnan hyr ett skrivbord på Landskrona Digital. Frågan är vad de varit på spåren och vem är den hemliga källan?
Roligt att skriva
Frågan är hur han får ihop bokskrivandet mellan jobb och familjepussel.
– Dels måste man se det som en hobby eftersom det inte går att leva på att skriva. Det finns 20 författare i Sverige som kan leva på att bara skriva. De allra flesta av oss kan inte leva på det. På kvällen när barnen lagt sig och man sätter sig för att skriva så tänker jag att jag gör detta istället för att titta på den senaste Netflix-serien och att det är roligt att göra det. Jag går in i mina historier och karaktärer. Det är kul att fundera på vad Erik ska göra nu? Hur går det med Mys förhållande? Det blir lite som att spela schack med sig själv, i synnerhet när man skriver dialog. Jag måste då sätta mig in i ett par personers sätt att tänka.
Vad är roligast och svårast att skapa – karaktärer, dialogen historien eller miljöbeskrivningarna?
– Det roligaste är nog hur de olika karaktärerna agerar.
Kan de överraska dig?
– Det låter fånigt men det kan de. Det har alltid diskuterats om karaktärerna lever sina egna liv. I någon bemärkelse gör de inte det. Som författare bestämmer man alltid allting som karaktärerna ska göra. Däremot kan man säga att karaktärerna är stigberoende. Det vill säga om man börja skriva en karaktär på ett visst sätt, oavsett om mycket kan vara en slump till en början, så hänger det med och formar karaktären. På det viset lever karaktären sitt eget liv och det är kanske den del som är mest spännande i författarskapet.
Tony Johansson är extremt noga med sina miljöbeskrivningar men erkänner att även han ibland tar sig en del friheter.
– Det är klart att jag skarvat en del med att det finns övervakningskameror på venbåten eller som förra gången utanför stadshuset.
Allt kan inte vara kul och spännande. Vilka delar är träliga?
– När allt är klart, tycker man…då börjar en jättelång process fram till den färdiga boken. Då läser man sitt manus säkert 20 gånger och gör tusentals förändringar. Har långa samtal med sin redaktör och förläggare. Så även om man äger sin text så görs det många, många förändringar i den.
Vad ska du bli när du blir stor?
– Jag vet inte. Måste man bestämma sig? Det funkar rätt bra nu. Kan man inte bara fortsätta?
Vilken inverkan har justitie- och migrationsminister, tillika ställföreträdande statsministern och inte minst din storebror Morgan Johansson på dina böcker?
– Han har mina böcker och på mitt bröllop höll han tal och sa att han såg fram med skräckblandad förtjusning på varje nu bok. Jag skriver ju inte mina böcker för honom eller emot honom. De frågorna jag tar upp är sådant som jag varit engagerad under lång tid. I vissa fall längre än han har varit det. Min första insändare skrev jag 1993 och vill minnas att den handlade om ”Klippanmordet” och att jag då argumenterade mot Sverigedemokraterna. Mina två första romaner präglas av min antirasism. Den tredje har helt andra fokus.
Du rör dig mycket utrikespolitiskt i böckerna. Får vi se en handling kopplad till en friskola eller ett privat vårdboende i framtiden?
– Internationella thrillers á la 1980-talet går inte att sälja idag. Jag är noga med att förlägga 99,9 procent av handlingen i Sverige, trots allt. Folk vill läsa böcker som utspelar sig i Sverige. Jag gillar gränslandet mellan sant och konspiration. Det är dessutom ibland lite flyttande. Det finns delar i mina böcker som är helt sanna. Den fjärde boken i serien som jag nu skriver på är helt inrikespolitisk och utspelar sig i Landskrona. Därmed inte sagt att det inte handlar om storpolitik, utan snarare tvärtom. Jag har faktiskt även ett annat bokprojekt på gång. Där är ingen politik alls i det. En kriminalhistoria som utspelar sig i Malmö.
Under samtalets gång har vi tryckt i oss några danska smörrebröd, inte minst favoriten med kokt potatis och någon ljuvlig gegga. Det är sällan man läser om matreferenser i Tony Johansson böcker.
– De äter tacos i senaste boken.
Du är mer för sexet?
– Haha. Ja, det förekommer men det är rena söndagsskolan jämfört med Camilla Läckbergs senaste. Det handlar om att beskriva livet som det är. Ett par sexscener per bok tycker jag är rimligt.
Det är starka kvinnor i dina böcker.
– Jag har nog alltid tyckt att det är intressantare med starka kvinnor i den här typen av historier.
Jenny Ervald, en kvinnlig motsvarighet till Carl Hamilton?
– Jag har funderat på att skriva mer om henne. Hon lär återkomma.
KSI?
– Det finns ju på riktigt. Gamla IB. Fördelen med att skriva om hemliga organisationer är att ingen vet något om dem. Det skrivs extremt lite om KSI. Det finns naturligtvis ett korn av sanning sedan vet ju inte jag hur det ser ut i deras lokaler, då får jag fantisera.
Avslutningsvis noterar vi att Tony Johansson på sin hemsida rent av bjuder på en författarskola.
– Ibland är man kreativ. Jag har inte hunnit underhålla den riktigt på sistone men är uppe i nio lektioner. Det jag tror de som har författaraspirationer gör, är att de fastnar i att läsa om hur man gör, snarare än faktiskt göra det. Stephen Kings, ”Att skriva, en hantverkares memoarer” är en helt fantastisk bok men jag tror inte man lär sig skriva med den. Utöver att man inte ska använda adverb, är väl det man lär sig där. Ska man lära sig att skriva så måste man skriva.
