Polisen på skolturné

Poliserna Björn, Christian och Sara tillsammans med klass 4 A på Västervångskolan.
Poliserna Björn, Christian och Sara tillsammans med klass 4 A på Västervångskolan.
Poliserna Björn, Christian och Sara tillsammans med klass 4 A på Västervångskolan.
Poliserna Björn, Christian och Sara tillsammans med klass 4 A på Västervångskolan.

Lennart-Polis, Eva-Polis och Anders-Polis, beroende på vilken generation man tillhör så vet det flesta Landskroniter vem någon av dessa profiler är.

På 1960-, 1970- och 1980-talen var det vanligt att polisen gästade skolorna och visade upp sin verksamhet och skapade kontakter med stadens unga. Nu kan det tidigare så framgångsrika konceptet vara på väg tillbaka. I förra veckan besökte Olle-Polis, Sara-Polis, Christian-Polis samt den vitsige Björn-Polis samtliga fjärdeklasser i Landskrona.

– Syftet med besöket var att alla elever skall få en bra förståelse och kunskap om vad polisen gör hela dagarna, vilka vi arbetar för, och vart de skall vända sig om de behöver vår hjälp. Dessutom tog vi upp vad som kan vara viktigt att tänka på om man funderar på att bli polis, berättar Olle Olsson, som ingår i den populära kvartetten.

Det gick i det närmaste att ta på atmosfären när den stora polisbussen körde fram till klassrummet där 4A på Västervångskolan till vardags härjar. 
– Är du civilpolis eller chef?, undrade en elev när Landskrona Direkt smög in strax innan polisens ankomst. Förväntningarna var stora och skulle med råge uppfyllas. Möjligen då bortsett den att få hålla i en polispistol.

I full mundering stegade Sara, Christian och Björn in i klassrummet.
Med stora ögon och händerna i luften, var fjärdeklassarna redo att ställa fler och bättre frågor än pressens representant, någonsin skulle kunna hitta på.

Innan frågestunden tog sin början blev det en genomgång av vilka olika sorters poliser det finns. 10-åringarna var med på noterna. Ordningspoliser, gränspoliser, helikopterpoliser, trafikpoliser, sjöpoliser, hundförare och ridande poliser, kände man till. Ja, Säpo och FBI även om de senare föll bort. Spännande och andäktig tystnad rådde det när Christian redogjorde för bombgruppen, piketpolisen och den i Stockholm placerade insatsstyrkan.

Klassens lärare Connie Mantrell log. En del riktiga solskenssvar och frågor bjöd klassen på.
Men också Björn-Polis var rapp i tungan och snabb på att rädda situationer.
– Väktare, förslog en tjej när det började bli ont om fler poliskategorier.
– Vi är demokratins väktare, svarade han och förklarade på ett elegant sätt så att eleverna förstod.

Efter en snabb genomgång av polisens larmnummer, 112 och växelnumret för övriga ärenden 11414, så fördes samtalet in på kurage.

att säga nej till saker som man vet i hjärtat är fel

– Om kompisarna gör bus så gäller det att ha mod att säga nej till saker som man vet i hjärtat är fel, sa Christian och klassen nickade ett tyst instämmande.

Cykelutrustning följde. Och klassen var rörande överens med polistrion att man ska ha hjälm på huvudet i trafiken. Något som föräldrarna alldeles säkert nu också fått höra. Konsensus rådde om att gå hem och berätta om detta, möjligen främst för de pappor som tror att deras huvuden är tåligare än andras.
– Man kan cykla hur bra som helst, men det räcker ju faktiskt att man blir påkörd av någon så kan det vara kört. En bruten arm kan man laga men med hjärnan kan det bli problem. Det är viktigt att vuxna är förebilder, så självklart bär jag hjälm, intygade Björn.

Plötsligt var det som om klassrummet krympte. Som på ett kommando lutade eleverna sig över bänkarna när Christian började gå igenom den 15 kilo tunga utrustningen som alla ordningspoliser kånkar runt på. Skyddsvästen, den utfällbara batongen, pepparsprejen som han testat på sig självoch absolut inte kunde rekommendera, handklovarna som gick ett varv i klassrummet och så förstås pistolen.
Som tur hade ingen behövt använda sitt vapen i skarpt läge.
– Batongen har jag tvingats använda en gång under mina åtta år som polis. Det var en dum gubbe, förklarade Sara.

Att påstå att dagens grundskoleelever bara kan koncentrera sig 10-15 minuter åt gången är fel. Otroligt fel. För även om de schemalagda 50 minuterna led mot sitt slut så fanns inte en chans att poliserna skulle få gå ut till det av fröken utlovade kaffet.
Frågestunden kunde ta sin början och direkt togs trion på pulsen.
Har ni gjort något olagligt?
– Hm.. ja. Jag har kört för fort någon gång, tillstod Christian som även berättade att han själv råkat ut för ett inbrott en gång.
Vad gjorde du då?, undrade en kille reptilsnabbt.
– Ringde polisen.

Vad har ni för inställning till de som är homo och bi?, undrade en av töserna i mittenraden.
– Vi förespråkar kärlek och att älska kan aldrig vara fel, svarade Björn och fick tummen upp av frågeställaren.
De som inte visste det redan fick också veta att gravida får köra bil.
– Under förutsättning att de har körkort, sa Björn och log.

Den tragiska händelsen på Hälsingborgsvägen nyligen då en man omkom efter att ha blivit påkörd av en polisbil togs upp då en av eleverna passerar det aktuella övergångsstället dagligen på sin färd till skolan.

Starka känslor och djup varvades med äkta nyfikenhet och humor. Tjuvar är i regel rätt snälla fick klassen veta.
– Som man bemöter andra, blir man ofta själv bemött, sa Björn.

Jodå, även poliser är rädda och tycker vissa arbetsuppgifter kan vara farliga och läskiga. Vid regelrätta pinsamheter får man muta kollegorna med tårta.
– Efter det får man inte prata om händelsen igen.
Det är rent av ”jätteroligt att vara polis”.
– Det är alltid kul att gå till jobbet, Den ena dagen är inte den andre lik, poängterade Sara.

Vi måste ta oss tid till skolbesök

Olle Olsson som basar över gruppen är positivt överraskade och glad över det stora intresset hos såväl elever som skolpersonal. Nu hoppas han på en fortsättning trots att trycket på polisen är stort från alla håll och kanter.
– Vi måste ta oss tid till skolbesök.  Jag anser att det är mycket viktigt. Vårt mål är att det inte ska finnas en fjärdeklassare i kommunen som inte kan namnet på åtminstone någon polis.  Min förhoppning är att vi till hösten skall göra likadant med stadens åttondeklassare, dock med ett lite annat upplägg, avslutar han med ett leende.
Att döma av det toppenfina mötet med klass 4A så är det välinvesterat och förebyggande så att det förslår.

Nu gäller det att se till att hålla konditionen i trim, satsa på skolan och fortsätta vara laglydiga så kan det rent av bli en handfull nya poliser från Västervångskolan i framtiden.
– Det fixar vi, utlovade tjejen som höll upp dörren för Landskrona Direkts utsände efter mötets slut.
– Vi är 4 A. A som i amazing.

Handklovarna gick varvet runt i klassen.
Handklovarna gick varvet runt i klassen.
Till arkivet